Illustration från hösten 2007.

Har du ett större renoveringsprojekt på gång? Då kan det vara bra att tänka till lite extra innan du ger dig på större förändringar i ett gammalt hus. Else "Sproussa" Ronnevig, som började intressera sig för renovering av gamla byggnader redan på 70-talet, är en av vårt grannland Norges skickligaste inom området. Här är hennes tio bästa tips för en lyckad renovering.

• Vid renoveringsarbeten är tiden din bästa vän. "Skynda långsamt" och bekanta dig med husets historia för att hitta dess kvalitéer.

• Tänk på att gamla hus har själ och atmosfär, som lätt försvinner, om du inte går varsamt fram. Byter du ut för mycket förringas och reduceras den upplevelse av ålder vi vill bevara.

• Låt det som är bra vara ifred. Gammalt trävirke, som inte är rötskadat, är minst lika bra som nytt.

• Välj hantverkare med omsorg. En hantverkare kan vara hur snabb som helst, men har han inte intresset, kunskaperna och känslan för gamla hus blir ofta resultatet därefter.

• Be alltid om referenser när du tar kontakt med hantverkare du inte känner. Gå på besiktning och se med egna ögon om arbetet utförs på det du sätt du vill.

• Kontakta fackfolk! Skaffa dig så mycket information som möjligt. Läs böcker, fråga andra som har erfarenhet av renovering. Då blir det lättare för dig att ställa de rätta frågorna, och du kan föra en bättre dialog med hantverkaren.

• Värdera vad du väljer noga. En hantverkare kan inte lastas om du väljer fel. Din hållning och ditt avgörande i olika situationer är också avgörande för ett gott resultat.

• För all del, låt inte det bli ett mål att få allt vinkel- och vågrätt. Tänk otraditionellt, med andra ord traditionellt. Gamla hus är inte anpassade för Svensk standard.

• Gör i ordning huset på dess egna villkor. Det är inte nödvändigt att tillföra pråliga detaljer och en utstyrsel det aldrig haft.

• Var stolt över ditt hus. En stolt ägare är husets bästa vän.

Tipsen ovan hittade jag via en artikel i Vi i villa. Fler tips och råd om gamla hus hittar du på hennes hemsida www.sprossa.no

Som en följd av - eller möjligen som en reaktion mot - det ökade hemmafixandet, tycks intresset för det egna husets kulturhistoriska värden ha vaknat på riktigt. För det som en gång på 1970-talet utgjorde en gräsrotsrörelse, har en bit in på det nya millenniet vuxit till en mindre folkrörelse.

Idag finns ett stort utbud av begagnade och nytillverkade ”reservdelar” till gamla hus. Retro har samtidigt blivit en inredningsstil i sig, skriver Pauline Josephsson i en läsvärd artikel på tidningen Vi i villas webplats. I artikeln ges många kloka råd när det gäller byggnadsvård och renovering.

- Ett varsamt förhållningssätt är att rekommendera, säger Stephan Fickler. Många har bråttom att renovera när de flyttar in i sitt hus, badrum och kök byts ofta ut direkt. Men ofta är det de första åtgärderna som man först ångrar! Det finns oftast en röd tråd i utformningen av ett hus; detaljer som färgsättning, snickerier och beslag är ofta medvetet gestaltade för att skapa en harmonisk helhet. Denna röda tråd ger huset dess karaktär och det är kanske den man omedvetet fastnade för när man en gång köpte huset.

- I Sverige blir människor mer och mer noggranna med vad de köper, i fråga om material, kvalitet och ekologiskt tänkande. Man kan nästan kalla det för en folkrörelse. Folk är mer medvetna och mer kunniga. Man handlar en livsstil. Kanske för att återskapa en slags stämning som man sammankopplar med trygghet. Möjligen är det en reaktion mot massproduktionen; vissa produkter man köper idag har så dålig kvalitet att de knappt klarar transporten, säger Dan Jensen, Byggfabriken.

Rådhuset uppfördes åren 1909-1915 efter ritningar av arkitekten Carl Westman. Byggnaden uppfördes av Stockholms stad för den då kommunala rådhusrätten, men tillhör numera staten. Byggnaden har influerats av Vasatidens arkitektur och har drag av Vadstena slott.

Huset invigdes den 3 december 1915 av kung Gustaf V samt prinsarna Carl och Eugen. Byggnadstiden var cirka fem år och kostnaden hamnade på 2,9 miljoner kronor.

Tingsrättens verksamhet har sedan många år varit för omfattande för att rymmas i Rådhuset och har därför även fått bedrivas i andra byggnader i närheten. Sedan domsagan minskats ned till att omfatta Stockholms innerstad samt Lidingö kommun kommer tingsrätten åter att kunna inrymmas helt i Rådhuset. Dock kommer byggnaden dessförinnan att genomgå en omfattande renovering.

Byggnaden ligger intill Stockholms polishus och är förbunden med detta genom en kulvert.

Släckningsarbetet skedde med endast fyra brandbilar, jag uppskattade antalet poliser och väktare på plats som fler än antalet brandmän. Poliserna och väktarna hade spärrat av ett enormt område runt huset. Visserligen är huset gigantiskt men man verkade ha tagit i överkant.

Branden är på översta våningen och det ryker ur fönstren fast man inte ser det på bilden ovan.

Och vad är det för skitlag om att man inte får plocka bland andras sopor. Som på återvinningen t ex. Har någon annan slängt något helt och fint sm man själv kan ta hand om och putsa till så får man inte det för nejnej, sopor är tabu och man vet ju aldrig vad folk har gjort med saker(på samma sätt som det är vidrigt att använda second handkläder för många medans de klagar på miljöförstöring och barnarbete utan att koppla ihop det med deras egna klädinköp. Lovely...).

äh, orka. det borde vara en lag på att istället för att slänga hela saker så måste de lämnas in på en station ifall nån annan vill ha dem, och sen kan de eldas upp eller användas som tätning i vadfansomhelst.
Och det skulle givetvis vara gratis att ställa sina saker där och gratis att ta något med sig. Man ska kunna paxa(eller 'reservera' som vuxenvärlden kallar det) saker, sätta på en lapp om att man ska ha den, och alla de där trista gamla fabrikslokalerna som ingen vill jobba i längre kan komma till användning, och några nu arbetslösa kan få jobb med att kolla så att folk inte använder platsen som dumpningsplats för skit utan ser till att de slänger dem på rätt återvinningsplats.

NÅgot åt det hållet kanske? En slags Myrorna fast med statligt tvång(för folk älskar ju staten OCH tvång. Hrm...)Loppisarna skulle ju finnas kvar ändå, få en högre status kanske. vem vet.

Igår på teve ville jag gråta lite. Inte för att jag var ledsen, mest för att jag hade längtan.
De visade hur någon hade köpt ett gammalt k-märkt ruggigt hus och skulle börja renovera upp det till original igen och jag blir uppriktigt ledsen när vackra saker som hus med utsmyckningar och år på nacken får stå och ta in vatten och vänta på ny kärlek som kan täta dem och byta ut delar och huset får vara en blek skugga av sitt forna jag, men det slutade lyckligt. Huset blev snart glatt igen. De hittade mängder av tapetlager från olika år, och utsmyckningar i taket och...jag blir så kär i sånt, skulle älska att flytta in i ett hus som måste vänja sig vid ens närvaro, som har glada hemligheter bakom väggarna och visar sig ha en öppen spis bakom en väggskiva och en svängd trapp bakom andra skivor som nån spikat fast på väggen, och fint golv under plastmattan och...

...det kanske är sagotanten i mig som längtar mest
själv börjar jag bli en smula hungrig och känner mig alldeles bögig i all denna kreativa längtan

 

I morse hade jag just träffat ägaren till caféet som kommer att inte-finnas, och vara rivet till sommaren. Då var jag arg och sorgsen. Så här ser café-huset ut idag i slutet av mars 2008, en liten spillra stödd mot flydda grannar:

Till höger har alla de gamla husen rivits redan, och nya är på gång att byggas. Till vänster ligger tjurfäktningsarenan Ortega Cano som byggdes år 1854 och restaurerades år 1911. Ortega Cano är dessutom namnet på Cartagenas kända tjurfäktare.

Nyligen har en amfiteater upptäckts under tjurfäktningsarenan, och nu ska den plockas fram. Det sägs att man även ska spara endel av tjurfäktningsarenan under utgrävningarna av arenan för forna gladiatorspel, och det för djäkligt om de inte gör det, särskilt som det är en av Spaniens äldsta tjurfäktningsarenor:

Här är farligt förfallet, och en upptäcksfärd med kameran görs med trevande steg och andan i halsgropen, medan dörrarna smäller i luften av vinddragen. Det finns delar som "bebotts", och det finns delar som ensamt rasar. Se hålen i taket/golvet. Uppspelt att det gick att gå omkring här, men tror att det är slut med det ganska snart.

Här är byggnaden mittemot som hör till Universitetet, och gissar jag, anger tonen för hur det kommer att se ut där caféet står/stått:

Kunde varit värre:

Det första man ser när Cartagena uppenbarar sig utifrån havet är dussintals med lyftkranar, fler än jag någonsin sett. Och Cartagenas gamla centrum är vad jag kan minnas den stad jag någonsin sett med flest övergivna gamla hus. Inte nya tomma tillfälligt övergivna kantiga lägenheter som längs turist-stråken, utan tomma detaljerade fasader där ingen längre kan bo i rummen bakom. Hopp väcks av det rätt mångna antalet fasader som rangligt och skört står ensamma mot byggställningar, utan något annat än luft bakom. Alltså sparas fasaderna för att bygga moderna lägenheter bakom:

Men på ännu fler ställen gapar bara tomma hål, gul isolering, och grannväggar med kakelrester där de olika våningarnas kök och badrum fanns:

Det är verkligen alldeles fullt med tomma gamla hus vars vackra fasader står slitna och grånande:

Något annat som är slående här är de utgrävningar som sker omkring kullarnas toppar. Du tittar in i sidogränderna, och så slutar de som i tomma intet, alldeles abrupt avslutade och utbytta mot jord och berg och ruiner därunder. Eller bara ett stort inget-där:

Vi vandrade bland detta underliga skelett av något som varit, inte längre är, undrandes vad som komma skall. Rivet och rasat omvartannat, och så här och var folk som bor kvar. Tittade in i ett hål i jorden där allt omkring var bortforslat, och ut ur berget hördes en vasst kraxig röst som undrade vad vi glodde på, och bad oss fara och flyga. Tiago som såg bäst in i skumrasket sa det var en kvinna i tjugoårsåldern.

Längre ner följer det jag upprört skrev imorse - efter vanmakten i caféägarens ögon när jag frågade vad som kommer att hända med hans ställe, och han svarade att det ska rivas innan sommaren. Jag hann inte ens gå till min egen dator, utan tog första bästa spanska hamn-dator för att uttrycka mig. Funderar nu på att redigera om åäö-stavningen, men fyller istället på så här, för att ge en lite mer fördjupning i hur det ser ut här, och bredd till mitt kanske nyanslösa utspel.
Och naturligtvis vill jag hit igen! Det kan bli jättefint. ..Jag är svag i min tro på det just nu, men jag hoppas. Jag hoppas att anledningen till att de fina gamla husen står tomma och övergivna, är att man väntar på att ha råd att restaurera dem istället för att riva dem. Och jag förstår att det måste vara en står ekonomisk risk att riva, eftersom det nog garanterat finns rester under från romartiden eller tidigare, som enligt lag skall vidarebefordras till arkeologerna. Överallt ser man vittnesmål om det.

Och det finns både bevarade och nyrenoverade hus som inger ett visst förtroende. De som är nyrenoverade utan kalkfärg tycker jag sämre om än de som låter kalken ge liv till ytan. Blir så stumt och trist med modernare sk plastfärger, tycker jag. Ett långt inlägg om tycke, och medvetenhet om att andra tycker annorlunda.

SORG OCH ILSKA FRÅN INLÄGGET IMORSE UTAN ÅÄÖ:

Halla! (spanskt tangentbord)
ARG!
Upprord over hur arkitekter, politiker, och i slutandan FOLK tanker och agerar.
Fan oxa nar charmiga hus med sjal
(soul alltsa... problem utan prickarn vi har i slutet i alfabetet..)
rivs for att arkitektritade komplex ska inta hela omraden!
Bevara sparen av tidigare generationer, och bygg vidare utifran det i en kreativ komposition istallet sager jag.
Argt irriterad pa stilagenter!
Ska stod-support-fika nu pa ett stalle som ar borta till sommaren. Agaren har sadan uppgiven sorg i ogonen och hjartat att det skar i mig.

Jag tror Cartagena ar som bast nu, och att jag aldrig mer vill besoka det,

for jag kommer att bli sa ledsen nar de gamla luggslitna husen ar overkorda och borta, for evigt, tack vare politikers storslagna planer och "goda idéer".
Ofarlatligt for all framtid, ofarlitligt dumt.

Jag har inte sett nagra hembygdsmuseum i Spanien!
Det skulle verkligen behovas manga sadana, tycker jag.
Verkar som om det bara ar gagna hogkulturer som raknas, och den tranga fattigdomen, smaboddheten, hemkarleken och noden i det lilla - det ar inte fint nog att minnas!

Ay, vad det fyller mig med sorg att de som bestammer- folket, och politikerna vi/de valjer - inte alskar samma som jag alskar!!
Oppna hjartana sa som JAG vill!!!!...?

_

Ironiskt nog, tillägger jag i efterhand, efter dagens besök på hd.se/svalov,
så ser jag att just nu idag, just i min kommun där just jag är politiker;
är frågan kring vad som är förfall på tapeten i Teckomatorp.
Sociala frågor blir endel av frågestallningen, där som här.

_

Påtal om Teckomatorp och nitiska arkitekter samt välvilliga politiker;
Jag hör till dem som vill att pizzerian ska få finnas kvar i någon form vid tågstationstorget med sina nuvarande ägare, så länge de själva vill det, och utan ekonomiska förluster för dem. Bygg vidare utifrån det som finns i en kreativ komposition med gammalt och nytt.
stängningsrisk
protester