Samtliga dyk genomfördes från båt. Jämfört med att gå i från land och ytsimma fram till en dykplats är det så otroligt mycket enklare att bara ta några steg bak aktern, invänta klartecken och antingen ta ett jättekliv eller rulla/falla i baklänges.

Som synes hade jag inte bara fyllt västen utan hade även en del luft i dräkten kvar sedan parkontrollen. Så högt som vissa av oss flyter kan man nästan förledas att tro att vi bottnar men på det här stället gick vi direkt ner och stannade till vid en avsats på 6 meters djup. Därefter fortsatte vi nedåt i makligt tempo. Dyket var längs med en vägg och om jag inte blandar ihop dyken med varandra så var det på den här dykplatsen skepparen upplyste oss om att väggarnas branter sträckte sig så djupt som 50 meter, dvs håll koll på djupmätaren och förvänta dig inte att se botten!

Jag hoppas få ta del av bilder som gruppens undervattenfotografer tog men har blivit varnad att de är långsamma på det där med att gå igenom och ladda upp bilder. Tills vidare så finns det några bilder här med sådant som man kunde hitta i djupet, men det hade varit roligare med uv-bilder från samma helg. Ett av dyken låg jag och min parkamrat och tittade fascinerat över axeln när det fotograferades. Deras avvägning och andningskontroll är imponerande!

Dykare hittar fler bilder via länksamlingen.

Ytterligare kommunikationsproblem ledde till en överraskning att helgen blir dyrare än jag trodde.

Passade på att nyttja tiden till att städa men nu sitter jag här och försöker att inte känna mig besviken över att helgen startat så mycket sämre än förväntat. När vi väl börjar röra på oss mot västkusten kommer det kännas mycket bättre och enklare att fokusera framåt, på all rolig dykning jag kommer hinna med i helgen.

Nöjda och belåtna med helgen så var vi godkända på våra dyk och fick vårt certifikat!
Trötta så satte vi oss i bilen och åkte tillbaka till London.

Nu börjar vi planera nästa dykresa till varmare breddgrader.

Dag ett. Första dyket - Peak Performence Buoyancy. I vattnet syns en instruktör, två par och ett sk trepar. Undertecknad är närmast kameran till vänster.

Två dyk senare. Solnedgång över Vättern. Det andra dyket var ett navigeringsdyk. En kompass under vatten fungerar väldigt snarlikt en kompass ovan vatten - teehee. Att räkna fenspark för att uppskatta avstånd tyckte jag inget vidare om. Föredrar navigering mha riktning och naturliga referenser framför att förlita sig på avstånd.

Förberedelser inför nattdyket. Det svåraste var nog faktiskt att hitta all utrustning som man hade hängt av sig på bra ställen medan det var ljust.

Dag två så var vi jämna par och började som sagt med ett djupdyk. Därefter åkte vi tillbaka till Hästholmen och avslutade med Search and Rescue. För mig och min parkamrat gick det sådär. Vårt sökmönster såg bra ut så länge vi inte råkade komma i närheten av det eftersökta objektet. På något nästan magiskt sätt så lyckades vi undvika att hitta en blå bildörr. Min parkamrat hade högre luftförbrukning än jag så vi fick göra ett semi-avbrott i dyket. Han gick upp och bytte flaska medan jag väntade nedanför rampen. Sedan fortsatte vi och med totalt 60 min bottentid och närmare 1,5h i vattnet så blev bildörren slutligen räddad. Godkänd på kursen! Inom några veckor kommer certifikatet. Undrar hur kinkigt det är om jag inte hinner få det i tid för Dyk-Leif om två veckor. Borde inte vara några problem men kanske borde låta skriva ett tillfälligt cert utifall.

Anledningen att jag kom hem så sent var för att dagens tredje dyk var ett nattdyk. Mitt första nattdyk, men inom några veckor blir det fler. Häftig upplevelse! Såg en något större fisk men måste kolla vad det egentligen är för art.

Såg några otroliga vyer när jag höll i kameran och kan bara hoppas att bilderna ger det rättvisa. Vill inte riskera att göra slut på kamerans batterier på att kolla på bilder på dess lilla display, och den råkade bli inlåst över natten. Ska ladda upp bilderna imorgon - tillsammans med några ytterligare nytagna bilder.

Uppdatering. Nu har jag kollat upp hur en Lake ser ut och som jag misstänkte men var för feg för att skriva så var det just en Lake jag såg. Instruktörens beskrivning avslutades med att likna den med en Muräna och sättet den kunde backa in i en skreva var inte olikt, även om jag inte sett någon Muräna i det vilda.

Bara att knyta på sig löparskorna och springa runt Hyde Park några varv? Jo, det vore väl nåt det... Men motivationen är lika med MINUS! Inte bara noll utan mer en negativ trend. Jag ligger gärna kvar i sängen så länge som möjligt för att det är skönt. Jag sitter och glor på internet om jag inte har något jag måste göra, läs: gå till jobbet. För just nu är det verkligen ingenting som kan få mig att göra något vettigt innan helgen.

Imorgon ska jag nog iaf ta mig tid att lämna in min mobil och hoppas på att jag kan få en annan eftersom att jag är bra trött på den icke-fungerade skapelsen.

I helgen åker vi på utflykt för att ta våra Advanced Open Water dyk certifikat. Ska bli riktigt skönt att dyka igen och prova på hur det är i England. Vi kommer dyka på två olika platser, en som jag inte kommer ihåg vad den heter (Wraysbury) inte allt för långt från London och den andra är Stoney Cove. På lördag blir det Peak Performance Buoyancy, Search and Recovery och Navigation. Söndag ägnas åt Deep Diving (35 meter) och Wreck Dive.

Indonesien i januari kanske?

Aino Trosell är mest känd som proletärförfattare, men det här är som sagt en spänningsroman - thriller, som det heter på affärssvenska. Hennes språk är inte riktigt lika enkelt och rakt som det brukar vara i spänningsromaner. Det är lite ovant, men det funkar. Faktiskt blir jag lite lite störd på att hon tvunget måste låta alla inblandade lära sig och utvecklas av händelserna. En ren thriller, som kanske kunnat skildra detaljerna lite mer och blivit en 50 sidor längre, hade nog varit ännu bättre... men men, bra är den ändå.

------

Andra bloggar om boktips, böcker, thrillers, dykning, Aino Trosell. Fler blogg-bokrecensioner

Hovedtemaet har været afslapning selvom vi faktisk har set og oplevet en masse.

Fredag gik med morgenyoga på stranden, efterfulgt af lækker morgenmad og derefter en rundvisning i blomsterhaven. Det var en hyggelig pensioneret medarbejder fra hotellet som viste os rundt. Mange flotte blomster, og meget sjovt at bemærke at der næsten ikke er nogen blomster som er indfødt balinesiske.

Resten af dagen gik med shopping på strandenvejen i Sanur. Vi spenderede en mindre formue, men fik også købt nogle fine ting. Sikke nogle ivrige sælgerer og uendeligt mange balinesere som vildt gerne vil køre os rundt. "Transport? NO!, Yes? Tomorrow maybe? NO!" x 10000000. Til aftensmad var der som en del af rejsen Rijstaffel på en af hotellets restauranter. I indonesien er rijstaffel ikke det samme som vi kender det hjemme i Danmark, men et stort udvalg af indonesiske retter med ris til.

Som en del af vores shoppetur fredag, gik vi ind i en dykkerbiks der hedder Bali Crystal Divers. "Hello, how much for diving? Hej med jer! Jeg hedder Minni, Sæt jer ned, så snakker vi om det."
Det viser sig at vi gik lige ind i en danskeroase. Vi aftalte et hurtigt dyk i poolen lørdag kl 10.30, for at se hvordan Sus ville klare det med ørene, der tidligere har voldt lidt problemer under vand, og for at se om Søren kunne huske hvordan og hvorledes.

Lørdag startede lidt hektisk. På trods af at vi faldt i søvn 22:30 vågnede vi først kl 10:10. En mobiltelefon på dansk tid er ikke det bedste vækkeur! Vi nåede det lige akkurat, men stort set uden morgenmad. Poolturen gik fint, så vi aftalte begge to en tur til Tulamben på nordøstkysten søndag. Serviceniveauet hernede er så højt, at de bare ville komme og hente os på hotellet.
Resten af dagen gik med massage i lille lokal frisør/massør biks. Ganske hyggeligt, men måske ikke verdensklasse massage. Dejligt var det dog og 30minutter for 15DKK er jo en fair pris. Derefter var det helt klart tid til at dase ved poolen indtil solen gik ned. Det gør den ganske tidligt hernede. Aftensmaden blev på en sød lille lokal balinesisk restaurant ved navn Melanie. Se evt. billederne.

Søndag blev vi hentet kl 7.00 og vi havde fået hotellet til at lave os en morgenmadpakke. Den bestod af 2 croissanter, en yoghurt, en minibanan, en snegl og vand. Ikke lige breakfeast of  champions for folk som skal ud og dykke og slet ikke vanlig standard fra hotellet. Det tager ca. to timer at køre fra Sanur til Tulamben. På vejen fik vi en lang god snak med vores instruktør, Else, som har boet hernede i en række år. Det er rart med lidt insiderviden.  Vores anden guide var en pige ved navn Angi med tyk fransk accent, men meget flink og Sørens dykkerbuddy. Efter en kort dykkerbriefing og efter at dykkerporterne havde slæbt vores udstyr ud af bilen var det tid til at gå i vandet. Se på billederne hvordan de små damer slæber vores tanke hele vejen ned på stranden hvorfra vi gik i vandet. Første dyk gik ud til U.S Liberty, et amerikansk fragtskib der blev ramt af japanerne under 2. Verdenskrig. Skibet lå på stranden indtil 1963 hvor lavaen fra et  vulkanudbrud skubbede det ud på 7-35ms dybde. Susanne og Else svømmede rundt på 7-12m  vand i den ene ende af vraget, hvor de så bl.a. små rokker, kæmpe blå søstjerner, og mange af den slags fisk som er den sårede general i akvariet i "Find Nemo" . Generelt var der mange mange farvestråelende fisk over det hele. F.eks. var der en fisk der valgt at søge læ for strømmen lige mellem deres hoveder. Ofte havde man fornemmelsen af at dykke rundt i et akvarie fordi fiskene kom så tæt på.

Søren og Angi dykkede en smule længere ud da Søren endelig fik styr på ørerne og trykket. Længere nede på vraget var der også rigtig mange fisk at se på, men sikkert mange af de samme som på det lavere vand. De så f.eks. et par kuffertfisk der gemte sig rundt omkring på vraget og trompetfisk. Det lykkedes dem alle at mødes under vandet over vraget. Rigtig hyggeligt! Generalt var der rigtig mange folk ude og dykked på vraget, næsten for mange.

Efter en dejlig frokost var det tid til dyk nummer to. Det foregik på en koralvæg ganske tæt på kysten hvor alle 4 dykkede rundt sammen. Vi så en meget flot dragefisk som et af højdepunkterne. Igen rigtig mange fisk.

Konklusionen på Susannes problemer med ørene var, at der ikke var nogen. Til gengæld  havde Søren en del af dem. Sådan kan det gå.

Efter 2 rigtig gode dyk var det på tide at rulle hjem igen igennem det flotte landskab. Se evt. på billederne hvordan man ser ud når man slapper af i bilen på vej hjem :)

Nu er klokken 19.30 og det er på tide med noget aftensmad. Vi er godt mørbankede oven på dykkerdagen!

Froppe samt Ompen & Ninas Elias

 Santos hugger in på en gren...

Vattenlek

Roxy

Killen som badade 5 ggr!

Dags för aktiviteterna...

Kallt och dant är det, men i skulle man...

Det sista av Froppe, på ett litet tag...

David

Lördagsgodiset rymmer!

Den som vill dyka i Kambodja gör det lättast i Sihanoukville där det finns flera dykcenter som arrangerar en och flerdagars- utflykter.

De bästa dykplatserna ligger ca 1 till 2 timmar med båt ut från kusten. Jag testade 2 av 3 dykfirmor när jag var där. Helt klart är att det är en som överglänser de andra. Det är Scuba Nation som har kontor både i Phnom Penh och Sihanoukville. Scuba Nation har funnits i Kambodja under många år och har personal som vet det mesta som är värt att veta om dykning i landet.

Jag vill varna för Dive Shop som gjorde ett oseriöst intryck och tummade en hel del på säkerheten när jag dök med dom, vilket är trist.

De flesta tider på året så är sikten inte mer än 5-8 meter och de bästa reven ligger på runt 8 meter.

Det trista med Kambodja är att det är skitigt överallt. Sopor slängs utan någon som helst eftertanke och oftast precis där man står och går, så också i på stranden eller i havet. 

I Sihanoukville så finns det ett antal stränder men bästa beach är nog Otres som ligger österut från stan. Massor av svenskar som är roliga att titta på när dom försöker ”få ordning” på lokalbefolkningen och försäljarna på stranden.

Jag kan i ärlighetens namn säga att jag aldrig gillat ål. Dvs, smaken av ål.

Men efter några dyk tillsammans med de lokala ålarna på Mauritius kan man inte låta bli att respektera dem - särskilt deras aptit. Min dykinstruktör hade vänligheten, just innan vi skulle ner till den stora tvåmeters leopardmuränan (den på bilden), att berätta om en vän till honom som tagit med lite mat till muränan inte räknat med effekterna av de cykloner som just dragit över ön. Vattnet hade varit grumligt i flera dagar och sanden på korallerna hade gjort det svårt för dem att hitta mat.

 De var helt enkelt utsvultna.

När mannen närmat sig vraket hade den stora muränan känt doften av fisken som dykaren förvarade i sin ficka och i brist på bordsbön och övrigt bordsskick attackerat dykaren. I tumultet bet muränan dykarens hand så många gånger och så illa att han fick sy 30 stygn och inte dyka på tre månader.

Det var en moralisk historia om ett omvänt ålagille på Mauritius.

Muränan var trevligare mot oss i alla fall. Att klappa den var en märklig känsla. Sammetsmjuk och hal som en...ål ungefär.

Den 17 maj 2007 äger ARBS hållbarhetsseminarium rum. Intresserad?

Efter første dag var vi igen i pool og så igen i havet, denne gang også El Cabron (naturreservatet) men denne gang fra stranden lidt sydligere end "the bathtub". Et spændende dyk, med en del bølger men da vi skulle lave øvelser ude i vandet så vi ikke så meget som første dag. Det er især sjovt at mærke "the surge" når man bliver skubbet en meter frem og tilbage under vandet pga. af bølgerne.

Derefter havde vi mere teori og flere dyk i poolen. Søndag havde vi to dyk ved Taurito. Derfra gik vi - med alt udstyret på - bare ned på en alm. strand, bla. folk der spillede bold og solbadede og spadserede ud i vandet. Derfra svømmede vi kort og dykkede så ned på 5m dybt vand. Det er lidt surrealistisk at det var sådan direkte fra strandet vi dykkede. Første dyk lavede vi øvelser og andet dyk kiggede vi bare på de fisk og blæksprutter der var. Derefter blev vi alle certificerede OpenWaterDivers. Og så gik vi ud og spiste nogle gode bøffer og nogle gran-canariske-kartofler til forret og så direkte på "holidays" og i lag med en runde eller to store fadøl og tequilaer. Da holidays lukkede gik vi på hotellet, hoppede i poolen, blev jaget op af vagterne og endte på 6mands værelset hvor vi hjalp dem med deres kolde øl i køleskabet indtil den lyse morgen. Mandag stod derefter på en tur til Maspolomas' sandstrand og liggestole. Dejligt at få set en rigtig strand og få badet lidt på trods af at man havde nogle tømmermænd :)

Aftenen tilbragte vi i Las Palmas hvor vores dykker-instruktør Johann anbefalede Macabeo, en ekstremt lækker tapasresturant.

Tirsdag var derefter en åben dag. Jeg havde allerede torsdag sagt at jeg ville have to dyk denne tirsdag. De andre var noget mere i tvivl, men det endte med at vi alle tog ud og fik et dyk fra formiddagen af, og vi var to der tog det sidste dyk efter frokost. Virkeligt fantastiske dyk. Først så vi fisk og blæksprutter, baracudaer og guldfisk over alt. "The bathtub" er et virkelig godt sted at dykke. På andet dyk gik vi ud igen i "the bathtub" men denne gang svømmede vi ud til "school of fish". Man svømmer afsted på ca. 10m hvor der så pludslig kommer en kant. Der slutter revet og man kan se 12m længere ned. Da vi kom til kanten kontrollerede vi vores luftbeholdning, og svømmede derefter udover kanten. Der mødtes vi af det enorme syn af kæmpe stimer af fisk. Ned i blandt alle disse fisk dykkede vi så vi kom helt ned på 23m. Der var sardiner og zebrafisk og en tredje slags fisk. Disse fisk holdt sig 100% til deres egne så man kunne tydeligt se hvor sardinerne var i forhold til zerbrafiskene osv. Vildt fasinerende at se så mange fisk. Der var fisk over alt!

Derudover fik vores instruktør Lasse lokket et par moræner og blæksprutter frem, og vi fik også set en større stime af barracudaer blandt en masse andre fisk. Disse baracudaer skulle være de hurtigst accelerende fisk i vandet. Fra 0-70km/t på et kort øjeblik. Det er virkelig imponerende.

Tilgengæld tager det en del luft at lege på 23meters vand så på tilbagevejen (i modstrøm) endte jeg helt nede på 30bar, og måtte for en sikkerhedsskyld svømme med Lasses' octupus hen til vores bøje så jeg var sikker på at have luft nok til at svømme ind gennem bølgerne og op på klipperne. Det gik rigtig fint, ingen problemer.

Nu sidder jeg så i min lejlighed i kolde danmark med overskyet vejr og skal pakke flyttekasser og alle mulige andre pligter. Så var der alligevel rarere på Gran Canaria :)

Vi floej igår fra udenrigs teminalen i CPH og landede kl 11.20 lokal tid i Las Palmas, ved vestkysten af denne gran canariske Oe. I går blev brugt derfra brugt ved poolen med is og sol og svoemmeture :) i den sidste del af siestaen tog vi ned gennem "byen" her i Bahia Feliz Resort. Det er supermega-turistet med ganske alm. dyre ting over alle de andre slemme turistfaelder man ser den slags steder, men varmen og solen og palmerne og det flotte blåvand er jo smukt alligevel :) Vi moedtes derefter med en af vores dykkerinstruktoere og fik en iskold stor fadbamse og gik på tex-mex og spiste en burgah! Ikke specielt "Gran canarisk" men man skal et stykke vaek fra den her turist faelde foer man kan se noget rigtig spansk/grankanarisk kultur og madkunst :)

Dagen i dag startede jeg med en loebetur langs stranden mens solen stod op over bakkerne . Rigtig smukt :) Efter morgenmaden tog vi på dykkerskolen hvor vi foerst fik lidt "basics" og derefter straks til et dyk i dykkercenterets pool så vi kunne få laert de grundlaeggende ting med flydeevne og udstyret. Derefter koerte vi 20km og endte et sted i noget der mindede om en grusgrav. Derfra skulle vi gå ned over klipperne og på et specielt sted "the bathtub" skulle vi i vandet. Fra bathtub og langt på beggesider og og langt ud i vandet er der naturreservat så der er enormt mange fisk. Vi så f.eks. trompetfisk og blaeksprutter og guldfisk og det hele :) Nu er vi på vej ud og handle...

Av av av hvor goer mine skuldre og arme ondt. Min vinterblege krop var ikke lige klar til solen åbenbart :)

Jeg glæder mig helt vildt!
Jeg tog på efterskolen 2stjernet CMAS snorkeldykkerbevis. Det var god træning i grundlæggende teknikker og dengang var det også god fysisk træning for mig.

Men det har ihvertfald vakt min interesse for at dykke og jeg har egentlig kun gået og ventet på at få en lejlighed til at tage et dykker certifikat. Og så på gran canaria!