Räkan är partyparty och jag är trött.fast nä, jag är pigg! no mellanslag! ghaha.
hihhi.

hehe. okej, seriöst. nä. PARTY! fast nä. fast jo.

/Snygging............................ c u @ yran!

/Räkan – att vara avvikande och pretentiös lönar sig.

Jag vet att ni suttit och troget väntat på uppdatering. Och här, till er lycka, kommer den.

Jag sitter på Öland. Jag har nallat pappas mobila bredband lite. Det är jävligt nice ska ni veta. Som den lilla datortjejen jag ibland kan vara så passar det mig perfekt.

Här på Öland är det, tja, chill. Vi lever mest på skagenröra och rökt fisk, och även lite grill. Så jävla gott är det. Dessutom har jag tjockat i mig macka, bullar, kakaor och diverse andra sötsaker som sätter sig på fel ställen. Men lika glad är jag för det. Märta säger ju att jag är fin även fast jag är knubbig, haha. Min gammelmormor är en riktig pärla som vet exakt de rätta orden att säga. Man känner så så fantasktisk vacker i sin avslutningsfest-klänningen när hon ge komplimangen att man är knubbig och fin. Man kan inte annat än älska det.

Förutom äter mat, åker vi bil omkring på ön. Dessutom blir det några turer ner till havet, som bara ligger en pyttebit från våran stuga. Fast fan vad det inte luktar smarrigt. Och man blir inte jättesugen på att bada när man ser det skabbgråa vattnet. Men fint är det i alla fall.

Jag saknar Simon också, jättemycket. Jag skulle vilja ge honom en stor kram precis just i skrivande stund, men eftersom jag tyvärr inte kan det tar jag mig friheten att skänka en luftkram till honom;

KRAM

Nu ska jag vara vänlig storasyster och överlåta datorn till Malin lite.

Hare bra!
See yah!

Häromdagen var det en helt vanlig kväll,
ute vid det vanliga hänget och rökte pipa med kul folk.
Inget ovaligt alls och knappt alkohol var involverat, hade varit mer förståeligt.
Varför kan inte folk acceptera att alla inte är likadana?
Att alla killar är inte ute efter någon att hålla på med, utan bara är allmänt trevliga, snälla och faktiskt för en gångs skull bara vill prata.
Vad hände med att lära känna, innan man går längre än så?
Jag gillar att kunna vara avslappnad utan att behöva tänka på vad jag gör och vad jag säger som kan tolkas som "för trevligt".
Tänkande har jag fullt upp med redan som det är.

För övrigt så är jag snart ensam hemma,
från och med den 21:a för att vara helt exakt.
Förutom det så är min cashflow i botten och istället gör jag onödiga saker som att ta hål i öronen. Man kan ju göra det själv?! Längtar lite tills det har läkt och man får börja töja. Det var ändå lite kul att vara spontan och dessutom så är inte pengar hela världen. Lite synd är det dock att min telefon är sönder och att absolut ingen kan nå mig när jag är ute. Får väl se till att jag sitter framför datorn, för det gör jag ju inte annars. Idag hade jag tänkte att lägga mig tidigt så att jag åtminstone har en chans att gå ner till stan och kolla runt lite.
Jag är sugen på nytt. Nya kläder skulle inte vara fel.

Att du vore här skulle inte vara helt fel heller.
Godnatt.

Fast det ska det, förhoppningsvis, bli ändring på inom en snar framtid.

/Räkan – har nu fått det bevisat att celibat inte är hälsosamt nånstans.

Imorgon åker jag till Öland också, bara så ni vet.
Ha det bra!

Resten av dagen ska jag äta, plugga matte och läsa.

(Effektivt bloggande är najs.)
/Räkan – längtar tills imorrn.

Jag är less och har absolut ingenting att göra. Borde ta tag i programmeringen men det orkar jag inte. Däremot har jag satt i gång med att läsa. Är snart klar med alla böcker som jag planerat att läsa under sommaren – det känns ganska bra.

Men nu känner jag mig sugen på att ta upp skrivandet istället. Kanske kan jag äntligen skriva det mästerverk som ska ge mig nobelpriset i litteratur. Vi får se.

Jag borde fixa mitt hår också. Det är lite väl vildvuxet och långt nu. Min image som butch kan ju gå om intet om jag blir för långhårig och det vill jag ju inte. Fast jag orkar inte just nu. Kanske nästa vecka.
(Ja, 1 cm hår är långt.)

Just nu sitter jag och önskar att Snygging ska komma tillbaka från Ingenstans så att jag kan få lite ”action”. Jag har varit utan ”mys” i 5 dagar nu – jag dör!

/Räkan – trött.

Lördag den 12e juli. Ett väldigt speciellt datum. För ett halvår sedan mötte mina läppar Simon Anderssons läppar för första gången. Sedan dess har det de mött varandra oräkneliga gånger.

Jag ska vara ärlig och berätta att innan jag träffade Simon hade jag inte stött på så mycket till kärlek. Men man anade känslan. Ni vet, lyckan. Det jag inte visste var att det jag anade var inte ens i närheten. Jag har nog aldrig innan kännt en sådan ihållande lycka som jag har gjort dehär 6 månaderna. Det är sjukt. Jag måste säga, helt ärligt, att detta har varit de 6 bästa månaderna i mitt liv.

Jag tänker redan nu varna, detta kommer bli ett ganska känslosamt inlägg. Och ja, det kommer låta mildare än någonsin. Men, sånthär förtjänar mitt allra mildaste skrivsätt.

Simon får mig att göra dedär extraskutten jag alltid gör när jag är på väg till eller från mitt rum. Ni vet, när ingen ser, då man kan äga järnet. Det blir bara så, det rycker till i benen och vips så har man gjort ett löjligt glädjeskutt. Han får mig att sjunga med extra högt i en fin och sliskig kärleksballad. De är klyschiga, jag vet. Men jag blir så glad av att veta att jag har turen att känna så, och ännu bättre till och med, som artisten så himla gärna vill känna. Jag tror att många går miste om den känslan.

Simon är en person som verkligen matchar mig. Jag har så fruktansvärt kul när jag är med den killen, samtidigt som jag kan vara seriös med honom. Han har de egenskaper som jag verkligen värdesätter så högt. Dessutom är han något av det sötaste jag sett. Inget går upp mot hans morgontrötta uttryck, eller hans underbara lukt i halsen. Ibland vill jag bara bygga mig en liten koja i hans hals och flytta in. Jag vet att det låter löjligt, men jag kan inte hjälpa det. Det känns som om jag har använt alla ord som går att använda. Men han är verkligen fantastisk.

6 månader. Det är ett bra tag. Ett underbart tag. Det har gått asfort verkligen, och jag har gillat det varje sekund. Jag har aldrig haft någon som har stått mig så varmt om hjärtat!

Simon Andersson, vilken kille alltså. 17 november 2007, vilken dag alltså. 12 januari 2008, vilket datum alltså.

-

Godnatt nu!

Iaf.
Jag har nu insett två saker – man vill alltid ha det man inte har och den svåraste personen att erkänna nånting för är sig själv. Jag har t.o.m. listat ut anledningarna till varför det är som det är.
(Ja, jag vet att det inte är några världsomvälvande nyheter jag delar med mig av.)

Till att börja, vi vill ha det vi inte har bara för att människans position/status i den sociala hierarkin bestäms av vad vi ”äger”. Så ju mer och bättre saker du skaffar och blir ägare till desto högre rank får du.
Det andra ”fenomenet” beror på att vi helt enkelt saknar självkännedom. Vi är rädda för oss själva och orkar inte dras med kunskap om oss själva.

/Räkan – lite mys skulle sitta finfint.

Förutom att äta godis har jag ätit massa god mat som jag lyckades laga på helt egen hand. Kyckling och klyftpotatis blev det.

Och ja, som ni märker har den här bloggen helt ändrat karaktär. Istället för att sex-blogga så handlar allt jag skriver om mat nu för tiden. Det är väl en ganska naturlig övergång eftersom ätbara saker spelar en stor roll i mitt liv (jag äter konstant hela dagarna), men förhoppningsvis blir det ändring på det så småningom. Sex-bloggande är trots allt mycket roligare.

/Räkan – spyr snart.

Iaf.
Idag blir det som sagt marknad. Är dock inte särskilt pigg på det hela så vi får se hur länge jag står ut. Själv röstar jag för att det tar ca 2 timmar innan jag blir grinig och tjatar om att få åka hem.

/Räkan – mys-abstinens på hög nivå.

Väntar på att min sambo ska komma hem så att vi kan göra något speciellt av denna dag. Det vill säga kedjeröka, dricka vin och gå på lokal. Jag älskar mitt vaga bond-liv, det faller mig helt och hållet i smaken. Ska nog säga upp lägenheten helt och hållet och börja soffsurfa på heltid.

I helgen ska jag jobba en hel del men har lyckats klämma in lite nöje mellan arbetspassen, ett nödvändigt gott om jag ska överleva nätterna i sällskap med tvåundra galna turister. Det är fyra veckor kvar till midnattsloppet och jag har inte löpt en enda meter. Snarare har jag försäkrat mig om att den lilla uns kondition jag en gång hade är eliminerad och så mycket på minus som den bara kan bli. Man måste utmana sig själv ibland!

Í gærkvöldi fór ég í bíó með pabba á hasarmyndina Wanted og hafði gaman af, enda fer þar með aðalhlutverkið Skotinn James McAvoy sem er heldur betur sjarmerandi og þokkafullur. Ég borðaði heilan lítinn poka af poppi og líklega líter af kóki í kvöldmat. Á eftir fengum við okkur froðukaffi á kaffihúsi þar sem únglíngsstúlkur sátu á borðinu við hliðina með sígarettupakkann fyrir framan sig, ógeðslega töff.

Ég er pirruð yfir spillingu innan sjálfstæðisflokksins í einkarekinni heilbrigðisþjónustu. Og þeir eru rétt að byrja á einkavæðingunni. Glimrandi góssentíð hjá formanni Heilbrigðisnefndar Alþingis og formanni Velferðarráðs Reykjavíkurborg og þeirra lagsfólki. Nei ég er ekki pirruð, ég er reið. Sjálfgræðisflokkurinn sýnir sitt rétta andlit enn á ný. Andskotans helvítis.

jag trivs inte med mitt boende, tyvärr, och söker nytt för inflytt så fort som möjligt. det är skitigt och skräpigt där jag bor nu, ingen bryr sig. så om ni vet någon som har ett rum att hyra ut i oslo, hör av er.

senaste dagarna har jag liksom inte gjort någonting, malin har jobbat, så jag har liksom bara dragit runt på stan som en annan hemlös. men nu är det slut på det. tråkigt att malin jobbar mycket kvällar, medan jag bara jobbar dagtid, 8-16. hennes vanligaste pass är 16-00. jaja.