Fientligheten mot Israel sitter djupt hos stora grupper i det svenska samhället. Efter decennier av ensidig rapportering lever de flesta i föreställningen att Israel är roten till allt ont medan palestinierna genom åren företrätts av hedervärda politiska ledare, utan ansvar för övergrepp och våld.

Lars Adaktusson försökte utöva sitt yrke genom att rapportera från båda sidor i konflikten. Han var i Västbanken och Gaza, i palestinska områden, men även i Sderot och Nahal Oz i Israel. En självklarhet för varje journalist med självaktning. Adaktusson förmedlade nyheter och producerade dem inte.

På hemmaredaktionen och bland kolleger i andra medier möttes min rapportering av skepsis. Faktauppgifter ifrågasattes, diskussioner fördes om det är rätt att sända inslag som kan uppfattas som ett stöd för ockupationsmakten.

Adaktusson menar att rapporteringen från Israel enligt hemmaredaktion skulle produceras så att man uppnådde kritik av ockupationsmakten Israel. Alltså journalistuppdraget omvandlas till opinionsbildarens uppdrag och i detta syfte är det tillåtet att vränga rapporteringen.

Det är precis så som journalister som Cecilia Uddén från Sveriges Radio, Cordelia Edvardson, Bitte Hammargen från Svenska Dagbladet, Stefan Hjertén, TT, Olle Svenning och Helle Klein på Aftonbladet och Britt-Marie Mattsson, Göteborgs-Posten, med flera jobbar. Deras hat mot Israel är ideologiskt och deras rapportering om konflikten styrs av deras vilja att framföra budskap och bilda opinion.

Under förra valet till presidentposten i USA deklarerade Cecilia Uddén att svenska journalister inte behöver vara opartiska. Hon menade att deras uppgift är att genom att styra rapporteringen bilda opinion mot Georg Bush. Alltså producera nyheter som inte riktig stämmer med verkligheten men uppfyller målet att bilda opinion i den inriktning som man vill uppnå.

Enligt definitionen är Cecilia Uddén inte journalist - hon är partisk opinionsbildare..

I den svenska debatten behöver man inte vara hängiven supporter av den israeliska regeringens politik för att betraktas som proisraelisk. Det räcker att ha ambitionen att låta båda sidor komma till tals i skildringen av konflikten mellan israeler och palestinier, skriver Lars Adaktusson i sin kolumn.

Ett exempel på förvrängning av nyheter hämtas från förra veckan rapportering om den s.k. ”humanitära katastrofen” i Gaza.

För ca två veckor sedan attackerade Hamas terrorister bränsledepån som ligger vid gränsen mellan Israel och Gaza. Två civila Israeliska lastbilsförare som kör bränsle till depån - som slussar vidare till Gaza - blev mördade. Övergångsstationer mellan Israel och Gaza attackerades fyra gånger under två veckor och orsakade delvis en förhalning av förnödenhetsleveranser till Gaza. En rapportering om detta skulle ge en förståelse för de minskade leveranserna hos svenska radiolyssnare. Det vet Cecilia Uddén. När hon rapporterar om fallet berättar hon att detta är en israelisk hämnd för att två civila israeler dog i en raketattack. En rapportering som är förvrängd och inriktad på att beskylla Israel för kollektiv bestraffning av palestinier och en våldspiral. När jag ringer till P1 och anmärker på detta lovar de att återkomma eller rätta till misstaget. Två löften som inte är uppfyllda.

Självklart erkänner inte dessa s.k. ”journalister” att de egentligen jobbar som opinionsbildare. Vad som är märkligt är att ansvarig utgivare inte tar itu med detta problem för att återvinna respekt för svensk journalistik.

Förhoppningar väcker den Yrkesetiska kommittén i Journalistförbundet som omarbetar sina regler för mottagande av s.k. stipendier för journalister efter ett fall då en känd journalist från GP tillsammans med 7 andra journalister fick ”stipendier” från Svenska kyrkan för att deltaga i en resa på Västbanken som ensidigt inriktades mot Israel. Gert Gelotte från GP skrev fyra flagranta antiisraeliska artiklar på ledarsidan i GP efter den resan.

Vår förhoppning är att nästa generations journalister har högre yrkesmoral.

Källa: SvD Lars Adaktusson 080423

Oded Meiri
FiM ::

I DAG fungerar många av de israeliska bosättarna på precis samma sätt som många av fångvaktarna gjorde på den tiden då man hade läger för judar under andra världskriget, då judar internerades och dödades under det som vi kallar Förintelsen. Det här är på många sätt en ofattbar paradox. Ättlingarna till dem som drabbades av mänsklighetens värsta förbrytelse, Förintelsen, genomför en etnisk rensning som till och med överträffar det apartheidsystem som vi så ivrigt bekämpade i Sydafrika för ett par decennier sedan. (Källa: Barvåbloggen)

SOM FRAMGÅR av uttalandet i riksdagen är bosättare lika med fångvakter i koncentrationsläger. Att en riksdagsledamot i svenska riksdagen kan uttrycka sig på detta sätt utan att talmannen tillrättavisar honom visar vilket antiisraeliskt klimat som råder i Sverige.

TIDIGARE har bl.a. regissören Stefan Jarl gjort samma jämförelse i filmen Flickan från Auschwitz med medverkan av Cordelia Edvardson.

Inom Vänstern finns många kritiska röster emot antisemitism i samband med kritik av Israel. Efter en minskning från 2006 märker man en återkomst med full kraft nu när Vänstern har svårt att inte hylla Hamas eller Fatah.

VI VÄDJAR till Riksdagens talman att hålla liknande antisemitiska uttalanden borta från Riksdagens debatter. Kritik mot Israel ska inte sammanblandas och bli till antisemitiska utsagor.

Oded Meiri
Ordförande FiM

-- -- --

SVAR från talman Per Westerberg

From: talmannen@riksdagen.se
To: odedmeiri@hotmail.com
CC: anders.stahlberg@riksdagen.se
Subject: Ang. Håll antisemitiska uttalanden borta från Riksdagens debatter
Date: Tue, 19 Feb 2008 16:49:04 +0100

Hej,

Tack för ditt mail!

Enligt riksdagsordningen har talmannen ansvaret för att ordningen upprätthålls i riksdagens kammare. I riksdagsordningen (kap. 2 §12) står det: "ingen får vid sammanträde uttalas sig otillbörligt om någon annan eller använda personligen förolämpande uttryck, eller i övrigt i ord eller handling uppträda på ett sätt som strider mot god ordning. Den som har ordet skall begränsa sitt anförande till det ämne som behandlas. Om någon bryter mot bestämmelserna i första eller andra stycket och inte rättar sig efter talmannens erinran, får talmannen ta från honom eller henne ordet för den pågående överläggningen".

Detta handlar således om debattörernas uppträdande mot varandra. Hur ledamöterna eller statsråden i kammaren väljer att uttrycka sig om olika sakförhållanden ska jag som talman inte ha några synpunkter på. Jag har ingen yttranderätt i riksdagsdebatterna. Jag är dock tämligen säker på att det finns många andra ledamöter som är villiga att kommentera denna fråga.

Med vänlig hälsning

Per Westerberg

Dessutom är Cordelia i DN-intervjun lika klok som förut, och har som vanligt inga illusioner om någonting. Men trots allt tal om "hopplöshetens gräns", så blir åtminstone jag på bättre humör av att läsa vad hon har att säga. Hoppas att andra känner likadant.