"En liknande historia, men med lyckligt slut, utspelade sig vid Forsbacka järnverk. Också här fanns förfallna masugnar, vilka restaurerades i stället för att rivas. Resultatet blev så lyckat att Forsbacka 1998 fick det mycket hedrande Europa Nostra-priset för föredömlig byggnadsvård.

Kan man tänka sig något liknande i Björneborg, eller skall masugnarna ersättas av duschrum i korrugerad plåt?"

Nella Bergström, Gård & Torp

Foto: Conny Rådesson

I Nya Wermlands-Tidningen den 25 och 29 april har kulturmiljön i Björneborg diskuterats. Artiklarna ger anledning till reflektioner från Länsstyrelsen i Värmlands län.

– Vid tillkomsten av kulturmiljöprogrammet Ditt Värmland bedömde Länsstyrelsen att kulturvärdena i bebyggelsen kan skyddas genom ägarens försorg och kommunal planläggning.

– Länsstyrelsen har idag samma uppfattning om Björneborg och dubbelmasugnen som tidigare, skriver Göran Wettergren, Länsstyrelsen i Värmlands län.

Miljö- och byggnadsnämnden i Kristinehamn har ännu inte besvarat de ställda frågorna. Inte heller ägaren, Scana Steel Björneborg AB, har besvarat frågorna ännu.

I Nerikes Allehanda kommenterade signaturen Rabarber 16 maj 2008: – Det här låter verkligen beklämmande! Men mitt tips till dig är att du försöker starta en debatt om masugnarna inom politik, eftersom det tydligen är politiker som ligger bakom klantigheterna.

Länsstyrelsens svar har uppmärksammats i Karlskoga-Kuriren 2008-05-17 och i Nerikes Allehanda 2008-05-19.

Det kulturhistoriska värdet av masugnarna i Björneborg har länge varit känt vid Värmlands museum i Karlstad. Inom Länsstyrelsen i Värmland har, enligt förre länsantikvarien Göran Wettergren, diskussioner förts – även med ägaren Scana Steel Björneborg AB – under mer än tjugo år om att bevara masugnarna som byggnadsminnesmärke. Och Kristinehamns kommun publicerade redan 1991 skriften ”Sevärt, värt att vårda – Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer” som även behandlar Björneborgs järnbruk.

Länsstyrelsen skall enligt Kulturminneslagen (4 § 3 kap) fatta beslut om byggnadsminnesförklaring av byggnader och anläggningar som har kulturhistoriskt värde.

• Varför har ingen formell ansökan gjorts om att Länsstyrelsen skall förklara masugnarna i Björneborg som byggnadsminne och varför har Länsstyrelsen inte under mer än tjugo år tagit upp ärendet på eget initiativ?

• Varför har masugnarna i Björneborg efter mer än två decennier ännu inte förts upp på länsstyrelsens lista över byggnadsminnen i Värmland?

• Har verkligen länsstyrelsen i Värmland fullgjort de skyldigheter som myndigheten åläggs i kulturminneslagen?

Masugnarna ägs av Scana Steel Björneborg AB och finns på fabriksområdet. De används inte sedan länge, men var tidigare viktiga för brukets utveckling. Ledningen för Scana verkar inte ha insett värdet av de unika masugnarna som kulturminne för framtida generationer. Länsstyrelsen har pengar för att bevilja bidrag för bevarandet av industriminnesmärken. Även andra medel finns tillgängliga för kulturminnesvård.

• Varför har ledningen för Scana inte ansökt om samhällets stöd för restaurering av masugnarna?

• Hur har Miljö - och byggnadsnämnden i Kristinehamn kunnat bevilja tillstånd för att riva masugnarna i Björneborg trots att deras historiska värde bland annat har beskrivits i det yttrande från enheten för kulturmiljövård vid Värmlands museum (antikvarie Mattias Libeck) till Scana Steel 2007-03-28 som tillhör miljö- och byggnadsnämndens i Kristinehamns protokoll 2007-12-11 § 273.

Av yttrandet framgår tydligt att ”utifrån ett lokalt perspektiv är masugnarna i Björneborg unika”, att ”samtidigt som de båda masugnarna idag är att betrakta som unika är de väldigt typiska för sin tid” samt att ”masugnspiporna är viktiga landmärken för Björneborg, … skulle de försvinna, försvinner också en del av Björneborgs särart”.

Masugnarna beskrivs också på sidan 203 i skriften ”Sevärt, värt att vårda – Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer” som Kristinehamns kommun själv publicerat.

• Kan inte förtroendevalda och företrädare för Kristinehamns kommun läsa ens skrivelser till kommunen och kommunens egna publikationer?

• Har den kommunala miljö- och byggnadsnämnden – oavsett om det sker av ovilja, okunskap eller oförstånd – överhuvudtaget rätt att ödelägga och beröva framtida generationer ett kulturarv som ger kunskap om Sveriges tidiga tekniska utveckling?

Det skulle vara intressant att få svar från de berörda myndigheterna på dessa frågor!

Conny Rådesson
Föreningen för byggnadskultur

Detta debattinlägg är publicerat på kultursidan i Nya Wermlands-Tidningen den 29 april 2008, i Karlskoga-Kuriren den 30 april 2008 och i  Nya Kristinehamns-Posten den 5 maj 2008 samt i förkortad form i Nerikes Allehanda den 3 maj 2008 och den 6 maj 2008.

Länsstyrelsen  i Värmlands län har besvarat frågorna i Nya Wermlands-Tidningen den 16 maj 2008 (se ovan i bloggen). Miljö- och byggnadsnämnden i Kristinehamn har ännu inte besvarat de ställda frågorna. Inte heller ägaren, Scana Steel Björneborg AB, har besvarat frågorna ännu. 

Länsstyrelsens svar har uppmärksammats i Karlskoga-Kuriren 2008-05-17 och i Nerikes Allehanda 2008-05-19.

Björneborgs hembygdsförening har i sitt aktuella medlemsblad för april 2008, på samma sätt som också Föreningen för byggnadskultur, visat på den orimligt bristfälliga hanteringen av vården och skyddet för ett unikt historiskt kulturminne, skriver Lindgren.

Scana Steel Björneborg AB vill nu riva de gamla masugnarna.

– Rivningslov har erhållits och vi avser att starta rivningen snarast. Vi anser därmed saken för vår del vara utagerad, säger verkställande direktören Ingvar Winbo till Föreningen för byggnadskultur.

– Utifrån ett lokalt perspektiv är masugnarna i Björneborg unika, säger Mattias Libeck, industriantikvarie vid Värmlands museum i Karlstad.

Positionerna förefaller i nuläget låsta och tiden förefaller rinna iväg för de gamla masugnspiporna i Björneborg. Föreningens hopp står nu till att VD Ingvar Winbo lyssnar till kritiken och omvärderar sitt tidigare rivningsbeslut.

Winbo är en synnerligen kompetent företagsledare och inser säkert vilken goodwill han och företaget skulle kunna vinna på att medverka till ett bevarande. Och om viljan finns kan säkert de gamla industriminnena få fortsätta leva som symboler för den stolta industritraditionen i Björneborg, sida vid sida med dagens blomstrande industri.

Än finns det hopp för Björneborgs anrika masugnspipor.

Denna artikel är publicerad på kultursidan i Nya Wermlands-Tidningen den 25 april 2008, och i  Nya Kristinehamns-Posten den 25 april 2008, samt i förkortad form i Nerikes Allehanda den 29 april 2008 och i Värmlands Folkblad den 7 maj 2008.

Trots uppvaktning från såväl Värmlands Museum samt från Föreningen för byggnadskultur, och trots att muséet beviljat bidrag på 3,5 miljoner kronor för restaurering har Scana Steel AB i Björneborg för avsikt att fullfölja en rivning av de kulturhistoriskt mycket värdefulla masugnspiporna från 1870-talet, läser vi VF den 16 feb 2008.

Masugnspiporna har sedan generationer kommit att bli en symbol som intimt förknippas såväl med Björneborgs Jernverks, som med själva orten Björneborgs, kulturhistoriska identitet och arv, och ett verkställande av rivningen vore därför djupt, djupt olyckligt.

Föreningen för byggnadskultur har därför tillsammans med Värmlands Museum vädjat till Ingvar Winbo, VD på Scana i Björneborg, att dröja med rivningsbeslutet för att ge tid att söka vägar att möjliggöra ett bevarande av de gamla masugnarna och de omkringliggande fastigheterna.

• Läs om den snarlika restaureringen av Forsbacka järnverk som 1998 belönades med det prestigefyllda internationella Europa Nostra-priset för föredömlig byggnadsvård.