Svenska barn jobbar också. Förhållandet  under arbetet är annorlunda än de som beskrivs i andra länder. men tänk hur många  barn som går till jobbet,  hoppsan, jag menar dagis och skola, varje dag tidigt på morgonen, skall göra en massa saker, prestera och passas in i vår samhälliga form från "förhoppningsvis" ett års ålder. Så länge de går att kontrollera och därmed domesticeras är allting bra!

Enda skillnaden är att barnen i andra länder i alla fall får betalt! (även om det är uruselt och farliga förhållanden)

Självgodheten slår sig på bröstkorgen och ler förnöjt år återhållsammheten och konsumerismens underbara sötma.

Med risk för att framstå som djävulens advokat kunde man dock kanske begära att kunderna, såväl som den media som i stora, skrikiga rubriker slår upp det skedda, öppnade ögonen för denna verklighet även de, och ställde sig frågan: finns det något alternativ?

Ja, för Ericsson och Telenor finns naturligtvis alternativ, de torde ha möjlighet att hitta annan arbetskraft, men för barnen? Troligen har de tagit de i våra ögon så hemska anställningarna av en anledning som kallas överlevnad.

Beakta vad som skulle ske - vad som kommer att ske - när Ericsson och Telenor byter ut sina underleverantörer och/eller förmår de kvarvarande att sluta anställa ungar. Inbillar sig någon att denna välgärning skulle leda till att barnen plötsligt får bättre levnadsförhållanden - att deras liv blir så mycket bättre när deras ända försörjning försvinner? Det som väntar dem är inte dagis, fritidsgrupper, mellis och fina filmer från pogo pedagog utan i bästa fall nya arbeten hos långt sämre arbetsgivare, i värsta fall ett liv som tiggare eller gatuprostituerade.

Mer finns att säga om detta, något bland annat bloggen Ekonomistas gör:

I södra Afrika arbetar ungefär en fjärdedel av alla barn och i Asien cirka en femtedel. Av alla arbetande barn är det emellertid bara några procent som arbetar med produktion av varor som går på export och som därmed överhuvudtaget kan bojkottas. En bojkott kommer därför med stor sannolikhet enbart att tvinga in barnen i ännu sämre arbetsförhållanden.

Barnarbete är en oerhört svår, instinktivt motbjudande företeelse, men den i mitt tycke ohederligaste hållningen man överhuvudtaget kan ha i denna fråga är att helt sonika fördöma och kräva förbud som enbart kommer att slå mot de utsatta grupper. Även om det knappast sker på ett särdeles rosenskimrande vis (det gjorde det inte i Sverige heller för 150 år sedan) bygger barnen just nu sin framtid, antagligen med förhoppningen om att nästa generation skall slippa den misär de själva lever i. Missriktade välgärningar bidrar bara till att hålla kvar dem nere på botten av resursstegen.

Niklas Elert

Läs även Germania

I senaste Ekonomisk Debatt konstaterar Heather Congdon Fors att barnarbete har komplexa orsaker. Rena förbud och bojkotter riktar sig mot enbart mot symptomen på bakomliggande problem och löper därför stor risk att försämra situtationen för redan utsatta barn och familjer.

I södra Afrika arbetar ungefär en fjärdedel av alla barn och i Asien cirka en femtedel. Av alla arbetande barn är det emellertid bara några procent som arbetar med produktion av varor som går på export och som därmed överhuvudtaget kan bojkottas. En bojkott kommer därför med stor sannolikhet enbart att tvinga in barnen i ännu sämre arbetsförhållanden. Congdon Fors sammanfattar forskningsläget med orden:

Vad som står helt klart är att sådana förbud och bojkotter inte kommer att ge de önskade resultaten om barnen och deras familjer inte har alternativa möjligheter. Ett slående exempel på detta är föräldralösa barn som i många fall måste arbeta för att försörja sig själva och kanske även yngre syskon. Att hindra dem från att arbeta utan att ge dem alternativa möjligheter kommer utan tvekan att leda till förödande konsekvenser för dessa barn (min markering).

Man undrar stillsamt vilka åtgärdsprogram SVTs Uppdrag Granskning har i bakfickan för de barn som nu gjorts arbetslösa.

//Mumintrollet

BBC News: Mali's children in chocolate slavery:

The sad truth is that many have been kidnapped and sold into slavery. The going price is about US$30.

The local police chief is in no doubt where the children have gone. "It's definitely slavery over there," he said. "The kids have to work so hard they get sick and some even die."

BBC artikeln fortsätter:

So Mali's Save the Children Fund director, Salia Kante, has a message for shoppers too - think about what you are buying.

"People who are drinking cocoa or coffee are drinking their blood," he said. "It is the blood of young children carrying 6kg of cocoa sacks so heavy that they have wounds all over their shoulders. It's really pitiful to see."

Aftonbladet:

Lasse Hallströms film Chocolat är en vacker hyllning till chokladen. Filmen lanserades med stöd av chokladjätten Godiva.

På Elfenbenskusten är Godiva förknippat med barnslavar som skördar kakao på plantagerna.

"Sjyssta praliner från Mullsjö" Artikel i Sydsvenskan

På 1990-talet fick Elfenbenskusten problem och måste be Världsbanken om pengar. I så fall måste ni slopa kakaostödet, krävde banken. Sagt och gjort.

När garantin slopades rasade priset på kakao och odlarna förlorade större delen av sina inkomster. De sade upp sina vuxna lantarbetare och anställde barn i stället.

År 2001 publicerades en rapport som visade att mer än hundratusen barn arbetar på Elfenbenskustens kakaoplantager, drygt tiotusen som slavar.

Stop Chocolate Slavery

Starbucks Fair Trade Campaign

Wikipedia om barnslavar i chokladindustrin. Längst ner på sidan finns länkar till övriga relaterade sidor.

Fair Trade Centers svenska sida och deras sida om Kakao

Willy Wonkas Fair Trade Shop

Gå in på Solidaritetsfonden och läs mer.

SVT Rapport: Barnarbete kan ligga bakom det svenska kaffet

SVT Rapport: Barnarbete bakom billig hemelektronik

En fjärdedel av världens kobolt används av elektronikindustrin. Merparten bryts i gruvor i Zambia och Kongo-Kinshasa.

Över 50.000 barn tros alltså arbeta i gruvorna i Katanga-provinsen i sydöstra Kongo-Kinshasa. Barnen får ofta de farligaste arbetsuppgifterna, som att krypa långt in i trånga gångar där de för hand hackar loss bitar av metallen kobolt.

Kobolt används i uppladdningsbara batterier som sitter i exempelvis mp3-spelare, mobiltelefoner och bärbara datorer. Mer än hälften av världens kobolt finns i det s.k. Kopparbältet i Kongo-Kinshasa och Zambia.

Fler SVT-länkar om barnarbete.

Italiensk sotarpojke och sotare. Foto från 1800-talet

När jag gick i mellanstadiet läste vår fröken en bok som heter Sotarpojken - om en liten pojke som arbetade tillsammans med en elak sotare som kallades Citronen. Boken var hemskt sorglig. Men det var ju på 1800-talet - så det var som en saga - en sorglig saga från ett land och en tid som låg långt bort - och var nästan inte sann för oss. Vi grät lika mycket när Bambis mamma blev skjuten. Men historien om sotarpojken var sann (till skillnad från Disneys film om Bambi) - det var sant att små barn användes av sotare, barn som lättare kunde klättra ner i skorstenarna, barn som kom åt bättre.

Sotarpojken ha för övrigt getts ut på nytt. Bakgrunden till boken är:

Lisa Tetzner (1894-1963) fann en dag i ett bibliotek ett märkligt dokument. Det berättade om hur fattiga bergsbönder i Schweiz i slutet av 1800-talet tvingades sälja sina pojkar till Milano som sotarpojkar för att klara sig undan svält. Med detta dokument som grund skrev Lisa Tetzner sin berättelse om hur sotarpojkarna, klädda i trasor och  utmattade av köld och hunger, tvingades utföra sitt tunga arbete. Sotarpojken kom ut första gången 1941.

Barnarbete i en gruva i Colombia. Foto: Dorigny/Rea/Laif

Historien om barnen i Zambia och i Kongo-Kinshasa skiljer sig inte mycket från historien om sotarpojken. Skillnaden är att detta händer nu. Och vi kan kanske påverka. 

Hur vet jag inte. Men att jag skriver detta blogginlägg kan kanske vara en bra början för mig. Skriva mail och brev till politiker och företag. Engagera sig i föreningar som arbetar seriöst mot barnarbete och fattigdom. Vad mer?

Kanske finns svaret i denna bok: Ending Slavery: How We Free Today's Slaves av Kevin Bales. Och denna bok kanske fungerar som en väckarklocka: This Immoral Trade: Slavery in the 21st Century av Caroline Cox och John Marks. Jag har inte läst böckerna - så jag vet inte om de är bra. Dick Harrison skriver en trilogi om slaveriet - del tre kommer troligen snart. Där tar han upp dagens slaveri: barnarbete, trafficking och andra former av slaveri - där personer som utnyttjas i produktionen inte har någon möjlighet att bestämma över sitt eget liv.

STOP stoppar sexslavhandel i New Delhi - Sydsvenskan

Zambia har inte haft krig på många år - men fattigdomen är utbredd.

Sida om Zambia

Kongo-Kinshasa drabbas ständigt av krig. Och fattigdomen är naturligtvis utbredd även där...

Sida om Kongo-Kinshasa

Foto från Stolen Childhoods hemsida

Se SVT:s Agenda om barnarbete i Uzbekistan. Barnen plockar bomull som sedan blir till kläder och säljs i bland annat H&M:s butiker. Programmet ligger troligen kvar i 30 dagar - dvs till den 25 december 2007.

SvD:s artikel om H&M

Aftonbladet om H&M

Henrik Lampa [från H&M] säger att företaget vill fortsätta arbeta socialt och ekologiskt i globala rörelsen Better cotton initiative, och med FN. Men trots att H&M kraftfullt tagit ställning mot barnarbete vill Lampa i dag, ens efter att själv ha sett Agenda med de namngivna leverantörerna, inte ta ställning för en bojkott av uzbekisk bomull.

Sannolikt skulle då priset på den uzbekiska bomullen sjunka, vilket i sin tur skulle drabba uzbekerna, hävdar han.

TT: Så genom att inte göra något åt barnarbete gör ni en god gärning?

- Vi vill arbeta proaktivt, till exempel i Better cotton initiative, svarar Lampa.

Så här skriver H&M på sin hemsida angående uzbekisk bomull:

Om bomull från Uzbekistan

H&M accepterar inte barnarbete och vill inte att det ska förekomma i någon del av förädlingskedjan. Vår policy mot barnarbete baseras på FN:s konvention om barnets rättigheter. Den omfattar samtliga H&M:s leverantörer, det vill säga alla klädfabriker med tillverkning för H&M.

Men hur de agerat i det aktuella fallet har de inte skrivit.

Enligt Sydsvenskan och SVT ska även Borås Wäfveri ha använt den bomull som plockats av barn - men de har nu slutat med det. På deras hemsida står inget om barnarbete och deras policy i frågan. Däremot skriver de om ekologisk bomull.

Tiina Meri skriver i Sydsvenskan om "Statliga bomullsbarn":

I söndags visade SVT:s Agenda ett uppmärksammat reportage som tidigare har sänts på brittiska BBC.

Reportern och fotografen filmar när uzbekisk polis hjälper till att lasta skolungdomar ombord på en särskild busstransport. På en lastbil intill ligger madrasser och täcken - för de övernattningar som barn och ungdomar nu skall göra.
Hela ekipaget ges sedan poliseskort ut mot vidsträckta, gröna och besprutade fält.

Och som sagt - passa på att se SVT:s Agenda om barnslavarna i Uzbekistan - innan den 25 december, när jag antar att programmet inte visas på nätet längre.

DN skriver om barnarbete i Kina - inför OS:

Licensierade olympiska produkter tillverkade på fabriker i södra Kina inför spelen i Peking nästa sommar produceras med hjälp av barnarbete och övertidstvång, och betalas med mindre än kinesisk minimilön. Det hävdas i en rapport som släpptes på måndagen av Play Fair Alliance, en sammanslutning av internationella fackförbund.

Artikeln är från i somras - men jag tvivlar på att förhållandena har förändrats. Vidare står det att:

Avslöjandet gjorde Pekings olympiska organisatörer upprörda. Det kastar även en skugga över Internationella olympiska kommittén, IOK, anser Guy Ryder, generalsek-reterare för Trade union confederation, en av de fackliga medlemmarna i Play Fair-kampanjen.

Jag hittade ingen aktuell information på Play Fairs hemsida - men detta hände på en av deras auktioner - då de besökte Sverige inför OS 2004.

UNICEF om barnarbete

Rädda Barnen om barnarbete

Human Rights Watch om barnarbete

Aftonbladet skrev år 2000 om att leksakerna i Mc Donalds Happy meal tillverkades av barn i Kina. Jag vet inte om det har skett någon förändring där än.

På McDonalds hemsida - under fliken kundservice står:

Vårt samhällsengagemang
I stället för en skriven policy strävar vi på McDonald's efter ett etiskt förhållningssätt i alla frågor som berör verksamheten.

Sedan räknas några olika former av engagemang upp - bland annat McDonalds barnsjukhus. Någon specifik punkt angående barnarbete kan jag inte hitta.

I denna film från Youtube berättas om barnslavar i Kina. Tyvärr är både bild och ljud dåliga. Men filmen är textad - både på engelska och - tror jag - mandarin.

Men jag vill avsluta mitt inlägg med en hopfull notis:

Indiska barnarbetare räddade

Indisk polis undsatte på torsdagen 77 barn som arbetade på en textilfabrik i New Delhi. Räden var den tredje under veckan.

NEW DELHI. I de två tidigare har tiotals barn omhändertagits, enligt en talesperson för stiftelsen Save the Childhood som arbetar med att rehabilitera arbetande barn.

I torsdagens räd fann polisen barnen i ett sjaskigt rum där de satt och broderade sarier och indiska bröllopskläder. Några av barnen var bara tio år gamla och de flesta kom från den fattiga östliga provinsen Bihar.

En bok om barnarbete finns på svenska - jag vet inte om den är bra - har inte läst den. På Amazon står det att boken är för undervisning av barn i skolan, ca 9-12 år.

På Adlibris och Bokus.

På engelska finns hur många böcker som helst. Skriv child labor i sökrutan på Adlibris, Bokus eller Amazon.

Själv äger jag ingen av dessa böcker, har inte läst dem på biblioteket - och kan därför inte rekommendera någon av dem.

Bild från Amazon.com

Men denna låter intressant:

Free the Children: A Young Man Fights Against Child Labor and Proves That Children Can Change the World, av Craig Kielburger och  Kevin Major.

Om boken på Adlibris:

Here is the dramatic and moving story of one child's transformation from a normal, middle-class kid from the suburbs to an activist, fighting against child labor on the world stage of international human rights.

Making headlines around the globe, Craig Keilburger and his organization, Free the Children, which he founded at the age of twelve, have brought unprecedented attention to the worldwide abuse of children's rights. Free the Childrenis a passionate and astounding story and a moving testament to the power that children and young adults have to change the world, as witnessed through the achievements of one remarkable young man.

Finns på Adlibris, Bokus och Amazon bland annat.

Som vanligt poppar en massa frågor upp i mitt huvud.

Ponera att det är som hon säger, att: "De som tar steget att sälja sin kropp har ofta en ganska problematisk bakgrund och inte särskilt många andra valmöjligheter. "

Min fråga på det: Men om det nu är så att hon inte har några valmöjligheter. Och vi tar ifrån henne det som framstår som enda alternativet, vad har hon då?

Är det inte att verka i fel ände?

Ungefär som att vi inte kan stoppa allt barnarbete över en natt, för då skulle en massa ungar i tredje världen bli utslängda på gatan och fortsätta leva i misär, fast en annan sådan.

Man löser inte problem genom att lägga locket på symptomen.

Andra bloggar om: GP, Malin Lernfelt, prostitution, barnarbete, orättvisa, orsak och verkan

Man ska plocka bomull. Sen ska man bereda de. Sen ska man väva tyget. Sen ska de sys också. Tillkommer även transport.  Sen ska kläderna förstås säljas och det är med vinst. Annars är ju ingen vits med det, eller hur. Jag vet inte vilka procents satser H&M jobbar med men 2,7  brukar vara vanlig. Så om en byxa ny kostar 299 kr, hur mycket kan det kosta som inköp? Ca 88 kr. Hur mycket av det som går till sömmerskan och hennes arbetsgivare som äger fabriken? Hur mycket av den 88 kronor som får väverskan, och sen hur mycket blir kvar till de som plockar bomullen?  El hel kedja som ska dela på 88 kr.

Men man kan vända lite det hela. Man vill inte utnyttja, de här stackars barnen, som ändå hjälper sina familjer, man köper tyg, linnetyg på säg Olssons Tyg, kostar ca 160 kr /m (men jag antar att de här tygstyckerna blir till under samma förhållanden). Man behöver längden om den är 140 bred.  Sen måste man anlita någon att sy upp det, om man inte är sykunnig.  Och det kan kosta lätt 1000 kr.

Så antingen är man moralisk och köper dyrt, eller finner sig i att billiga kläder innebär att folk utnyttjas.  Men hyckla inte.

Jag antar också att förr eller senare kommer denna lågbudget länder återhämta sig, och höja sina löner och status. Var kommer billiga kläderna tillverkas då? Eller gör verkligen väst allt för att världens fattiga länder ska få det bättre?

 aftonbladet

Människan verkar dessutom inte klara av att leva i fred med varken andra människor eller djur... Krig, mord och djurplågeri brukar bli resultatet!

Människan verkar inte heller förstå att vi behöver ren luft och rent vatten för att hålla oss friska... Föroreningar brukar bli resultatet!

Människan är till och med så grym att hon låter sina valpar (våra barn för er som inte förstår) arbeta fast dom borde få leka istället... Lidande brukar bli resultatet!

Ja listan kan göras lång av människans grymhet...

Alltså kan man konstatera att människan är grymheten personifierad!

//Mumintrollet

Jag tror att det var i klass 5.

Min fosterfar hade en egen firma där han tryckte kartonger och skar till papper åt olika företag tex skotillverkare och plåndbokstillverkare.

Samma dag som provet skulle ske så hade han en stor leverans som var långt ifrån klar dagen innan provet.

Vi (jag och min fosterfar) arbetade länge länge med att få allt klart, vi hade knappt tid för att gå in och äta. Vi arbetade hela lördagen till sent på natten på söndagen arbetade vi hela dagen och låångt in på natten.

Jag kom ihåg att solen gick upp innan jag fick gå och lägga mig en stund innan skolan.

Resten av minnet är lite otydligt, men jag kom ihåg att jag blev hemskickad från skolan jag kommer inte varför, men det måste varit för att jag inte hade sovit nästan alls innan jag gick till skolan.

Provet fick jag skriva om en annan gång och givetvis var alla rätt ett krav för att inte få stryk hemma.

Vi tragglade floder i Sovjetunionen under många timmar (under tvång) jag och min fostermor kanske är det är därför jag idag inte kan nåmna en enda flod i fd Sojetunionen idag.

Givetvis fick jag full poäng och en massa extrapoång (man kunde skriva på baksidan allt man kunde som ej frågades efter).

Läxorna blev ett tvång & jag visste mycket väl att det inte var för att jag skulle lära mig saker utan för att visa den perfekta fasaden utåt.

Dom påtalade det för mig hela tiden att jag aldrig skulle bli någonting, att jag var en sopa, ointelligent och att jag fick bo hos dom bara för ingen annan ville ha en sån som mig.

Samhället (byn) vi bodde i var liten max 500personer bodde där och alla kännde alla.

Så fasaden var viktig. Under ytan var det en helt annan sak.

Jag försökte sova på soffan men det blev inte mycket sömn den natten oron över att kanske tvingas tillbaka gjorde mig sömnlös.

Visst var jag riktigt nervös över vad som komma skall, men jag visste att om jag går tillbaka till fosterfamiljen så lever jag inte länge till.

Dagen efter åkte vi till en man som hade viss erfarenhet av att hjälpa personer i nöd.

Jag berättade inte så mycket vad som hänt.

Han ringde mina fosterföräldrar och sa följande:

Jag har er son här. Han försökte ta sitt liv igår, ni är välkommna att komma hit på middag så kan vi se om vi kan reda ut vad som hänt.

Han visste inte vad jag gått igenom. Han trodde bara vi hade haft ett gräl.

Svaret han fick var:

Skicka hem honom han har tidningar och sälja och reklam att dela ut.

(Jag sålde Kvällsposten på lördagar och söndagar samt Göteborgsposten på söndagar samt delade ut reklam i början på varje vecka).

Han frågade om de inte förstod att jag precis försökt ta livet av mig?

Svaret blev detsamma.

Jag kom ihåg att jag fick skjuts i början för vi trodde faktiskt att de skulle försöka kidnappa mig tillbaka (vilket de försökt med deras adoptivdotter jag återkommer till den saken i ett annat inlägg).

Några dagar senare så stod de mycket riktigt med sin bil utanför tandläkarmottagningen när jag hade varit hos tandläkaren. Just då så hade jag cycklat dit så jag spang iväg genom en skog för att undkomma dom.

Socialjouren fick komma,

Jag minns att de fick lova mig att jag aldrig skulle behöva åka tillbaka innan jag började berätta. Vilket bekräftas i de handlingar jag fått från arkiven.

I handlingarna står det att jag påstår att de senaste 4-5 åren har upplevt att fosterföräldrarna försökt avskärma mig från kamrater och andra människor.

Vad jag sa var att jag aldrig någosin har fått träffa vänner förrutom under skoltid, att jag aldrig haft ett barnkalas, att jag aldrig haft besök av en kompis hemma.

Tala om en förskönande omskrivning.

Vidare står det att jag använder min fritid till arbete??? Vilken tonåring använder all sin fritid till enbart arbete frivilligt???

Vad jag berättade att jag tvingades att arbeta med att montera lampor i hemmet, dela ut reklam, sälja tidningar och arbeta i fosterfaderns företag utan att erhålla ett enda öre själv.

Det finns inte ett enda ord om min berättelse om all den misshandel jag berättade detaljerat om. Jag hade i alla fall förväntat mig att de skulle skriva vad jag påstod skulle ha hänt men inte ett enda ord. Det viktigaste i mitt liv hände den helgen och de skriver inte ned ett enda ord.

Istället uppmanade de mig att inte göra en polisanmälan om barnmisshandel då jag inte hade några synliga ärr.

Mitt största misstag var att jag trodde på att de (socialtjänstemännen) ville mitt eget bästa, nu i efterhand har jag förstått att de bara ville skydda sig själva så att de inte skulle komma fram att missat i sina kontroller och att barn farit illa pga deras misstag.

Nu förstår man varför det finns så få registrerade barn som varit illa i fosterhem.

Varför skulle jag då berätta? Jag kunde lika väl ha varit tyst. Nu undrar jag fall de lyssnade överhuvudtaget. Hade jag bara vetat mina rättigheter i den situationen så hade jag agerat helt annorlunda.

Det finns ingen uppgift om att de informerat mig om mina rättigheter och mina valmöjlighetr inför framtiden. Det är i alla fall helt rätt någon sådan information fick jag inte.

Jag fick inga råd om hur jag skulle gå vidare, inte om vilka valmöjligheter som fanns. Utan jag fick som jag ville. Men det var inte det bästa för mig. Vet inte om det var pga att socialtjäntemännen skämdes som jag fick precis som jag vile, men det var just då som jag var i mest behov av råd för att få en bra start på mitt nya liv.

Det är som låta en häst själv välja vilken mat han ska äta, havre är kanongott för hästar men inte bra i stor mängd och i längden.

När jag som mest behövde hjälp fick jag ingen alls tala om tjänstefel.

Socialtjäntemännen ska verka för barnets bästa och det är INTE att låta barnet själv få välja. Jag ser mig själv som ett barn just då.

Sen var jag tvungen att bli vuxen i rekordfart, då hade det behövts någon erfaren att ledsaga mig rätt i livet men jag fick ta hand om mig själv och efter ett år så hördes inget från några sociala myndigheter mera.

Jag var och är socialt handikappad brukar jag säga.

Fosterföräldrarnas reaktion finns i alla fall nedtecknad.

Dom ställer sig helt oförstående till det hela och säger att jag kommer aldrig få det bättre någonannanstans. En dag kommer jag att inse det och ångra mig. De vill inte ha mer än ett samtal om mig med sociala myndigheter för att de istället plötsligt ska åka på semester.

Mina kommande 3 månader var som himmelriket för mig. Vi hade kommit överrens att under 3 månader fick jag göra som jag ville. Men efter det så gällde klara regler.

Var jag trött så kunde jag skolka från skolan, jag fick gå på fester med vänner från fritidsgården. Jag fick vara uppe sent. Jag blev en helt annan människa och trotts mina sår i själen så blev jag en glad människa. Jag hade lika väl kunnat bli väldigt bitter eller full av självömkan jag hade många skäl till att bli båda. Bitterheten kom senare.

Många har berättat när de först förstått hur illa jag hade haft det. En är lite rolig. Jag skulle gå och handla kläder med en kille som arbetade som fritidsledare.

Han berättade att jag hade inte en aaning om storlekar, färger och kläder trotts att jag var 17år hade jag aldrig fått vara med och välja mina egna kläder förr. Oftast hade jag inte ens fått vara med när kläderna köptes. Han förstod när vi stod där hur isolerad jag varit.

En kul historia men också väldigt skrämmande.

Folk i min närhet såg mig helt plötsligt skratta vilket de aldrig sett mig göra tidigare.

Livet gick vidare. Mer kommer i senare inlägg

Jag kan säga att det var en av dom svåraste saker jag gjort när jag tog beslutet att skriva ner och göra det hela "offentligt".

Det är väldigt få av mina vänner (inte ens min fru) som egentligen vet vad som hände, så steget ut i "offentligheten" var inget lätt beslut.

Men jag tror att det är viktigt först och främst för mig själv att erkänna att detta är en del av mitt liv även om det inte är något jag vill minnas. Tyvär så kommer jag aldrig glömma.

Själva händelsen som jag beskriver är den viktigaste enskillda händelsen i mitt liv.

Givetvis kommer inlägget följas av en fortsättning och även av en tillbakablick till tiden innan.

http://expressen.se/nyheter/1.653903

http://expressen.se/nyheter/1.653838

http://expressen.se/nyheter/1.653839

Är det inte dax nu att gå till botten med allt detta.

Är det inte dax nu att göra som i Norge gå till botten med varje barn som varit illa på barnhem, familjehem eller fosterhem.

Låta alla som blivit misshandlade, våldtagna, torterade osv som barn få upprättelse.

För vissa är upprättelse ett ekonomiskt skadestånd så att de kan få gå den utbildning de inte fick för sina "föräldrar" för andra behövs skadeståndet till att kunna gå och rehabilitera sig så de kan sova utan mardrömmar på nätterna.

En del måste kanske gå i terapi för att kunna acceptera deras egen barndom.

Många har lidit i över 50 år med sviter från en barndom som omplacerad.

Många har inte lång tid kvar åldern tar ut sin rätt de ser döden som en befrielse då livet bara var ett stort lidande som sociala myndigheter ordnade åt dom.

Många har inte klarat av att åldern ska ta ut sin rätt, de har på egen hand avslutat sitt lidande.

Många har tvingats att leva utan familj och vänner i hela sitt liv pga sin barndom.

INGEN som inte varit med om liknande saker kan någonsin förstå hur det var, hur man känner sig eller hur länge man kan må illa.

Nu är det hög tid att göra upp med det förflutna...

Först då kan vi lära av det som hänt och se till att det inte händer igen

::::::::::::När ska det sluta????

Under många år har tiotusentals barn kränkts, torterats, misshadlats psysiskt och fysiskt många både pojkar och flickor har varit utsatta för sexuella övergrepp.

Det har pågått under många är med myndiheternas vetskap och det pågår fortfarande med myndigheternas vetskap.

Många av dessa barn är nu vuxna, några har ett fåtal år kvar av livet.

Många har inte orkat leva med sviterna utan tagit sitt liv.

Väldigt många har lidit hela sitt liv pga sviterna från sin barndom.

Få har fått någon hjälp alls & många har fått rehabilitera sig sig för sina egna pengar.

Har staten som är socialkontorens arbetsgivare tagit något ansvar?

En minister gick ut i massmedia och bad om ursäkt. Vad hjälper det mig? Jag mår lika illa nu som jag gjort de senaste 20 åren även efter ursäkten.

Ge oss hjälp att rehabilitera oss, ge oss en möjlighet att få njuta den delen av det liv vi har kvar. Hittils så har vi inte kunnat njuta. Utan tvingats klara oss själva så gott det gått.

Nej de försöker skjuta hela tiden skjuta det framför sig i hopp om att så många som möjligt ska hinna dö innan frågan på ersättning för det lidande de fått utstå tas upp.

Ni ska veta att det ni läst om Louise är inte det värsta det finns precis som hon skriver i sitt brev saker som är mycket värre som hänt, man vågar inte berätta, jag vågade inte berätta.

Det är Tjänstefel så att ryker om det, gör alla som har haft med fallet att göra arbetslösa, låt dom aldrig få ett liknande arbete igen.

Vad hände här:

Jo en socialchef går ut i massmedia och ber om ursäkt.

Varför i massmedia?????

Det är inte Svenska folket som ska ha ursäkten.

Det är LOUISE gå till henne personligen och be om ursäkt.

Nu verkar du som en mediakåt fd socialchef som gömer sig bakom tv skämarna istället för att våga möta Louise öga mot öga.

Ge sedan Louise ett fett skadestånd så hon själv kan välja vård för att bearbeta det som hänt för att kunna få ett normalt liv.

Här har dom en chans att göra något bra för Louise göra så att hon slipper leva med sviterna efter socialarbetarnas nonchalans.

Det tar aldrig slut.

När jag lyckades fly från mitt "fängelse" så berättade jag för socialmyndigheterna vad som hänt bara så inga fler barn skulle behöva gå igenom samma sak.

När jag nu fick mina papper från arkiven hade socialarbetarna jag berättade allt för inte skrivit mer ett enda ord om vad som hade hänt under 15 år. INTE ETT ENDA ORD.

Gissa om man blir förbannad, sen blir man ledsen, sen börjar man deppa ihop.

Sen läser man om att det händer igen och igen och igen.

Hela tiden så lever man om och om igen tiden i "fängelset" man mår bara sämre och sämre.

Det kommer aldrig att sluta.......

Jag slötittade på tv häromdagen när jag hade "lunch" på mitt arbete.

Dat var Junior Eurovision song contest vinnarna var två barn på 9år.

De hade tävlat på liknande tävlingar i 4 ÅR.

Det finns många som klagar över barnarbete, där ett barn jobbar för att hans familj ska få mat att äta.

MEN

Hur många klagar på att två 5 åriga tjejer tävlar hårt från 4 års ålder & dessutom använder nästan all sin fritid till att träna.

Det är inte många som öppnar munnen då inte.

Varför är det så?

Kanske blir det en klump i magen när vi kommer på att det är våra mattor som vi har i vardagsrummet som den där pojken syr i Indien.

Medan två trallande småflickor får oss att glömma klumpen i magen.

Det är precis samma sak.  Det är inte så att vissa barn kommer på när de är 4 år att nu ska vi använda all vår lediga tid till att träna att sjunga och dansa. Vi ska strunta i allt annat och bara se till att vi får tävla.

Det är lika mycket tvång i detta som i den fattige pojkens arbete.

Om jag måste välja ser jag hellre att barn arbetar för att familjen ska få mat än att de står på en scen och sjunger för att få uppmärksamhet och vinna prestige.

SVT har lämmnat denna tävling pga att den inte är bra för barnen ett bra beslut tycker jag.

Låt barn få vara barn. Låt dom få leka tills det är dax att vara vuxna. Dom kommer inte klaga när de blir gamla.

Vad lär sig barnen av dessa tävlingar? Att det som räknas är att vara framgångsrik & snygg kanske?

Det finns riktiga skräckelexempel hur det kan gå när barn inte får vara barn läs Michael Jacksons biografi "Moonwalk" så får ni se varför han är som han är.

Dubbelmoralens baksida eller hur?

Så länge det är trevligt och bra då är det ok.

Men

när det är smutsigt och fattigt då är det fy fy.

Vi lever här på Jorden i ca:70 år & många använder denna (korta) tid till att göra folk illa.

Jag förstår inte?

När jag blir gammal vill jag kunna tänka att jag kan vara nöjd med det liv jag levat att jag har gjort mitt bästa mot andra människor.

En del människor gör barn illa. Varför?

Barn ser upp till och litar på sina föräldrar.

Som barn tror man inte att någon vill en illa.

Trotts detta misshandlas barn varje dag både fysiskt och psysiskt, de får men livet ut.

Jag hamnade i fosterhem när jag var 3år.

Jag gav min tillit till mina fosterföräldrar och jag litade på dom helt och hållet.

När de sade att det var mitt fel så trodde jag dom.

Efter flera år förstod jag att så där är det inte meningen att ett liv ska vara.

Trotts detta kände jag mig skyldig till det som skedde. Ibland känns det så fortfarande.

Det som fick mig att stå ut tills jag var 17år var min dröm att när jag får familj ska det inte bli så.

23 år sedan jag stack ifrån fosterhemmet & jag är fortfarande rädd för dom och vad dom skulle kunna göra.

Men för livet var det jag fick av dom.

Samtidigt vad/hur jag är idag som person kommer från min barndom så att gå omkring och hata min barndom gör ju att jag hatar vad jag är idag.

Visst jag hatar det dom gjorde mot mig.

Men jag måste förlåta

Jag kan rekomendera en bok om detta ämne, en verkligt bra bok som är sann.

"Pojken som kallades Det" Av Dave PELZER

Boken beskriver livet i ett hem med misshandel och boken därefter handlar om vägen tillbaka.

Känsliga läsare bör tänka efter innan dom läser boken.

MVH

Vinterhagens staket har rivits eftersom vi har lagt om taket. Dessutom fanns det fårstängsel runt hagen. Nån gång för flera år sedan hade jag två får, vilket inte var ett lyckat expriment. De rymde ur hagen och åt inte alls upp det betet som hästarna lämnade kvar, de måste klippas och var mest till besvär. Grannen har haft sina får kvar och därför har jag inte velat tjata om vårt "gemensamma" stängsel. Men nu har hon också sålt fåren och jag tog bort "vårt" stängsel. Fårstängsel är väldigt jobbiga att handskas med - både sätta upp och ta bort. Men innan åskan och regnet kom igår hann vi med att ta bort det gamla stängslet och komplettera stolpar. Bara att sätta upp tråden nästa helg.

Genom åren har jag nog provat alla slags stängsel. Min bekant, M, undrade om jag också jämt håller på med stängslen och det gör jag nog. För har man djur så ändras behoven och förutsättningarna för stängslet hela tiden. Vi har gått från hässjestörar och elband (som frös sönder), till egentillverkade stolpar (som ruttnade) och elrep (som vittrade sönder för att de inte tålde sol-ljus) till tryckta stolpar (från Lantmännen som är bra!) och metalltråd (som är billig, går bra att spänna men inte syns) till grövre eltråd (som är hyfsat billig, går sönder fortare än rep men är lättare att handskas med). Grannen har elrep med 10 års garanti, jag måste ta reda på var den är köpt så kan jag ju pröva den också.

(Fattar ni hur mycket pengar jag har lagt ut på att stängsla! och då har jag bara två hektar mark!).