Intressant är att anklagelser i svenska massmedia och av folkrättexperten Ove Brink om brott mot folkrätten gäller bara när det gäller Israel. När araberna inte följer besluten av FN: s säkerhetsråd så nämns inte detta i massmedia. Utrikesministern som ofta hänvisar till folkrätten är helt tyst när det gäller händelserna i Libanon. Som bekant är finns det en stark terrororganisation med namnet Hizbollah i Libanon.

Organisationen stämplades som terrorgrupp av FN, USA och EU. Iran och Syrien finansierar Hizbollah och utrustar dem med vapen. Idag har Hizbollah starkare militär makt än den libanesiska armén. Efter andra Libanonkriget fattade FN: s säkerhetsråd ett beslut som förpliktigar Israel att retirera till 1967 års gränser. FN satte in en fredbevarande styrka med franskt befäl som skall förhindra Hizbollah att etablera sig norr om Litanifloden. Samtidigt skulle Hizbollah avväpnas och förbudet att leverera vapen till dem skall gälla. Beslutet fattades enligt FN:stadgans kapitel 6f som förpliktigar FN-medlemmarna att efterfölja fattade beslut. Beslut om avväpning och förbud att leverera vapen negligeras av Hizbollah, Iran, Syrien och de fredsbevarande FN-styrkorna.

Så länge Hizbollah terroriserade civilbefolkningen i Israel fanns det viss acceptans hos många svenska sympatisörer. Medlemmar från Palestinagrupperna i Varberg besökte Libanon och träffade Hizbollahs ”karismatiske” ledare. Israels motaktioner mot Hizbollahs terror kritiserades av de flesta i svensk massmedia.

Nu har Hizbollah visat att de kan terrorisera även sina ”arabiska bröder”. Med brutal vapenmakt tog de över större del av Beirut och mördade ca 80 personer. Trots att de trakasserade den libanesiska regeringen - som i programmet ”Konflikt” i SR P1 kallades ”USA:s stödregering” - vilken av förra svenska regeringen beviljades massor av stöd i en av Sverige organiserad givarekonferens i Stockholm har massmedia inte ifrågasatt den uppgörelse som araberna uppnådde och som ger Hizbollah vettorätt i regeringsställning.

Terroristerna fick behålla sina vapen och nya vapenleveranser från Iran och Syrien fortsätter.

Svenska massmedia beskyller inte araberna för brott mot folkrätten. Cecilia Uddén, SR P1, som var så flitigt antiisraelisk i samband med firandet av Israel 60 år nämnde inte folkrätten när hon pratade om situationen i Libanon.

Per Gudmundson skriver i dagens SvD ledare om Hizbollahs maktmissbruk. På en mejlfråga Varför Israel - och inte Hizbollah - beskylls för att inte följa folkrätten svarar Gudmundson: ”Därför att man ser bedömer Israel med en annan måttstock, är mitt sorgsna men troligen korrekta svar”.

Situationen i Libanon är farlig. Fortsatt beväpning av Hizbollah kan orsaka nya terrorattacker mot Israel och därmed nytt krig. Det vet Carl Bildt. Vi hoppas att han jobbar inom EU för att tillämpning av folkrätten skall gälla även araberna.

Oded Meiri
FiM

ISRAEL förekommer mera än vanligt under veckan i svenska medias programtablåer; ömsom vatten - det mesta - ömsom vin - undantagsvis. Public Serviceorganet Sveriges Radio tillhör inte kategorin vin precis. SR:s utsände Cecilia Uddén vågar inte låna toaletten efter besök hos en bosättarefamilj från USA. Sveriges radio P1 beklagar att Volvo säljer grävmaskiner till Israel, eftersom de används för att bygga bostäder i bosättningarna och för att riva palestinska hus.

I samband med Israels 60-årsfirande passar SR P1 på att bedriva en hetskampanj mot Israel.
Kampanjen är skickligt styrd, så att även några få positiva inslag om Israel ges, men dessa följs alltid upp med en påminnelse om israeliska grymheter mot oskyldiga palestinier.

Alla händelser i världen som t.ex. katastrofen i Burma, folkrensningen i Darfur m.fl. kommer i skymundan för rapporteringen från Israel som egentligen inte är några nyheter. SR P1 som public service är en opinionsbildande kanal som förvränger nyhetsrapporteringen med syfte att demonisera Israel som judisk stat.

Igår hade Israel en minnesdag för de mer än 22.000 israeler som stupat i krig, mördade av palestinska terrorister eller som dog i samband med konflikten med araberna. Kol Israel program 2 berättar om en man som bor i en by nära en begravningsplats där en av hans vänner som stupade för 30 år sedan i ett krig var begravd. Varje gång han gick förbi såg han att det låg en blomma på graven. En dag grips han av starka känslor och skrev en dikt och lade den på graven. Dagen efter fanns brevet med dikten inte på graven. Efter några dagar ringde det på hans telefon. Det var mamman till den stupade kamraten som ringde och berättade om hur hon och hennes man dagligen besöker graven och tänker på deras son.

Detta är livssituationen för många familjer i Israel. Israeler har inget att välja på. Israel kan inte förlora ett krig eftersom staten då kommer att förintas. Det finns inget annat land i världen som hotas av förintelse. Alla länder som förlorat i krig överlevde ändå som stat.
Man kan kritisera Israel för många handlingar. Samtidigt måste man visa förståelse för Israels handlingar mot backgrund av hotet mot landets existens.

Sveriges Radio P1 visar ingen förståelse. Med envishet som liknar besatthet fortsätter P1 att sprida hatkänslor som syftar till att sprida budskapet att det inte finns plats för en judisk stat på världens karta.

Israel visar motsatsen. Landet har en tillväxt i ekonomi som är större i Sverige. Kulturlivet blomstrar och vetenskapen är i världsklass. Israel är en supermakt inom High tech-industrin och även läkemedels- och medicinsk industrin växer. Många sjuka människor i världen kan tacka denna industri.

Nationen Israel har 7,3 miljoner invånare. 80 % av dessa är judar, 18 % araber och resten består av olika invandrare bland vilka det finns flyktingar från Darfur.

Medan arabländer har sett till att bli av med sina judiska invånare har araber som bor i Israel betydlig högre levnadsstandard än araber i arabiska länder.

Medan antalet kristna i palestinska områden, Irak och Libanon minskar växer den kristna församlingen i Israel.

Medan alla arabiska länder är diktaturer är Israel en stark demokrati. Israel har en stark och motiverad militärmakt som försvarar landet

Vi vädjar till massmedia i allmänhet och Public Service i synnerhet: Sluta trakassera Israel. Kritisera gärna men bygg inte hat mot Israel och indirekt mot judar. Det har visat sig att hat leder till katastrof.

Den 18 maj kl. 13.15 kommer vi att samlas på Gustav Adolfs torg i Göteborg med en manifestation för Israel. Med dans och sång skall vi visa att Sverige firar den enda demokrati i Mellanöstern, ISRAEL. Kom med!

Oded Meiri
Ordförande FiM ::

Fientligheten mot Israel sitter djupt hos stora grupper i det svenska samhället. Efter decennier av ensidig rapportering lever de flesta i föreställningen att Israel är roten till allt ont medan palestinierna genom åren företrätts av hedervärda politiska ledare, utan ansvar för övergrepp och våld.

Lars Adaktusson försökte utöva sitt yrke genom att rapportera från båda sidor i konflikten. Han var i Västbanken och Gaza, i palestinska områden, men även i Sderot och Nahal Oz i Israel. En självklarhet för varje journalist med självaktning. Adaktusson förmedlade nyheter och producerade dem inte.

På hemmaredaktionen och bland kolleger i andra medier möttes min rapportering av skepsis. Faktauppgifter ifrågasattes, diskussioner fördes om det är rätt att sända inslag som kan uppfattas som ett stöd för ockupationsmakten.

Adaktusson menar att rapporteringen från Israel enligt hemmaredaktion skulle produceras så att man uppnådde kritik av ockupationsmakten Israel. Alltså journalistuppdraget omvandlas till opinionsbildarens uppdrag och i detta syfte är det tillåtet att vränga rapporteringen.

Det är precis så som journalister som Cecilia Uddén från Sveriges Radio, Cordelia Edvardson, Bitte Hammargen från Svenska Dagbladet, Stefan Hjertén, TT, Olle Svenning och Helle Klein på Aftonbladet och Britt-Marie Mattsson, Göteborgs-Posten, med flera jobbar. Deras hat mot Israel är ideologiskt och deras rapportering om konflikten styrs av deras vilja att framföra budskap och bilda opinion.

Under förra valet till presidentposten i USA deklarerade Cecilia Uddén att svenska journalister inte behöver vara opartiska. Hon menade att deras uppgift är att genom att styra rapporteringen bilda opinion mot Georg Bush. Alltså producera nyheter som inte riktig stämmer med verkligheten men uppfyller målet att bilda opinion i den inriktning som man vill uppnå.

Enligt definitionen är Cecilia Uddén inte journalist - hon är partisk opinionsbildare..

I den svenska debatten behöver man inte vara hängiven supporter av den israeliska regeringens politik för att betraktas som proisraelisk. Det räcker att ha ambitionen att låta båda sidor komma till tals i skildringen av konflikten mellan israeler och palestinier, skriver Lars Adaktusson i sin kolumn.

Ett exempel på förvrängning av nyheter hämtas från förra veckan rapportering om den s.k. ”humanitära katastrofen” i Gaza.

För ca två veckor sedan attackerade Hamas terrorister bränsledepån som ligger vid gränsen mellan Israel och Gaza. Två civila Israeliska lastbilsförare som kör bränsle till depån - som slussar vidare till Gaza - blev mördade. Övergångsstationer mellan Israel och Gaza attackerades fyra gånger under två veckor och orsakade delvis en förhalning av förnödenhetsleveranser till Gaza. En rapportering om detta skulle ge en förståelse för de minskade leveranserna hos svenska radiolyssnare. Det vet Cecilia Uddén. När hon rapporterar om fallet berättar hon att detta är en israelisk hämnd för att två civila israeler dog i en raketattack. En rapportering som är förvrängd och inriktad på att beskylla Israel för kollektiv bestraffning av palestinier och en våldspiral. När jag ringer till P1 och anmärker på detta lovar de att återkomma eller rätta till misstaget. Två löften som inte är uppfyllda.

Självklart erkänner inte dessa s.k. ”journalister” att de egentligen jobbar som opinionsbildare. Vad som är märkligt är att ansvarig utgivare inte tar itu med detta problem för att återvinna respekt för svensk journalistik.

Förhoppningar väcker den Yrkesetiska kommittén i Journalistförbundet som omarbetar sina regler för mottagande av s.k. stipendier för journalister efter ett fall då en känd journalist från GP tillsammans med 7 andra journalister fick ”stipendier” från Svenska kyrkan för att deltaga i en resa på Västbanken som ensidigt inriktades mot Israel. Gert Gelotte från GP skrev fyra flagranta antiisraeliska artiklar på ledarsidan i GP efter den resan.

Vår förhoppning är att nästa generations journalister har högre yrkesmoral.

Källa: SvD Lars Adaktusson 080423

Oded Meiri
FiM ::

En klar tendens kan man se. Vänstern i Sverige använder samma groteska argumentation mot Israel som arabiska diktaturer - vilka saknar respekt för mänskliga rättigheter - ofta använder i sina hatkampanjer mot judar och Israel. Att en stor del av de arabiska länderna anser att det inte finns plats för en judisk stat i Mellanöstern är väl känd. Att många extrema muslimska organisationer har Israels utplåning på sitt program är bekant för alla som är intresserade av Mellanösternfrågor och förmodligen även för vänstern i Sverige som egentligen inte har med konflikten mellan Israel och araber att göra. Trots detta hittar vi ofta liknade hatutfall mot Israel som judisk stat hos en del vänsterfolk precis som hos extrema islamister.

"[Gilad Atzmon:] - Jag tenderar att hålla med president Ahmadinejad. I mina artiklar och intervjuer ifrågasätter jag ständigt den judiska statens rätt att existera." Israel förkroppsligar enligt Atzmon en bottenlös ondska som måste förgöras: "Israel är inget annat än ondska för ondskans egen skull". Vi måste inse att "Israel snarare än Nazityskland representerar den ultimata ondskan." Se artikel av Henrik Bachner

Den långvariga propagandan mot Israel som bedrivits i Sverige har lyckats plantera ett djupt ideologiskt hat som är förankrat i vissa vänsterkretsar. Oftast saknar dessa människor historiska kunskaper som i kombination med låg intellektuell nivå medför denna användning av groteska anklagelser och jämförelsen av Israel med nazister och Gaza med koncentrationsläger.

Vad som skrämmer är det inbäddade hat som finns hos dessa människor varav somliga är relativt unga.

Om Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill behålla karaktären av demokratiska partier måste de snarast vidta kraftiga åtgärder för att få bort sådana antisemitiska liknelser som framställs i hägnet av deras partinamn.

/Oded Meiri

FOTNOT Rapport Henrik Bachner och Jonas Ring (pdf. 139 sidor) Antisemitiska attityder och föreställningar i Sverige ::

EN ENKEL ANALYS av Hamas visar att:

* Hamas erkänner inte Israel
* Hamas stadga uppmanar till förintelse av Israel.
* Hamas utövar terror genom att utföra självmord, skjuta raketer mot civila.
* Hamas utövar terror mot minoriteter i Gaza, t.ex. kristna.
* Hamas behandlar kvinnor som mindrevärdiga människor.
* Hamas mördar egna interna fiender, t.ex. Fatah medlemmar
* Hamas eftersträvar bildandet av en muslimsk stat i hela Mellanöstern med Sharialagen som grund.

Alla dessa kvalifikationer visas öppet av Hamas så att även Mona Sahlin, Bitte Hammargren SvD, Cecilia Uddén SR m.fl. lätt kan förstå att Hamas inte är en demokratisk organisation även om de vann ett demokratisk val. Varför vill dessa människor ändå satsa på en terrororganisation?

Det torde vara så att enbart naiva människor tror att Hamas kommer att lyssna på dem och acceptera terrormetoder för att nå fred. Dessa människor vill jag råda att studera Chamberlains agerande mot Hitler före andra världskriget.

Vill jag däremot realistiskt tolka deras agerande så kommer jag till slutsatsen att en judisk stat i Israel inte ingår i deras världsbild. Tvåstatslösningen som dessa människor förespråkar en palestinsk stat på Västbanken och Gaza utan en enda jude (alla bosättningar skall avvecklas). Det är en stat med palestinsk majoritet i Israel - och palestinska flyktingars rätt att återvända - och en stat med 65 % majoritet för palestinier i Jordanien där inga judar bor idag.

Häromdagen träffade jag representanter för svenska organisationer som säger sig jobba för fred och för tvåstatslösningar. Inga av deras representanter svarade ja på min fråga om de accepterar Israel som en självständig judisk stat. Om jag har fel är det lätt för dessa människor och institutioner att svara på min fråga:

Accepterar ni en tvåstatslösning med en judisk stat vid sidan av en palestinsk stat båda inom säkra gränser?

Jag ber er: svara Ja.

Oded Meiri
FiM

Men många Gazabor hörde igår varningen från Israels vice försvarsminister, Matan Vilnai, som sa att Gazaborna riskerade en förintelse, shoah, om raketbeskjutningen mot Israel inte upphörde.

Idag berättar hon i ett skrämmande reportage "Om myter och kult kring döden i Gaza" i Godmorgon, Världen!

Journalistisk objektivitet måste tydligen bedömas i tidsperspektiv - för en vecka sedan var ämnet arabernas rädsla för "oproportionerliga" israeliska repressalier med skakande beskrivningar av "israelisk terror". Nu har turen kommit för de religiösa arabernas dödskult och den stolthet och t.o.m. glädje som "martyrernas" familjer upplever när deras släktingar dör "för israeliska kulor":

Dödskult i Gaza - Martyrbilder i Gaza. En doft av musk. Så beskriver många gazabor de döda, de martyrer, som förs hem efter att ha dött för israeliska kulor. Om myter och kult kring döden i Gaza.

Kan man "skrämma" Gazabor? Det var tydligen mycket lockande att mot bättre vetande helt hänsynslöst exploatera en journalistisk gimmick om "shoah" som hotade den arabiska befolkningen i Gaza från Israels sida. En gnutta sunt förnuft är tyvärr inte något som man kan förvänta sig från en verbalt mycket begåvad journalist.

Källa: Dödskult i Gaza av Cecilia Uddén

Red.

Hon kunde visa på stora kontraster mellan människors syn på Palestina i dessa båda områden."

Bilden till höger och bildtexten talar om Uddéns partiskhet. Tyvärr är hon långt ifrån ensam. Bloggen TT-kritik är fylld av konkreta exempel på TT:s kantring i Mellanöstern.

KRÖNIKA # 51 om Cecilia Uddén Utdrag: Cecilia Uddén har ett nära och personligt förhållande till Mellanöstern, som sträcker sig ner i barndomen. Hon växte delvis upp Kairo, hennes far arbetade för Ericsson. Relationen växte vidare bland annat genom universitetstudier i arabiska i Sverige. Under 1980-talet återvände hon som resande frilansjournalist och började bygga upp sitt "vuxna" förhållande till regionen.
- Klart att jag är färgad av Mellanöstern och konflikten där, säger hon. Inte minst i synen på terrorism och konflikt överhuvudtaget. - Hela texten om Cecilia Uddén av Jesper Meijling i: Krönika #51

ANMÄLAN Granskningsnämnden

Uddén i P1, 2007-06-28 I en intervju med Cordelia Edvardsson talar Cecilia Uddén om att förintelsen exploaterats av Israel och judarna, vilket upplevs kränkande för anmälaren. Citat: "Du har upplevt förintelsen, du har sett exploateringen av förintelsen..." Granskningsnämnden för Radio och TV: Beslut SB 574/07, 2007-09-06, Dnr: 564/07-30. Inslaget frias.

CECILIA UDDÉN: ICKE OPARTISK

Sveriges Radios tidigare korrespondent i USA, Cecilia Uddén, stoppas från att bevaka presidentvalet i USA.

Orsaken är att hon på tisdagen under en diskussion i programmet P1-morgon sade att svenska medier inte har något krav på saklighet i den bevakningen.

Programdirektören Kerstin Brunnberg säger att Uddéns uttalanden innehöll felaktigheter och att opartiskhet och saklighet gäller för all rapportering.

Uddén har beklagat sina uttalanden. Hon ersätts också som programledare för Konflikt.

Källa svt.se/nyheter publicerad 26 oktober 2004 Radiojournalist stoppad i USA-valet

HUR KOMMER DET SIG att Sveriges Radio placerar Cecilia Uddén i Mellanöstern? Hennes bakgrund och hennes samverkan i Palestinagrupperna bl.a. tillsammans med den uppenbart partiska yrkesmässiga hållningen gör henne till den kanske minst lämplige korrespondenten. Hennes eget uttalande "svenska medier inte har något krav på saklighet i den bevakningen" är kanske inte bara en journalistisk groda, utan måhända verkligheten?

Vad har styrelsen för SR att säga om motiven för att ha denna journalist i Mellanöstern med tanke på hennes dokumenterade icke opartiska göranden och låtanden?

-- -- --

Foto: Hakan Brunnstrom Image Hosted by ImageShack.us

EXEMPEL 1: CECILIA UDDÉN
Man behöver inte ens gissa för att förstå, att en del av svenska medier står i frontlinjen av psykologiska kriget mot Israel. Ett inslag i desinformationen är knapphändig och "diskret" rapportering från mordet i Dimona, liksom från andra arabiska illdåd, vilket står i kontrast till Cecilia Uddens propaganda från "den öppna gränsen mellan Egypten och Gaza". Jag hade det tvivelaktiga nöjet att lyssna på en repris av hennes reportage i kväll.

"En ung palestinier i rollstol" bärs av sina "kamrater" för att "känna lite av friheten utanför fängelset Gaza."

"Människor luktar på friheten i Egypten." (sic!) En ung man skådespelare berättar med gråtande röst hur det känns "att inte höra israeliska flygstridsplan ovanför huvudet".

Cecilia Udden är en levande antiisraelisk propagandainstitution, med våra skattepengar i skattefinansierad radio.

Göran

KOMMENTAR 1

I eftermiddagens Eko återger Cecila Uddén endast palestiniernas uttalanden efter den israeliska attacken mot militanta palestinier.

Det är ett rapporteringssätt som vi tyvärr har vant oss vid genom åren med Cecilia.

Måste nyhetsrapporteringen gå till på det viset? Ekots förtroende tjänar inget på den metoden.
En professionell rapportering kräver väl båda sidors kommentar i samband med olika händelser? Då menar jag givetvis inte vid varje enskild händelse men i de flesta fall.

Cecilia brukar inte återge endast den israeliska sidans kommentar utan att balansera även med palestiniernas fylliga kommentarer.

Vad är orsaken? Kommer ni att ändra rapporteringsmetoden?

KOMMENTAR 2

Arabiska terrorister mördade idag minst 2 civila Israeler och sårade ytterligare 10 civila israeler i staden Dimona i Negev. Detta var den Första implementerade terrorattacken i Israel inom 1949-års stilleståndslinjer sedan terrordådet mot ett bageri i Eilat i januari 2007.

Intressant att notera är den sedvanliga diskrepansen i rapporteringen av terrordådet. Jerusalem Post rapporterar att det handlade om två bombutrustade terrorister varav den ena neutraliserades innan han kunde detonera sin bomb av en vaksam israelisk polis.
Denna vitala information saknas i BBC:s rapportering. Detta är dock dessvärre i linje med BBC:s standardrapportering som ignorerar att IDF och israelisk polis med sina liv som insats dygnet runt 365 dagar per år utför pro-aktiva anti-terroroperationer som neutraliserar 99% av alla planerade terrordåd mot Israels civilbefolkning.

BBC informerar visserligen att den kollapsade Rafah-gränsen gjort södra Israel mer sårbart för terrorpenetrering från Sinai. Däremot fortsätter BBC att i likhet med större delen av Europa att ignorera roten till dessa anti-judiska terrordåd: EU-finansierad anti-judisk rasistisk hatpropaganda maskerad som "bistånd" till Gaza och omkringliggande områden.

KOMMENTAR 3
Cecilia Uddén behärskar konsten väl att förtala Israel. Detta var tydligt för några veckor sedan när hon i ett reportage för Godmorgon världen utslungande att hon som världsmedborgare skäms över att världssamfundet inte gör mer för att ingripa mot Israels förtryck mot palestinierna. Är det en krigsförklaring hon menar, eller vad är det annars för åtgärdsförslag som undsluppit FN:s flitiga församling?

Igår visade hon att hon till fullo kan uppfylla rollen som embedded journalist, eller på ren svenska: nyttig idiot. Reportaget, som handlade om Egypten och landets muslimisering, kom att uppta tid kring det Muslimska Brödraskapet. Och vet ni vad? Jo, vad detta fredliga samfund eftersträvar är demokrati och marknadsekonomi! (Vad blir nästa scoop? Elvis lever eller att Ali Esbati är frikyrkopastor). Uddén jobbade hårt för att i grunden relativisera det Muslimska Brödraskapets budskap och mening. I sin iver gjorde Uddén sig även för tolk för de påstådda samhällsvetare (?) som menade att Egypten för att komma någonvart vad gäller demokratisering och andra humantiära inslag borde ta omvägen via mer religiösa inslag. Precis, lite sharia ska väl en kvinna tåla. Alla kan vi göra fel i början. Men Uddén har bott i Egypten och under lång tid "korrat" från Mellanöstern. Så ge mig en unembedded journalist som verkar i detta område, eller ge mig licenspengarna åter.

------------------------------

Vill du kontakta Cecilia Udden och framföra dina synpunkter på hennes rapportering från Mellanöstern?

Cecilia Uddén Mannheimer
Middle East Correspondent
Swedish Broadcasting
Box 663
AMMAN 11821
JORDAN

tel: 00962-(0)6-593 22 48
fax: 00962-(0)6-593 26 54
mobile: 00962-(0)79-665 8534
swedish mobile: 0046-(0)70-268 2390
cecilia.udden@sr.se

Dessa terrorister lämnade Gaza när Hamas förstört en del av muren mellan Egypten och Gaza. Trots ökad bevakning av gränsen mellan Israel och Egypten kunde alltså ett par terrorister att komma in. Israel tänker bygga ny barriär längs gränsen.

Flera terrororganisationer tog på sig äran av att stå bakom självmordsbombningen. Fatah's militära gren Abu Ali Mustafa Brigaderna, al-Aqsa Martyrernas Brigader samt Förenade Motstånds Brigaderna har tagit på sig ansvaret för aktionen.

Denna rapportering återfinns i flera israeliska tidningar tillsammans med beskrivningar av det mänskliga lidandet som ett sådant attentat orsakar.

INTRESSANT är det att lyssna på Cecilia Uddén, Sveriges Radios korrespondent i Mellanöstern, när hon rapporterar om konflikten. Allra först påminner hon om att i staden Dimona finns Israels forskningsreaktor som eventuellt står för tillverkningen av Israel kärnvapen. Dessutom spekulerar hon om självmordattentatet kanske riktades mot denna reaktor trots att sprängningen inträffade i centrum av Dimona som ligger flera km från forskningscentrumet. Hon noterar också att Hamas som inte tar på sig ansvaret gratulerade dessa terrorister för hjältemodigt dåd.

Självklart pekade hon på Israel vilja att bygga en ny mur. Ingen rapportering av skadade förekom.

När jag lyssnade på hennes reportage fick jag en känsla av att det viktiga med rapporten inte var självmordsaktionen utan att staden Dimona som tillverkar kärnvapen råkade var platsen för händelsen. Det var ett självmord som med goodwill kan accepteras, eftersom attacken kanske var riktad mot kärnvapenanläggningen. Med andra ord som en mycket aggressiv Greenpeace attack.

Oded Meiri

Journalister idag pressas att presentera ideologier av dem som betalar deras löner eller dem som förser dem med informationskällor. CNN´s medgivande 2003 om att man undanhöll information om Irakregimen för att kunna behålla sitt Bagdadkontor är ett perfekt exempel på denna press. I det nyligen timade Gaza-kaoset har Västs nyhetsförmedlingar villigt rapporterat Hamas-propaganda som sanning.

En av de saker som gör mig mest ledsen är att pressen och media har haft en aktiv kanske t.o.m. större roll i att underblåsa hat och inhumanitet. Det var inte fråga om enbart religiös fanatism.

Det blev allra först klart för mig i mötet med Pakistans generalkonsul som kom för att ge sina kondoleanser i vårt hem i Californien. När vi talade om det antisemitiska elementet i mordet på Danny sade hon: 'Vad kan man vänta sig av dessa människor som aldrig sett en jude i sina liv och som bara dygnet om har fått TV-bilderna på de israeliska soldaterna och deras dödande av palestinska barn.'

Läs mera av artikeln: Politisk propaganda och journalism

I SVERIGE är situationen allvarlig eftersom massmedia i landet delvis har blivit offer för islamistisk-inspirerad propaganda. Att påtala denna utveckling i de stora etablerade medierna är hart när omöjligt utom i enstaka fall.

Vissa journalister ägnar sig åt krigshets mot den judiska staten, oavbrutet och på ett medvetet sätt. Vissa i vita handskar som Cecilia Uddén, andra brutalt och ohämmat som Andreas Malm eller Per Wirtén.

Många andra leker också med elden. Alla kommer att befinnas vara skyldiga till stödet för antidemokratiska och barbariska rörelser, vare sig de heter Furubjelke, Bjereld, Helle Klein eller Weiderud. Och framtiden, den är redan här. Det räcker att följa det entusiastiska stödet till Hamas, dessa hitlerismens arvtagare vad gäller synen på judar. Det räcker att läsa tidskriften MANA, en av många propagandatuber som finansieras av våra skattemedel.

Det finns ett stort behov av förändring av språkbruk och vokabulär hos dem som kommer till tals i kampen mot barbariet. Inställsamheten, flatheten, eufemismer och mjuka beskrivningar, politisk korrekthet och undfallenheten inför islamistiska yttringar, allt detta försvagar och fördröjer motståndet mot demokratins fiender.

Biografi: Daniel Pearl

Där får man bland annat veta att säkerheten har förbättrats i Gaza, att Hamas är redo att acceptera 1967 års gränser, men också att de är inte redo att erkänna Israel som en stat. Vidare jämför han Palestinerna med nordamerikas indianer och han berättar också att kvinnor som bär bikini kommer att straffas av samhället. Med mera.

Efter att lyssnat på intervjun slås jag av vilken mobkultur som lurar under ytan. Folk som bryter mot regler som går emot Islam blir inte straffade av regeringen men samhället tar och gör det istället. Vad de missar som regeringsrepresentanter är att de faktiskt sanktionerar bestraffning genom att inte göra någonting.

En grupp eller en folkmassa tänker inte i termer av personligt ansvar, och lägg där till att illdåd och bestraffningar förekommer medans polisen bara står och tittar på med armarna i kors då är det en grogrund till en kultur där folk riskerar att bli straffade och falskt anklagade av en mob utan någon bevisbörda.

Det håller inte i en demokratisk synvinkel.