NBC argumenterar säkerligen att deras program to catch a predator gör en samhällsnytta genom att exponera och skrämma pedofiler.  I sin retorik sätter de likhetstecken mellan pedofili och barnvåldtäckt. Vad som stör mig mest är att ett tv-bolag i grund och botten är ett företag. De är alltså vinstdrivande. Om det inte vore för att det är 'bra tv', säljer, så skulle de inte göra ett sånt här program. Gemene man (eller åtminstone en tillräcklig andel av tv-tittarna) tycker nämnligen om att se andra förnedras på tv. Att programmet hamnat på tapeten är för att de genom att utge sig för att vara en 13-årig pojke och lockat en man vid namn Louis William Conradt att närma sig. När tv-teamet med polis i släptåg stormar in tar Louis fram en pistol och tar sitt eget liv. Jag ser framför mig hur någon riktar sig till kameramannen och skriker "Fick du med det där?"

Rent generellt är jag mycket skeptisk till brottsprovokation. Polisen placerar sig själva på mycket tunn is när de uppmanar till brott. Att företag gör samma sak i vinstintresse är inte försvarbart. Det är rättsvidrigt. Att låta privata intressen styra är ju ordagrant att sälja ut rättsäkerheten.

Nu kanske du tänker att det där är ju ändå USA. Det där skulle aldrig kunna hända här. Inom ett helt annat område ser man ett tydligt exempel på hur rättsäkerheten säljs ut. Antipiraterna får befogenheter större än polisen. Jag ställer mig frågande. Enligt Friedman så sker inget utbyte om inte båda parter tjänar på det. Så frågan är, vem är det som tjänar på att sälja ut rättsäkerheten? Samhället gör det inte. Vad håller våra folkvalda på med egentligen?

Fler perspektiv på artikeln.

Jag menar inte på det där sättet att jag inte delar deras värderingar. Jag menar bokstavligen. För även om brottsprovokation var lagligt: lycka till med att fälla någon i rätten för övergrepp mot barn, om "barnet" är en 48-årig ölmagesnut!

På Högsta domstolen har man inte legat på latsidan i alla fall. Igår kom en kanske litet överraskande dom som slog fast att om man halkar på en isfläck i samband med att man skrapar vindrutan på bilen så anses den därmed uppkomna skadan ha inträffat i trafik. (Vilket gör att den faller under trafikförsäkringen.) Språkligt känns det väl något konstigt att säga att en halkolycka utanför den stillastående bilen sker i trafiken, men det finns säkert goda ändamålsöverväganden som talar för en sådan tolkning.

Idag kom hur som helst en betydligt mer intressant och principiell dom från HD rörande brottsprovokation. (Finns här.) Domen är en i mängden av viktiga avgöranden med sin utgångspunkt i rånet mot Nationalmuseum.  Frågan var nu om de i målet åtalade hade gjort sig skyldiga till brott om det inte varit för att de utsatts för en brottsprovokation av polisen. HD konstaterade att provokationen låg bakom brottsligheten och refererade till praxis från Europadomstolen.

Det intressanta är slutsatsen HD drar: Åtalen ogillades helt p.g.a. brottsprovokationen. (Ja, alla ogillanden är väl "hela" ogillanden - men vad jag avser är att domstolen inte ansåg att det t.ex. räckte att meddela påföljdseftergift i fallet.) Rent objektivt förelåg det inte något brott i den här situationen med andra ord. En spännande dom och det särskilt nu när det börjat komma förslag om just att brottsprovokation skall tillåtas.

I jultider är det normalt att man vill göra ett bokslut och det är det jag håller på med

Jag har lagt upp en länk till Transparency International som varje år presenterar Corruption perception index. Där kan den som är intresserad av transparens kika ang mutor, välstånd och maktdistans. [http://www.transparency.org/]

Sedan vill jag faktiskt berömma alla människor som dagligen går till sitt arbete eller ngn annan sysselsättning. De utför det som åläggs dem, ofta väldigt ansvarsfullt och noggrant. Jag vet att det finns så många bra och goda människor där ute som verkligen gör gott och som gör rätt sak

Och om jag får önska något inför framtiden så är det det att vi med gemensamma ansträngningar tar vara på denna dolda tysta kunskap och förvaltar den väl.

Jag rekommenderar den som är intresserad av Maktdistans att utforska boken organisationer och kulturer. Författad av Geert Hofstede och hans son Gert Jan Hofstede

I kapitel 5 så talar de om osäkerhet. De menar att känslan av osäkerhet är något man tillägnar sig och lär sig. De känslor och sättet man hanterar dem tillhör ett samhälles kulturella arv. Så vilket samhälle kommer våra barn i framtiden att förvalta glokalt?

Maktdistanskulturerna i våra svenska organisationer verkar öka. Schenström och svartaffärer i Rosenbad, Danielsson-affären, pamparnas Supande i Motala, Forsmarkshändelserna, är samtliga ett utslag av fenomenet maktdistansiering. Polisers kompakta tystnad då de begår övergrepp och nu senast inkomstgarantin hos våra folkvalda är även det makdistansfenomen.

Nog är det väl så att vi som medborgare kan förnimma en stigande grad av intolerans mot det som är avvikande. Eller att vi känner oss hotade av det som på ytan verkar annorlunda. Och jag kan inte hjälpa tycka att våra maktutförare, oavsett politisk grammatik genom sina utsagor politiskt samt olika former av bias och handlingar visar tecken på att ytterligare vilja distansiera sig.

Implementeringen av hårdre ingrepp i den personliga intigriteten. Politiska förslag som den ökande kontrollen av e post samt och annan elektronisk trafik, samt buggningsförslaget. Och nu senast brottsprovokationsförslaget av Beatrice Ask Samtliga åtgärder är utslag för starka och osunda osäkerhetsundvikanden för ett demokratiskt samhälle

Personligen anser jag inte att det vi upplever är mått på en ökande demokratisering i samhället. Och jag tror inte den bidrar till ökande politisk delaktighet. Vi urholkar snarare demokratin. Även om Sverige fortfarande ligger bra till enligt mätningar. Men kanske skenet bedrar.

Börjar Sverige bli en demokrati som är är på tillbakagång eller i stagnation?

Ja min personliga uppfattning är att jag tror att det är så. Ohälsotalen ökar och framför allt i de grupper som de inte borde öka. Dvs. hos våra yngre medborgare.

Innan jag slutar det här inlägget tänker jag ange några kriterier som Hofstede listar som kännetecken på starkt osäkerhetsundvikande samt samhällen som påvisar hög grad av maktdistans.

* Rättsväsendet behandlar ärendena långsamt
* Statstjänstemän har en examen i juridik.
* Medborgarnas protester bör tryckas ner.
* Medborgarna inkompetenta i förhållande till myndigheter.
* Starka superegon utvecklas
* Vi lever ett stressfullt familjeliv.
* Det som är annorlunda är farligt
* Tid är pengar
* Sämre på att uppfinna bättre på att implementera.
* Högre skattningar på neuroticism på personlighetstest.
(källa:organisationer och kulturer kap 5)

Jag undrar vartåt vi är på väg egentligen, och jag är orolig. Jag vill inte att demokratiutvecklingen går mot mer misstro och kontroll. Att vi skall snoka på varandra via google och facebook.

Vi måste även våga tala om begrepp som plutoktrati och elitokrati och girighet bland våra förtroendemän och betrodda. Och även inom alla nivåer inom vår statsförvaltning och vårt privata näringsliv. Vi måste tala om att det förekommer mutor bestickning och ändamålsglidningar. Vi får inte vara tysta då vi upptäcker oegentligheter mot andra eller oss själva då vi upplever att vi blir trampade på.

Tystnaden, tystnandet, tystandet via strukturella hinder och normeringar är oerhört farliga mekanismer som anger en missriktad lojalitet. Den Strukturella diskrimineringen måste brytas och våga samtalas om. Vi vet alla att den förekommer.

Det vi inte erkänner kan vi heller inte gemensamt förändra och komma tillrätta med. Inför framtiden önskar jag att vi visar varandra mer tilltro och tillit. Och vi måste vara uppmärksamma på de s.k svarta svanarna.

LEARNING TO EXPECT THE UNEXPECTED

 Outside Context Problem

Det finns tekniska, ekonomiska och politiska lösningar på alla problem. Det enda som är i vägen är enfald. Det enda man kan göra mot enfald är att slåss, att kämpa och inte ge upp. Rolf Edbergs Ledord.

The Black Swan: The Impact of the Highly Improbable

Med anledning av den av Beatrice Ask föreslagna brottsprovokations eventualitet, erbjuder jag er att läsa om det här inlägget jag skrev 2007-04-13 09:54 under rubriken POLISENS Infiltrationsskola OCH KONSTEN ATT BYGGA EN LEGEND.

Det är editerat för att passa dagens provokativa förslag från vår jutitieminister.

Nu jublar nog de hugade som sökt denna chans att rensa I brottsträsket. Enligt mig så är utredningen ett spel för gallerierna eftersom jag redan tror att regering/riksdag bestämt sig för att genomföra denna åtgärd. Det kan vara en utväg det förnekar jag inte men den är förenad med stora risker och det kommer att innebära att någon eller några av dessa poliser och privatpersoner kommer att råna värdetransporter döda, eller dödas.

En annan viktig aspekt i sammanhanget är problematiken polisen redan har med de informatgratifikationerna. Dessa arvoden är ett ypperligt instrument för konkurrerande ligor att slå ut sina brottsrivaler som inkräktar på brottsreviren I samhället. Och det borde väl innebära att en del av brottsligheten är finansierad av bylingen.

Polisen har redan rekryterat infiltratörer som skall nästla sig in det organiserade buset. Detta för att det är lagligt att provocera fram bevis för redan begångna brott.

Uppdraget förutsatte att sökanden skulle vara hugad och ha talang att smälta in. Det får mig att omedelbar tänka på det som en gång i tiden kallades "baseboll" ligan hos Norrmalmspolisen. Det var hårda killar! Duktiga på att hantera batong och hade förmodligen sand i sina handskar för att det inte skulle synas, då man misshandlade någon på väg till eller i arresten!

Hur kommer utbildningen i ett senare skeende kommer att se ut, då agenten skall lära sig jargong etc. Kanske man kallar det method acting istället och under cover agents in place, har nog lärt sig ett och annat under sina buggningsuppdrag utomlands och som spanare, på plats. Kommer Polishögskolan PEH att ha träning i amfetaminticks och pundpladder, injicering och kokainsnortning.

Jag förstår att man vill beivra dessa illvilliga människor men jag håller med Henrik Tham, Professor i Kriminologi att vi kan inte enbart hålla på med repressiva åtgärder.

Vi vanliga medborgare i samhället ihop med Rikspolisstyrelsen måste ta oss en funderare på vilka de djupare orsakerna är till att den grova kriminaliteten ökar. Och om det verkligen är legitimt I ett demokratiskt samhälle låta poliser hetsa fram brott som ej är begångna men kanske planerade och som man fått kännedom om via överskottsmaterial vid telefonkontroll och dold avlyssning (buggning) och de andra vässade verktygen polisen tilldelats.

Samhällsklyftor växer och ohälsan bland våra yngre tilltar. Kanske är kriminaliteten i de allt yngre åldrarna ett svar på dessa fenomen. Jag vet av egen erfarenhet att när vanmakten och den inre ångesten blir förstor så tar man i förtvivlan till allt vildare åtgärder.

En annan aspekt är om det verkligen är rimligt att utsätta poliser för ytterligare en stressor för den press det skulle innebära att infiltrera den organiserade brottsligheten. Och hur kommer säkerheten att garanteras för den eventuelle privatperson som kan tänkas få möjlighet att få delta i brottsprovokationen. Skyddad identitet är det tillräckligt?

Och varför ska alltid Sverige leka följa John bara för att andra länder använder förfarandet med brottsprovokation. Argumentet är så klart att vi måste EU anpassningen och att det antagligen ställts krav från Europol och Interpol.

Vilka brott utöver bankrån knark och misshandel kommer dessa poliser att (tvingas) begå, innan de blir accepterade av "buset"?

För ingen skall få mig att tro mig att de inte kommer att bli testade och åter testade då de dyker upp på annan plats under sin skapade legend.

Hur kommer dessa "s.k. polisiära sting operations" att se ut? Jag hoppas i alla fall att de inte kommer att vara lika oseriösa som när polismannen O.L vid länskriminalen i en stor stad hanterade en mängd pang pang. Domen är så klart uppmärksammad i gammelmedia.

Skall man tränga in i MC gäng och andra nätverk så får nykomlingen som prospect eller hangaround ganska subtila uppmaningar att utföra mycket våldsamma handlingar. Om vi skall genomföra det här så måste media och Rikspolisstyrelsen informera om de fall där poliser, i de länder som blivit tagna ur tjänst för att de inte klarat påfrestningarna.

Eller så gör man som den f.d under cover polisen i Stockholm som nu är eller varit föremål för utredning. Man öppnar strippklubb och lierar sig med den ljusskygga verksamhetens frontfigurer, eller är detta en fyndigt iscensatt polisoperation. Undercover!

DN: Brottsprovokation kan bli tillåtet...Regeringen vill öppna för att tillåta brottsprovokation, för att ge straffrabatt till kriminella som hjälper polisen att avslöja grova brott och för bättre möjligheter att infiltrera kriminella nätverk.

Brottsprovokation kan bli ny polismetod

HÖGSTA DOMSTOLENS
DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 28 mars 2006 B 1607-05 nagående O.L

Entrapment

Läs mina år med uniform klartext.

Catching Criminals or Creating Crime?