I tidningen Drömhem & Trädgård nr 8 2008 snubblar jag över en bild på ett förförande vackert lusthus i sann sekelskiftesstil, ritat och tillverkat av Ytterå Snickeri, ett enmansföretag i Nälden, ca 4 mil nordväst om Östersund. På hemsidan visar Tomas, som äger och driver snickeriet, bilder på sina lusthus, samt på övriga arbeten han gjort. Och jag lovar, det är väl värt ett besök.

Tomas, som driver snickeriet, gör allt själv. Han ritar, hyvlar upp virket, snickrar, glasar, lägger plåttak och målar. Ja han ritar till och med hela hus. Och karln är självlärd. Sug på den. Resultatet är som klippt ur en av Löfwenskölds fantastiska mönsterböcker från 1800-talets slut. Förförisk vackert och sällsynt välgjort. In i minsta detalj. Imponerande.

–Vad kul att du gillar det, säger Tomas när jag ringer upp honom för en pratstund. Det är inte så svårt egentligen, säger han ödmjukt. I grunden handlar det om en känsla för proportioner och det sk gyllene snittet.

Jovars. Försök få tag på ett ex av tidningen och kika på de tio andra lusthusen i artikeln så förstår du själv ungefär hur svårt det är. Där står Tomas lusthus i mina ögon i en klass för sig. Svensk sekelskiftesstil när den är som allra bäst.

Mums.

Jag vill passa på att presentera mitt företag.

Som hästintresserad har jag kopplat ihop mitt yrke med mitt nöje.

Trotts att jag inte jobbar med hästar direkt.

Hoppas att min kunskap kan vara till glädje för er som planerar att bygga om, bygga till eller bygga nytt. Idéskisser i 3D och logistikplaner för utrymning, transporter och praktiskt arbete. Underlag enl. jordbruksverkets krav för bygglov, offertunderlag och bygg & projekteringsunderlag.

Med vänliga hälsningar

studio M.I.A mark inredning arkitektur

Mia Svensson, Hästsportens arkitekt SAR/MSA

Mobil: 0708-96 34 66 Kontor: 0320-421 40 www.studiomia.nu

studio-m-i-a_ftg-pres_080530

 

I morse hade jag just träffat ägaren till caféet som kommer att inte-finnas, och vara rivet till sommaren. Då var jag arg och sorgsen. Så här ser café-huset ut idag i slutet av mars 2008, en liten spillra stödd mot flydda grannar:

Till höger har alla de gamla husen rivits redan, och nya är på gång att byggas. Till vänster ligger tjurfäktningsarenan Ortega Cano som byggdes år 1854 och restaurerades år 1911. Ortega Cano är dessutom namnet på Cartagenas kända tjurfäktare.

Nyligen har en amfiteater upptäckts under tjurfäktningsarenan, och nu ska den plockas fram. Det sägs att man även ska spara endel av tjurfäktningsarenan under utgrävningarna av arenan för forna gladiatorspel, och det för djäkligt om de inte gör det, särskilt som det är en av Spaniens äldsta tjurfäktningsarenor:

Här är farligt förfallet, och en upptäcksfärd med kameran görs med trevande steg och andan i halsgropen, medan dörrarna smäller i luften av vinddragen. Det finns delar som "bebotts", och det finns delar som ensamt rasar. Se hålen i taket/golvet. Uppspelt att det gick att gå omkring här, men tror att det är slut med det ganska snart.

Här är byggnaden mittemot som hör till Universitetet, och gissar jag, anger tonen för hur det kommer att se ut där caféet står/stått:

Kunde varit värre:

Det första man ser när Cartagena uppenbarar sig utifrån havet är dussintals med lyftkranar, fler än jag någonsin sett. Och Cartagenas gamla centrum är vad jag kan minnas den stad jag någonsin sett med flest övergivna gamla hus. Inte nya tomma tillfälligt övergivna kantiga lägenheter som längs turist-stråken, utan tomma detaljerade fasader där ingen längre kan bo i rummen bakom. Hopp väcks av det rätt mångna antalet fasader som rangligt och skört står ensamma mot byggställningar, utan något annat än luft bakom. Alltså sparas fasaderna för att bygga moderna lägenheter bakom:

Men på ännu fler ställen gapar bara tomma hål, gul isolering, och grannväggar med kakelrester där de olika våningarnas kök och badrum fanns:

Det är verkligen alldeles fullt med tomma gamla hus vars vackra fasader står slitna och grånande:

Något annat som är slående här är de utgrävningar som sker omkring kullarnas toppar. Du tittar in i sidogränderna, och så slutar de som i tomma intet, alldeles abrupt avslutade och utbytta mot jord och berg och ruiner därunder. Eller bara ett stort inget-där:

Vi vandrade bland detta underliga skelett av något som varit, inte längre är, undrandes vad som komma skall. Rivet och rasat omvartannat, och så här och var folk som bor kvar. Tittade in i ett hål i jorden där allt omkring var bortforslat, och ut ur berget hördes en vasst kraxig röst som undrade vad vi glodde på, och bad oss fara och flyga. Tiago som såg bäst in i skumrasket sa det var en kvinna i tjugoårsåldern.

Längre ner följer det jag upprört skrev imorse - efter vanmakten i caféägarens ögon när jag frågade vad som kommer att hända med hans ställe, och han svarade att det ska rivas innan sommaren. Jag hann inte ens gå till min egen dator, utan tog första bästa spanska hamn-dator för att uttrycka mig. Funderar nu på att redigera om åäö-stavningen, men fyller istället på så här, för att ge en lite mer fördjupning i hur det ser ut här, och bredd till mitt kanske nyanslösa utspel.
Och naturligtvis vill jag hit igen! Det kan bli jättefint. ..Jag är svag i min tro på det just nu, men jag hoppas. Jag hoppas att anledningen till att de fina gamla husen står tomma och övergivna, är att man väntar på att ha råd att restaurera dem istället för att riva dem. Och jag förstår att det måste vara en står ekonomisk risk att riva, eftersom det nog garanterat finns rester under från romartiden eller tidigare, som enligt lag skall vidarebefordras till arkeologerna. Överallt ser man vittnesmål om det.

Och det finns både bevarade och nyrenoverade hus som inger ett visst förtroende. De som är nyrenoverade utan kalkfärg tycker jag sämre om än de som låter kalken ge liv till ytan. Blir så stumt och trist med modernare sk plastfärger, tycker jag. Ett långt inlägg om tycke, och medvetenhet om att andra tycker annorlunda.

SORG OCH ILSKA FRÅN INLÄGGET IMORSE UTAN ÅÄÖ:

Halla! (spanskt tangentbord)
ARG!
Upprord over hur arkitekter, politiker, och i slutandan FOLK tanker och agerar.
Fan oxa nar charmiga hus med sjal
(soul alltsa... problem utan prickarn vi har i slutet i alfabetet..)
rivs for att arkitektritade komplex ska inta hela omraden!
Bevara sparen av tidigare generationer, och bygg vidare utifran det i en kreativ komposition istallet sager jag.
Argt irriterad pa stilagenter!
Ska stod-support-fika nu pa ett stalle som ar borta till sommaren. Agaren har sadan uppgiven sorg i ogonen och hjartat att det skar i mig.

Jag tror Cartagena ar som bast nu, och att jag aldrig mer vill besoka det,

for jag kommer att bli sa ledsen nar de gamla luggslitna husen ar overkorda och borta, for evigt, tack vare politikers storslagna planer och "goda idéer".
Ofarlatligt for all framtid, ofarlitligt dumt.

Jag har inte sett nagra hembygdsmuseum i Spanien!
Det skulle verkligen behovas manga sadana, tycker jag.
Verkar som om det bara ar gagna hogkulturer som raknas, och den tranga fattigdomen, smaboddheten, hemkarleken och noden i det lilla - det ar inte fint nog att minnas!

Ay, vad det fyller mig med sorg att de som bestammer- folket, och politikerna vi/de valjer - inte alskar samma som jag alskar!!
Oppna hjartana sa som JAG vill!!!!...?

_

Ironiskt nog, tillägger jag i efterhand, efter dagens besök på hd.se/svalov,
så ser jag att just nu idag, just i min kommun där just jag är politiker;
är frågan kring vad som är förfall på tapeten i Teckomatorp.
Sociala frågor blir endel av frågestallningen, där som här.

_

Påtal om Teckomatorp och nitiska arkitekter samt välvilliga politiker;
Jag hör till dem som vill att pizzerian ska få finnas kvar i någon form vid tågstationstorget med sina nuvarande ägare, så länge de själva vill det, och utan ekonomiska förluster för dem. Bygg vidare utifrån det som finns i en kreativ komposition med gammalt och nytt.
stängningsrisk
protester

Men varför bygga den i glas? Det har verkligen gått inflation i de förbannade glasbyggnaderna i Malmö.

Vi har Åhlens, huset där Kvällsposten huserar och det idiotiska köpcentret vid Värnhem som de håller på att bygga, för att nämna några exempel. Nu får det f*n räcka!

Varken arkitekter eller de som ge bygglov tar någon som helst hänsyn till den omkringligande miljön när det skall byggas glashus. Man kan ju undra om arkitekterna har varit på plats och tittat på hur miljön ser ut. Sen de som ger tillstånd till galenskaperna, pendlar de till sina arbeten i Malmö från kranskommunerna och sen hem igen utan att röra sig i staden?

Skam är det!

Läs även andra bloggares åsikter om glashus, bebyggelse, arkitektur, arkitekt, politiker, politik, Åhlens

Grovt sett kan man dela in yrkena i tre kategorier:
1. Brist (de yrken där det kommer att råda brist, och att chansen att inte få jobb i det närmaste är obefintlig)
I denna kategori finner man fritidspedagoger, förskolelärare, tandläkare, läkare, sjuksköterskor och beteendevetare.
2. Balans (de yrken där det råder balans, och där man med stor sannolikhet får jobb)
Här finner man jurister, arkitekter, veterinärer, präster, socionomer, psykologer och civilingenjörer.
3. Överskott (de yrken där det finns ett överskott av utbildade, vilket gör att det kan bli svårt att få jobb)
Till de som riskerar att få svårt att få jobb hör ekonomer, journalister, gymnasielärare, apotekare, bibliotikarier, programmerare och de med konstnärliga utbildningar.

Jag har länge hävdat att jag inte förstår hur alla dessa blivande ekonomer ska få jobb, eftersom det är så många av mina vänner som läser till det. Nu ger statistiken mig alltså rätt.

Hotel Clarion Sign är ett åbäke. Må vara den störst men vackert är den inte. En ful koloss, som andas 70-tal med öststats känsla. En riktig besvikelse. Det känns definitivt inte 2000-tal. Självklart kan jag bara tala om för min egen smak. Andra har säkert ett annat glasögon att se igenom.

De som sitter och bestämmer över hur byggnader ska se ut måste val hamnat i försiktighetssjukan. Man vågar inte utmana, man vågar inte välja något djärvt, kan inte vara drastisk och därmed blir det mesta enformig. Kan knappt tro att vi har en Torning Torso i landet - nåja Malmö hör ju knappt till Sverige, men ändå. Jag förstår också att svenskarna inte gillar alltför spektakulära saker, det ska inte sticka ut, det ska inte vara för uppseendeväckande, det ska vara lagom i landet lagom.

Och nu ska hotellet stå där i det närmsta 100 år.

!!!

Det byggs några nya hus till på min gata. De ser inte heller bättre ut. Med en bullerskyddande extra glasruta framför det riktiga fönstret. Tror jag. Jag har inte kollat fakta, kan vara så att det är bara en designgrej. Men jag undrar? Vad gör man om man tycker att fönstret har blivit smutsigt? - Vilket händer oftare och oftare här på Torsgatan. Fönstret klarar sig drygt en månad innan är det dags att putsa det igen. Dubbdäckens förtjänst. Undrar hur mycket vi få in i våra lungor. De är nog rätt så svarta vid det här laget... – Vad gör man om man vill vädra?

Jag såg framemot Torsgatans utbyggnad. Nu önskar jag att de lät bli. Svenska arkitekter kan inte hus. Kan inte bygga modernt, med spännande graciösa helhetsintryck. Hela gatan kommer bara se dyster ut, förutom Bonniers Konsthall.

ART / Arkitektenes rådgivningstjeneste

Torsdager mellom kl. 17 og 19, unntatt i skoleferiene, gir sivilarkitekter gratis veiledning i Josefinesgate 32 (NALs bibliotek), Oslo.

Det avsettes ½ time til hver besøkende til rådgivningstjenesten. Her kan man be om råd om alt innenfor arkitektens fagområde. Ta med tegninger, bilder, idéskisser eller lignende for en konstruktiv samtale. Rådgivningen foregår i NALs bibliotek hvor det er mulig å slå seg ned og se på arkitekturlitteratur. Det er tilrettelagt et utvalg bøker og tidsskrifter som spesielt omhandler bolig- og hyttearkitektur.

Arkitektenes rådgivningstjeneste har vært i drift siden 1979, da en gruppe sivilarkitekter tok initiativ til å danne et forum for fri arkitekthjelp. Etter en kort periode uten rådgivning starter vi nå opp igjen. Hensikten med tjenesten er bl.a. å gi hjelp og belyse ethvert problem av arkitektonisk, teknisk, administrativ eller økonomisk karakter og øke forståelsen for arkitektoniske kvaliteter.

Arkitektene som gir råd er alle sivilarkitekter MNAL og medlemmer av Oslo Arkitektforening. Oppstart høsten 2007: torsdag 13. september

Nedenfor ser du bilder av noen av husene han har tegnet. Mer finner du på hjemmesiden hans. Tommie Wilhelmsen har nylig utgitt en bok også, lurer på om jeg må gå til innkjøp av den... :)

http://www.tommie-wilhelmsen.no/

Et av husene hans var til salgs på www.finn.no for en stund siden:  http://www.finn.no/finn/realestate/object?finnkode=10553946

Förr byggde man hus på hus, intryckta mot varandra och endast framsidan utsmyckades. Vid nittonhundratalets början var det många arkitekter som ville ta bort ornamenten och stuckatur och kvar blev platta ytor. Men borgarna, alltså stadsborna, ansåg det som ekivokt och blomlådor användes för att skyla huskroppen.

Brandväggen höll kvar stadens äldre ansikte. Förr var staden evigt ung. Träbebyggelsen brann ner och med den nya byggnationen fick staden ett nytt ansikte. Teglet och avsaknaden av fönster hindrade lågornas framfart.

Muren hindrar emedan brandväggen visar var byggnationen kan ta vid.

I Berlin står brandväggen som Kiezgränser. Förmörkade av koleldandet under vintrarna och grönska nedanför eftersom ingen bygger en gata där brandväggen står. Där ska nya hus tillfogas. Berlins gröna fläckar står ännu obebyggda. Där står husvagnar med solfångare, där grönskar det vilt. Under senare år har favelaliknande strandbarer byggts. Att det inte är någon strand där, dvs. en sandstrand där vågor slår upp, utan endast utlagd sand och solstolar och cocktailbarer och musik, förleder inte utan det är endast ordet strand vars betydelse har förskjuts.

I London står husen för tätt. Brandväggen blickar endast fram där husen inte är lika höga. Grönskan är runtbyggd. En välskött park är stängselomgärdad och det är för rent. Husen blir till murar.

Imperialiststaden London gör människan liten. Berlin gör människan fri.

Fördelen med den nya byggnaden är att den kommer att placeras så att den inte stör Gunnar Asplunds byggnads tydliga karaktär, och ge den ett fritt rum ikring. För att koppla ihop de två byggnaderna har därför arkitekten ritat dit en anspråkslös envåningsbyggnad som ska löpa mellan de två biblioteken. Det nya stadsbiblioteket kommer inte att vara i stil med det nuvarande, fasaden kommer att vara vit och i glas. Funktionalistiskt utformad, slät och symmetrisk. En tredjedel av den nya avlånga byggnaden kommer att ligga bakom observatorielunden, delvis påbyggd kullen.

Många av de andra bidragen har bestått i antingen komplement till Asplunds bibliotek, eller så har de ritats ut precis bredvid. Dock har det i vissa fall inneburit att den nuvarande byggnaden skulle hamna i skymundan. Å andra sidan har en del föreslagna utbyggnader verkat vara lyckade komplement till det runda biblioteket. Styrkan i det vinnande bidraget, vilket särskiljer det från de övriga, är att det kommer att förhålla sig så gott som oberoende till det ursprungliga biblioteket och inte störa det. Arkitekten resonerade att Asplunds bibliotek var viktigare att bevara än husen på Odengatan.

Jag ska ägna mer tid åt en recension av de förslag som kom på andra, tredje och fjärde plats senare. På www.nyttstadsbibliotek.stockholm.se kan ni läsa mer.

Läs även andra bloggares åsikter om stadsbibliotek, stockholm, arkitekt

HSB området ligger i anslutning till Second Sweden och ett stort antal har redan påbörjat sina byggen i tävlingen. Inom kort kommer även arkitekter från white att bistå med kunskap och insikter kring från projekt i "First Life".

Tryck- och webbkampanjen är gjord tillsammans med våra partners Fältman & Malmén och NorWeb. Ta gärna del av denna upplevelse genom att besöka hsb.se/secondlife.