Det är f.ö. mycket underhållande att läsa hur Sverige ibland tas upp i debatten i Ryssland och Grekland rörande religionsundervisning i skolorna och rörande förhållandet mellan kyrka och stat -- uppenbarligen är debattörerna helt obekanta med svenska förhållanden, men det är intressant att se vilken bild av Sverige man kan få i andra länder om man enbart kollar statistik eller lagstiftning.

Demokratin föddes i Europa. I dag framstår Europa som oerhört underutvecklat, speciellt med tanke på vad Lissabonfördraget innebär. Allt fler och fler får upp ögonen för nyväckta demokratier i Latinamerika. Där får folket i allafall ha demokratiska val och chansen att avsätta makthavare som inte sköter sig. Någonting som vi i Europa förlorar med Lissabonfördraget, redan nu tror jag många, många av oss har känt av maktförskjutningen.  Anat att allt inte står riktigt rätt till. Lissabonfördraget har redan  informellt börjat nästla sig in i Europa och satt den parlamentariska demokratin i gungning. I media är "partipiskan" en omskrivning och symbol för det som händer.  EU är en mycket obehaglig skamfläck! Liksom USA som måste sluta ta på sig rollen som världspolis.

"Jens-Peter Bonde intervene in Strasbourg"

David Noakes talks about the signing over of British ( principen gäller för alla länder i EU) Government rule to the European Union. - Police State.

Vandana Shiva:

"Den dagen folket börjar ignoreras. Då får du diktatur, du må fortfarande kalla det demokrati. Demokrati är ledare som reflekterar över vad deras folk vill". ( Vandana Shiva).

Blandade länkar:

Kompisarna Mona och Vanja mörkar

Högersossarna applåderar och folket blir lidande

Men arbetare på Volvo ändå inte förvånade.

Ingen EU-strid mellan LO och s

Island sjunker

Mord som affärsidé

Matkris eller regleringskris?

Stärkt källskydd för EU-journalister

 "Does Magna Carta mean nothing to you? Did she die in vain?"*

Mona Sahlin i blåsväder, igen…

Sahlin överraskade sitt eget parti

Nya protester om dollarn

Fackliga protester mot högersosselinjen

Priserna steg mer än väntat

Konsten att skapa börskrascher - Del 1

Norska SÄPO använder Facebook för rekrytering...

jmfr inlägget på Malins blogg, stora huvudbonader på små huvuden! På bokmässan i Göteborg hittade jag mässans minsta bok; Mina grundläggande rättigheter i Europeiska unionen.

Artikel 1: Människans värdighet

Människans värdighet är okränkbar. Den ska respekteras och skyddas.

Längre ner i samma artikeln står att läsa:
"Har du ingen förståelse för kritiken?
- Beslutet är ju fattat.
Men det är ju det som de kritiserar.
- Jo, det kan man göra, men beslutet är fattat, säger Fredrik Reinfeldt."

Jag tror att det härmed är bevisat att vår statsminister inte har minsta koppling till verkligheten längre. Eller i varje fall inte till Sveriges befolkning.
- - -
På Sydsvenskans hemsida står att läsa en kortare och svensk version av denna nyhet från New York Times hemsida.

Det handlar om att "USA och EU är nära en uppgörelse om att utbyta privata uppgifter om sina medborgare, inklusive information om kreditkort, resor och nätsurfande."

Det finns fortfarande kvar några hinder på vägen, så som att USA inte vill tillåta Europeiska medborgare att stämma amerikanska staten för missbruk av personuppgifter (en lag som finns i USA, men som bara omfattar amerikanska medborgare), men såväl Bush som EU verkar vara benägna om att få till stånd ett fungerande samarbete så snart som möjligt. Bush eftersom han lämnar presidentposten inom en snar framtid, och EU för att Lissabonfördraget när/om det går igenom kommer att flytta mer makt till det folkvalda Europaparlamentet, som är avsevärt mer kritiskt inställda till amerikanska antiterrorpolicies än vad EU-kommissionen är.

Kommentar: Så ypperligt lämpligt att svenska staten precis har drivit igenom FRA-lagen i så fall, så vi har ännu mer information att "utbyta"!

Den plötsliga efterfrågeökningen på etanol utpekas ofta som boven i dramat, men är snarare att betrakta som spiken i kistan för sedan länge illa fungerande jordbruksmarknader. Denna efterfrågan är dessutom fingerad, styrd som den är av klimathysteri och politisk prestige i diverse västländer. I sin iver att göra någonting överhuvudtaget hemfaller regeringar lätt åt den här typen av halvgenomtänkta lösningar.

Matkrisens rötter går däremot betydligt djupare än ett enstaka förhastat politiskt beslut. Vi kan spåra dem till en lång tradition av kraftiga regleringar för jordbruket, såväl i väst som internationellt.
För det första har Europeiska Unionens gemensamma jordbrukspolitik stängt ute utvecklingsländer från världsmarknaden för spannmål. Genom tullar och kvoter lönar det sig inte för fattiga nationer att odla och exportera mat till Europa.
För det andra finns stora brister här på hemmaplan. Bönder och odlare har fått för sig att de står över de marknadskrafter som alla andra måste förhålla sig till. Istället för att planera för långsiktiga skördar och känna av efterfrågans skiftningar, har jordbruk i Europa blivit politik, där lobbyister och intresseorganisationer slåss om skattepengar i Bryssel.
För det tredje tillämpas jordbrukets rättsliga grund, äganderätten, mycket bristfälligt i stora delar av tredje världen. Statssponsrade jordägande klaner, beslagtagning, feodalliknande sammanslutningar och korrupta rättsväsenden hindrar framväxten av en sund och välfungerande jordbruksnäring.

Resultatet av mängder av interna regleringar och problem, av olika slag i olika länder, blir ett osmort maskineri, en sörja av tröga och lättstörda marknader. Alla handelshinder och regleringar hindrar och förhalar olika omställningar, såsom att byta gröda eller investera i en ny skördetröska. Den ofria handeln hindrar dessutom informationsutbytet mellan världens länder, och därigenom utvecklingen för det i många fall eftersatta jordbruket i exempelvis Afrika.
Sammanfattningsvis har det skapats ett oerhört känsligt matförsörjningssystem, som till slut fått sig en rejäl törn i och med etanoltrenden.

Lösningarna är omfattande och kontroversiella, men samtidigt enkla. Subventionssystemet i Europa måsta fasas ut samtidigt som handelshinder rivs ner och världsmarknader öppnas för olika typer av grödor. Målet här måste vara en fullständig avreglering.
Parallellt bör regeringar i Väst verka för stärkt äganderättsskydd i länder där sådant inte är tillräckligt. På så sätt uppmuntras framväxten av nya spannmålsproducerande länder, vilket bidrar till lägre matpriser, samt ekonomisk utveckling i fattiga regioner.

Frågan är dock om unionens prestigesugna stats- och regeringschefer har viljan och modet som krävs för att driva fram de nödvändiga reformerna. Politiker brukar ha lättare att utlova nya subventioner snarare än att dra tillbaka gamla. Är man det minsta cynisk kan man dock hoppas på att den rådande matkrisen slutligen blir det som tar knäcken på det sönderreglerade jordbruket.

Jonas Sigedal

För en värld i kris på desto fler plan, läs Germania.

Däremot är det något som ofta glöms bort i debatten, nämligen den om ett gemensamt europeiskt försvar. Eller, kanske rättare sagt, en europeisk militär. Ingen samordning och inget samarbete, utan en överstatlig försvarsmyndighet, tänkt att skydda alla EU:s medlemsstater från angrepp. Såsom jag ser det borde detta vara den allra tydligaste uppgiften för ett så pass nära samarbete länder emellan. Idén kräver dock en omfattande reformering av EU.

Jag föreslår därför, att EU fråntas alla funktioner förutom nattväktarstatsfunktionerna polis, militär och domstolar. I en glasklar federal konstitution regleras den centrala makten till att enbart sköta dessa. Därefter är det upp till delstaterna att göra vad de vill. Skulle inte det här förslaget kunna vinna gehör hos såväl libertarianer som kommunister? Möjligheter att driva en helt annan politik på delstatsnivå utökas markant, från dagens omfattande och inflätade lagharmonisering, till helt fria stater, som endast frånsagt sig statens naturliga uppgifter. Den centrala regeringens uppgift blir då endast att skydda sina medborgare, och kan aldrig inskränka dessas rättigheter. Jag tycker att detta är ett utmärkt förslag, som skalar av allt onödigt med EU och ger den federala nivån något vettigt att syssla med.

Därefter kan ju EU (eller vad federationen kommer att kallas) gå med i Nato såklart.

Jonas Sigedal

PS. Vill du läsa något roligt, klicka här.

De vet att vi tycker att kostnaderna är höga och att EU-parlamentet förr eller senare kommer att be kommissionen att agera. Nu har operatörerna chansen att sänka sina priser. Om inte planerar vi att agera i slutet av 2008, sade Reding på en presskonferens i Bryssel.

Helt ofattbart.