I Onsdags fick nog alla en chock som tittade på SVTs uppdrag granskning som handlade om den segslitna grannfejden i Norrrland som pågått i över 20 år.Hur kan ett civilicerat samhälle acceptera något sådant här ? Varför har man inte lyckats hitta en lösning ? Kan bara instämma med snickaren i programmet denna otroliga feghet som våra myndigheter visar är ju rent löjlig.

Nu förstår man varför Rödebydramat fick ett så tragiskt slut,ingen ingrep och när de så väl gjorde det var det för sent. Man kan undra när detta ska sluta,svensk polis har sen chefs JO Mats Melin tillträdde varit föremål för över 400 anmälningar och nyligen presenterade socialstyrelsen "Barnuppdraget" som visar hur illa det står till med socialtjänsten i vårt land.

Som ni förstår kära läsare är jag inte förvånad det minsta då vi idag har ett "Ping Pong" samhället utav sällan skådat slag där man bollar omkring ansvaret och går inte det ljuger man så man blir blå allt för att komma undan och slippa kritik,eller så vägrar man uttala sig eller gömmer sig bakom sekretess.Detta har lett till att såväl polis som socialtjänst idag lider utav stora trovärdighetsproblem bland det svenska folket.

 http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1661017.svd

Dies hier ist mal eine kleine Vorschau, wie unser Blog ungefähr aussehen könnte... Stellt euch das in etwa wie ein Tagebuch vor, in dem der aktuellste Beitrag immer ganz oben auftaucht und nach Datum sortiert wird.

Rechts in der Leiste kann man dann allgemeine Dinge hinschreiben, wer wir sind z.B., oder was wir hier überhaupt machen. Wenn ihr Vorschläge/Anregungen/Kritik habt - immer raus damit! :-)

Rocío Ramos/Público

"Ésta es su casa”, saludó ayer el rector general de la UdeG, Carlos Briseño Torres, a una organización a la que unos meses antes llamó porril: la Federación de Estudiantes de Guadalajara (FEG). Y luego la defendió: “Hay un estigma sobre la FEG”, declaró ayer cuando 40 miembros de la organización se plantaron en la Rectoría para pedirle que mediara un pacto de no agresión entre las organizaciones estudiantiles FEG y FEU.

Encabezados por Israel Mariscal, candidato único a la dirigencia de la FEG, los miembros de la federación, que en su mayoría rondaban los 30 años y no parecían ser estudiantes, entregaron una serie de peticiones al titular de la Universidad.

El encuentro se dio apenas una semana después de un comunicado, desmentido más tarde por la organización, en el que la FEG anunciaba que se sumaba al proyecto de Carlos Briseño y que realizaría una “cruzada para derrocar al sistema que nos impusieron desde hace 19 años”, en referencia a la fecha en la que Raúl Padilla se afianzó en la rectoría de la UdeG.

La presunta alianza con el grupo estudiantil, que fue protagonista de diversos incidentes violentos, principalmente en las décadas de los sesenta y setenta pasadas, fue desmentida dos días después por el secretario técnico de la Rectoría, Marco Levario Turcott, quien la calificó como “un montaje” (Público, 21 y 23 de agosto de 2008).

Ayer llamó la atención que los estudiantes llegaron tan sólo dos o tres minutos antes que Briseño a Rectoría, y que el rector era escoltado por cinco personas o más. Y otros signos hicieron pensar que todo estaba planeado, pues en Sala de ex Rectores ya aguardaban el vicerrector y otros funcionarios para una reunión.

El rector no hizo esperar a los fegistas, como a la mayoría de quienes le piden cita sin aviso previo, por lo que Israel Mariscal leyó el pliego que llevaba consigo: “En cada periodo de ingreso estudiantil, se quedan rezagados y sin posibilidad de continuar sus estudios miles”.

Entre las peticiones de la FEG destacaron: la desaparición de patronatos de padres de familia, que sirven como dispositivos para legitimar el pago de cuotas extraordinarias; estudios de posgrado gratuitos, y apoyos para estudiantes de bajos recursos. Y, además, garantías de seguridad para los miembros de la FEG ante un posible enfrentamiento con la Federación de Estudiantes Universitarios (organización que responde a Raúl Padilla).

A la petición de apoyo, el rector general respondió que en días siguientes se les notificará de qué forma puede apoyarlos y recordó que la FEG no goza de buen prestigio, porque Raúl y Trinidad Padilla López la presidieron (pero se le olvidó que él también fue parte de la organización), y ayer él se presentó como parte de una “generación renovadora”, que nada tiene que ver con esos tiempos. Y pidió a los miembros de la organización estudiantil firmar un compromiso de no violencia de manera pública: “Tienen esa deuda con la Universidad, deben comprometerse a la no violencia”, dijo, antes de llamar a todos los universitarios a firmar un pacto por la civilidad.

Revelan violencia en prepa 8

• La secretaria de actas y acuerdos de la Federación de Estudiantes Universitarios (FEU), Gina Lecourtois Morfín, denunció ayer hechos de violencia en los que fueron golpeados estudiantes, y en los que participó el hermano de César Íñiguez, vicepresidente del organismo estudiantil, dentro de las instalaciones de la Preparatoria 8.

El líder universitario salió en defensa de su hermano Héctor, quien tenía prohibido el acceso al plantel, y argumentó que las autoridades de la prepa fueron las que incurrieron en violencia, pues en la mañana “Pedro Uriel López León, secretario de Vanguardia de Colotlán [afín a Íñiguez], se encontraba platicando cuando llegaron los funcionarios [universitarios] y le pidieron que se saliera y. pocos minutos después. a aventones lo intentaron sacar”. El agredido no supo dar los nombres de los funcionarios, ni Gina Lecourtois los nombres de los golpeados.

Alonso Torres/Mural

Como en los viejos tiempos, las banderas de la Federación de Estudiantes de Guadalajara ondearon en el balcón de la Rectoría de la UdeG.

Unos 50 miembros de la organización estudiantil llegaron para hablar con el Rector general, Carlos Briseño Torres, y entregarle un pliego petitorio.

El grupo iba comandado por Israel Mariscal, candidato único a la dirigencia de la FEG.

Sin gritos, los estudiantes esperaron al Rector general a la entrada del recinto donde también se encuentra el Paraninfo Enrique Díaz de León, lugar donde se desarrollaba una conferencia.

Briseño Torres llegó acompañado por un dispositivo de seguridad de alrededor de 10 elementos e invitó a los estudiantes a su oficina, pero les pidió primero que quitaran los vehículos que obstruían la circulación sobre Avenida Vallarta.

La FEG pide al Rector que desaparezca los patronatos de padres de familia, que los posgrados sean gratuitos y se den más apoyos a los estudiantes de bajos recursos.

Esta tarde el Rector se reúne con los fegistas y los medios de comunicación en sus oficinas.

MURAL publicó que el actual presidente del organismo, Alejandro Buenrostro, comprometió el apoyo de la FEG con el Rector General en el conflicto institucional que vive la casa de estudios.

Aunque algunos vehículos fueron retirados, el actual dirigente de la FEG llegó momentos después y se estacionó justo frente a la Rectoría, en Avenida Vallarta.

Varför denna förbaskade överdrivna ödmjukhet, frågar jag mig ibland. Det är ju ingen annan än jag själv som förlorar på att mjäka.

Men visst, nu kanske man ska vara något mitt emellan. Kanske ska man vara något mitt emellan Mr Kritisk och mig själv, jag vet inte.

Att vara ödmjuk har självklart massa positiva fördelar oxå. Man vinner oftast inte en diskussion genom att inte vara ödmjuk, men å andra sidan kan man även förlora för att man är alldeles för ödmjuk, för feg.

Mitt dilemma är att jag är för feg. Jag bryr mig alldeles för mycket om vad andra runt omkring mig tycker. Vill vara omtyckt av alla. Vill inte att någon ska känna sig förnärmad. Vill inte stöta mig med någon. Är konflikträdd, helt enkelt.

På mitt nya arbete får jag brottas lite med detta, vilket ibland kan kännas lite tufft. Eftersom jag är redovisningsansvarig och ska se till att alla gör det de ska och då helst oxå på ett korrekt sätt, blir jag den som måste säga till folk när de gör fel eller påtala hur jag vill att saker och ting skall skötas.

Nu vet jag att de uppskattar mig och jag vet att de är glada över att det kommit någon som kan styra upp redovisningen, men det tar emot ibland. Vad det är som tar emot vet jag egentligen inte. Jag vill bara inte att de ska uppfatta mig som en skolfröken som smäller dem på fingrarna när de gör fel.

Nu kommer jag visserligen aldrig bli någon skolfröken, är alldeles för "ödmjuk" för det. Ibland känner jag dock att jag sitter inne med idéer som jag inte får ur mig, bara för att jag inte vågar öppna käften. Ibland känner jag att jag skulle vilja lägga mig i vissa saker som jag vet att jag kan styra upp. Ändå låter jag bli. Varför? Ja, det är en bra jävla fråga. Jag vet inte.

Jag vill växa mer i min roll på jobbet, vill vara mer framåt. Kanske kommer det med tiden. Kanske kommer det när jag känner mig lite mer säker. Jag har ju trots allt bara arbetat där i några veckor.

Ja, ja... nog om det. Vad vill jag egentligen ha sagt? Jag vet inte. Kanske att ödmjukhet är något positivt att ha som egenskap men att det samtidigt kan sätta käppar i hjulet för en själv.

Kram på er alla från Fröken "Söt, snäll och rar".

En enda sekund som påminner mig om vilket liv jag lever, eller kanske snarare bör leva istället för att dagdrömma som jag gör, räcker för att få mig att må illa, riktigt illa. Man kan fly in i sina drömmar under så lång tid som man kan ta paus från verkligheten. Min paus borde ha tagit slut för 1-2 veckor sedan, men jag klamrar mig fortfarande fast i drömmarnas värld. Ju längre jag stannar där... här, desto hårdare blir smällen när verkligheten slår mig i ansiktet.

Jag vill inte leva det här livet. Om jag bortser från saker som skulle följa med mig oavsett vilket liv jag levde så vet jag inte om det finns någonting bra kvar. Finns det något bra med det liv jag lever idag? Jag kan inte komma på något. Samtidigt känns det som jag inte har kontroll över det jag önskade vore annorlunda, och det jag eventuellt skulle ha kontroll över, det känns som det inte spelar någon roll eller som det inte finns några bättre alternativ.

Jag börjar återigen inse mitt misslyckande. Mitt jag.

Varför varför varför... Det känns så meningslöst, så futilt. Det finns inget att kämpa för, det skulle vara hoppet isåfall, ett hopp om att det någon gång skulle bli bättre. Jag känner mig inte särskilt hoppfull, men någon form av hopp måste det finnas inom mig, annars skulle jag nog inte sitta här. Men det känns som att kämpa för bestraffningar. Jag mår fysiskt dåligt bara vid tanken på det, jag har ingen lust att återigen kämpa och kämpa för att få vad som känns som bestraffningar. Livet leker med mig, och jag hatar den här j-a leken.

Just nu när jag sitter här känner jag mig så ynklig, och när jag inser det kan jag inte låta bli att se ned på mig. Det känns ärligt talat så jävla jobbigt att vara såhär ensam och jag hatar mig själv för att jag känner så. Att jag skulle vilja ha en nära vän, att jag skulle vilja få uppleva kärleken någon gång, kanske bara en kort romans, några månader... vad jag hatar mig själv ibland.

Så förbannat ynklig, så patetisk. När jag ser mina egna tankar får jag mer eller mindre lust att slå mig själv på käften. (så som man säger alltså, jag har aldrig slagit någon förut så... skulle bli konstigt på mer än ett sätt att börja med det nu)

Verkligheten har snart kopplat greppet om mig igen, snart har jag återigen insett vad det är för liv jag lever, då kommer det gå åt h-e åt alla möjliga håll och på alla möjliga vis. Den här hösten kan mycket väl bli min sämsta någonsin.

Pedro Mellado/Mural

El Rector general de la Universidad de Guadalajara, Carlos Jorge Briseño Torres, está obligado a explicar a la comunidad universitaria y a la sociedad jalisciense si en su afán por desplazar del control de la UdeG a su ex jefe político, el ex Rector general (1989-1995) Raúl Padilla López, consentirá que una organización tristemente célebre por su proverbial inclinación a la violencia y al delito, recupere espacios en la institución, para imponer una arcaica y primitiva cultura de control por los caminos de la amenaza.

Carlos Jorge está obligado a aclarar su presunta alianza con la Federación de Estudiantes de Guadalajara (FEG), que durante cuatro décadas llevó la muerte, la violencia, la intimidación, el chantaje y el miedo a los espacios universitarios, haciendo alarde de su muy depurada filosofía, inspirada en el socialismo teórico y en el pistolerismo práctico.

En un mensaje que envió a los medios de comunicación el pasado miércoles 20 de agosto, la FEG, que fue desplazada de la representación estudiantil en la UdeG hace 17 años, advierte: "La Federación de Estudiantes de Guadalajara ha decidido sumarse al proyecto de universidad encabezado por el compañero Carlos Jorge Briseño Torres, Rector general, quien ha sido un líder distinguido de nuestra organización".

Briseño Torres pretendió ser presidente de la FEG para el periodo 1989-1992. Había cinco aspirantes. Ganó Oliverio Ramos Ramos, que superó a Carlos Jorge, quien por entonces se ostentaba como militante del Partido Comunista; también le ganó a quien es actualmente secretario general de la UdeG, José Alfredo Peña Ramos ("El Atenguillo"), integrante del grupo cultural de izquierda conocido como "El Comején", así como a Ascención Gómez Barragán ("Chon") y a Sergio Aguilar Moncayo ("Moncayito").

Para la elección de Oliverio se votó en el llamado "Mini-Sanedrín", que "presidía" Álvaro Ramírez Ladewig, quien heredó la jefatura política en la UdeG cuando su hermano Carlos fue asesinado el 12 de septiembre de 1975. Álvaro hacía grupo con cuatro ex presidente de la FEG y con su sobrino Carlos Ramírez Powell.

Raúl Padilla López e Itzcóatl Tonatiuh Bravo Padilla votaron en favor de Briseño Torres; José Trinidad Padilla López y Carlos Ramírez Powell respaldaron a Peña Ramos; Horacio García Pérez eligió a Ramos Ramos. Al final pesó el voto de Álvaro en favor de Oliverio.

Fue justamente Peña Ramos quien operó en 1991, por encomienda de Raúl Padilla López, para desplazar a la vieja FEG y sustituirla por la actual Federación de Estudiantes Universitarios (FEU).

La FEG expresa en su comunicado: "El Rector general se ha comprometido con nuestra organización a retomar el rumbo de la UdeG como una universidad socialista, a regresarnos la representación estudiantil de la universidad que nos fue arrebatada en 1991 y a apoyar nuestro resurgimiento".

La FEG anuncia que pretende cerrar el Auditorio Metropolitano-Telmex; impedir que se realicen la Feria Internacional del Libro y la Muestra de Cine, así como participar en las elecciones a consejeros estudiantiles en alianza con César Íñiguez González, actual vicepresidente de la FEU, protegido de Briseño Torres.

La FEG amenaza: "Realizaremos la toma de instalaciones de las escuelas cuyos directivos no se sometan a la institucionalidad promovida por el Rector Briseño. En caso de encontrar resistencia de parte de los grupos estudiantiles vigentes, hacemos responsable a la FEU de la violencia que nos obliguen a generar".

EL RECTOR DE LA UdeG, Carlos Briseño Torres, tiene un reto qué cumplir: darle coherencia a su discurso.

POR UN LADO insiste en encabezar la nueva etapa en la Rectoría de la Universidad, pero en el primer descuido retrocede 20 años al aliarse con la Federación de Estudiantes de Guadalajara.

A LA FEG muchos la daban por muerta y seguramente Briseño la usará para hacerle frente a su ex tutor y jefe político, Raúl Padilla.

EL RECTOR y sus colaboradores parecen decididos a emular al Chapulín Colorado, pues regresaron de vacaciones queriendo enviar el mensaje de que todo lo tienen 'fríamente calculado'. ¿Será?

PERO SUS ADVERSARIOS no se ven dispuestos a bajar la guardia, siguen haciendo pública su inconformidad y mantienen las acciones dirigidas a acotarlo.

Rebeca Herrejón/Mural

Los tres gremios de la Universidad de Guadalajara manifestaron esta tarde su rechazo a la supuesta alianza que pretende establecer la Federación de Estudiantes de Guadalajara (FEG) con el actual Rector general, Carlos Briseño Torres, para apoyarlo en la crisis que vive la institución.

Representantes del sindicato de Trabajadores Académicos de la UdeG, Patricia Retamoza; de Administrativos, por Jorge Pérez Salas, y la Federación de Estudiantes Universitarios (FEU), por César Barba Delgadillo, aseguraron que este apoyo podría generar violencia al interior de los centros educativos.

"Estamos preocupados por esas supuestas alianzas que se están dando del Rector general de la Universidad de Guadalajara, que está haciendo con grupos ajenos a la universidad como lo es en este caso la Federación de Estudiantes de Guadalajara, la tan conocida FEG", expuso Retamoza Vega en rueda de prensa.

Agregó que el descontento del gremio académico también está fundamentado en la tardanza de la Rectoría general para entregarles los documentos que contienen el contrato colectivo de trabajo y los acuerdos a los que llegaron en marzo pasado.

Retamoza Vega se sumó a las críticas por el atraso en la aprobación del presupuesto ampliado, pues aseguró que cerca de 180 profesores están esperando la autorización de nuevas partidas para continuar estudios de posgrado en diferentes universidades y el retraso ha significado que algunos tengan que darse de baja.

Por su parte, Barba Delgadillo señaló al Rector general como el único responsable de poner en riesgo a la institución, por las acciones y alianzas con grupos ajenos a la UdeG.

Los dirigentes gremiales aseguraron que realizarán manifestaciones pacíficas para expresar su rechazo y coincidieron en que estas presuntas alianzas, por hacerse con organismos ajenos a la Universidad, pueden constituir una falta grave en el desempeño del Rector, y avivan los ánimos contrarios a Briseño Torres en el Consejo General Universitario (CGU).

Rebeca Herrejón/Mural

La Federación de Estudiantes de Guadalajara (FEG) podría retomar nuevos aires al mostrar apoyo incondicional al Rector general de la UdeG, Carlos Briseño Torres.

De acuerdo con Alejandro Buenrostro, líder de la organización estudiantil, el Comité Directivo decidió apoyar al funcionario en toda acción que proponga, pues ha demostrado que tiene la intención de cambiar la forma en como se dirige la institución.

"Es momento que la Universidad de Guadalajara cambie la forma de hacer política al interior, es también el momento en que la organización platique con la cabeza de la Universidad de Guadalajara para que hagamos comisiones, que en las preparatorias las elecciones sean más pacíficas y democráticas", expuso en entrevista.

"Nosotros hemos sido un grupo que siempre ha estado marginado, que hoy se está abriendo al diálogo (Briseño Torres), que obviamente en agradecimiento a ese diálogo que se está dando de dos o tres meses, estamos en apoyo del Rector porque hay buena intención, con todos los sectores, no sólo con nosotros".

Buenrostro aclaró que no se ha reunido con el titular de la UdeG, sino sólo con funcionarios afines, pero espera en próximos días sentarse a dialogar con él.

Aseguró que no realizarán ninguna acción violenta para demostrar su respaldo y que buscan la coexistencia pacífica con la Federación de Estudiantes Universitarios (FEU), la organización estudiantil mayoritaria.

Hoje depois de anunciar que tinham cancelado o Elite, eles aproveitaram para avisar que tinha cancelado também o Cage Rage Contenders 11, que é considerada os “juniores” do Cage Rage, no Contenders lutadores do Reino Unido lutam para ter uma oportunidade no CR. Já é ruim anunciar ter desistido de um evento imagina avisar isso no dia que ele seria realizado?

Segundo o ProElite as duas desistências de eventos não tem relação uma com a outra, mas o motivo foi igual. O EliteXC vai concentrar esforços para o seu evento de outubro que será transmitido pela CBS, já o CR Contenders também foi para concentrar esforços para o evento de novembro.

Mas nem tudo é ruim lutadores que estavam escalados para ambos eventos podem ser utilizados para os posteriores, sendo que os ingleses já devem lutar no undercard do Cage Rage, para que eles sejam dispensados da organização.

Alguns antecedentes

Não é segredo para o amante de MMA que apenas o UFC e o Strikeforce conseguem se manter com lucro no MMA (apesar de não divulgarem a situação financeira do último Strikeforce), depois desses eventos, o Sengoku é o que está mais perto de estabilizar a sua vida. Aqui só considero eventos de médio e grande porte.

O ProElite nunca conseguiu fechar o ano com lucro e seus eventos dão prejuízos. Quem acha que é a primeira vez que eles cancelam um evento está enganado, O ShoXC já foi cancelado ano passado e nesse ano.

Entenda um pouco o ProElite

Tudo começou, para valer, dia 10 de fevereiro de 2007, com o EliteXC Destiny, a organização parecia bem estruturada e com bons lutadores, de repente, ela começou a crescer muito, parceria com FEG , com Strikeforce e comprando várias organizações menores.

Nunca venci e nem participei do Aprendiz e não sou administrador, mas dava para perceber que algo de errado havia nessas novas parcerias e aquisições do ProElite.

Começamos pelas parcerias. Junta com a FEG não é bom negócio para ninguém, uma empresa desorganizada e que faz muita trapalhada quando organiza um evento. A parceria com o Strikeforce nasceu por causa de uma briga onde Frank Shamrock era o centro. Com o Spirit MC é a parceria mais esdrúxula que tem até agora um lutador deles foi lutar no EliteXC. Para finalizar tem a parceria com o Rumble on the Rock, que ninguém sabe que existe e não rendeu nada até agora.

Não dá para entender como alguém é parceira do Strikeforce e não utiliza do elenco deles, é engraçado pensar que Overeem, Buentello, Babalu, Southworth, Misaki, Cyborg, Cung Le, Riggs, Masvidal, Thomson e Melendez nunca foram cogitados em lutar pela organização.

Agora passamos para os eventos próprios, do escritório de Los Angeles David Marshall tem que comandar o EliteXC, ShoXC, Cage Rage, Cage Rage Contenders, Icon e King of the Cage (lembrando que Gladiator Challenge pertence ao KOTC), enfim são 7 eventos para fazer render.

Só o EliteXC e o ShoXC tem 78 lutadores sob contrato, em cada card tem uns 10 free lancers. Um cálculo por baixo são 250 lutares com contrato e mais uns 500 freelas, e ainda dizem que a Zuffa que tenta fazer monopólio.

Por ano são cerca de 60 eventos e se cada card tem 11 lutas são 660 lutas. Números fortes para qualquer empresa, imagina para uma que está começando?

Icon, GC e KOTC no Brasil não é tão divulgados então não dá para falar muito. Agora o Cage Rage a cada evento se torna um torneio pequeno, nem com a compra os problemas acabaram. O roster é praticamente recheado de ingleses, poucos europeus e quase nenhum lutador de outro continente. Olhando lutador por lutador muitos tem recorde negativo e poucos conseguiriam se dar bem em eventos fortes. Vários profissionais da organização foram demitidos e agora apenas três são contratados pelo o Cage Rage.

Sei que o artigo está grande, mas temos que falar dos pratos principais: EliteXC e ShoXC.

Ontem (15), por exemplo, teve o ShoXC e duas lutas foram tiradas do card sem explicação nenhuma. O Elite anuncia lutas na semana dos seus eventos. Outro problema é a convocar lutadores medíocres para lutar no undercard.

O ProElite mira na CBS para poder ver o dinheiro começar a entrar e assim comete outro erro “criar mitos” Kimbo Slice e Gina Carano para ser mais específico, não tenho a intenção de falar que eles são bons ou não, mas é claro para qualquer um que ambos são beneficiados quando escolhem seus adversários.

Criar mitos todos criam, mas quem é fã de verdade de MMA não gosta muito disso, é ruim ver Kimbo vs. Treme-Treme como main event é chato saber que Gina e Slice lutam contra pessoas sem muita qualidade. Quem é fã de verdade começa a pensar que o evento não tem credibilidade e apesar EliteXC conseguir conquistar outros fãs, são os que gostam de MMA que sustentam um evento e não quem gosta de entretenimento.

Muita coisa tem que ser mudada no ProElite, se não mudar o filme da IFL irá se repetir.

Okay, one weekend with a little spillover into Monday.

Some of the sport's biggest names competed and triumphed. Others, lay vanquished, their hopes of victory extinguished in brutal, devastatingly-quick fashion.

Me? I had a BBQ and watched it all go down.

AFFLICTION: BANNED

In an outcome most expected, the Last Emperor, Fedor Emelianenko, former Pride FC heavyweight champion and widely considered best fighter on the planet, unleashed absolute destruction on Tim Sylvia, toppling the former UFC champion in just 36 seconds.

While the outcome was heavily predicted, the unequivocal domination displayed by Emelianenko in victory cannot be ignored - even those who predicted Sylvia's demise imagined somewhat more of a fight before the predictable finish. After numerous pundits have regurgitated the line regarding Emelianenko's lack of competition in recent years, it seems noteworthy that Matt Lindland, Hong Man Choi, and Mark Hunt - Emelianenko's last three opponents, all put up much better fights than Tim Sylvia, lasting significantly longer, and actually displaying semblances of offense against the formidable Russian. Mark Hunt, in particular, lasted close to 10 minutes with Fedor, spending much of that time in top control and working for a keylock.

In fairness to Sylvia, perhaps it was Emelianenko who chose to do things differently on Saturday, opting to show new fans his best, rather than toying with an outmatched opponent for the amusement of fans used to seeing him fight - fans well aware of his devastating capabilities.

Andrei Arlovski and Josh Barnett were also impressive in victory. The Belarusian dominated a game Ben Rothwell for two and a half rounds before ultimately destroying the Militich heavyweight product with a knee and punches in the third. Barnett, for his part, mimicked his game plan from seven years ago, choosing to engage in a stand up battle with Pedro Rizzo - this time however, the plan paid off. Barnett knocked Rizzo out cold with a right jab, early in the second round.

Both fighters, when asked who they would like to fight among Affliction's deep heavyweight roster avoided specifics, although the Babyfaced Assassin assured fans that he would "cut promos with any mofo out there".

The rest of the card saw solid action as well. Vitor Belfort knocked out Terry Martin in a promising debut performance at middleweight. Matt Lindland showed some ring rust in his workmanlike decision-victory over Fabio Negao, while Renato "Babalu" Sobral bested Mike Whitehead in a competitive and exciting bout. Rounding out the card, Antonio Rogerio "Minotoro" Nogueira showed his excellent striking in a stoppage of Edwin Dewees, and Mike Pyle stopped JJ Ambrose in the first round via rear naked choke.

Despite early scheduling hiccups, odd bursts of static in the broadcast, and awkward interruptions from Megadeth, Affliction's inaugural show looked great. (Dave Mustaine, on the other hand, did not look great. I suppose ingesting $500/day worth of cocaine and heroin over a sustained period will do that do a person.)

The crowd was solid, with reports showing a near-sellout crowd of approximately 14,000 on hand for event. With a fighter payroll in excess of three million, however, pay-per-view buyrates will be crucial in determining success.

Regardless of the event's profitability, the card's quality can surely be considered a moral victory, with fickle MMA fans almost universally praising the promotion's first effort.

One criticism worth leveling at the promotion is in regards to the broadcast team. Jay Glazer headed up duties, flanked by Frank Trigg, and "Big" John McCarthy. Big John is solid as an analyst. He contributed - whenever possible, with insightful observations, and he did a good job as the in-ring personality as well.

Jay Glazer doing commentary, on the other hand, is the audible equivalent of punching yourself in the crotch, over, and over, and over again. Excruciatingly painful, and of no benefit to anyone.

Jay Glazer and Frank Trigg together, is enough to destroy the psyche of any rational human being.

Affliction, please, next time fly Mauro in to do the job, let him deal with Frank, and keep Jay Glazer away from MMA.

UFC: SILVA vs. IRVIN

Meanwhile, in a land far, far away - Las Vegas - the IFL, I mean, the UFC, was holding an event of their own.

In the "main event", Anderson Silva moved up from the middleweight division to light-heavyweight to fight James Irvin.

An odd premise, perhaps, but let's put that aside, for now.

The fight card boasted a litany of IFL ex-pats, quietly assimilated to the UFC nation, bound by honor and blood to pledge allegiance to the MMA juggernaut. Seriously. They put that in contracts now.

In a battle of Ultimate Fighter alum, CB Dollaway submitted limousine abuser and all around bad-drunk Jesse Taylor. Expect the Peruvian Necktie to make several appearances in the future, as Dollaway utilized the low percentage choke to secure the victory.

In the most controversial bout of the night, Kevin Burns did a Gilbert Yvel, gouging opponent Anthony Johnson repeatedly, before finally digging in so bad he stopped Johnson, who screamed in pain from the final gouge. Curiously, referee Steve Mazzagatti awarded the victory to Burns via TKO.

In the wake of the decision, Johnson and camp have promised to appeal, and one can only hope the NSAC will do the right thing, and overturn the decision.

IFL-vet Rory Markham scored the knockout of the night with a brutal head-kick KO over fellow UFC newcomer, Brodie Farber. In a lightweight contest, Frankie Edgar muscled his way to a unanimous decision win over Hermes Franca. Franca was unable to deal with Edgar's superior offensive wrestling, and save for the final moments of the fight, could not land any significant shots. Franca looked sluggish, and with good reason, coming off a year-long layoff due to a suspension for steroids.

Sluggish, is an apt way to describe Brandon Vera's performance against Reese Andy. Vera's debut at 205 was a forgettable one, beating Andy by unanimous decision, although never really displaying any significant offense or aggression. Andy, for his part, was simply much smaller than Vera, and out pointed in the lackluster contest.

This brings us back to our curious main event.

When first announced, Dana White claimed Anderson moving up to fight at 205 was entirely the fighter's idea. White claimed he had to oblige the request, after his champion dismantled all comers. In the preshow leading up to the event, Silva claimed he was asked by White to take the fight as a favor. To what, is this inconsistency due?

Was Dana White being disingenuous? Was this not really just a perfectly-timed request by #1P4P contender Anderson Silva to fight the man everyone in the 205 division is gunning for, "Sandman" James Irvin? Was this somehow just part of a ridiculous, last-ditch effort to drum up some competition - any competition for Affliction's first show?

I don't think I could even stand the thought.

Whatever the reason it happened, Anderson Silva fought James Irvin. "Fought" might not be the appropriate term. To put it in technical fightsport jargon, he punched his face off.

Lasting just over a minute, it was a hollow, but fun reminder of Silva's dominance. The Brazilian seems to finally have endeared himself to mainstream UFC fans, showing them he may not speak English, or be from their favorite three-letter nation, but he can really beat guys down and bust them open. And they can certainly appreciate that.

DREAM.5: LWGP FINALS

The best violence of the weekend was saved for last, as the final four participants of DREAM's inaugural light weight grand prix battled it out for the coveted pair of belts - one for the tournament itself, and one to be defended in the winner's new role as champion.

Fate had seen enough of FEG's bias and intervention, and sent its own representative to the finals, in the form of Nordic warrior Joachim "Hellboy" Hansen. After Eddie Alvarez bested Tatsuya Kawajiri in another Alvarez-involved early candidate for fight of the year, FEG's medical staff refused to let the American continue, citing a nasty eye injury, suffered at the hands of the crusher in his semi-final bout.

Kawajiri could not step in, however, as FEG's arcane tournament rules dictate that a fighter stopped with strikes cannot fill-in for an injured fighter. The spotlight turned to the winner of the alternate bout earlier in the evening, a bout between Kultar "Black Mamba" Gill, and Joachim "Hellboy" Hansen. In the short contest, Hansen secured an armbar victory over Gill, avoiding most of the Canadian's punches and vicious knees. His emerging from the fight unscathed would prove helpful, later in the night.

Hansen fought Shinya Aoki in the finals, after Aoki dominated Caol Uno to a unanimous decision win in the semi finals. Aoki seemed the obvious favorite - the two met before at Shockwave 2006, where Aoki turned Hansen into a highlight reel with a beautiful submission win via gogoplata.

Thor would have none of that this weekend, however.

The Norwegian stopped Aoki with a series of brutal punches on the ground to secure the win and the tournament championship. In the replays, it looked as if Aoki may have tapped due to the strikes.

In victory, Hansen promised his first defense would be against the American Alvarez. The two continue to show each other profound respect in the wake of their war a few months back.

In other action from the night, Mark Hunt made his long-awaited return to MMA. To be honest, I wish the wait was a little longer.

Hunt did not look good, weighing a reported 290lbs for the contest. Despite showing early displays of his formidable power, he was keylocked from the bottom by Alistair Overeem, just over a minute into the contest. This marks the second disappointing performance from Hunt, after he suffered a Clydesdale-esque roundhouse kick to the body KO from Semmy Schilt, in his obligatory return to K1 earlier this year.

Overeem for his part continues his hot streak. With a bout against Crocop now appearing inevitable, the Dutch striker looks to put together the most momentum his career has seen.

Other bouts saw Japanese fan-favorite Yoshihiro Akiyama put hard-lucker Katsuyori Shibata to sleep with a gi choke, Hideo Tokoro decision win over Takeshi Yamazaki, and UFC-vet Kuniyoshi Hironaka stop Motoki Miyazawa. Additionally, Uriah Faber prospect Joseph Benavidez stopped Junya Kudo via guillotine choke.

The card was probably DREAM's most solid effort to date - and, has reportedly drawn the highest ratings so far for FEG's new MMA venture. It will be interesting to see what this success brings - "bigger" fights, staged to maintain and heighten interest?

This wrapped up the weekend's events, and, like other happenings from the weekend, set the stage for promising upcoming fights. Affliction's second show is reportedly being finalized for early November, possibly November 8 in Atlantic City, New Jersey. While suitable venues abound in the gaming town, Donald Trump's famed Taj Mahal seems a likely possibility to play host.

Meanwhile, UFC 87 is coming up just a few weeks away, and DREAM.6 looms on the horizon in September.

For fans feeling over-saturated with fights, rest easy knowing you watched and digested an historic weekend of mixed martial arts.

For the rest of us, still hungry for more, rest easy - its only a short respite this week until Elite XC's second live show on CBS.

FEG (Fighting and Entertainment Group)  E’ LA SOCIETA’ CHE GESTISCE ED HA FONDATO  IL TORNEO DI KICK BOXING , K-1 RULES PIU IMPORTANTE AL MONDO.

E’ STATA FONDATA NEL 1993DA  Kazuyoshi Ishii E HA LA SEDE A TOKYO.L’ATTUALE PRESIDENTE E’  Nobuaki Kakuda.

DAL 2007 SONO 3 LE CATEGORIE DI PESO PER ALTRETTANTI TORNEI.

IL K-1 WORLD MAX (Middleweight Artistic Xtreme) – 70,5 KG, IL K-1 World GP Champions (DAI 70,5 AI 100 KG) E L’ULTIMA E NUOVA CATEGORIA I PESI MASSIMI OVER 100 KG.

LA FEG GESTISCE INOLTRE DREAM IMPORTANTISSIMO CIRCUITO MMA GIAPPONESE.

Men det här... det gör så direkt ont. Det får mig att känna mig så maktlös, så hjälplös... och framförallt får jag en känsla av inte en gång till.

Det går alltid fel, aldrig att det lyckas på något sätt, inte ens så jag någon gång kan få tro att det lyckas. Jag kan inte låta bli att hoppas, det är det ena jag vill, jag kan inte låta bli att önska... trots att jag innerst inne hela tiden vetat att jag drömt om en omöjlighet, som alltid.

Det blir bara fel jämt. Jag hatar mitt hjärta, jag hatar det, och jag hatar att jag måste vara den jag är, så förbannat misslyckad, jag drömmer drömmar som blir så orealistiska på grund av den jag är...

Får jag känslor för någon så slutar det alltid med att jag måste vara glad för dig när du träffar någon ny (alltid, det finns inga undantag, inte ens för korta perioder och inte ens så jag kan lura mig själv på något vis). Innerst inne vill jag att den jag får känslor för ska vara lycklig... men innerst inne vill jag vara lycklig jag med... och i ärlighetens namn... den lycka jag drömmer om får ni uppleva i omgångar de flesta av er ändå... Det är inte lätt att gå omkring och drömma om någon, om att vara tillsammans med någon, och sedan på en gång bara slå om och vara lycklig för hennes skull när hon väl träffar någon. En gång kanske det fungerar lite hjälpligt... men när det händer en andra gång.. en tredje.... helt enkelt när det är den enda sidan av kärleken jag får uppleva, den olyckliga.

Jag hatar det här, och jag hatar att alltid vara ensammen med det.

Jag blir bara mer och mer ensam för varje dag som går, ibland försöker jag vara mig själv men det känns alltid som det blir fel... jag är för mycket, är för lite... allt blir fel och vad jag än gör upskattas inte... Jag försöker hitta en balans, vad som inte är för mycket, inte är för lite... men ju mer ensam jag blir desto svårare blir det där att ta reda på vart gränserna går..

Ibland känns det som jag... äh skitsamma.

Jag har en klump i halsen, den har varit där ett tag nu. Tårarna får söva mig inatt, kanske lika bra så, för sova har jag haft svårt att göra på slutet. (som om någon egentligen brydde sig)

Production inside the Yokohama Arena looked stellar, and the crowd was treated to a beautiful intro video by Daisuke Sato, set to Love the One You're With, by Crosby, Stills, Nash & Young. Sato's work is truly special, and having his videos only adds to the familiar vibes PRIDE fans miss so much. It is a shame that American fans are robbed of the chance to properly see his work - HDNET is unable to include Sato's videos as part of their English language broadcast due to copyright issues. One would hope that FEG and HDNET could get together to ensure that rights were obtained to show Sato's work in the future, however, there appears to be a divide between the two organizations. The fact that Bas Rutten and Kenny Rice call the shows from a studio in the United States, rather than live in Japan at the event is telling.

The fights kicked off in spectacular fashion, with Shinya Aoki and Katsuhiko Nagata vying for the final remaining spot in DREAM's lightweight grand prix. Aoki furthered his mystique with another highlight reel submission win over the silver medalist in Judo. Known for flamboyant armbars, flying triangle chokes, and gogoplata victories, Aoki showed his versatility, submitting Nagata with a gogoplata from mount. For his part, Nagata was simply outmatched, unable to defend once Aoki obtained a dominant position on the ground.

The action continued with an absolute mismatch of epic proportions. In only his third mma fight, ssirum giant Lee Tae Hyun fought Golden Glory "Demolition Man", Alistair Overeem. The far-outmatched Korean was unable to mount any offense, as Overeem quickly landed a left-right combination followed up with a devastating knee to seal the deal. After his KO-win, Overeem charmed the crowd and furthered his campaign towards a match with Croatian striker Mirko Filipovic, exclaiming, "I want Crocop!"

Up next was a DREAM superfight, featuring Alavutdin Gadzhiyev taking on mma-neophyte Ralek Gracie. I'm not 100%, but I think Gadzhiyev was accompanied to the ring and cornered by the infamous Aliev Makhmud. For those of you who don't know who that is, he had a fight against Kiyoshi Tamura at Pride 29 - Fists of Fire. It was, to be kind, not a good performance from Makhmud.

Gracie opened the fight with a front push kick - shocking, I know. Despite Gadzhiyev ably defending his opponent's attempts to get the fight to the ground at first, Gracie was eventually able to impose his game. After gaining dominant position on the ground, Gracie worked for, and executed an armbar. After clearly tapping multiple times, Gadzhiyev complained after the stoppage, and seemed poised to attack Gracie. Cooler heads prevailed, and after announced as victor, Gracie communicated his desire to continue in DREAM.

The second superfight proved a very entertaining back-and-forth contest between Darren Uyenoyama and ZST's best, Hideo Tokoro. Tokoro largely controlled the fight, imposing his will and inflicting damage on his American opponent. For his part, however, Uyenoyama was always in the fight, showing great defense on the ground, and tremendous heart in the face of peril. Tokoro was impressive, showing his excellent grappling skills, as well as improved skills on the feet. The ZST and HERO's veteran dropped Uyenoyama with a big knee in the opening frame of the fight, and rocked his opponent later in the round with rapid-fire combinations. Towards the end of the round, Tokoro dropped Uyenoyama again with a knee, this time to the body. The Japanese fighter spent the rest of the round punishing Uyenoyama on the ground, utilizing ground n' pound and knees to the body to inflict damage.

In the second stanza, Uyenoyama was able to execute a single leg takedown, and land sporadic strikes to the downed Tokoro. Despite activity, the fight was stood up. After a brief exchange, Tokoro was able to take down his opponent and work for an armbar. Uyenoyama was having none of it, and was able to reverse. For the remainder of the fight, an exhausted Uyenoyama dropped superficial strikes on Tokoro. Tokoro took a unanimous decision win over Uyenoyama, and both fighters looked impressive in the spirited battle.

After the intermission, DREAM execs held a draw to determine the match-ups for the final round of the lightweight grand prix. It appears as though Kawajiri will have to wait to fight Caol Uno, at least for now, as the draw determined Uno-Aoki, and Kawajiri-Alvarez as final round match-ups.

After the break, Gegard Mousasi and Dong Sik Yoon went to war. That is, only after Yoon entered to the smooth, familiar strains of When Doves Cry, by Prince. Did you even need another reason to like Dong Sik Yoon?

Despite his outstanding musical taste, Yoon was unable to mount significant offense in the initial stages of the fight. After an early takedown by Yoon, Mousasi was able to reverse, and bring the fight back to the feet. From there, he dominated the majority of the opening round, using his superior striking skills, as well as defensive grappling to nullify most of Yoon's offense. When the fight went to the ground, Mousasi continued his onslaught. Eventually however, the tide turned against Mousasi after a kimura attempt - Yoon was able to reverse position and work for the infamous dongbar™. For a moment it appeared Yoon had pulled off another lazarus-like performance, but Mousasi was able to fend off the submission, reversing Yoon and ending the round on top.

The second round was all Mousasi. After some exchanges on the feet, Yoon tried to take the fight to the ground, but Mousasi reversed and quickly gained control. After locking up a body triangle, Mousasi punished Yoon relentlessly with strikes to the ears and head. Every time Yoon moved, Mousasi sank the body triangle tighter, and continued his assault. Yoon was able to survive the remaining time, but had no answer for any aspect of Mousasi's offense.

A Unanimous decision victory for Gegard Mousasi, and another impressive performance. The young fighter has been on an absolute tear - and against top level competition. Mousasi adds Yoon's name to a list of recent victims that includes Denis Kang and Evangelista "Cyborg" Santos.

Proving that Jesus would simply them rather just be friends, the rematch between Zelg Galesic and Kin Taiei had a familiar outcome.

In the opening seconds of their first fight, Galesic stopped Taiei with a cut on the eyelid. This fight lasted slightly longer before Taiei dislocated his elbow landing from a throw. Both fighters reacted with class and good humor to the incident, and assured fans and each other that a third fight was inevitable. Should they really tempt fate?

In what was probably the most anticipated match of the night, Ronaldo "Jacare" Souza met Jason "Mayhem" Miller. Despite flashes of offense from Miller on the feet in the first round, every time the two clinched or hit the ground, "Jacare" simply imposed his much stronger grappling game. In the second half of the first, the Brazilian worked to Miller's back, looking for the rear naked choke. After a familiar "not too much holding" refrain from Yuji Shimada, "Jacare" looked to have the choke, but Miller was able to get out of immediate danger. In the closing moments of the round, "Mayhem" was able to escape, and attempted to rain down strikes on "Jacare", but the Brazilian was able to tie up and avoid any damage.

The second round saw familiar action, with "Mayhem" unable to do anything while tied up with "Jacare". There were times when Miller was able to land some strikes and impose his game. These were fleeting however, as every time the competitors got close, "Jacare" would swallow his opponent up. A workman-like performance from Souza, and a disappointing loss for Miller, who was obviously frustrated at the conclusion of the fight.

In the main event of the evening, hopes of nostalgia were dashed - and quickly at that, as Melvin Manhoef and legend Kazushi Sakuraba squared off. Fans of the Japanese showman hoped that somehow, Sakuraba would be able to withstand the inevitable initial onslaught, and persevere - as he's done so many times before - to impose his submission game.

It was not to be.

After a tentative few opening moments, Manhoef landed a high kick and unleashed a flurry of strikes, sending Sakuraba to the canvas. From there, Manhoef continued his attack, relentlessly hammering the elder statesman's face until the referee was forced to intervene. In hindsight the outcome seems obvious, however many fans often forget that fighters do not exist in vacuums - the Sakuraba of 2008 is not the Sakuraba of 1999. Or 2002. Or 2005. Or 2007, for that matter.

It would be nice to see Sakuraba get another big victory. His legend is long solidified, but it would be nice to see him go out on a positive note. I think many fans were hoping this match could have been a final "big" victory.

Despite the sad ending to the event for Sakuraba fans, DREAM.4 was the promotion's most solid effort to date, and it appears the shows are getting better with each installment. The upcoming DREAM.5 looks to continue this trend, with the much anticipated return of fan-favorite Norifumi "Kid" Yamamoto. DREAM.5 will also showcase the lightweight grand prix semi-finals and finals, as Tatsuya Kawajiri takes on Eddie Alvarez, and Caol Uno fights Shinya Aoki. The winners of these two fights will go on to fight in the finals, presumably the final match and main event of DREAM.5.

Jag kan inte ens börja förklara hur ont det gör när min dröm gått i kras på grund av att din dröm slagit in. Samtidigt älskar jag dig för mycket för att missunna dig något av det, du förtjänar bara det bästa, och jag är inte det bästa. Bara det lilla jag fått ta del av det säger mig att det är så äkta, det har du indirekt berättat för mig.

Men vetskapen av att du är lycklig, och vetskapen av att jag trots allt verkligen unnar dig allt det där, torkar inte bort de tårar som rinner nedför mina kinder. Den här dagen känns tom redan innan den egentligen börjat.

Vi kom in strax före nio och inga barn sover än
Det kommer att bli jobbigt för som att stiga upp i morgon..
Eller kanske inte.. ibland kan dom vara förvånansvärt pigga för att ha sovit lite.
Och ibland så är dom attans jobbiga att få upp fast som har sovit en himla massa timmar.
Ja vi får bara hoppas på det bästa i morgon.. *ler*

Snart så är det sommarlov.. snart!!!
Så himla skönt ju..
På Torsdag så är det avslutning..
Fem morgnar kvar att stiga upp och passa tidiga tider..
Krillan, vårat utomhusbad, öppnar också nästa vecka..tror jag nu!!
Är det någon som vet??
Ja där ska vi då bo hela sommaren *ler*
Ja ni... det är så skönt med sommarlov.. eller hur?? *ler*

Här är lite gamla bilder från ett par år sedan då vi var på Krillan och badade.

Hanna och Elias
Johannes

Marcus

Hanna

Det sköna badandet har vi ju framför oss, som tur är ju *ler*

Gud vad jag saknar min lilla gumma..
Vill bara hämta hem henne omedelbart..
Fast just nu så sover hon ju..
Men snart är hon hemma..snart!!

Klockan är nu 22:51..satte på en maskin med tvätt nyss
Ja det var ju smart... nu får jag sitta uppe tills det är klart, blähäää!
Fast tur i oturen så tog jag ett kort program..
så en timma tar det nog bara, i stället för dom vanliga två.

Ojdå, jordbävning på Island.. huuu!!!
Räcker det inte med dessa jordbävningar nu!!!
Jordbävningar som skapar förstörelse och tragik överallt.
Vart är det härnäst som marken ryter till?

Foto taget efter jordbävningskatastrofen i San Francisco 1906

Ja det är tur att man bor som man bor..
Jag skulle inte våga bo i ett område som riskerar jordbävningar..
Ja eller andra naturkatastrofer som Tsunami eller Vulkanutbrott
Nää, det är jag för feg för.. Huuu vad feg jag är! - skitfeg!!
Bäst att hålla sig till trakterna kring Köping ju *ler*
Här är det bara åskan som mullrar och ryter.. inte jorden

Nu ska jag passa på att vika lite tvätt.. hela soffan är full ju.. inte kul ju!!
Men det måste ju plockas undan så medan jag väntar på maskinen
så är det väl bäst att jag börjar med högen.

Ni får ha det så bra.. alla!!

Sköt om er och varandra nu... ordentligt!!

KramKram!!

2. Ob wir uns einem anderen Verband anschließen, und falls ja, welchem, hat sich nun etwas mehr geklärt: Realistisch und nützlich könnten die strukturellen Verbindungen zum Bund der FeG sein oder vielleicht die zum Gemeinschafts-Diakonie-Verband. Zumindest bei den FeG hätten wir alle Freiheiten einer Gemeinde, ohne uns verbiegen zu müssen, wären aber dennoch in ein bestehendes Netzwerk von Christen aufgenommen. Abgesehen von rechtlichen Vorteilen, ist mir der Blick über den Tellerrand sehr wichtig. Denn letztlich geht es ja nicht um DEN Verband oder DIE Satzung, sondern um das Reich Gottes. Alles Hinderliche hat zu weichen.
Abgesehen davon müssten wir bei den FeG wohl noch nicht mal ein e.V. sein, sondern könnten über die Körperschaft des Bundes rechtlich arbeiten.
Und das Wichtige: In diesen beiden Verbänden besteht kein Zwang, in die Ev. Landeskirche hineintaufen zu müssen.

3. Strukturfragen zum Thema "Gemeinde" klären sich für mich sehr deutlich. Es scheint in die Richtung "Hausgemeinde" zu gehen. Schlicht, einfach, unkompliziert, nur eine Hierarchie: die zu Jesus Christus hin. Ob sich dann 2 oder 3 oder 20 treffen - wenn es im Namen Jesu geschieht, dann ist das Gemeinde.
Zu Punkt 3 werde ich demnächst noch mehr schreiben, weil diese Erkenntnis bei mir einfach nur Faszination, Unsicherheit, Spannung und Begeisterung auslöst. Ich habe Feuer gefangen.

Glöm det där inledande stycket på förra inlägget. Det är tomt så tomt i mitt liv just nu och jag fylls gång på gång av känslor som jag haft förut, kan minnas saker jag skrivit (inte bara på den här bloggen) som redan förklarar hur jag känner. Har läst bakåt, nickat instämmande och igenkännande med mina egna ord.

Jag minns sällan t.ex. specifika inlägg, om det handlar om bloggen, särskilt bra, däremot kan jag minnas rubriker av någon anledning. En sådan rubrik väcktes till liv i mitt minne idag...

Jag är nog ganska så krävande just nu, lite jobbig att ha i sin närhet... skulle allra helst vilja ha någon att prata med någon gång ibland, kanske bara lite kort, eller så lite längre... men någon som offrade lite tid på mig. Tyvärr skulle den någon måsta vara speciell på något sätt och... det kommer inte hända helt enkelt.

Min själ behöver näring, men den sorts näring den behöver kan den inte få.

Mina ord kommer inte till mig inatt... jag känner bara en tomhet... och en evig trängtan efter... någon.

Det är lite komiskt.. två stycken reagerade på de där orden, de där orden om hur markant min osynlighet egentligen är, och skulle vara, i verkliga livet jämfört med såhär, förmedlat via en datorskärm. Båda två målade mig strax därefter med en genomskinlig färg. Jag klandrar dem inte, jag kan förstå dem, men besviken.. eller snarare ledsen, det blir jag ändå. För jag v i l l inte vara osynlig. Och nej, jag gör inte allt jag kan för att inte vara osynlig, men heller ej tvärtom, jag försöker faktiskt vara lite synlig, kanske inte så väldigt bra, men jag försöker.. det går bara rent åt... med det..

Jag har redan börjat se tendenser, just för ögonblicket är jag synlig, men jag kan nästan slå vad, (om pengar.. inte bara säga det..) om att jag inom en inte alltför lång framtid kommer vara målad med samma osynlighetsfärg.

Om du inte vill veta av mig, gör inte det då... fyll mig inte med hopp, det gör bara saken värre.

Det hade inte behövts mycket.. lite elektronisk kontakt med rätt person hade kunnat lysa upp en lite grå och tråkig helg.. men men, det är svårt med sånt om den viljan inte är ömsesidig, då är det bättre att sitta och lyssna på den där klockan istället, inte lägga över min ensamhet på någon annans ansvar, bättre jag håller den för mig själv i så stor utsträckning det går. Hade verkligen velat ha någon att prata med den här helgen.. någon sådär lättsam att prata med..

Jag undrar om problemet är att jag själv inte är lättsam att prata med.. Kanske måste jag falla in i den där rollen där jag är den artiga, trevliga, roliga och lättsamma för att folk ska kunna prata med mig. Men dagar som denna, dagar som de jag spenderat den här helgen med så känns det så dumt att vara sån.. att vara den där trevliga, skämtsamma.. det känns så fejkat.

Normalt sett har jag inget problem att trycka undan mina känslor, jag kan må dåligt men samtidigt vara skämtsam och trevlig utan att det behöver vara fejkat, jag klarar av att tränga undan mina känslor.. normalt sett... men så kommer det perioder, som nu, då det bara känns så fel att vara den där.. lättsamma.. det känns som jag lika gärna skulle kunna säga "cykelpump"..

Min dödslängtan har börjat smyga sig tillbaka.. inte så farligt än så länge, men den kommer och går.. blir sakta men säkert lite intensivare.

Die Frankenbacher begrüßen einen immer ganz liebevoll, so auch dieses Mal mit einem Schokohasen.
Von der Deko, vom Raum und der Grundstimmung waren es eigentlich perfekte Voraussetzungen für einen Lobpreisabend.
Die Band hat einige geniale Arrangements zu Gehör gebracht. Unglaublich war das Schlagzeug bei "Ich will dir danken", top!
Christian am Klavier ist ja sowieso eine Klasse für sich.
Hat mir sehr gut gefallen, war nur wieder so laut, dass manche sich beim Singen selbst nicht hören konnten. Um uns herum die Leute haben zum Größtenteil nicht mitgesungen, ist mir jetzt schon in mehreren Gottesdiensten aufgefallen, dass die Leute entweder bei zu leiser oder auch bei zu lauter Musik nicht mitsingen...
Das war mir heute aber herzlich egal, dann brüll ich eben bei manchen Liedern. Ich konnte mich nur nicht richtig auf den Lobpreis einlassen, weil ich bei jeder Bewegung wieder Schmerzen habe. Es ist wieder die gleiche Stelle am Rücken und sicherlich ein Gebetsanliegen!

Ich wünsch euch allen ein schönes Osterfest!
Heute im Gottesdienst war ich an einigen Stellen total gerührt... Karfreitag ist immer so besonders. So wichtig, so unfassbar.
Das schönste Fest von der ganzen Welt wird hoffentlich bei euch allen gut!
Seid gesegnet!