Bild 1 är köket och bild 2 visar trappen från köket till undervåningen. Nästa bild visar vardagsrummet och bild 4 det som nu är arbetsrummet. Sista bilden är av vår trädgård på baksidan och utgör också bildbevis för att det snöade den 17 maj.

Biblioteksstudierna är iaf avklarade nu och uppsatsen inskickad i slutgiltig variant. Jag fick ett VG (måste jag skrytsamt få berätta :) ) och det är jag löjligt stolt över. Det har varit en kämpig vår som tillslut verkligen har betalat sig. Bästa M gav mig en mp3- spelare i present också så nu kan jag börja njuta av livet bredvid skogen med musik som följeslagare på promenaderna.

Bilder från huset (före och efter) kommer så snart jag lyckas föra över bilder från kameran :)

I fredags blev huset, äntligen, vårt. Lånen är utbetalade och nyckeln överlämnad. Drömmen har blivit ett lite verkligare hus med lite småskavanker vi förträngt. Men framförallt är det vårt hus där man kan höra fåglar kvittra och där barn cyklar förbi utanför utan överhängande risk att bli krossade av en buss. Det är landet men ändå mitt i. Vi har varit där och mätt, packat upp lite och ätit korv på balkongen. Nu vill jag bara bo där. Vill packa allt här och bara dra iväg. Men flytten går inte på riktigt förrän den 20e och det är en hel del jobb som ska göras innan dess. Orkar bara inte fokusera. Vill bara flytta och får jag inte det vill jag sova - och vakna den 21 maj i nya huset...

Så flyttkartongshögen växer. Katten spinner lyckligt högst däruppe och husinflytten närmar sig med mer och mer stormlika steg. På fredag är det en vecka till tillträde och imorgon är det fyra veckor till flytt.

Jag är fruktansvärt missnöjd med att vår hyresvärd inte gör något för att underhålla lägenheten - det ser för vidrigt ut med slitna tapeter osv. Vi kanske hade gjort något själva om vi tänkt oss att bo kvar men det känns obeskrivligt skönt att vi ska flytta om lite drygt en månad!

Nöjd är jag dock med att vi äntligen lyckades få ordning i det där skåpet!

Mår fortfarande alldeles ulligt, varmt, rött och lite kaotiskt inombords efter gårdagens turbulens. Vi ska bo i ett hus (om gud och besiktningsmannen vill); med katt och barn och diskmaskin och hela rubbet. Ganska vuxet. Förvånande vuxet men helt fantastiskt rätt är vad det känns. Det går liksom inte att sluta titta på bilderna och tänka att det där köket - där ska vi steka pannkakor i höst. Och oj vilka goda pannkakor det kommer att bli, mycket bättre än i den här sunklägenheten där hyresvärden inte rustat sen typ 1975. Så fattar jag ju att det inte kommer att bli godare pannkakor där och diskmaskinen kommer att krångla ibland och katten drullar ner för trappen men det blir ändå lite varmare, mjukare och ulligare där i vårt alldeles egna krypin. På något sätt.

By the way: att köpa hus är inte befrämjande för studiemoralen.

Annars är allmäntillståndet ok och påväg uppåt. Nu kan jag till och med andas med munnen stängd den mesta av tiden och jag inbillar mig att hörseln är påväg tillbaka så sakteliga också. Dags att ta tag i en ny ångestfylld och studiemotivationslös dag.

Nu orkar jag inte fortsätta längre utan förflyttar mig ut i köket för att laga lite chili con carne* till mig och de mina. Magen mullrar och något måste man ju sysselsätta sig med. Det får bli mat istället för hus till familjen just nu tydligen. Förhoppningsvis kan jag återvända hit imorgon med lite nyheter (goda hoppas jag förstås!).

* chili con carnen på bilden är inte densamma som den i texten, min innehåller mer paprika och en massa morötter också, så det så...