Jag kan köpa att de ska få uttrycka sin protest mot asylsystemet i Sverige, men vad i hela friden har de anställda på migrationsverket med det att göra. De är anställda av staten för att verkställa politikernas beslut och har följaktligen inte något med reglerna för asyl att göra. Om nu aktivisterna vill uttrycka sitt missnöje med asylsystemet, gör det då utanför Rosenbad eller riksdagshuset där det faktiskt kan göra någon riktig skillnad. Nu blev det bara ett plumpt påhopp på några stackars tjänstemän.

Jag håller däremot inte med aktivisterna om deras åsikter. Det måste finnas ett tydligt system för vem vi kan ta emot och på vilket sätt. Det kan och får inte råda anarki asylsystemet. Å andra sidan har jag ju tidigare poängterat att vi ska ha inställningen att välkomna alla människor till vårt land som vill komma hit och ge dem möjligheter till att arbeta och bidra till vår välfärd. Preferensen för detta är givetvis att vi kräver en motprestation i form av att de ska kunna försörja sig själva när vi väl gett dem chansen. Frihet och ansvar går hand i hand som alltid!

I øjeblikket fortæller de tre første hits på Google, når man søger på CEVEA, at CEPOS har flere penge end CEVEA. Det er blandt andet Politiken, Kristeligt Dagblad og Jyllands-Posten, der abonnerer på den historie (som i øvrigt er fra Ritzau). Men helt ærligt, hvis et par millioner skulle være udslagsgivende i den danske værdikamp, hvor ville Det Radikale Venstre og Dansk Folkeparti så være henne i det spil. Lige netop de to partier har jo faktisk klaret sig fremragende på lige netop den front i løbet af de sidste år. Og vel at mærke uden at kunne hamle op med de midler som flyder til venstrefløj og højrefløj fra henholdsvis fagbevægelse og erhvervsliv. Så det er ikke pengene, der er svaret. Pengene er nærmere noget, de to tænketanke har tilfælles.

Jeg tror, at man finder et muligt svar på spørgsmålet, hvis man ser på den kontekst, som de to tænketanke hver for sig er blevet til i. Som jeg argumenterede for i et tidligere indlæg, blev CEPOS til som en institution, der skulle udfylde et ideologisk tomrum, som Venstre og Konservativt Folkeparti ikke længere var i stand til at udfylde, men som ikke desto mindre var efterspurgt af en stor vælgerskare. Der var altså en efterspørgsel efter CEPOS blandt græsrødder, aktivister og vælgere på den borgerlige fløj, som CEPOS kunne stimulere ved at markere sig med en skarp, provokerende borgerligt-liberal retorik.

CEVEA derimod ser ikke ud til ville markere sig med en offensiv, venstreorienteret retorik, hvor alle de velkendte, gamle sange bliver hevet frem fra skufferne. I stedet er det nytænkning og progressivitet, der skal i højsædet, og det skyldes nok bagmændene bag CEVEA, som, i modsætning til hvad mange tror, ikke er hverken advisory board eller bestyrelse, men derimod en lille gruppe energiske unge mennesker fra forskellige dele af det ungdomspolitiske miljø, som på en eller anden måde kan identificere sig med en centrum-venstre identitet. Disse unge mennesker er ikke utilfredse med en regering, som ikke kan levere varen, men derimod med en opposition, som ikke kan opfinde et projekt.

En anden væsentlig forskel på de to tænketanke er, at CEVEA bruger CEPOS til at beskrive, hvad CEVEA er. CEVEA forsøger simpelthen at være modpol til alt, hvad CEPOS står for, og det kan selvfølgelig kun lade sig gøre, fordi CEPOS kom først.

Så hvis man vil forstå forskellen på CEVEA og CEPOS - udover de forskellige ideologiske ståsteder - må man have blik for de to forskelle: At de to tænketanke er opstået under forskellige forudsætninger, og at CEPOS kom først, og dermed kridtede banen for CEVEA.

[[Mit senest opdaterede indlæg om Cevea findes her.]

SVD.

I vanlig aktivist ordning så har man tunnelseende. Man ser endast en syndabock och är fullständig oförmögen att se fullskaligt. Att Israel är en part tvivlar ingen på, men det dessa aktivister blundar för är att det finns en part till, palestinierna själva. Och många av dem har valt en terrororganisation (Hamas) att representera dem vars mål är Israels utplånande. Väntar man sig svensk politik mot islamister från Israel? Att blotta strupen. Islamister mål är att Gaza skall förbli förtryckt för det föder
mer terrorister då Israel går in militärt. Israel har ingen anledning att göra det lätt för denna enfaldiga dam utan har hon valt den svåra vägen så skall hon fan också stå för sitt val.

Asla og Lars fra Modkraft bliver spurgt, om det ikke er problematisk, at forsvare en dømt voldtægtsforbryder eller en, der har dræbt sin kone?

Selvfølgelig er det et dilemma, men det er netop i sådan en situation, at det er vigtig at holde hovedet koldt og handle politisk, siger Lars.

Mere på EkstraBladet

Kriminelle mordere, voldtægtsforbrydere og venstrefløjen i skøn forening om anti-demokratiske metoder. Der er mere på Modkrafts side - Hodja linker ikke.

Et venstreorienteret 'Godmenneske' blev pryglet trods AntiFa-plakat.

En bekendende venstreorienteret og indlændingefjende ville i en forstad til Köln solidarisere sig med unge indvandrere af marokkansk oprindelse, der ville mindes en af kammeraterne, som var blevet dræbt af en tysker, der frækt nok satte sig til modværge, da han blev overfaldet af den afdøde.

De demonstrerende marokkanere ville dog ikke vide noget af den internationale solidaritet fra venstreaktivistiske tyskere - det blev til prygl istedet.

Aktivisterne har på Internet begrædt deres oplevelser:

"Nogle af de unge hånede mig med ord som 'Lorte-tysker', 'Svineæder' og 'Nazisvin' og slog mig i ansigtet."

De tyske aktivister og andre venstreorienterede blev angrebet på trods af, at de bar tydelige antiracistiske plakater.

Godmennneskene fatter ikke verden længere. En talsmand udtaler:

"På den måde bliver praktisk solidaritet meget svær, specielt fordi modtagerne ikke ønsker den! Jeg blev reduceret til min etniske herkomst og alene på grund af den fornærmet og angrebet."

Nej - hvad skal man sige, når man støtter 'ofrene', og disse bliver gerningsmænd og gør en selv til offer - forvirrende - ikke?

Iøvrigt mangler vi nogle danske ord her, jeg har valgt at oversætte de tyske direkte - men de lyder ikke godt. Nogen forslag til:

Gutmenschen?

Inländerfeind?

Fra Pro Köln

Amerikansk Gutmensch i aktion.

Jag blir undanskuffad från mitt vanliga jobb nu på påskveckan, så jag jobbar på kontor på en teater, mitt "kulturarbetar"-jobb. Tänk om man skulle kalla sekreterare, folk på callcenter, marknadsansvariga, Bill Gates och receptionister för "kommunikationsarbetare" och hävda att dom är en egen, fullkomligt naturlig kategori som automatiskt skriver dryga kolumner i fina tidningar va? Jag är i alla fall en sån där kulturarbetare den här veckan, som mina föräldrar.

Jag tänkte först på typ Arbetaren-skribenter som Andreas Malm eller muppiga tyckar-liberaler som Blondinbella, Federley eller Louise P. Jag tänkte mej att jag skulle skriva om hur jobbigt jag tycker det är med "tyckare" som får en massa utrymme i media, inte uträttar ett dyft och ändå vet precis hur politiken, arbetet och världen ska skötas. Jag hatar att bli tillfrågad som en "tyckare" i varje småsak som dyker upp, bara för att jag är intresserad av min omvärld. Jag har ärligt talat ingen åsikt om t.ex. Kinas OS-arrangemang, jag orkar inte bry mig om allt när jag redan bryr mej om det mesta.

Sen slog detta mig: jag blir irriterad på "tyckare" på ungefär samma sätt som jag blir irriterad på miljöaktivister. D.v.s. jag är avundsjuk - för att de lyckats kämpa till sig en liten glimt av uppmärksamhet i tidningarna och på nyheterna. För de här "tyckarna" och medelklassvänstern är inget problem, helt ärligt. Att DN Kultur publicerar marxistiska artiklar är inte något självklart, att Aftonbladet släpper in Åsa Linderborg (som i.o.f.s. kanske inte är medelklassvänster riktigt) inte heller. Det är något som vunnits genom påtryckningar och genom det allmänna inflytandet som arbetarrörelsen faktiskt fortfarande har. Ändå är det bara en liten glimt, en minimal portion av allt som TVn och tidningarna spottar ur sig. Kapitalet har fortfarande makten över media genom sponsorer, journalister och nyhetsbyråer.

Hur kan det komma sig att alla hatar kulturell medelklass när det är folk som faktiskt har inflytande och ändå helt klart positionen att förstå och stödja radikala krav från arbetarrörelsen? Hur kan det komma sig, framför allt i jämförelse med den osmakliga, feta, fundamentalistiska och kriminella överklassen? Jag försöker bara vara öppen här - jag kan känna starkt hat mot t.ex. folk från läkarbakgrund eller de som jobbar med reklam, men är det skäl nog att räkna in medelklassen och dess kulturmaffia bland mina objektiva fiender?

Slutsatsen är att vi alla borde sluta irritera oss över att max ett par dussin småstroppiga vänstertyckare i hornbågade glasögon - de kan vara jobbiga, men i stort sett är dom till nytta för oss. Det är inte som att vi förlitar oss på dem - snarare är de en produkt av vårt kollektivt vunna inflytande. Jag blir bara så trött på tyckare och att tycka hela tiden. Jag vill göra istället. Jag misstänker att jag helt enkelt bara är trött på att höra mig själv prata. Jag borde dra och träffa folk, kanske shoppa lite.