Det mest rafflande jag någonsin har sett var för drygt ett år sedan när jag rumlade runt i Seattle som utbytesstudent och allmän internationell fyllekaja. Vår lilla grupp av ynglingar befann sig precis utanför Pike Place Market efter lite utforskande av detta landmärke. Jag stod på ett hörn och kedjerökte medan de andra injicerade kaffe rakt in i sina ögonglobar, eller hur det nu låg till. När jag var inne på min tredje raka cigarett tittar jag tvärs över den lilla betongplanen med tillhörande bänkar och bord i samma material. Där, på andra sidan, ser jag en man i trettioårsåldern. Iförd kortbyxor och en neonblå t-shirt sitter han på tidigare nämnda bänkar. Vilket är tur för jag misstänker att hans kroppshydda inte kan bäras upp av mänskliga fötter. Benen skulle omedelbart krossas till ett finkornigt pulver om de belastades med en sådan vikt. I sin ena hand håller han en öppnad burk med majonnäs. Den andra är djupt begravd i burken.

Jag blir naturligvis något ställd av detta spektakel som jag står och iakktar. Vad är det han håller på med? Försöker han framställa sexliknande ljud för komisk effekt? För att liksom fördriva en eftermiddag? Sakta börjar han föra ut handen ur burken. Den är inte bara nersmetad i majonnäs han håller dessutom en stor klump av det i vad jag skulle beskriva som ett dödsgrepp. När snubben når sin mun börjar han mosa in denna geggiga skatt han funnit. Vid det här laget måste jag vända mig om för att inte få kväljningar. Efter att ha tipsat en eller två av mina goda vänner om denna mänsklighetens stolthet lämnar jag platsen för att aldrig igen se karln. Vad gör han idag? Har han gått vidare till att dricka såser i offentliga parker? Allt jag vet är att han gjorde mitt liv lite mer fascinerande, om så bara för någon minut. Tack.

Här har jag begränsat mig till det som jag hittade i köket. Det finns fler plåtburkar i gömmorna, jag kom nämligen på att det skåp som jag hos Miss Gillette påstod innehöll plåtburkar bara delvis gör det idag. Det städade jag i höstas och en del plåtburkar har jag slängt eller lagt i lådan för sådant som ska lämnas till en lämplig loppis eller så.

Först ut; den ingefärsburk som jag hittade längst in i mitt kryddskåp när jag städade det i höstas. Vem vet hur gammal den är!? Nästan roligast tycker jag att det står på burken vem som har kontrollerat den. Undrar om han var släkt med den Tydén som jag kände en gång i tiden?

Sedan kommer te- och kaffeburkar, både sådana som är avsedda för det och konfektburkar som numera innehåller te (med detaljbild på en av dem med koltrastar i pajen), och mina pepparkaksburkar. Tulpanburken fick jag i gåva av ett hotell i Amsterdam 1995 när jag bodde där och Mors dag inföll. Alla kvinnliga hotellgäster fick en burk. Då innehöll den kakor, numera är det kvitton. Den lilla hjärtformade burken innehåller små anteckningspapper. Kommer inte ihåg när jag fick den.

Sist ut är fyra bilder av min finaste burk, "The Optimist", med den lille pojken som är på väg ut för att fiska. Längs kanten är han på väg till eller från och "in action". Även denna burk används av och till för kakor.

Har någon av er en bra berättelse om den lille pojken?

]]> http://alteredthings.wordpress.com/?p=127 Mon, 16 Jun 2008 13:02:25 +0000 alteredthings http://alteredthings.sv.wordpress.com/2008/06/16/dog-food/ Burken till hundmaten i husvagnen var så tråkig, den står i en skjutlucka som oftast glöms att stänga så jag piffade till den. Vill inte ha för mycket jox på den då den ska öppnas flera gånger om dagen.

So I had the mis-pleasure of several phone calls with Professor Berk, who is unfortunately for myself and surrounding neighbours the architect for a nearby property. On record there have been ten registered complaints to Woollahra Council regarding his design. Not surprising for a proposed building that is in my opinion selfish, poorly thought out and inconsiderate to the surrounding properties. He had little interest in hearing my opinion - and dealt with my observations and perceived problems with blunt dismissal without validation or explanation. This appeared to me to be simply because he believes he knows better and does not feel obliged to explain further. I found his attitude arrogant beyond belief.

In my experience anyone who starts a conversation by reading their credentials is usually a person who derives a high degree of self-importance by doing so, or is insecure. On each of my calls to Victor Berk I endured his recap of his perceived importance and how he is also a Professor at the University of NSW. I do not understand why anyone believes that they have a right to respect - this is reticent of the class system. True professionals understand people, solve complex problems and are able to repeat their feats time and time again. I've found over the years that dealing with people's problems and finding solutions is the mark of a true professional.Despite my best efforts to come to an understanding with Victor Berk I encountered nothing but rudeness, denial and arrogance.

For the record I have taken a good look at Victor Berk's properties and have to say they are some of the ugliest buildings I have seen in the Vaucluse area.

If you ever want to use Victor Berk's services he can be found here:
Design 23 Ltd
Randwick

Viktor Burke, Architect, Sydney Profile
Victor Burk, Architect, Sydney Contact
Victor Berke, Architect, Sydney Details