Förutom att det verkar vara en mycket läsvärd bok Naomi Klein skrivit, som jag precis skickade efter, så verkar det också ha blossat upp ett mindre krig mellan Syll och Norberg, i alla fall från Norbergs sida om man läser på Norbergs blogg

Nu har jag förmånen att ha träffat Syll och jag skulle nog vilja påstå att det är en man med bägge fötterna på jorden och en mycket skarp hjärna.

Förmodligen är det Sylls kritik beträffande att den rådande människo- och vetenskapssynen som är gällande som är det som sticker i ögonen på Norberg:

Den människo- och vetenskapssyn som Friedman, Assar Lindbeck, Bo Södersten, Marian Radetzki och deras motsvarigheter runt om i världen står för och lär ut till studenter vid våra läro­säten är nämligen i grunden samma sak. För att befrämja tillväxten är ojämlikhet nödvändig. Om man genom välfärdspolitik och en skattefinansierad offentlig verksamhet minskar klyftorna, minskar ekonomins tillväxtpotential. Antingen väljer vi tillväxt och effektivitet eller välfärd och jämlikhet.
Dessa ekonomer och marknadsivrare har alltid hävdat att det inte gör så mycket att klyftorna i samhället ökar. På lång sikt kommer rikedomen att sippra ner till de fattiga och jämlikheten öka.

Men verkligheten visar något annat. Tillväxt och ökade klyftor har under de senaste trettio åren gått hand i hand. En allt mindre del av befolkningen får allt större inkoms­ter och förmögenheter. Något som återspeglar inte bara ojämna materiella levnadsvillkor, utan också människors bristande inflytande och makt i samhället.
Och förmögenhetskoncentrationen går snabbast i Sverige! Färsk statistik från SCB visar att en procent av befolkningen i dag äger nästan en tredjedel av det totala förmögenhetsvärdet. På mindre än tjugo år har inkomsterna för de fem procent av befolkningen som har högst inkomster ökat nästan fyra gånger mer än för en genomsnittlig industriarbetare.

Kleins "Chockdoktrinen" är en vidräkning med den nyliberala ekonomistiska ideologi som legitimerar denna utveckling på det globala planet i dag. Hon visar också att det bakom talet om fria marknader och tillväxt döljer sig en krass verklighet med demonterad välfärd och ökade klassklyftor.

Att "bakom talet om fria marknader och tillväxt döljer sig en krass verklighet med demonterad välfärd och ökade klassklyftor" är något vi sett och som de flesta identifierat för länge sedan. Att liberalismen sannerligen har sina problem att dras med har väl om inte annat aktualiserats efter att FRA-lagen blivit genomdriven. Det blir svårt i fortsättningen att motivera att vi ska ha "fria" marknader för ett ofritt folk som övervakas av sina makthavare. Just nu kanske vi inte behöver oroa oss så där väldigt över vad denna övervakning används i för syfte men vem vet vad den kan leda till i en inte allt för avlägsen framtid.

"Vargarnas frihet leder till fårens död " är ett citat som inleder recenssionen. Och det är väl något att fundera över kanske.

[googlevideo=http://video.google.com/videoplay?docid=8273110340777778333&q=mk+ultra&total=1624&start=0&num=10&so=0&type=search&plindex=1]

Känner mig dränerad..sträckläste Naiomi Kleins nya bok Chock doktrinen i helgen.  Gripande och skrämmande intressant. 

I synnerhet första kapitlet som handlar om tortyrlabratoriet under kalla kriget dvs MK ultraprogrammet som CIA hade för att utveckla sina kreativa förhörsmetoder.

Eftersom min mamma har genomgått elchocksterapi på 60 talet i en serie på 12st. så blev det en mäktig läsupplevelse. Hon mumsade mallerol och andra godsaker som ritalina, fick insulinchock och annan kreativ terapi.  Jag rekommenderar verkligen boken..

Jag ringde till min mamma för att fråga vad och hur hon upplevde sig efter behandlingen.

 Hon svarade att varje gång hon vaknade efter hjärnströmmen så kom hon i princip ihåg endast tre ord. Mamma Pappa och Annette.

Det tog många år innan hon mindes delar av sitt liv igen.  Läsandet och skrivandet försvann för henne. Och det tog många år att träna upp det igen.  

Linda Leopold är aktuell som författare till reportageboken "Faghag".

DN - Vad utmärker en faghag?

LL - Först och främst älskar hon bögar på något sätt. Den kärleken kan ta sig uttryck på olika sätt, men vanligast är att man är kompis och har en nära relation med en bög eller flera. Sen finns det också faghags som inte känner några bögar men älskar bögkultur över allt annat. De kanske sitter hemma och skriver homoerotiska noveller och kollar på bögporr.

DN - Hur upptäckte du den senare kategorien av faghags?

LL - Jag har med ett reportage i boken om Faghagklubben, ett svenskt sällskap av bögälskande unga tjejer som läser och skriver "slash". Slash är en homoerotisk litterär genre som uppstod på 70-talet. Den går ut på att man parar ihop manliga karaktärer från filmer, böcker och tv-serier och skriver sex- eller kärlekshistorier om dem. Tidigare var det populärt att skriva om Kapten Kirk och Mr Spock från Star Trek. I dag är Harry Potter och hans antagonist Draco Malfoy ett hett par.

Japp, och förra månaden recenserades den mycket angelägna publikationen "Könskrig: hur vi delas upp och hur vi hör ihop" (Elin Alvemark och Tove Leffler, red.):

Från fittstim till könskrig - Mediefeminismens 90-talsklassiker "Fittstim" kritiserade förtryckande skönhetsideal. "Könskrig" handlar mest om sex - men utifrån en rad olika perspektiv. I dag skriver "Könskrigs" redaktörer: "Vi tror att vägen till frihet handlar om perspektiv & Speciellt när det gäller hur vi ser på våra kön & Det handlar inte om att döma, utan om att nyfiket granska och förlåta.

Tja, recensionerna av dessa båda alster gav inte så mycket information om själva bokens innehåll, men i båda fallen riktigt flåsade recensenten av frigjordhet och inifrånkunskap i ämnet. Det är nog ganska bra det i de flesta fall, men här blir det rent parodiskt. Dessa två böcker och framför allt deras mottagande, visar på den ganska extrema medialogik som idag styr vad som tas upp och diskuteras på kultursidorna. Det görs inte längre ens ett försök till granskande journalistisk, utan det är idag den rena ideologiproduktionen vi ser. Helsidor för Naomi Kleins senaste attack på det ekonomiska system som gjort henne rik och berömd, och sedan en brett uppslagen recension av bok nummer 9802725182027 i genren genus, queer och feminism. De måste skratta själva ibland på DN Kultur när de redigerar sina sidor – ”Oj, då var vi i underlivsfrågorna igen, men det gör inget alls, det är bara bra det, och ack så spännande och angeläget!”

Trots Chockdoktrinens alla brister vill jag ändå lyfta fram en del poänger som ändå finns i boken. Det finns i Chockdokrinen en polemik mot idealistiska, revolutionära lösningar på problem. En känsla jag får när jag läser nyliberala tänkare är just att det samhälle som det propageras för är allt för utopiskt, det finns en historia som man måste ta hänsyn till som kanske glöms bort. Liksom kommunismen krävs det i den nyliberala utopin utgår från en samhällig tabula rasa där inga relationer människor imellan är infekterade av gamla maktförhållanden.

Klein verkar alltså stå för en demokratisk mittenväg mellan nyliberalism och revolutionär socialism. Så länge folket är med på den ekonomiska politiken är det gott. Man skulle kunna tolka Klein (hon är inte helt klar med detta) som om att nyliberal ekonomisk politik är helt ok om den är demokratisk förankrad. Dock verkar hon inte tro att det skulle vara särskilt troligt att en sådan situation skulle uppstå. Problemet här är dock att bortse från demokrati inte är något som man kan anklaga nyliberaler för. Möjligen kan man anse att den liberala definitionen av demokrati är allt för snäv eller något i den stilen, men det är inte något Klein gör. Hon verkar anse att de liberala demokratiska system som finns idag är fullt tillräckliga. Här kommer vi till ett stort problem hos Klein som varken Norberg eller Benulic explicit tar upp. Nämligen att Kleins kritik av nyliberalismen (även om allt hon säger skulle stämma) endast är inriktad på den nyliberala ekonomiska doktrinen. Nyliberalismen framstår helt enkelt som odemokratisk.

En annan intressant sak med Chockdokrinen är att det verkar finnas en ambition om att göra det som Hayek gjorde i "Vägen till träldom" med den planerade ekonomin, att visa att den nyliberala ekonomin leder till katastrofer. Den slutsats man då kan dra av Kleins bok är att man inte kan/bör dela upp den nyliberala politiska dokrinen och den ekonomiska doktrinen. Dock verkar det finnas stöd för M. Friedmans tes att ekonomisk frihet leder till politisk frihet, ex: Taiwan, Sydkorea, Chile; Sverige, Storbritannien. Däremot verkar det lätt kunna bli problem om den omvända ordningen finns t.ex. Ryssland där den politiska friheten föregick den ekonomiska. Indien är intressant då den ekonomiska friheten varit kringskuren men den politiska friheten har kunnat bibehållas. Dock har inte ekonomin kommit igång förrän den ekonomin blivit fri(-are). Men varje förändring innebär förlorare så väl som vinnare och varje förändring är omvälvande för alla som är inblandade. En förändring bör alltid ha stöd underifrån, och det underlättar med stöd från ovan och utifrån också.

Som avslut måste jag bara säga det att det är mycket konstigt att man kan tro att man kan vara övertygande utan att låta den man anklagar försvara sig. Inte någon stans försöker Klein förklara något utifrån den hon kritiserars perspektiv. Om detta är det bästa arguementet mot nyliberalismen då är vänstern illa ute.

Och via Ekonomistas ser jag ett annat exempel. Det verkar som om torka och dom medföljande ekonomiska kriserna har medfört en annan sorts liberalisering i Afrika: Demokrati.

För visserligen är det mest irriterande med Klein hennes lögner och kassa argumentation, men det som i grunden ändå är det allra dummaste med Kleins bok är nåt helt annat: Hennes antagande att liberalisering är nåt dåligt. Det är det ju inte. Liberalisering är bra. Mindre fattigdom, mer demokrati, mer frihet.

Så Klein har lite rätt, av misstag. Och inte på det sättet hon tänkte sig. Och om man läser boken med detta i bakhuvudet så lär Kleins ståndpunkt te sig som ganska absurd.

De som anser att den enda vägen till lycka är att låta marknadsekonomin ta över helt. En lögn som saknar like, en lögn som aldrig kommer slå rot i folket. Min sanning ligger i att jag vet att folket inte vill ha försämringar, inte vill ha utförsäljningar, inte vill ha minskad social trygghet. Men det vill vinnarna. Så det bästa sättet att driva igenom förändringarna är genom lögner, genom vinklingar, genom tvetydligheter. Genom att orsaka förvirring, och genom att möta en opposition som misslyckas med att peka på sanningen. När folk som Friedman, och våran svenske variant Fransico dyker upp och börjar förespråka total frihet, så verkar det rent underbart. Alla är fria och lyckliga, staten slutar förstöra för folket och allt är bra. Ett scenario vem som helst skulle vilja ha, om det gick att ta bort nackdelarna. Nackdelarna är att folket börjar lida, att folket blir konsumenter, att lönerna sänks, att arbetsmiljön försämras, att möjligheten till att skaffa sig en bra utbildning försämras, att den här listan helt enkelt inte har något slut. Kolera och kolera, det bara öser ner, och tillslut märker man att hela systemet stinker. Ju mer marknadsekonomin tar över, desto färre blir vinnarna.

Frihet är lycka. Att vara fri, att kunna skaffa sig ett bra liv, det är att vara lycklig. Ingen vill bli omhändertagen, ingen vill sitta och göra ingenting och tycka synd om sig själv. Ingen vill hamna på gatan, och det är inte frihet att hamna på gatan. Men det finns liberaler som snackar om att det är frihet att kunna välja att hamna på gatan eller skaffa lägenhet. Det är därför vi ska tvinga folk till gatan om de inte klarar sig, när jag trodde frihet var att man skulle få möjlighet att ge sig själv ett bra liv, och ändå ha stödet kvar när det misslyckades.

Vi kommer alltid möta förnedring, olycka, krig och svält. Det liberalerna menar är att man ska få välja sådant själv. En ren och skär lögn. Vem vill tro på det, och vem vill möta det. I sverige slipper vi, till en viss del, men vi har långt kvar att gå. Det märker vi bara genom att ta bussen in till stan och titta på folket som ligger ute på gatan. Att titta på de utstötta, knarkarna, missbrukarna, alkoholisterna, de som blivit utkastade från samhället. Förpassade till livets skräphög.

Problemet är att liberaler inte ser dem. Vad ser de? De ser att de inte har frihet, och målar upp samma scenario igen. Hur de vill att världen ska se ut. Sen blundar de igen. För fattigdom, och allt jag rabblat upp. Det går inte att få ett bra samhälle genom att blunda för hälften och småle åt resten. Det enda vi kan göra är att se sanningen, och visa den för andra. Självklart vill rika inte se att fattigdom förekommer, det är lika självklart som att de som ser den kommer göra allt för att dölja den för resten. Jag vet inte om vinnarna verkligen är blinda, jag tror att de blundar medvetet, eller stirrar och ler åt det också och tänker på friheten.

Jag tänker på friheten jag med, jag tänker på den jag får genom min skola, mitt barnbidrag, min familj som har bra avtal, men som kunde bli bättre. När jag tänker på mina vänner jag har, när jag tänker på de som faktiskt har det värdelöst i det samhälle vi har nu, men som kunde ha det bättre. Självklart ska de få det bättre, självklart ska alla få det bättre. Det är det enda sättet att bli friare. Att ge frihet till folket, i form av bröd, kunskap och skådespel. Bröd och skådespel åt folket, som någon sa, ett ordspråk jag kom att tänka på när jag lånade ut 5 kronor så att en kompis skulle kunna köpa en läsk, och när jag såg det stora leendet från honom när han sprang in på kiosken. Humor. Inte för att jag förebrår honom, jag har så enkla behov själv. Idag vill jag gärna ha köttfärssåsen som snart står framdukad på matbordet, och kanske lite socialt umgänge med några vänner. Imorgon tar jag gärna skolan och det som kommer efter, en kortare onsdagstradition då man får möjlighet att umgås med de man tycker om, och mitt simkort som anländer till min nya iPhone. Det ska bli trevligt.

Läs även andra bloggares åsikter om chockdoktrinen, naomi klein, nyliberaler, frihet, lycka, välstånd, välfärd, socialism, lögner, alkoholism, missbruk, snedsteg, misstag, pengar, ekonomi intressant.se

Jag är övertygad om att det jag kämpar för, det är värt att kämpa för. Jag kämpar inte för egen makt i partiet, inte för egen vinning. Jag kämpar för att minska korruption i partierna. För att representera de fattiga och de som behöver det, istället för mina egna intressen. Därför får jag roliga åsikter, som att politiker bara ska få sitta 3 mandatperioder i riksdagen. Mamma sa något om att jag satte krokben för mig själv, men det bryr jag mig inte ett dugg om. Finns fler platser man kan kämpa för rättvisa i riksdagen.

Oj, vilket ilsket inlägg. Vilken envishet. Ibland blir jag envis, och jag valde igår vilka mina huvudfrågor skulle bli. Jag är inte förvånad över att mitt största intresse inte är miljön, hur viktig den är, utan folkets välstånd. Mår folket bra gör de bra. Det gör de under 6 timmar också, när alla undersökningar visar på att man producerar lika mycket eller mer under loppet av 6 timmar än under 8. Att arbetslösheten minskar, att BNP stimuleras positivt, och folket får det de förtjänar. Något alliansen verkar förakta, det är att ta hand om folket. Deras policy har snarare varit en av anpassning och tvång. Under valåret sa de att det var en rättighet att jobba. Därför valde de att göra det till ett tvång, det spelar ingen roll om du är pensionär eller om du har en tumör i skallen. Vill ingen anställa dig, så får du skylla dig själv. Då är det dags att falla mellan stolarna, mellan a-kassa, socialbidrag och faktiskt arbete.

En vän till mig påpekade 6 timmars arbetsdag, om folk som arbetar mindre arbetar mer effektivt och mår bättre, borde inte barn som går i skola kortare uppnå samma mål. Bingo, tänkte jag. Förutom att bingo är ett bra spel, så känns det som ett bra uttryck att använda om det. Forskare har ständigt påminnt oss om att tonåringar har en annan genetisk klocka än vuxna, deras klocka säger åt dem att vakna klockan 10. Den klockan känner jag av otroligt mycket, och alla andra tonåringar också. De vi inte känner av däremot, är stödet och möjligheten. Vi tvingas till skolan tidigt, och där är vi så trötta att vi inte åstadkommer något.

Den nya skolpolicyn har utvecklats, framtagen av Herr Major Björklund, nu är det slut på flummet. Nu ska elever anpassa sig efter skolan, genom sjuka reformer som betyg i ordning och uppförande, och från tidigare ålder. Frågan är om det kommer göra någon skillnad över huvud taget, men vi ser ju helt klart vart deras prioriteringar ligger. Alla verkar vilja tigga fram en förändring i skolan, och genom betyg i ordning och uppförande känns det som att vi faktiskt gör något. Men vi gör noll. Vi säljer ut och satsar på privatskolor, där 60% av alla lärare är obehöriga, och det eviga mantrat är "Sassa brassa pappersmassa, mera pengar i rektorernas kassa." och genom att göra billiga investeringar i obehöriga lärare som inte närvarar på några lektioner lyckas man uppnå detta galant. Det lustiga med såna här skolor är att de är mer flummiga än de statliga. Ville inte Majoren ha slut på flummet, eller är det här någon form av dubbelspel. Förstör de statliga skolorna, så folk tvingas söka sig till de privata. Ännu ett sätt att införa chockdoktrinen, alá Naomi Klein. Förstör det statliga, och skyll sen på att det beror på att välfärden inte funkar. Tvinga därefter fram värdelösa privatiseringar.

Tur att svenska folket ser hur genomskinliga de är. Jag är inte förvånad över att vi gör det, men jag tycker det är tur att man kan lita på svenska folket. Att de ser vad som är fel, och förstår hur. Att folket är emot utfärsljningar är inte konstigt, och inte ett mål att sträva för att förändra.

Idag verkar min dag bli ytterst roande. Runt sju så ska jag hemsöka en god vän till mig, och därefter vet jag inte vad som sker. Kanske borde investera i några Coca cola light, som vissa verkar göra. Fast kaffe är bättre.

Föga förvånande så fick jag en fråga vad vi ska göra åt skolan, det faktum att allt färre bryr sig om politik för lite, och att saker gått så fel. Jag ser några smarta, snabba lösningar som borde genomföras. Är det inte så att skolan idag borde förändras, den skola vi haft i hundra år, där vi fortfarande lär oss samma saker, med samma metoder. Där vi inte läser om politik, utan om kungar och årtal i historien. Historia är viktigt, ett ämne värt att lära sig. Men vi borde lära barn sånt de har nytta av i arbetslivet, i vardagslivet och mentalt. Ge dem möjligheten att tänka kritiskt, för det står i våra läroplaner att elever ska få tänka mer kritiskt, men det får de inte, och de som påstår annat ljuger. Vi lärde oss faktiskt hur man röstade i nian, men vi lärde oss inte vad partierna stod för, och vi fick inte fundera på var vi själva står politiskt. Frågar man en ungdom på stan idag vad offentlighetsprincipen är, eller vad SSU står för blir svaret oftast "ingen aning"

Chockerande, ala chockdoktrinen. Folk som är ovetande, är lättare att styra, och jag förstår om det skulle vara ett rimligt mål att satsa på, men det är inget jag tänker satsa på. Vi bör lära barnen så mycket som möjligt. Vi borde ta hand om dem så mycket som möjligt, och ge dem så mycket stöd som möjligt. Ju mer de lär sig desto bättre, och det har alltid funnits två sätt att se på den saken. Borde skolan formas efter eleven, eller borde eleven formas efter skolan. Om det sistnämnda, vad ska vi forma dem till. Slavar under oss? Det skulle säkert vara effektivt, men ack så hemskt

Läs även andra bloggares åsikter om Skolan, politik, vården, reformer, 6 timmars arbetsdag, skoldagar, arbete, vardagligt, demokrati Intressant.se

Jag är övertygad om att det jag kämpar för, det är värt att kämpa för. Jag kämpar inte för egen makt i partiet, inte för egen vinning. Jag kämpar för att minska korruption i partierna. För att representera de fattiga och de som behöver det, istället för mina egna intressen. Därför får jag roliga åsikter, som att politiker bara ska få sitta 3 mandatperioder i riksdagen. Mamma sa något om att jag satte krokben för mig själv, men det bryr jag mig inte ett dugg om. Finns fler platser man kan kämpa för rättvisa i riksdagen.

Oj, vilket ilsket inlägg. Vilken envishet. Ibland blir jag envis, och jag valde igår vilka mina huvudfrågor skulle bli. Jag är inte förvånad över att mitt största intresse inte är miljön, hur viktig den är, utan folkets välstånd. Mår folket bra gör de bra. Det gör de under 6 timmar också, när alla undersökningar visar på att man producerar lika mycket eller mer under loppet av 6 timmar än under 8. Att arbetslösheten minskar, att BNP stimuleras positivt, och folket får det de förtjänar. Något alliansen verkar förakta, det är att ta hand om folket. Deras policy har snarare varit en av anpassning och tvång. Under valåret sa de att det var en rättighet att jobba. Därför valde de att göra det till ett tvång, det spelar ingen roll om du är pensionär eller om du har en tumör i skallen. Vill ingen anställa dig, så får du skylla dig själv. Då är det dags att falla mellan stolarna, mellan a-kassa, socialbidrag och faktiskt arbete.

En vän till mig påpekade 6 timmars arbetsdag, om folk som arbetar mindre arbetar mer effektivt och mår bättre, borde inte barn som går i skola kortare uppnå samma mål. Bingo, tänkte jag. Förutom att bingo är ett bra spel, så känns det som ett bra uttryck att använda om det. Forskare har ständigt påminnt oss om att tonåringar har en annan genetisk klocka än vuxna, deras klocka säger åt dem att vakna klockan 10. Den klockan känner jag av otroligt mycket, och alla andra tonåringar också. De vi inte känner av däremot, är stödet och möjligheten. Vi tvingas till skolan tidigt, och där är vi så trötta att vi inte åstadkommer något.

Den nya skolpolicyn har utvecklats, framtagen av Herr Major Björklund, nu är det slut på flummet. Nu ska elever anpassa sig efter skolan, genom sjuka reformer som betyg i ordning och uppförande, och från tidigare ålder. Frågan är om det kommer göra någon skillnad över huvud taget, men vi ser ju helt klart vart deras prioriteringar ligger. Alla verkar vilja tigga fram en förändring i skolan, och genom betyg i ordning och uppförande känns det som att vi faktiskt gör något. Men vi gör noll. Vi säljer ut och satsar på privatskolor, där 60% av alla lärare är obehöriga, och det eviga mantrat är "Sassa brassa pappersmassa, mera pengar i rektorernas kassa." och genom att göra billiga investeringar i obehöriga lärare som inte närvarar på några lektioner lyckas man uppnå detta galant. Det lustiga med såna här skolor är att de är mer flummiga än de statliga. Ville inte Majoren ha slut på flummet, eller är det här någon form av dubbelspel. Förstör de statliga skolorna, så folk tvingas söka sig till de privata. Ännu ett sätt att införa chockdoktrinen, alá Naomi Klein. Förstör det statliga, och skyll sen på att det beror på att välfärden inte funkar. Tvinga därefter fram värdelösa privatiseringar.

Tur att svenska folket ser hur genomskinliga de är. Jag är inte förvånad över att vi gör det, men jag tycker det är tur att man kan lita på svenska folket. Att de ser vad som är fel, och förstår hur. Att folket är emot utfärsljningar är inte konstigt, och inte ett mål att sträva för att förändra.

Idag verkar min dag bli ytterst roande. Runt sju så ska jag hemsöka en god vän till mig, och därefter vet jag inte vad som sker. Kanske borde investera i några Coca cola light, som vissa verkar göra. Fast kaffe är bättre.

Föga förvånande så fick jag en fråga vad vi ska göra åt skolan, det faktum att allt färre bryr sig om politik för lite, och att saker gått så fel. Jag ser några smarta, snabba lösningar som borde genomföras. Är det inte så att skolan idag borde förändras, den skola vi haft i hundra år, där vi fortfarande lär oss samma saker, med samma metoder. Där vi inte läser om politik, utan om kungar och årtal i historien. Historia är viktigt, ett ämne värt att lära sig. Men vi borde lära barn sånt de har nytta av i arbetslivet, i vardagslivet och mentalt. Ge dem möjligheten att tänka kritiskt, för det står i våra läroplaner att elever ska få tänka mer kritiskt, men det får de inte, och de som påstår annat ljuger. Vi lärde oss faktiskt hur man röstade i nian, men vi lärde oss inte vad partierna stod för, och vi fick inte fundera på var vi själva står politiskt. Frågar man en ungdom på stan idag vad offentlighetsprincipen är, eller vad SSU står för blir svaret oftast "ingen aning"

Chockerande, ala chockdoktrinen. Folk som är ovetande, är lättare att styra, och jag förstår om det skulle vara ett rimligt mål att satsa på, men det är inget jag tänker satsa på. Vi bör lära barnen så mycket som möjligt. Vi borde ta hand om dem så mycket som möjligt, och ge dem så mycket stöd som möjligt. Ju mer de lär sig desto bättre, och det har alltid funnits två sätt att se på den saken. Borde skolan formas efter eleven, eller borde eleven formas efter skolan. Om det sistnämnda, vad ska vi forma dem till. Slavar under oss? Det skulle säkert vara effektivt, men ack så hemskt

Läs även andra bloggares åsikter om Skolan, politik, vården, reformer, 6 timmars arbetsdag, skoldagar, arbete, vardagligt, demokrati Intressant.se

"Fidel Castro som en av världens rikaste människor är kapitalist, och det han gör på Kuba är då kapitalismens fel."

Jag blev inte förvånad när namnet dök upp, för högern är ganska flitig på att blanda ihop alla ideologier och deras åsikter, utom deras egen ideologi givetvis. Det värsta som finns med ideologier är att man verkar placeras i en låda, jag tvivlar inte ett dugg på att det finns liberaler som gillar kungen. Jag själv som socialist har inte något speciellt emot kungen i vardagligt faktum, då han helt saknar makt och en är en bra kulturell symbol, men det finns många socialister där ute som rent ut sagt föraktar kungafamiljen.

"Vad du påstår är att det är systemet i Rudolfs land som är problemet, när det i själva verket är systemet i Karstens land som möjliggör slaveriet."

Fransico som tror på frihet, han som vill att alla ska få göra vad de vill och att staten inte ska förtrycka folket, men han har inte emot ett sorts förtryck, det där några få förtrycker folket. Han föredrar tanken på att några personer ska stå bakom ett förtryck, inte ett "förtryck" som valts av hela folket.

Sen är frågan om han verkligen är en slav. Slav är man om man ofrivilligt är styrd av någon annan, har folket accepterat att de ska arbeta åt företag ägda av folket, då tycker jag han gör fel när du jämställer det med slaveri. Istället föreslår jag att han läser på lite grann, Jag föreslår åt honom att gå ut bland folket och fråga dem om de vill ta bort den offentliga sektorn, fråga dom om de känner sig förtryckta av staten. För guds skull, så får vi hoppas han håller sig borta från Östermalm när han gör det.

"I själva verket är hela den här historien ett ganska bra exempel på socialism: en makthavare får statens godkännande för att erövra ett land, han lever på skattepengar och använder med hjälp av staten människor som redskap för sina egna målsättningar."

Ännu en gång visar Fransico på total oförståelse för vad staten är, då du glömmer bort att staten är folkvald. Är den inte folkvald, då är det kommunism, och du måste förstå att det är något jag så in i helvete föraktar. Sen är det intressant att du säger en makthavare, det kan ju alltid vara flera också. Jämställer du socialism med monarki eller diktatur? Eftersom du inte gick in så mycket på hur Karstens land eller Rudolfs land är utformat, men med det jag hade att gå på så undrar jag vad du vill ha sagt.

Jag tycker vi ser helt klart att i den kalla nattväktarstaten, där frodas förtrycket, förtrycket som folk som Fransico så gärna säger sig vilja utplåna, förtrycket där den lilla människan försvinner mer och mer, där allt är tillåtet, där verkar de som inte har något förbjudas. Där verkar de frodas på gatorna, där verkar de ses som skit, och där verkar medierna vara mer kontrollerade än någon annanstanns, där verkar "staten" vara mer kontrollerad än någon annanstans. För där är staten företagen som tjänar mest, och det är deras intressen som tas upp av staten. Varför tas kapitalismen trots det här aldrig upp som förtryckare? Ska kapitalismen trots det här vandra förbi obemärkt? Eller är vi verkligen så blinda så att vi tror att även om det är företagets fel, så är kapitalism något bra, trots att det är det som möjliggör nattväktarstaten.

Jag pratade givetvis om den extrema kapitalismen och nattväktarstaten, kapitalism kommer alltid vara nödvändigt och existera, det är inget jag vill utplåna totalt, då jag tror på frihet så länge det inte slutar i förtryck. För övrigt märker jag att Robin har gästbloggat om att grundlagsskydda alla statliga bolag. Jag kan inte påstå att jag ställer mig bakom den åsikten, men han får gärna lämna en motivation om varför han skrev det till er senare så kommer ni säkert förstå.

Politik är ett intressant ämne, det rör sig om vardagslivet, om hur man ska leva, och det tar upp det mesta, och jag ställer mig förvånad till varför det är så få som är intresserade av att påverka det. Men visst respekterar jag det, men en sak måste jag erkänna, jag känner mer respekt för folkpartister, för moderater, och för kommunister än jag gör för folk som inte bryr sig över huvud taget. Vad är det de inte bryr sig om, och varför? Hemska tanke om vi alla skulle vara såna. Jag har för övrigt börjat infria mitt löfte om att läsa fler böcker ganska bra. Nu är jag klar med Olof Palme, och känner att jag behöver gå över till någon tyngre bok. Då pratar jag om Naomi Kleins chockdoktrinen, tack till Ilse-marie som tipsade mig, och en bok som heter spelets regler, där de skriver om hur vi måste ha flexiblare arbetsmarknad för att få bukt med arbetslösheten. Men det är ju inte allt jag läser, vill ni ha fler böcker så kan jag även rekommendera jPod, om en halvautistisk människa som arbetar på ett företag som tillverkar dataspel. Han hamnar i en avdelning där folk trivs med att skriva kärleksbrev till Ronald Mcdonald och annonsera sig själva på eBay. Dessutom har hans mamma råkat döda en motorcyklist, medans brorsan står på dörren med 40 flyktingar som brorsan placerar i hans lägenhet. Mycket roande :-p

Läs även andra bloggares åsikter om Who is john galt, Fransico, politik, jPod, Chockdoktrinen, Naomi Klein, Olof Palme, Spelets regler, nattväktarstaten, kapitalism, liberalismen, extremism Intressant.se Bloggkartan.se

Videon ovan är del 5 av 6 i en serie som bryter ner Kleins föreläsning om sin bok och ger en hel del svar på tal. Kritiken är knappast lysande, men väl underhållande.

Del 1

Del 2

Del 3

Del 4

Del 6

Upphovsmannens blogg finnes här: Copious Dissent

Lägg märke till vad Klein i del 3 säger angående Friedmans sista rekommendationer rörande New Orleans efter Katrina:

"this is where he expended his last energy, thinking about how to take advantage of the people of New Orleans in their weakest moment, when they could not protect their public institutions because they were scattered throughout the country"

Jag finner inga ord för hur vidrigt det uttalandet är. Klein vågar alltså hävda att den döende Friedman ville göra ett sista försök att sparka på de svaga, liggandes på sin dödsbädd med ett leende på läpparna tack vare vetskapen om att ytterligare ett antal människor fått underkasta sig kapitalismens slaveri.

Någon borde skaffa sig lite verklighetsuppfattning.

Själv är jag i denna tanke inspirerad av Schumpeters beskrivning av Marx som en profet av en religion för ateister (Capitalism, Socialism & Democracy. 1942). Detta bli än mer intressant då jag läser John Swedenmark i Lo-tidningen:

"Att som Stefan Jonsson i DN den 28 november påpeka den religiösa undertonen i Norbergs karisma är rena rama konsumentupplysningen. Ja – ska jag likna den här tillställningen vid nånting så är det ett möte i Filadelfia Sundsvall. Välklädda radiohandlare som får höra att just deras livsstil har den store gudens välsignelse."

Nu beskrivs Norberg som religiös. Det är en sammanblandning av religiös och övertygad. Om man är övertygad om en sak då kan man tala för den starkt. Att vara religiös är att vara övertygad. Skillnaden är att den relgiöse tror på något som inte kan bevisas. Norberg presenterar bevis efter bevis som styrker hans övertygelse. Det har inte presenterats något som säger emot hans bevis (kritik om tolkning har presenterats). Det är precis det som gör marxismen till en religion. Alltså att man håller fast vid den fast den visar sig vara fel gång på gång.

Att Norberg beskrivs som religiös är nu kanske inget han har något emot med tanke på han är mycket förtjust i Ayn Rand som ville att det profana skulle kunna beskrivas med sakrala ord.

Jag har inte själv läst boken, men är införstådd med dess budskap om hur regeringar (som arbetar i maskopi med nyliberala extremister som Milton Friedman) utnyttjar chocker (krig, naturkatastrofer, allmänt kaos) för att genomföra radikala avregleringar. Detta kopplar hon på något sätt till elchocksbehandling, som om det skulle ha med saken att göra, och leker på så sätt psykolog som har svaret på hur den så hatade liberalismen kunnat få så stort genomslag de senaste decennierna.

Klein har genom Johan Norbergs och Boris Benulics recensioner visat sig duktig på att förvanska fakta och göra lösa kopplingar, men den här filmen tar begreppet propaganda till nya nivåer!

Swedenmark börjar artikeln på följande sätt.

"Vilken är politikens roll i dagens globala samhälle? Naomi Klein ger i boken Chockdoktrinen ett intressant svar på den frågan: Ett slags tvångsvård. Såväl folkvalda som diktatorer verkar mot folkets vilja, men för dess eget bästa.Genom att påvisa likheterna mellan medicinska chockbehandlingar och nyliberalismens nedmontering av staten målar Klein upp en bild av en värld styrd av kallhamrade experter i vita rockar."

Folkvalda och Diktatorer handlar mot folkets vilja för dess eget bästa, enligt Klein. Är detta då ett argument mot nyliberalismen? För den som har förstått vad nyliberalismen står för ter sig detta märkligt. Nyliberalismen vill att makten ska flyttas till individen, från folkvalda (och från diktatorer), för att människor själva ska få fatta beslut. Ingen annan ska ha rätten att mot min vilja tvinga på mig det som de anser vara mitt bästa. Mitt bästa ska jag få avgöra själv. Om Klein kritiserar att beslut fattas mot människors vilja, har hon egentligen allierat sig med nyliberalismen. Vidare måste man inse att om människor önskar kollektiva lösningar kan det ordnas utan statlig inblandning. Den enda skillnaden är förstås att ingen kan tvingas till att ingå i de kollektiva lösningarna. Detta är också en av de fundamentala missgreppen i Kleins bok. Nämligen att statliga ingrepp mot människors vilja är dåliga om det handlar om privatiseringar eller "nyliberalism" men statliga ingrepp mot människors vilja är bra om det innebär mera kollektiva lösningar, skyddsmurar, skatter etc, dvs den politik som Klein gillar. Det är alltså inte statliga beslut mot människors vilja som Klein ogillar, utan hon ogillar politik som inte överenstämmer med hennes åsikter. Allt detta diskuterades av Norberg, men det nämner förstås inte Swedenmark.

LO artikeln forsätter:

"Att som Stefan Jonsson i DN den 28 november påpeka den religiösa undertonen i Norbergs karisma är rena rama konsumentupplysningen. Ja – ska jag likna den här tillställningen vid nånting så är det ett möte i Filadelfia Sundsvall. Välklädda radiohandlare som får höra att just deras livsstil har den store gudens välsignelse."

Detta härrör till den så kallade "Jonssonaffären". Norberg skrev en debattartikel i Expressen fullspäckad med falsifierbar empiri och fakta, varpå Jonsson i ett personangrepp i DN kultur kallar Norberg för "religiös". DN kultur vägrar sedan Norberg en replik. Lustigt att överhuvudtaget ta upp detta som ett argument mot Norberg, inte minst med tanke på Norbergs nedmontering av Jonsson sam indjudan till debatt som Jonsson inte vågat nappa på. Swedenmark ville kanske vara "solidarisk" med sin kulturkollega. Speciellt märkligt är det dock att ta upp detta, eftersom Norberg recenserade en bok. Det var knappt något tal överhuvudtaget om livstil eller att marknader är bättre än staten, eller något speciellt "nyliberalt". Förutom kanske då Boris Benulic som beskrev hur effektiva privata företags katastrofinsatser var efter orkanen Katarina, och hur fruktansvärt ineffektiva den statliga katastrofmyndigheten FEMA var.

Swedenmark fortsätter:

"Friedman ej roten till allt ont
Norbergs kritik inriktade sig på att vederlägga Naomi Kleins teori om att allt ont i världen härrör från Milton Friedman och Chicagoskolan inom nationalekonomin.

Han fick stöd av den röde elbolagsdirektören Boris Benulic, vilken såg Chockdoktrinen som ett bevis på att vänstern övergivit fakta och logik och blivit new age.

(Benulics huvudinvändning mot boken var att den recensent i DN som skrev mest uppskattande en gång fotvandrande som pilgrim till Santiago de Compostela. Tja – på sätt och vis var hela mötets grundstämning en upprörd protestaktion mot DN:s kultursida.)"

Intressant att notera att alla de argument Norberg använde mot Klein inte ens nämns av Swedenmark. Kleins alla felciteringar, klippande och klistrande för att förvrida saker som Friedman sagt så att något helt annat framstår, alla faktafel och felaktig tidsordning av händelser etc, det berör inte Swedenmark. Kanske hade det varit alltför upprörande för LO tidningens läsare att se favoritboken monteras ned, de hade väl satt morgonkaffet i halsen. Sedan gör Swedenmark något mycket falskt, när han påstår att Benulics huvudinvändning var Kärnborgs pilgrimsresa. Det var snarare en del i presentationen som mest var humoristisk. Dessutom använde Benulic detta främst för att framlägga en tes varför Kulturskribenter och andra sväljer Kleins bok trots alla de (uppenbara?) felaktigheter den innehåller. Kärnborg säger nämligen själv (i sin bok?) att hon förkastat allt rationellt tänkande. Det torde också vara den bästa anledningen varför någon skulle ta Kleins bok på allvar, förutom ren okunnighet då. Benulic starka argument var t.ex att tvärtemot vad Klein skriver så är det inte någon ny företeelse att chocka fångar. Kleins påstående att den nya militärtaktiken numera går ut på att chocka cilvilbefoklningen visade Benulic också är helt fel, snarare har taktiken ändrats till att skona civilbefolkningen, speciellt i jämförelse med taktiken under WW2. Detta missade tydligen Swedenmark, medvetet eller omedvetet kan man undra?

Under rubriken "Eviga sanningar" skiver Swedenmark:

"Jag håller med om att vänstern inte är betjänt av konspirationsteorier. Det behövs inga onda djävlar som förklaring till kapitalismens mekanismer. Det ligger i själva dess natur att exploatera allt som låter sig exploateras för att skapa rikedom åt ett fåtal.

Förmodligen gör Klein ett tankefel när hon ser kapitalismen (eller dess representanter) som uppsåtlig anstiftare av politiska kriser. Det är snarare en evig sanning att den som sitter inne med resurserna till slut kan sko sig på andras olycka. Och det var därför statsmakten uppstod, som fördelare av rättvisa.

Däremot består den värsta krisen i mannaminne just nu i just detta att politiken har tagits över av makthavare  som säger sig arbeta för allas bästa, men i själva verket bara gynnar några.

Kortsiktigt hokus pokus. Det är det som är chockdoktrinen. Världen över, men också här hemma: i varje utförsäljning av gemensamt ägda institutioner till skumma aktörer med inget annat än framtida avkastning för ögonen.

Det är inte Milton Friedman som överväger att överta dina barns skola för en spottstyver och avskeda så många personal som möjligt. Det är lokala entreprenörer som är medlemmar av samma Rotaryklubb som dina kommunalråd." 

Kapitalismens natur är att exploatera allt som låter sig exploateras för att skapa rikedom åt ett fåtal. Det är tydligen en evig sanning som inte behöver vederläggas eller motiveras. Låt mig stilla undra om detta inte skrivs mera utifrån en strikt egenintresse. Detta är helt enkelt en fantasi LO hela tiden måste trycka på, som de måste argumentera utifrån, för annars skulle det inte finnas någon anledning till LO:s existens.

Den som sitter inne med resurserna kan sko sig på andras olycka, och statsmakterna "uppstod" som fördelare av rättvisa, de är andra eviga LO sanningar. Utan att leta upp någon källa vågar jag gissa mig till att statsmakter under en förkrossande majoritet av staters existens, har letts av kungar eller diktatorer som använt sig av statens makt och vålds- resurser för att berika sig själva och sina allierade (adeln t.ex) på folkets bekostnad. Dessutom torde det mest effektiva sättet att sko sig på andra vara att använda sig av statens våldsmonopol. Att staten skulle vara någon fördelare av "rättvisa", det kommer endast  att stämma om det är staten som också bestämmer innebörden i ordet "rättvisa".  I marknadsekonomin är det som bekant för läsare av denna bloggen, omöjligt att sko sig på någon annans bekostnad eftersom transaktionerna bygger på frivillighet.

"Makthavare som säger sig arbeta för allas bästa men sedan bara gynnar ett fåtal". Detta är ett fullkomligt ofattbart argument för att komma ifrån en LO anställd. LO som är ett rent särintresse för sina medlemmar, om ens det. Eftersom LO ensidigt stöder socialdemokraterna bortser man från alla sina medlemmar som röstar på andra partier, LO kanske istället borde sägas företräda den lilla elit som styr LO. I det stora hela handlar det om att LO sponsrar socialdemokratin med en otrolig mängd pengar, samt massa gratis valarbete och allmän propaganda. Självklart i utbyte mot ett gigantiskt inflytande i politiken. Socialdemokraterna och LO, är om något ett exempel på hur särintressen har kunnat styra politiken i Sverige.

Sen är det inte "den onde" Friedman som överväger att överta din lokala skola för en spottstyver och avvskeda personalen, det är din lokala "onda" entreprenör. Som dessutom fraterniserar med politikerna. Detta låter som konservatism eller korporativism, där företag använder sina kontakter och resurser med politiker för att gynna sig själva. Detta är något som Friedman och nyliberalismen är emot, och dessutom är det ett mycket starkt argument för en liten stat. Anledningen är självklart att en stark stat som tas över av särintressen kan göra alldeles för mycket skada. Mycket bättre då att makten är flyttad så att människor själva får fatta beslut om det som rör dem.

Sen är det en rent löjeväckande avslutning på artikeln:

"Norberg är oerhört lärd och hittade ett antal grova sakfel i Kleins bok, varav toppnumret var att den tankesmedja där han fått sin skolning, Cato, räknades som ett näste för konservativ högerideologi. Detta påstående fick Timbrofolket att guppa av skratt. Jag förstod inte riktigt varför.

Däremot så smålog jag under frågestunden, när det visade sig att det mått på Frihet som Norberg stolt visat upp i sina diagram över kapitalismens godartade effekter inte alls mätte frihet i vanlig mening utan frihet i bemärkelsen frihet från skatter, tullar och pålagor.

En rent ekonomisk definition på frihet, utan några människor i. Tack, doktorn!"

Swedenmark förstår inte varför "Timbrofolket" skrattar när man kallar tankesmedjan Cato för konservativ högerideologi. Jag föreslår att Swedenmark använder sig av internet och läser på Cato:s hemsida. Detta är dock ett vanligt förekommande fenomen, att människor inte ser skillnad på neo-konservatism och nyliberalism. Ska försöka återkomma till detta i ett kommande inlägg. En försmak är det som Cato själva skriver (bara en del de skriver mera):

"The Jeffersonian philosophy that animates Cato's work has increasingly come to be called "libertarianism" or "market liberalism." It combines an appreciation for entrepreneurship, the market process, and lower taxes with strict respect for civil liberties and skepticism about the benefits of both the welfare state and foreign military adventurism."

Jag smålog också när jag läste din artiken Swedenmark, när det visar sig att du argumenterar emot något som Norberg redan sagt. Norberg visade det diagram du frågar efter redan under presentationen, vilket han också säger själv. Liksom med Klein undrar man om du ljuger medvetet för att framställa Norbers som oärlig för LO:s läsare, eller om du helt enkel var ouppmärksam eller bara inte förstod?

För övrigt vill jag rekommendera en mycket intressant bloggdebatt som uppstod i samband med blogginlägg om Norbergs recension. Debatten handlar om hur delar av vänstern har en relativistisk syn på kunskap. Eller med andra ord en brist på sanningskrav, eftersom de anser att det inte finns någon objektiv eller oberoende sanning, bara olika åsikter. Debatten finns hos HAX, och Kaffepaus har skrivit ett mycket intressant inlägg baserat på debatten.

Receptet har två ingredienser: kapitalism som religion, opinionsbildning som delirium.

Om nu Jonsson anser att Norberg har så fasligt fel så borde det inte vara några som helst problem att bemöta honom. Men det vill han inte. Det är sannerligen DN Kultur som gör skyldiga till ”opinionsbildning som delirium” efter att ha recenserat Naomi Kleins Chockdoktrinen ett över ett helt uppslag, och ägnat boken Könskrig inte mindre än två recensioner vid två olika tillfällen. När det gäller just frågor om feminism och queer så har denna redaktion sannerligen ett rätt häftigt delirium för tillfället!

En kultursida med den tyngd och det gemomslag som denna har borde kunna kosta på sig en viss mångfald i debatten. Sidan är ju i princip en angelägenhet för hela landet, och även borgerligt sinnade kulturintresserade som jag följer den. Tänk vilken spänst det skulle bli i debatten om Kleins senaste alster om man lät Johan Norberg stå för recensionen på ett uppslag och Ulrika Milles på det andra? Vad intressant det skulle vara att se dessa åsikter brytas mot varandra!

Men misströsta inte DN kultur – jag har ett förslag. Låt Andreas Malm och Johan Norberg recensera Björn Lomborgs Cool it – Den skeptiska miljövännens guide till den globala uppvärmningen (SNS, 2007) på var sitt uppslag, istället för detta tråkiga och evinnerliga tyckande som era "journalister" envisas med! Det kan ge er hedern tillbaka efter detta redaktionella haveri!