När vi körde hemifrån vid 07.22 stod termometern på 19 grader, och varmare blev det ju mer inåt landet vi körde. Som väl är hade vi tagit med en extra PET-flaska med kallt vatten, reserverat enbart för Challes behov. Och det behövdes verkligen. Jag skojar inte när jag säger att det säkert var 30 grader i ringen... och ingen skugga i närheten. Challe kröp intill en campingstol utrustad med parasoll och vi andra satt i full sol och väntade på vår tur... i 3 1/2 timme! Challe fick hällt vatten över sig med jämna mellanrum, medan vi själva snålade med drickandet, dumma som vi var. Bara hunden var sval, det var det viktigaste för oss. Själv började jag bli snurrig men tänkte väl att skulle gå över.

Challe tur kom och vi gick in i ringen... helt själva. Helt otrolig konkurrens! Not! Han travade på med tungan ute, men med god svikt i stegen ändå. Duktig ponke! Hörde domarens ord när jag ställde honom, och var jätteglad för det domaren, Kerstin Nilsson, sa:

" 14 månader gammal hane i mycket vacker blank päls. Mycket vackert huvud i profil. Välansatta välburna öron. Önskvärt med mörkare ögon. Bra underlinje. Kunde ha mera bröstvolym. Rör sig på ett mycket trevligt sätt. Bra muskler. Trevligt temperament." HP, BIR

Vi fick en rosett!! :) :)

Jag visade stolt upp kritiken, kan ni tro, för Challes uppfödare som var på plats. :)

Efter den lilla korta uppvisningen var det paus inför gruppvisningen, och då gick vi in i skogen för svalka och pastasallad. Mannen min dukade upp mat, vatten och öl och bänkade sig på filten i gräset, men vilan blev kortvarig. Dottern och jag är smått äcklade av kryp, så vi for upp igen och insisterade på att lämna stället. Vi svalkade oss på cafeterian istället, med glass och mer vatten, och träffade där vår uppfödare igen samt Akiras husse och matte, som också är från Helsingborg.

Sedan var det gruppfinal. Ut i solen igen... blagande sol... Jag blev snurrig igen, och vågade inte sätta mig riktigt med rädsla för att trilla ihop när jag reste mig. I uppsamlingringen fick vi stå och vänta en stund, svetten lackade på mig och hunden orkade inte stå längre, utan hängde mest mot mina ben. Husse var snäll och hämtade vatten som han hällde över Challe, och jag tittade ursäktande på andra raser som inte kunde ha den förmånen om de ville att pälsen skulle vara fin... Schäfer, Newfoundland, Berner Sennen. Förlåt...

I ringen snurrade det rejält och jag var så fokuserad på hunden därinne att jag knappt minns själva uppvisningen, eller hundar bakom mig. Vet att vi ingick i de 5 som blev utvalda i gruppen, men sedan är det väck. Huvudet kokade på mig och Challe gnällde. Har aldrig gillat när det är för varmt...

Vi fick iallafall inte gå vidare längre än så... Så dagen var till ända, till min, dotterns och husses glädje. Challe lunkade långsamt bakom oss till bilen, som tacksamt stod i skuggan och väntade på oss. I bilen däckade både Challe och dottern, som tyckte att hon fått nog av solen denna dagen. Mannen fick köra hem medan jag satte huvudet på kylning.

Jag har så smått börjat planlägga vår och sommarsässongen ( trots att det fortfarande känns tämligen vintrigt ute) så letar jag med ljus och lykta efter en passande helgkurs i närområdet för mig och Storm ( jag jobbar ju helg nuförtiden så det blir endel pusslande)

Den 27.e april har jag iallafall anmält både Bastian och Storm till utställning i Förde och månaden därpå ska ju Sunnmøre hundeklubb ha sitt årliga arrangement med utställning, agility och Lp . Storm har blivit stor nog att debutera i lp nu , Men oj vägen dit känns fortfarande lång , och dessutom är det under tak på en stor innomhusarena med hundratals med hundar överallt ....Nääää det är lillkillen  och  jag definitft inte  mogna för ännu.

Men en sväng i utställningsringen lär det nog bli för några rundor i vänstervarv ska vi väl ändå klara av ( även om det också kan bli en ny erfarenhet med en sprallig kelpie i andra änden av snöret ;-) Resten av helgen får vi sitta på läktaren och njuta av alla duktiga ekipage och se och lära båda två ;-)

och till sist i dagens blogg...

Till Katrin med Wiggen och er andra som gillar berners så MÅSTE ni kolla in en film jag fick från InNy i går ;

Inte bara är den helt udda i sammanhänget och även om IPO fantasterna runt om antagligen tycker hunden har en hel del kvar att önska så kan vi väl alla vara eniga i att hunden ser otroligt happy ut :-)

Härligt tycker jag iallafall!!! Det glädjer den bernerfrälsta!!!!

Kajsa hade jag från det att hon var 8 veckor tills hon gick bort 7 år gammal. Hon var en härlig tjej som jag upplevde många mysiga och roliga stunder med. Busig, klok, lite vaksam men snäll. och sen smög hon gärna för att sno nåt som var kvarglömt på bordet. *fniss*

Alexia, som vi kallade Rufsi var ett omplaceringsfall som jag hade ett par år och som också fick cancer och gick bort. Hon hann även att skada sitt knä så vi fick operera sig. Hon var väldigt vaktande men vänlig. Minns att hon höll på att skrämma ihjäl en från brandkåren som var hos oss för att göra en bedömning av rökkanaler och brandsyn på nybygget. Hon gjorde dock aldrig några utfall... utan låg och morrade under bordet. Hmm..vilket ju kunde uppfattas lite hotande.

Ikarios, även han ett omplaceringsfall från Nynäshamn, och  som vi kallade Karo blev 11 år gammal och var superpigg in i det sista.  Han var så snäll och glad och barnen älskade honom. Tyvärr var han förskräckligt rädd för starka ljud och åska. därav att han blivit omplacerad för de som hade honom kunde inte vara ute med honom för det var för mkt ljud och trafik runt om.
Minns att han satt och skakade i hammocken så hela altanen vibrerade när åskan gick. Där trivdes han  märkligt nog och ville inte gå in.

Ja.. ni förstår att jag saknar de sköna juvelerna. Så det får allt bli en så småningom. =)

Här är en länk till bernersidan.

http://www.sshk.a.se/

Visst är de underbara! =)))