Bland annat så uttalar sig den Saudiske prins Turki så här under en konferens nyligen:

från artikeln

"The Arab world, by the Arab peace initiative, has crossed the Rubicon from hostility to Israel to peace with Israel and has extended the hand of peace to Israel, and we await the Israelis picking up our hand and joining us in what inevitably will be beneficial for Israel and the Arab world."

Denne prins är högt uppsatt i den Saudiska säkerhetstjänsten, och under konferensen så fanns även en av Israeliska Mossads tidigare chéfer representerad (bara det något stort...)

Det som ofta framställs i svensk debatt, att fred endast kan uppnås med ett ensidigt Israeliskat tillbakadragande från okuperade territorier till 1967 års gränser, är som jag ser det inte bara naivt utan helt fel.

Fred handlar om att båda parter formulerar en gemensam vision om hur freden skall nås, men också om hur man gemensamt tänker sig vad en fred skulle innebära.

De senaste årens Arabiska utspel om en Pan-Arabisk fred med Israel är något som allt mer utkristaliseras som en möjlig väg att nå fram till ett fredsavtal mellan Israel och palestinier. Fred vinns inte genom retoriska slagord som "Krossa Sionismen" eller "End the Ockupation of Palestine", "1967 år s gränser"...mm. Shimon Peres uttryckte visionen om fred i Mellanöstern då han talade om "the peace higway" - en motorväg där man skulle kunna börja sin resa i Kairo, resa över Gaza äta lunch i Tel Aviv och Middag i Beirut... Det är sådana visioner som behövs formuleras. Eller som den tidigare Jordanske Kung Hussein en gång uttryckte det "tänk vad en fred skulle kunna åstakomma -med mellanösterns rikedomar och israeliska hjärnor"

Fred i Mellanöstern kommer aldrig att komma genom ett ensidigt Israeliskt tillbakadragande - utan att Israels rätt till Säkra och Erkännda gränser respekteras. Men fred byggs heller inte enbart genom att Israel och Palestinier kommer fram till ett gemensamt avtal om gränser, bosättningar, Jerusalem och flyktingar, och inte enbart pågrund av att ett sådant avtal aldrig kan komma tillstånd om Israel inte kan garanteras säkra gränser, utan även för att det behövs mer än tekniska lösningar. Det behövs gemensamma visioner!

För att detta skall bli möjligt måste ett vidare avtal komma tillstånd ett övergripande fredsavtal - med Arabvärlden.

Är det något som gränsproblematiken i Gaza har visat på sedan det Israeliska tillbakadragandet 2005 - så är det just detta: Utan freden med Egypten så skulle alternativet till en säker gräns absolut inte kunna upprätthållas. För trots Egyptens svårigheter att säkra gränsen så dämpar man i allafall islamisternas försök att smuggla in krigsmatriel och terrorerktyg till Gaza. Det ligger inte i Egyptens egenintresse att förse islamisterna med vapen! Och Egypten, som länge och på många sätt framgångsrikt fört en egen hård kamp mot islamismen vet hur farlig denna rörelse är.

Liknande samsyn om Islamismens faror finns förövrigt, även i Libanon, Jordanien, Gulfstatern, Saudi Arabien, och naturligtvis på de palestinska områdena, samt naturligtvis i Israel. Vägen till Fred handlar om att formulera en gemensam vision för framtiden, och de möjligheterna seronekligen ljusare ut nu än på många år.

Medan svenska analytiker ofta talar om vikten av att USA sätter press på Israel under förhandlingarna, (nog så viktigt) så glöms ofta Arabvärldens röst bort i sammanhanget - Och deras möjligheter att kunna sätta press på Palestinierna.

Det är dags för visionärer att träda in på banan, och det är dags att även vi i Sverige förstår att vägen till fred inte enbart går genom Jerusalem, utan i högsta grad genom Kairo och Riyad!

DN

SVD
intressant.se

Kanske en liknande "övergångslösning" vad gäller Västbanken och Jordanien, kan komma att ligga på bordet om fred snart inte kan nås.

Samtidigt så belyser detta även arabstaternas egenintressen i att en fred med Israel och Palestinierna nås, och deras engagemang behövs minst lika mycket för att trycka på ett fredsavtal, som USAs engagemang behövs

Bakgrund, tidigare från bloggen:

Muslimska Bröder Flirtar med Beduiner på Statens Bekostnad

Egypten "lierar" sig med Hamas-Iran?

Beduinupproret och Egypten gränser

Egyptens dilemma

Egyptens porösa gräns och Bildts undran

Läs mer SVD Israel vill bryta förbindelsen

intressant.se

På sin blogg oroas Carl Bildt över läget i Gaza och säger sig inte förstå hur en (Israelisk) stängning av Gaza kan ha för effekt på de palestinska raketangreppen. Låt mig försöka en analys... Egypten, som hållt gränsövergången till Gaza stängd sedan Hamas övertagande av remsan med några få undantag, har fört en mycket ambivalent politik visavi Gazaremsan. Egyptens tvekan grundar sig i den egna inhemska oppinionens inställning till frågan.

Det Muslimska Brödrarskapet har blivit en allt viktigare politisk maktfaktor i Egypten, villket tvingat den Egyptiska regimen att vara mycket försiktig i hanteringen av Gaza för att inte riskera att hamna i ett läge där Egyptisk militär hamnar i regelrätta strider med Hamas som kontrollerar remsan. Detta skulle mycket lätt ses som om att "egypten" skjuter palestinier för israels räkning... något som allvarligt skulle hota den egna "politiska stabiliteten" i landet. Detta är också en av anledningarna till Egyptens "oförmåga" att hantera smugglingsvägarna in till Gaza.

Det faktum att Egypten gick Hamas till möte och mot Israels vilja öppnade gränsen för de av Israel efterlysta Hamasanstrukna pilgrimmer som återvände från Mekka nyligen är uttryck för samma dilemma (och desperation). Att man tvingades till detta skall inte ses som någon väsenskild uppfattning mellan Israel och Egypten om hur man skulle hantera frågan, utan att frågan hotade att ge Islamisterna farliga argument i en fråga med mycket stor politisk sprängkraft i Egypten.

Det var detta som den egyptens utrikesminister gav uttryck för då han tillrättavisade den Israeliska utrikesministern Tzipi Livni för några veckor sedan med att säga att hon inte borde uttala sig om frågor hon var "djupt okunnig om". I söndags uppmanade Hamas egypten att öppna gränsen, väl medveten om att detta skulle få ett starkt eldunderstöd av det Muslimska Brödraskapet.

Det som i Medierapporteringen framstod som en desperat vädjan från "Gazaborna" var snarare en mycket listigt försök att destabilisera Egypten från Hamas sida med Brödraskapets hjälp.

Israel å sin sida var naturligtvis inte "djupt okunnig om" effekterna av vad en stägning av sina gränsövergångar mot Gaza skulle innebära för Egypten, och jag misstänker att en av anledningarna till stängningen var att sätta tryck på Egypten, och det internationella samfundet, till att verkligen uppmärksamma den tämliga porösa gränsen mellan Gaza och Egypten.

Om den Egyptiska sidan inte lyckas stoppa vapensmugglingen in i Gaza så kommer raketregnen över de Israeliska städerna och byarna nära Gaza heller inte att upphöra. Samtidigt, skulle Egypten med krafttag våga utmana Hamas, så riskeras den inhemska egyptiska stabiliteten.

Man bör också ha i åminnelse att de sprängdåd som förekommit under senare år i Egypten - i Taba, Nuweiba, Dahab och Sharm el Sheik även de troligen haft Gaza problematiken som "moder" både direkt och indirekt, och jag håller det alls inte för otroligt att någon slags "samsyn" rått mellan egypten och de grupper som smugglar vapen och sprängmedel mellan Gaza och Egypten.

Gaza är således mycket större än "bara" Israel-Palestina, utan har även mycket stora implikationer för Egyptens säkerhet och ekonomiska intressan (läs turism). Det är dags att även vi i Sverige börjar se hela spelet i regionen och inte enbart isolerar händelseutvecklingarna som enbart uttryck för "ockupationen". Detta verkar det dock som om Carl Bildt förstått...

En internationell styrka rycker allt närmare Gaza!

Länkar:

Läs mer på

DN,

SVD

Tidigare om Gränsen - Analys

Nasser, Sadat ville inte ha Gaza, drog gränsen genom Rafah

Carl Bildt

intressant.se

Israel har ofta anklagat Egypten för att göra allt för lite för att motverka smugglingen av vapen genom tunnlar mellan Egypten och Gasa, vilket Kairo mycket kraftigt har avvisat.

Tidigare under Januari har den amerikanske utrikesminister Condoleezza Rice uppmanat Egypten att göra mer för att stoppa vapensmugglingen.

"Egypten måste göra mer. Dessa tunnlar måste tas itu med.--- Men viljan är väldigt viktig här" sa hon. -AFP

Tidigare på LundinOrient:

Jpost om Rafah

Muslimska Bröder flirtar med Beduiner på Statens bekostnad

Hamas, Beduiner, och Nathan Shachar

Intressant.se 

" The US is heading to Oblivion, its foriegn policy is completely dysfunctional, and Bush's visit is completely useless"

Källa: Al Masry AlYoum (arabic)

Känns som Egypten inte är så glada för att kongressen tänkt länka USAs militära bistånd till Egyptens förmåga att kontrollera smugglingsvägarna till Gaza..

Vid Camp David avtalet brydde sig Anwar Sadat inte ens om att återkräva Gaza, utan "endast" Sinai  i utbyte mot fred med Israel. Vidare, skriver Jerusalem Post, att det var Egypten som föreslog att gränsen skulle dras mitt genom gränsstaden Rafah, vilket också bäddade för den omfattande smugglingen mellan Sinai och Gaza.

När frågan om det Israeliska tillbakadragandet först började dikuteras på allvar, lovade Egypten under hemliga samtal med Israel att man skulle kuva smugglingen. Man var dock mycket noga med att hålla den Egyptiska befolkningen ovetandes om dessa avtal. Den Egyptiska regimen har en mycket svår balansgång att gå inrikespolitiskt, och har länge valt att se mellan fingrarna på smugglingen till Hamas, då man annars riskerat att få problem med det Muslimska Brödraskapetpå hemmaplan, samt riskerat terror attacker mot det egna landet. Det är inte långt till Kairo från Gaza, skriver Jerusalem Post

Artikeln hittar ni HÄR  

Tidigare inlägg på min blogg i ämnet:

 Nya uppgifter om Beduin Upproret i Sinai

Muslimska Bröder flirtar med upprörda Beduiner på Statens bekostnad

Beduinuppror i Norra Sinai vid gaza gränsen

En allians bestående av 13 Beduinstammar i Sinai har gjort ett uttalande där man tar avstånd från polisbrutaliteten i Egypten, och hotar med att hålla nya protester på gränsen till Gaza den 1 Juli om inte myndigheterna går dem till mötes. 

Jag publicerar en översättning till svenska på Beduinernas uttalande: 

Vi söner av Sinais stammar accepterar inte att få vår patriotism ifrågasatt av någon, oavsett hur hög han possition än är. Vi är Egyptiska patrioter, och den Militära underrättelsetjänstens filer bevisar det. 

 Dock, olyckligtvis måste vi säga med bitterhet att vi blir behandlade av säkerhetstjänsten på ett inhumant sätt. Detta innefattar godtyckliga arresteringar gjorda på måfå, och tusentals av Sinai´s söner befinner sig fängslade utan rättegång, många med familjer som nu lämnats utan möjlighet till försörjning. Det finns och så de som är på flykt som blivit dömda på endast anklagelser utan bevis.

Vi Sinais söner blir förödmjukade i polis stationer, vid gränser och vägspärrar som Sinai är fullt av. Vi begär inte det omöjliga. Våra krav är lika legitima som för andra egyptiska medborgare:

1. Frisläpp de fångar som befinns oskyldiga av en domstol 
2- Upphäv de domar som militärdomstolar och civiladomstolar har tilldömt människor i sin frånvaro och på fabricerade grunder.
3-Ett stopp för de slumpmässiga beskjutningarna av säkerhets tjänsten
4- upp hör med säkerhetstjänstens tyrrani
5- Omförhandla skulderna till Investerings banken för norra Sinais befolkning. 
6- Åtala de polis chéfer som gjort sig skyldiga till brott inför en hederlig domstol
7- Ett stopp för polisens brott mot husfriden, och tagandet av oskylldiga Kvinnor barn och Sheiker som gisslan.
8-Diskutera öppet frågan land fråågan i Rafah city (gräns staden mot Gaza, min anm) 
9-Öppna upp för arbetsmöjligheter åt stammarnas söner.

 Om dessa krav inte tillmötesgås, kommer vi bli tvingade till att förnya våra protestaktioner den 1 juli 2007

Hela texten på ARABISKA

Mina tidigare texter om upproret i Sinai:

Muslimska Bröder Flirtar med Beduiner, på statens bekostnad

Beduin Upproret i Sinai

Källan säger vidare att Egyptens utrikesminister Ahmad Aboul Ghait, personligen tagit tag i frågorna. Källan förnekar även rapporter om att Egypten överväger att strypa införsel av varor till Gaza, och säger att det inte finns någon motsättning mellan att stödja Abu Mazen (Mahmoud Abbas) regering med ett arbete att återupprätta palestinsk enhet.

En diplomatisk källa säger även att Egypten inte kommer söka att isolera Hamas internationellt, och att Egypten motsätter sig upprättandet av en internationell styrka i Gaza.

LundinOrient om:

Varför Egypten säger Nej till FN 

Risken Stor för två fronts Krig

Beduinuppror vid Gazas gräns

Eller DN

"The government deals with the Sinai Bedouins exactly like its treatment with the Muslim Brotherhood"

 Man bedyrar beduinerna evig trohet, guld och gröna skogar, i en övertydlighet som är öronbedövande. I själva verket handlar det om att vinna över denna för egypten så strategiskt känsliga befolkningsgrupp på sin sida. Inte minst nu när Hamas har tagit över Gaza.

Läs hela artikeln här 

Mer om Beduin upproret  

Egna tankar om Islamism i Egypten 

Johannes

Varför?

En stor anledning till detta handlar om prestige och att egypten anser sig ha "ensamrätt" på palestinafrågan. Denna ensamrätt har skamfilats ganska mycket den senaste tiden i och med att man inte lyckats medla fram en lösning mellan Hamas och Fatah. Det var till och med å illa att det tillsist blev Egyptens rival Saudi Arabien som tillsist genom Mecca avtalet kunde få tillstånd en samlingsregering för några månader sedan.

Men en FN trupp skulle också innebära att omvärldens ögon kommer allt närmare Egypten självt och på så sätt minskar dess handlingsutrymme vad gäller terrorproblematiken i Sinai, samt Egyptens oförmåga att komma tillrätta med detta.

Egypten ser nog hellst att det blir Israeliska soldater som säkrar gränsen.

Men det finns även andra motiv, som att Egypten länge velat utöka antalet egna soldater i området, än de som regleras i Camp David avtalet, och man kanske ser här en chans att kunna rucka lite på klausulerna i den texten.

Läs mer om Beduin upproret här

Egypten, som liksom de flesta arabstater, har länge varit mycket oroade över Irans växande dominans i området, vilket kan sägas fick sitt klimax under förra sommaren Israeliska krig mot Hizbollah i Libanon, då Egypten mycket klart stödde den Israeliska offensiven.

Efter Hisbollahs självdeklarerade seger i konflikten var det många grupperingar, både Islamistiska och sekulära, i Egypten började tro att det faktisk kan vara möjligt med en seger i ett ytterligare ett krig mot Israel.

Detta är en utveckling som skett i hela mellanöstern och inte bara i Egypten, men den egyptiska regimen är mycket mer sårbar på grund av sitt uttalade till stöd för de Israeliska anfallen och sitt fredsavtal. Naturligtvis handlade egyptens “stöd” inte om att “stödja Israel” utan på grund av rädsla för Irans växande inflytande i allmänhet och Islamismens allt starkare position i det egyptiska samhället i synnerhet.

Nu då Gaza fallit i händerna på en grupp (Hamas) som länge tagit emot stöd från Iran för sin verksamhet för att bygga upp sina sjukhus och biståndsorganisationer, men också vapenmakt på samma sätt som skett i Libanon med Syriens förmedlande hjälp, och som dessutom är ideologiskt mycket nära det Egyptiska muslimska brödraskapet, är det därför självklart att frågan om ett Hamas-styrt Gaza blivit akut för Egypten, både vad gäller regimens rädsla för den allmäna opinionen i egypten, men frågan har också en mycket stark rent säkerhetspolitisk och ekonomisk sprängkraft för Egypten självt.

Smuggel-tunnlarna under gränsen mot Gaza går nämligen i två riktningar. I Sinai har egypten länge kämpat mot en lokal Islamistisk terrorgrupp som man tror tränats och utbildats i Gaza. Detta är en gruppering som vänt sin vrede mot inte bara regimen i egypten, utan mot egypten som nation, och som utfört flera mycket spektakulära attentat i Sinai, där varje stad efter Aqabaviken attackerats de senaste åren nästan uteslutande på symboliskt viktiga “nationaldagar” för den egyptiska nationen.

Allt mer tyder på att Egypten misslyckats med ikorporeringen av Sinai, och att starka grupper av lokalbefolkningen där nu vänt nationen Egypten ryggen.

Detta är ett oerhört problem både för egypten som är helt beroende av turistinkomster från Sina, men också pågrund av att egypten har en 230 km lång gräns mot Israel just här. Trots ihärdigt egyptiskt förnekande har åtminstone en självmordsbombare lyckat ta sig från Gaza, genom Egypten och in i Israel för att för första gången någonsin lyckats med att utföra en attack i hamnstaden Eilat. Tämligen långt från medias strålkastarljus, har många beduinstammar i norra Sinai gjort revolt mot Egypten.Det hela har till och med gått så långt att flera hundra klanledare, på den symboliskt mycket viktiga "national-årsdag" av Sinais återlämnande till Egypten 1982, nyligen hotade med att rida över gränsen in till Israel för att söka politisk asyl där - allt för att väcka världsmedias uppmärksamhet för den hårdförda kamp som egypten ägnat sig åt för att komma tillrätta med terrorhoten i Sinai på lokalbefolkningens bekostnad.I denna situation, där egypten tycks ha tappat lojaliteten hos stora grupper av sin “gränsbefolkning”, blir naturligtvis frågan om en “milis-stat” vid dess egen gräns högexplosiv, och så även för Israel, då man vet att terrorister lätt kan röra sig från Gaza, över Egypten och in i Israel.En pakt med Hamas skulle kanske kunna “täppa till hålen” för åtminstone förnyade attacker riktade mot Egyptisk turismnäring i Sinai.

Därför är Nathans Shachars fråga om en "deal" mellan Egypten och Hamas, med Israels goda minne, en mycket intressant fråga.

Shachars analys hittar du HÄR
Johannes