Debatten lät ungefär såhär:

- Ni i glesbygden lever på bidrag som stadsborna betalar genom sin skatt, era lata idioter!

- Ni i städerna klarar er inte utan glesbygdens produktion av energi, mat och exportskog, era onödiga fjantar!

- Folk i glesbygden borde ge upp eftersom alla unga flyttar därifrån, inse fakta era lata idioter!

- Folk i städerna borde ge upp eftersom det redan är överfullt och jättedyrt och inte blir det bättre av att alla flyttar dit, inse fakta era onödiga fjantar!

Till alla som debatterat vill jag säga:

Skyll inte på varann. Inse att båda är lika viktiga. Uppmana inte varandra att ge upp. Säg förlåt!

Jag är Debatts dagisfröken och uppfostrare.

Tony Johansson, 33 år, Mellerud, har varit engagerad i Miljöpartiet sedan 1994. 1998 blev han den hittills yngste ledamoten i Västra Götalandsregionens fullmäktigeförsamling, och är inne på elfte året som regionpolitiskt aktiv, numera som politisk sekreterare.

- Jag engagerade mig i Miljöpartiet sommaren före folkomröstningen om EU och var ivrig anhängare på nej- sidan, säger Tony. Samtidigt måste folkomröstningsresultatet respekteras, det tycker jag när det gäller kärnkraften och det tycker jag när det gäller EU. Därför har jag bestämt mig för att rösta NEJ igen, den här gången till utträdeskravet.

Tony, som själv bor i en avfolkningsbygd, tycker att det bästa sättet att motverka EU:s negativa sidor är att påverka inifrån. Han menar att EU finns och kommer att prägla mycket i Sverige, oavsett om vi är med eller ej. Han tycker också att Miljöpartiet ska bejaka sin linje som ett gränsöverskridande parti.

- De som sitter på makten är till stora delar indirekt valda, vilket gör EU både trubbigt och tveksamt ur ett demokratiskt perspektiv. Men precis som det i bland krävs kommunalförbund för att klara av att hantera svåra frågor bland småkommunerna på landsbygden, så krävs det ett samverkansorgan mellan Europas länder för att kunna hantera stora framtidsutmaningar som klimathotet. Och EU är det organ som står till buds, oavsett om vi gillar det eller inte, avslutar Tony.

Norrland kanske ska få ta del av en ny europaväg. E16 skall - i den bästa av ängslig regionalpolitiks världar - gå från Oslo till Gävle via bland annat Borlänge och Falun. Gefle Dagblad skriver att Vägverket ska "granska vad som krävs för att klassa sträckan som Europaväg". Grabbarna på verket kanske också borde kolla om de gamla klassikerna E14, E12 och E10 fortfarande uppfyller kraven. 11-åringen i mig misstänker att så inte är fallet.

Av: David Lindelöw

Jag tror att det finns bra möjligheter i att exploatering kan ske närmare sjöarna i glesbygden, det är ju en stor kvalitet att kunna bo nära en sjö eller havet. Svårare har jag att förstå varför man ska slopa strandskyddet helt, om än bara kring vissa sjöar. Man kan ju kanske släppa det till en mindre bit från vattnet istället. Såvitt jag förstår vill man primärt ha utsikten. Att kunna doppa tårna i vattnet från altanen känns lite onödigt...

Melleruds kommun har agerat i ärendet. Då de inte fått svar från länsstyrelesen om dispens från strandskyddet kring Sunnanå hamn antog de att inget svar betyder klartecken och byggde ett gäng sjöbodar som fritidsbostäder. Vän av ordning påpekar kanske att sjöbodar inte är fritidshus. Här finns också annat att dra i. Men åtminstone, slopat strandskydd (om än på eget bevåg) ger ny attraktivitet för kommunen. Efterfrågan finns, man kan köpa sin bostadsrätt för 700 000, och det är för ynka 18 kvadrat.

Fast sen var det det här med grad av exploatering. Just Melleruds sjöbodar kan knappast vara en plats med lågt exploateringstryck med tanke på prisläget.

Det finns ett gäng problem med lättning av strandskyddet i lågexploaterade områden. Som synes ovan vill folk gärna exploatera där det redan finns ett tryck. Dessutom, om man börjar lätta på strandskyddet på en plats kommer den så småningom få ett högre exploateringstryck. Ska man då ändra tillbaka strandskyddsgränsen?

Kanske har man på Miljödepartementet mest funderat i banor kring "det ensamma huset vid den lilla sjön". Där en glad sommargäst med skogsmulletendenser gärna slår upp en liten sommarstuga. Men i själva verket är nog dessa exploateringar i fåtal jämtemot de som man vill bygga vid platser som i exemplet Mellerud.

Har Miljödepartementet en något idealiserad bild av exploatering i glesbygd?

Av: Karl Rüter

Med anledning av det senaste kommunala utspelet (att skolan här ska läggas ner innan hösten), samlades vi i föräldrarådet och skrev en skrivelse igår. Publicerar den här (men har censurerat namn, orter etc.):

X kommun – gör din glesbygd glesare!

När alla Herr/Fru Kostnad flyttat från glest befolkade områden, gör kommunen en besparing på miljoner! Grattis! Men efter 2013? Vad har hänt med de övriga kontona i kommunen? Hur många skattebetalare är kvar då? 

X kommun har i dagarna presenterat rapporten Skola 2013. I samtliga åtgärdspaket föreslås att X skola Åk F-6 flyttas till X centralskola redan hösten 2008.
Var finns framsyntheten?
Var finns planering och framförhållning?
Var finns omtanken om det viktigaste vi har – våra barn?
Vad gör våra kommunvalda politiker? Jo – de misshandlar våra barn psykiskt!

Intressant är att X kommun väljer att i första hand lägga ner den skola som arbetar utifrån Montessori-pedagogik. Andra kommuner i vårt avlånga land ser skolor med alternativ pedagogik som en resurs, inte som en kvarnsten kring halsen. Under våren har fokus legat på arbetsro och lugn i vår skola. Nu släpper kommunen en bomb i form av nedläggning redan till hösten.

Föräldrar och personal vid X skola har under flera år föreslagit olika besparingar för att få skolans budget i balans. Dessa förslag har kommunen inte tagit fasta på. Ett exempel är kostnaden för sporthallen. Idag belastar hela kostnaden för denna hall skolans budget. Vilka använder hallen minst? Jo, skolan! Vid X skola utnyttjar vi naturen omkring oss för friskvård och gymnastik året om.  Föräldrarådet vid X skola KRÄVER följande:

• Konsekvensbeskrivning av åtgärderna i rapporten X.
• Beskrivning av samtliga kostnader rörande X skola.
• Siffror gällande de besparingar som görs vid en eventuell nedläggning.
• Samtliga partiers reflektioner angående positiva och negativa konsekvenser samt väntande samhällseffekter vid nedläggningar av kommunens byskolor.

 Vi kräver också svar på:

• Har kommunen tittat på alternativa lösningar – exempelvis intraprenadskola?
• Hur är det praktiskt möjligt att flytta en skola på några få månader och samtidigt behålla undervisningskvalitén?
• Var finns framtidstron? Vad händer efter 2013? Finns det någon levande landsbygd kvar inom kommunen i framtiden? Vilka blir samhällskonsekvenserna? Hur ska kommunen leva vidare om glesbygdsborna försvinner?

Underskatta inte glesbygden och småskolorna! Till skillnad från kommunpolitikerna så hävdar Skolverket att undervisningskvalitén inte är sämre i små skolor. Vi i X ger inte upp. Vi kommer att strida för att den skolplikt som råder faktiskt måste få kosta. Vi vill att vår bygd ska överleva, att våra företag ska fortsätta blomstra och vi ska fortsätta förmedla framtidstro till våra barn!

Föräldrarådet vid X skola
Namn x 4

I Sverige, som ett glest befolkat land med stor yta, är utsläppen förmodligen försvinnande små ur ett globalt perspektiv. Även om vi skulle sluta köra privatbilar i Sverige skulle det knappas märkas totalt på jordklotet, åtminstone då det gäller CO2. Det som utgör det största problemet i Sverige är den tunga trafiken. Här måste naturligtvis krafttag tas för att få över tonnaget på järnväg och båt.

Sverige har allt sedan 60-talet varit ett högskatteland. Myndigheterna har haft en idé om att höga skatter är bra för utvecklingen och för befolkningens välstånd. Graden av skatteuttag ökar beroende på var politiskt man står på höger/vänsterskalan. Ju längre till vänster man kommer på den politiska skalan desto högre skatt vill man ta ut. I bland får man till och med höra, både från vänsterpartister och miljöpartister, önskemål framföras om att staten skall ta ut 100% skatt och att medborgarna då skulle få en medborgarlön istället.

Skatterna började stiga brant i Sverige när den offentliga sektorn expanderades delvis för att man ville skapa arbetstillfällen för alla de kvinnor som helt plötsligt skulle ut på arbetsmarknaden, samtidigt som industrin rationaliserades och effektiviserades.

Vad man kan konstatera är att i förhållande till övriga Europa har vi i Sverige från och med 70-talets början blivit allt "fattigare", eller man kan säga att medborgarna i andra europeiska länder fått kommit i kapp och gått förbi. Jag minns när jag började jobba i ett exportföretag i början av 70-talet och ganska snart fick resa ute i Europa hur rik man kände sig som svensk. Jag tjänade strax över 2 000:- i månaden men när jag kom till Tyskland, Frankrike, England, Italien etc så tyckte jag  allting var billigt. Kronan var starkt värderad i förhållande till andra valutor.

Efter det har skatterna ökat hela tiden, vi har haft ett antal devalveringar som också gjort oss "fattigare", vi anammade inte EURO´n heller och i dag nästan 40 år senare blir man som privatperson chockad över hur dyrt det är om man t ex skall äta en lunch i något europeiskt land, för att inte tala om Norge. Kronan känns nästan som en skräpvaluta.

Konsekvent har statsmakten också beskattat drivmedel väldigt högt i Sverige. Initialt var orsaken till de höga skatterna att få intäkter till statskassan. Nu har man i retoriken miljön som orsak till de höga skatterna på drivmedel, för tillfället endast på fossila bränslen, men vänta bara skatter kommer förmodligen även på s.k. miljöbränslen.

I Sverige har man tvärsemot övriga Europa haft stort motstånd mot dieselbilar. Dom har beskattats extra hårt, vilket också gjort att vi har har en låg andel dieselbilar i Sverige, även om vi nu ser en ökning. Som alla vet drar moderna dieselbilar ca 25-35 % mindre bränsle än bensinbilar med samma motoreffekt. Det innebär också naturligtvis mycket mindre utsläpp av CO2, i nästan samma omfattning. Se http://en.wikipedia.org/wiki/Diesel_cycle

Ett annat problem i Sverige är att bl a pga höga skatter så är den svenska bilparken i genomsnitt mycket äldre än den är i övriga Europa. Folk har helt enkelt inte råd i Sverige att ha nya moderna bilar vilka ju drar mindre bränsle, har bättre teknik, har bra avgasrening och är bra för miljön.

Genom att göra bilåkandet dyrare i Sverige binder myndighterna "ris åt sin egen rygg", eftersom människor fortfarande bor i hela landet. Väldigt många måste resa långa sträckor med bil till jobbet, till affären, till skolor och sportanläggningar med sina barn. Kollektivtrafiken är för övrigt också mycket dåligt utbygd i glesbygden, då bussbolagen har svårt att få lönsamhet i icke tätbefolkade områden . Följden blir naturligtvis att det inte kommer att löna sig att jobba och man kommer att bli bidragsberoende eller så måste människorna flytta till städerna. Stora delar av Sverige töms på på människor och då uppstår nya problem uppstår då i stället i städerna. Vi ser redan nu brist på bostäder, segreation, kriminalitet och även där logistiska problem.

Det bästa för miljön i Sverige och för befolkningen i stort borde vara att alla bilägare hade nya dieselbilar med partikelfilter. Efterhand som forskning, utveckling och produktion möjliggör att biodiesel blir tillgängligt, kan transport och logistik upprätthållas för gemene man på ett rationellt och ekonomiskt rimligt sätt. När biodieseln finns kan man använda samma bil som man kör fossil diesel på, utan att tekniska förändringar behövs.

Det största problemet som jag ser det är att pga allmänna skatter och drivmedelskatter har dom flesta hårt arbetande svenska inte råd att köpa nya bilar, då dessutom dieselbilen är dyrare än bensinbilen bla pga mindre försäljningsvolymer (vilket beror på myndigheternas felaktiga prioritering genom skattesystemet). På kontinenten är priserna mer jämbördiga mellan bensin- och dieselbilar.

Redan nu finns för övrigt biodiesel tillgängligt och vi är också ganska nära en storskalig framställning från förgasat biobränsle eller framställning från svartlut.

Diesel framställd från naturgas, som är mycket bättre ur CO2 -synpunkt än från olja, finns också tillgänglig. Den marknadsförs i Sverige under namnet paradiesel och används i vissa städer i bussar, exempelvis i Sundsvall.

Tycker alliansen att det ens behövs någon glesbygd? Var finns nu uttryck som ”Hela Sverige ska leva” eller utrotningshotade ord som decentralisering och landsbygd?

Jag anser definitivt att glesbygdens livsform har ett egenvärde i sig, liksom decentraliseringsreformer, och här har jag nog hela Alliansen i ryggen, men frågan är hur kostnaderna för dessa ska fördelas. Här är Larz Danielsson tydlig,

Ni tar bort möjligheten att stämpla upp till heltid på dom (SIC!) redan få arbetstillfällen som vi försöker skapa både kommunalt och privat. Ni höjer a-kasseavgifterna så att folk tvingas sluta betala sin avgift och därmed belastar kommunens sociala skyddsnät när de behöver försörjning.

Tror verkligen Danielsson att det tjänar glesbygdens intresse att vara ständigt beroende av rikspolitikens beslut och reformer? Är det bra att möjligheten att ”stämpla upp” till heltid på en halvtidstjänst används som ett inofficiellt bo kvar i glesbygden-bidrag för länets innevånare? Det borde räcka med att påpeka för Danielsson att dagens tillstånd inte är hållbar i längden och att regeringens reformer på sikt kommer att stärka glesbygdens autonomi i förhållande till rikspolitiken och DET tjänar glesbygden på. All växtkraft måste komma underifrån, och inte via statliga och kommunala beslut. Den väg som Danielsson i sitt inlägg pekar tillbaka mot är en skör och delikat väg som glesbygdens människor beroende av beslut som tas långt ifrån deras liv och vardag. På så vis kan regeringens förändring av a-kassa och dylikt ses som en decentraliseringsreform.

”Vi är levande människor av kött och blod här uppe, människor med drömmar för oss själva och våra barn”, skriver Danielsson, och det har han så klart rätt i. Men är det drömmen om att kunna stämpla upp till heltid som han vill se sina barn föra vidare, eller är det den förmåga som följer av att reda sig själv och som ger stolthet och självständighet? Här bör Danielsson ta sig en funderare!

Nej, Danielsson missar målet i sin kritik av det ”nya” Centerpartiet. Problemet är istället den symbolpolitiska fälla som partiet trillat ner i. Att så hårt knyta sitt goda partinamn till tillfälligheter som ”Stureplan” bådar verkligen inte gott inför framtiden. De nya ”ideologer” som Danielsson demoniserar i sin artikel har inte fel i sak, utan saknar historia. Om några år vill de flesta i den rörliga storstad som jag bor – Stockholm, inte ta i sådant som förknippas med Stureplan med tång, och då står Centerpartiet där, för förknippade med 2000-talets trender och tillfälligheter.

Som borgerlig önskar jag att samtliga borgerliga riksdagspartiet kunde lära av den politiska utvecklingen i Tyskland, England, USA och Frankrike. I Tyskland och Frankrike är det en mycket klassisk borgerlighet som tagit makten och som värnar en förvisso starkt reformerad välfärdsstat, till skillnad från dagens välfärdsstat som mest speglar sossarna och vänsterns jakt på total "rättvisa". Skillnaden mellan det statskramande vänsterblocket i svensk politik och den borgerliga sfären är att den senare vill se en spetsigare välfärdsstat som riktar in sig på kärnområdena och inte sprider sig tunt över ett par hundra myndigheter och ständigt expanderar antalet politikområden för att någon politiker fått för sig att nu är det ”miljö” eller ”innovation” eller någon annat som gäller. CDU under Angela Merkel driver en modern konservativ politik med rötterna i den kristliga unionens efterkrigspolitik. De förändringar som CDU vidtar är nödvändiga, och inte för att CDU med Merkel i spetsen är onda och tycker illa om småfolket, utan för att värna välfärdens centrala områden vilket vi alla tjänar på i längden.

CDU:s framgångsrika utveckling kan kontrasteras med de Engelska konservativa, som i mitten på 1990-talet reducerades till en sekt i Brittisk politik på grund av sin radikala Thatcherism, en politik som dagens Tory-ledare David Cameron försöker lägga bakom sig idag, för åter leda partiet i en mer klassikt borgerlig riktning. Av denna utveckling märker man inte mycket inom den svenska borgerligheten idag. Det är endast Moderaterna som ser ut att ha så pass mycket koll på omvärlden så att man i partiets utveckling kan spåra dessa trender från Europa och USA i stor. Det är en stor förlust för borgerligheten i stort, oavsett hur det går för Centerpartiet 2010.

och sen: för länge sen bussades kvinnor till pajala, för att man trodde att det skulle hjälpa

jag förstår egentligen inte varför jag tycker så illa om glesbygden. kanske kunde de skicka dit mig på försök.