Vår syn på verklighetens grund påverkar teorier i alla vetenskaper. Den traditionella bilden av verkligheten i fysiken är en rymd fylld av ting som utvecklas i tiden enligt matematiska formler. Einsteins bidrag till fysiken är, mycket brett formulerat, att betrakta verkligheten geometriskt. Relativitetsteorierna gör det möjligt att förstå verkligheten som relationer mellan saker. Det ger oss en bild av verkligheten som ett nätverk i rum och tid av saker och deras relationer till varandra, rumtiden. Det går att förstå gravitationen helt som kraftfältlinjer genom rumtiden och deras inbördes relationer (hur dom är tvinnade med varandra, precis som i knutteori). Vilket i sin tur antyder att resten av krafterna och hela fysiken kan förstås som geometriska relationer. Det är där kvantfysiken kommer in, för kvantfysiken förutsätter i själva verket att världen är uppdelad i bestämda bitar, kvanta, och därmed måste ju världen bestå i dessa bitar och deras relationer till varandra. Det gäller bara för fysikerna att hitta en teori som är geometrisk och bara refererar till bestämda enheter och deras relationer (inte till någon mystisk rymd eller tid, för allt sånt hör inte hemma i en modern fysisk teori). Först då kan kvantfysiken och relativitetsteorierna förstås på gemensam grund.

Vår värld består av elektromagnetiskt sammanbundna atomer. Vi lever också i såna förhållanden att stora grupper atomer kan behålla form och funktion. Vi är därför vana att betrakta världen som bestående av "saker" och vi bygger vår världsbild på det. Men egentligen finns ju inga saker; saker åldras, nöts, förstörs och nybildas hela tiden omkring oss. Vi byter ut alla våra celler i vår kropp ett par gånger i livet. Organisk materia förstör och nybildar strukturer i sej på millisekunder. Och på partikelnivå dyker partiklar upp och försvinner nästan direkt efteråt, när dom fyllt sin uppgift. Tingen är illusioner, det är händelserna som är beständiga i det stora hela. Vi tänker för mycket som i en dator där allt har fasta platser och lagras i form av data. Men världen består av processer, av procedural kunskap (även datorer). Mer om det senare.

Världen består av ett nätverk av händelser, som länkats samman med varandra med hjälp av matematiska regler. Det finns ingen rymd och ingen tid och inga saker, bara dessa händelser. Det är den slutgiltiga lösningen för att förstå tiden; tiden och rummet är aspekter av hur händelser kopplas till varandra. Detta innebär också att det finns en "enklaste sak som kan hända", ett "kortaste ögonblick" (kallas ibland tydligen Jiffy, lustigt nog) och en "minsta längd", men det kräver kvantfysiken. Processerna övergår i varandra genom avgränsade geometriska omvandlingar, och omvandlingarna måste vara enkla och "naturliga" och kunna motiveras mycket bra eftersom systemet ska kunna "motivera" sej själv, det ska inte kräva existensen av några strukturer utanför sej utan bara "vara" i sej själv. Den här strukturen är och måste vara oerhört abstrakt, eftersom det är själva den enkla grunden till vår komplexa verklighet. Om den inte var enkel skulle den inte förklara sej själv.

Händelserna utvecklas på ett sånt sätt att rent statistiskt så minskar ordningen i universum med tiden, entropin ökar med tiden. Det är det som är själva tidens gång, om det finns någon. Varje process innebär automatiskt ett visst mått av entropi. Men varje händelse överför också en viss minsta bit information till nästa händelse, på det sättet att händelsens plats mellan en händelse och en annan kan ge oss kunskap om händelserna innan. På det sättet fungerar hela världen som en dator, eftersom alla processer kan ses som "beräkningar" som har processerna innan som indata - information är en fundamental sak. Vi människor har bara lärt oss utnyttja rätt sorts följd av processer. Även vi består ju av information som överförs av händelser på speciella vis. Hela världen som vi förstår den består av överföring och lagring av information. Vi får hoppas på att den process som kapitalismen är snart övergår i nästa!

Miljömupparna tömmer stadsjeepar, nästan lika roligt och nyttigt som att sparka ut tänderna på brats (som rimligtvis måste vara ett större miljöhot med tanke på sättet dom lever och dom investeringar dom gör). Petter verkar däremot gilla tok-roligt folkligt motstånd. Såväl Jordränta som Ilse-Marie och Omsorgaren spyr galla över socialstyrelsen. Nazisterna är rädda för förgiftat snus. Dom ljuger tröttar ut oss med Pariskommunen. Läs också syrran, trotten och under täcket.

I början av 1900-talet utvecklade Alan Turing en generell modell för datorer. Han kallade den Turingmaskinen och den bestod i hans beskrivning av en oändligt lång remsa papper uppdelade i rutor på vilka en processor läste, skrev och raderade symboler. Processorn började på en ruta och läste instruktionen där. Beroende på vad som stod i rutan utförde processorn sedan en av flera instruktioner efter en uppsättning regler, som att flytta ett antal steg längs remsan eller radera och skriva över en symbol. Sedan bevisade han att Turingmaskinen kunde utföra alla tänkbara logiska operationer.

Sedan dess har Turings modell förbättrats, mycket beroende på att vi idag har Turingmaskiner på riktigt, våra datorer – varje dator är en Turingmaskin så länge vi tillhandahåller all tid och allt minne som den behöver. Därför kan vi också säga att alla datorer i grunden är likadana - det enda som skiljer dem är hur snabbt dom kan utföra sina uppgifter.

Efter andra världskriget började vissa fysiker som sett datorsystem jämföra naturprocesser med beräkningar, en idé som kom sig av enkla program som simulerade naturen. Även om det kan verka underligt att verkligen säga att dom är samma sak eftersom naturen inte ”beräknar” något så är det uppenbart att en beräkning är en naturlig process, och också att naturen kan simuleras i en dator. Det gick så långt att många började tro att naturen faktiskt är ett datorprogram, bara för att det följer formella lagar. Det ledde hur som helst i en omformulering av Turingmaskinen, som kan formuleras så här:

Det finns en dator (Turingmaskinen) som har förmågan att simulera varje annat fysiskt objekt

Eller, med hänsyn taget till att datorn är ett fysiskt objekt:

Det finns ett fysiskt objekt (Turingmaskinen) som har förmågan att simulera varje annat fysiskt objekt.

Eller, med hänsyn tagen till att simulering och beräkning är fysiska processer:

Det finns ett fysiskt objekt (Turingmaskinen) som kan anta egenskaperna hos varje annat fysiskt objekt.

Betydelsen av det här är otroligt djup. Det innebär framför allt att allt som existerar kan simuleras av en universell dator (Turingmaskin) – inklusive det mänskliga medvetandet. Det är också en enkel formulering av det naturliga faktum att information om ett objekt kan lagras som information, simuleras och förstås. Det är med andra ord principen bakom vårt medvetande lika väl som bakom datorer. En annan konsekvens är att naturen fullständigt kan förstås och beskrivas. Det vill säga materialism.

Allt det kommer sig av att allt som existerar är fysiskt av sig självt, och att det därför kan simuleras av en Turingmaskin eller något annat fysiskt objekt som har åtminstone en partiell förmåga att simulera, efterlikna och förstå.

Jag kände bara att jag behövde presentera det starkaste beviset för materialism som existerar, och som dessutom ger en intressant inblick i den naturlag (Turings lag) som lägger grunden för hela vår existens, existensen av kunskap och förståelsen av världen och dess lagar (inklusive denna lag). Jag kan tyvärr inte vika ut mer eller presentera matematiska bevis, det skulle ta för mycket plats.