Så jag tröstar mig med en film - men inte känns det bättre för det... Bara mer längtigt.

Ich sags mal so, wie ihr euch gedacht habt, habe ich die Accounts nicht 'einfach mal so schnell' wieder hergestellt, sondern den Lösch-Beauftrager darauf hingewiesen, das er mir für jedem Account schreiben darf, wie er hies, wie die Mailadresse war, falls abweichend zur Norm, wie die Berechtigungen waren, ect.

Eine hat er bislang hinbekommen, den hab ich auch Erstellt, auf den Rest wart ich noch.

Aber wie schon gesagt: Man wird ja nach Stunden abgerechnet...

Zum Thema Deaktivieren: Das Kind lernt nunmal erst, wenns selbst auf den heissen Herd gefasst hat.
Und da in diesem Fall das "Kind" jetzt mächtig Ärger mit Kollegen und Vorgesetzten hat, wird es sich wohl das nächste mal seine Taten zweimal überlegen. Wenn das ne 2 Minuten Aktion gewesen wäre, hätte es nicht gelernt.

:-)

Jag känner mig bara ledsen, nere och som en stor påse med bajs.

Dagen gick bra, istället för pizza åt jag sushi och istället för choklad på eftermiddagen åt jag en nektarin. Det var efter det kruxet kom. Grillmiddag med goda tillbehör (som jag förövrigt själv lagade). Jag hade gärna tagit en extra portion just bara för att det var så gott, jag hade lätt tagit ett par glas rött vin, just för att det är så gott. Men jag avstod. SEN kom det absolut jobbigaste. Själva "myset". På med TV, fram med chips, lördagsgodis, goglass, choklad och dricka.

Det kändes så jäkla helskottas jobbigt. FAST det är självvalt så blev jag ledsen och grinig och visste inte riktigt hur jag skulle bete mig. Så jag gick ut i köket och tog hand om disken efter brakmiddagen. Fortfarande med känslorna i krig. Är det verkligen värt det här för att bli hård? För att skaffa sig en riktigt definierad kropp? Och ja, det är verkligen värt det. Jag har en vision, jag har ett mål och jag har en stark vilja. Jag talade om för familjen hur jag mådde, hur jobbigt jag tyckte det var, hur självvalt det var. Och jag fick pepping, pepping som hade räckt ett helt år. Och det kändes bra. Jag fixade en liten skål med jordgubbar och nektariner och lite nötter och drack pepsi max till. Men som sagt, det var jobbigt, men jag höll ut och det med visionen i sikte.

Ich werd in nächster Zeit nen großen Bogen um Alkohol machen, dass bin einfach nicht ich gewesen und das will ich auch nicht sein. Fühl mich heut komplett aus dem Tag gerissen und muss erstmal innerlich wieder auf die Beine kommen.

Ich tu mich schwer mit neuen Menschen und begehe doch immer die gleichen Fehler, als würde ich nichts lernen, ich muss heut Nacht bis um 5 arbeiten und bin jetzt schon im Stimmungstief und nicht mal die Tatsache, dass es nur noch eine Woche ist, scheint daran was zu ändern. Ich hab so nen Kloß im Hals, der auch schon gestern Nacht da war und egal wie sehr ich schlucke er hält sich hartnäckig. Ein schlechter Tag der zu lang dauern wird. :(

Mit einer nachgemachten Idee und einem Lichtbild, das er aus einem “Brot für die Welt”-Prospekt stahl, gelang es dem scheinredlichen “Johannes Kaplan” einigermaßen bekannt zu werden; insbesondere sein Forum war lange Zeit gut besucht. Doch man kam dem kleinen Dieb auf die Schliche und er verkrümelte sich in das Mauseloch zurück, aus dem er gekommen war. Dennoch der Titel “Idiotenkönig” kann ihm nicht mehr aberkannt werden, da hat der Depp Recht.

Jag är varken asocial eller enormt utåtriktad av mig och det har jag heller aldrig varit. Jag är inte rädd för folk, och jag är inte rädd för mig själv. Jag är i somliga stunder rädd över att  jag kommer bli rädd för mig själv, men längre än så löper det inte. Jag trivs med det, och jag antar att det är för att jag trivs med mig själv. Det händer dock att jag hamnar i vissa perioder där jag inte tål människor, och jag befinner mig för tillfället i en sådan. De brukar komma under loven, och jag antar att det är någon slags automatisk avkopplingsfunktion.

När jag hamnar i sådana här perioder så vill jag inte heller göra någonting. Det hör till. Jag lägger av med precis allt som har någon vikt överhuvudtaget och ägnar mig endast åt att inte förstå och inte tolerera. Det enda jag kan förmå mig själv att göra, förutom att stirra in i en vägg och tänka är att läsa böcker. Jag glömmer av att duscha, jag tvättar inte mina kläder, och jag byter dem definitivt inte. Jag städar inte, och jag diskar inte. Jag mest tänker, och läser böcker. Och luktar skit.

Jag vill inte träffa människor. Och skulle i stort sett kunna göra allt för att låta bli, i teorin. I praktiken så orkar jag inte och det brukar mest bli någon slags ignorans. Jag orkar inte säga nej, något jag knappt orkar på mina vanliga Svensson-dagar. Ibland ljuger jag också, bara så att ni vet. För det är lättare. Det finns en film som heter Den gröna milen, där fångvaktarna drar en lögn angående en av de intagnas husdjur och vän och att denna lilla mus kommer komma till Mouseville och leva lycklig. En essentiell lögn för den dödsdömde. Och att kalla en lögn för essentiell i det ögonblicket inser jag också felet med.

Jag lever i någon slags tro att det är sådana lögner jag drar. Lögner för andras skull. Det är inte alls det däremot, och jag är endast självisk.

Det finns dock en del jag står ut att träffa, och som jag nästintill vill träffa. Jag brukar inte benämna dem som människor i så fall.

Jag brukar kalla dem vänner.