"Det var vid 05-tiden 6 mars som ett tidningsbud hittade den 16-åriga flickan utanför huset där hon bodde. Hon hade störtat nedför en loftgång på våning fyra. Hon fördes till Centralsjukhuset i Karlstad, men hennes liv gick inte att rädda. Tidigt misstänkte polisen att det inte rörde sig om en vanlig olycka eller ett självmord. Rikskriminalen tog därför över fallet.
– Det gäller att få tänket, säger en utredare som är specialiserad på hedersvåld. Vi tänker inte så i Sverige, men något som ser ut som självmord kan i själva verket vara tvång och påtryckningar från familjen, ja rent av en hel klan, säger en anonym utredare på rikskrim till nwt.se."

Läs mer i Expressen

Igår var det 6 år sedan Fadime Sahindal mördades. SSU uppmärksammade detta på olika sätt. Jag skrev en artikel om det redan i somras, som tål att uppmärksammas igen. Därför publiceras den åter här:

I januari 2002 mördades SSU-aren Fadime Sahindal och detta tabu-belagda ämne fick stor uppmärksamhet i media. Naturligtvis i samband med all den sensationsjournalistik som alltid omgärdar särskilda, och för många ofattbara händelser. Efter ett tag tystnade debatten, och folk (läs politiker och myndigheter) glömde bort denna fråga. Trots det har flera allvarliga händelser under åren fortsatt.

Jag minns den avsky som mordet på Pela väckte hos mig, och likadant var det med Abbas Razaii som under tortyrliknande former avrättades för att han var kär och ville gifta sig med dottern i en familj som ansåg sig ha finare bakgrund än Abbas. Familjens heder var hotad, och därför avrättades han under tortyrliknande former och fick bland annat knivhugg och kokande vätska hälld över sig.

Detta är tre extrema händelser som vittnar om hedersförtryck i dess värsta former. Naturligtvis är detta ovanliga händelser, men de patriarkala strukturerna finns i alla samhällen, mer eller mindre och måste bekämpas utifrån sin omfattning - i stor eller liten skala.

Amineh Kakabaveh är socionom och leder ett projekt mot hedersrelaterat våld i Botkyrka kommun. Amineh vittnar om att det är en väldig skillnad på pojkars och flickors livsutrymme i förorterna. Pojkarna får en stor frihet och uppmuntras att träffa många tjejer, medan flickorna ständigt kollas. Vidare är det också vanligt att flickor av sina föräldrar förbjuds att vara med på idrott, sex- och samlevnadslektioner samt simundervisningen. Skolorna står ofta handfallna.

Enligt Amineh är många rädda för att kallas rasister om de står upp för de värderingar som präglar vårt skolsystem. Amineh menar istället att det är lika rasistiskt att inte göra något. I slutändan handlar det ändå om flickans mänskliga rättigheter, och där har vi inte råd att kompromissa, hävdar Amineh.

En annan socionom, Zübeyde Demirörs Sayed, belyser problematiken med bortgifte och liknar många av de ingångna äktenskap vid rena rama affärsuppgörelsen mellan två familjer. Svensk lag tillåter, hör och häpna, äktenskap för dem som bor i Sverige men kommer från länder där detta praktiseras! I mina öron låter detta högst tvivelaktigt då man rimligtvis borde få gifta sig med vem man vill, när man vill!

Det finns idag en förening som heter “Glöm aldrig Pela och Fadime”, och de jobbar för att sprida kunskap om hedersrelaterat förtryck och påverka politiker. Enligt dem har en hel del faktiskt blivit bättre sedan mordet på Fadime, men mycket återstår fortfarande. Bland annat uppges vissa delar av socialtjänsten fortfarande ha kvar en ganska mossig inställning, vilket kan få allvarliga konsekvenser då man inte tar problematiken på allvar.

För mig som ung socialdemokrat och politiker, är det mycket konstigt att det talas så tyst om detta. Är det en medveten strategi av politikerna för att man är rädd för att väcka rasistiska strömningar i opinionen? Är det ren feghet och bekvämare att hålla truten? Eller är det helt enkelt så att man inte vill se vissa problem och strukturer som man bara tror ska gå över av sig själva?

Jag har inte svaren på de frågorna. Däremot vet jag att jag tycker att det blir smått patetiskt när man bara diskuterar relativt små bekymmer som till exempel var skolavslutningen ska hållas, vilka sånger man ska få sjunga och om det är fel att fira midsommar på traditionellt vis. Inte heller förstår jag de människor som inte har förståelse eller respekt för de som inte vill äta griskött. Varför kan vi inte prata om de verkliga problemen istället?

Hur får vi bukt med all diskriminering och alla de strukturer som begränsar människors rätt till sina egna liv med rättigheter och skyldigheter? Låt oss prata om den verkliga diskriminering som förgiftar och förpestar samhället! Diskriminering som grundar sig på klass, kön, bakgrund, etnicitet och sexuell läggning. Det är det mina vänner som betyder något, och det är det vi måste lägga vår energi på! ]]> http://evamojje.wordpress.com/2007/10/14/tradition-i-all-ara-men-hur-kan-man-tycka-att-detta-ar-ratt/ Sun, 14 Oct 2007 05:54:03 +0000 evamojje http://evamojje.wordpress.com/2007/10/14/tradition-i-all-ara-men-hur-kan-man-tycka-att-detta-ar-ratt/  

När jag läste i Aftonbladet om 3-åriga Sunam från Afghanistan så vart jag slagen av ilska och vanmakt. Hur kan man ändra ett synsätt som vissa anser vara rätt och riktigt.

Hur kan en mamma och pappa gifta bort sin 3-åriga dotter?

Hur kan en mamma och pappa gifta bort sin 7-åriga son?

Det finns inget resonemang i världen som rättfärdigar detta övergrepp. Tradition säger dom, misshandel och övergrepp säger jag.

Det är 2007 här i Sverige

Vad är det för år i Afghanistan?

Tvångsgifte, hedersmord och förövarna anser sig berättigade till sitt agerande. Faktum är att dom anses inte ens vara förövare. Och det finns inga verksamma lagar som hjälper dessa barn. Dom är helt i händerna på dom 2 människor i världen som borde ta hand om dom, beskydda dom.

Och allt bottnar i tradition och religion.

Och båda är lika farliga i dessa sammanhang.