Folkpartiets olika utspel liknar idag en sämre dokusåpa med sitt evinnerliga mantra om krav på allt från religiösa friskolor till invandrarflickor. Den ”konsensusliberalism” som FP idag för till torgs är vår tids sista kollektiva utopi med sin iver att ”befria” folk hit och dit. Troende människor som jag och många andra är inte fria på rätt sätt i konsensusliberalernas ögon och det vill de råda bot på genom tvångsundervisning.

Då har jag ett litet verksamhetsförslag. När en klass har tvångsundervisats om den fria sexualitetens välsignelser kan de bege sig till Apoteket. I vår kommer de nämligen att i samarbete med RFSU - sälja sexhjälpmedel! Sverige är fantastiskt!

Och vad är det de säger, sexualinformatörer av olika slag? En av dem var inne på denna blogg vid ett tillfälle och bjöd på följande underbara kommentar:

Hej Peter,

Även oönskade graviditeter (med konsekvensen höga abortsiffror) går att undkomma med hjälp av kondom och många andra preventivmedel. Dessutom förutsätter inte ett fritt sexliv att det alltid rör sig om penetrerande och olikkönat sex, det finns tusentals sätt att ha sex på och kuk-i-fitta är bara ett av dem!

Mvh,
Cecilia Nordius
Säkrare sex-informatör

Visst är de underbart fria och härliga? Aldrig att jag skulle tillåta dessa människor att komma nära mina barn. Det känns därmed verkligen fin-fint att vi stödjer deras viktiga verksamhet med offentliga medel!

Självfallet vill också flyktingar så fort som möjligt bli självförsörjande. Men att låta resten av familjen vänta i ett land i kaos, medan en i familjen ska försöka lära sig språk, söka arbete och bostad – och dessutom hålla sig själv och den utsatta familjen vid gott mod – det är inte människovärdigt.

Jag är sannerligen ingen anhängare av bidragssamhället och dess kravlöshet, men jag liksom många andra vänner av den traditionella familjen tror att chanserna för flyktingar att bli självförsörjande ökar om de slipper oroa sig för sina familjer i ett land i kaos. Gud ske lov att vi lyckades få igenom en tidsbegränsning på fyra år. Efter detta är det möjligt för människan i fråga att ta hit sina anhöriga oavsett sin aktuella försörjningssituation i Sverige.

Hedman får sista ordet:

Är det rätt väg att minska flyktingströmmen? Nej, alternativet är väl att skärpa asylprövningen. Bara flyktingar ska få flyktingstatus i Sverige. Och flyktingar måste så snabbt som möjligt kunna få hit kärnfamiljen. Regeringen föreslår klokt nog utvidgad rätt till arbetskraftsinvandring. Men inför inte samtidigt en ovärdig begränsning av anhöriginvandringen. Kom ihåg att den individ som säger sig vara helt oberoende av andra människor också är helt otrygg. Också flyktingar behöver sina närmaste!

Som Personalisten påpekar – DET ÄR ALLTID FEL ATT HÅLLA FAMILJER SPLITTRADE!

För att ingen ska missa att det endast och uteslutande är en principiell fråga som homolobbyn driver i fråga om äktenskapet vara och icke vara, saxar jag ett stycke ur Världen idag:

Lagen om registrerat partnerskap infördes i januari 1995, efter högljudda krav från RFSL. I slutet av förra året, tolv år efter det att lagen om registrerat partnerskap infördes, fanns det endast 2100 registrerade partnerskap i Sverige. Det skall jämföras med närmare 1,6 miljoner äktenskap. Det registrerades endast 330 partnerskap i Sverige under förra året, medan ett hundratal upplöstes. Få svenskar är alltså överhuvudtaget intresserade av registrerat partnerskap och en stor andel av dem som provar tröttnar ganska fort. RFSL:s medlemmar är alltså måttligt intresserade av äktenskapligt samliv, de tycks endast vilja erövra äktenskapet som en symbol för att tömma ordet på sitt egentliga innehåll.

Att det faktum att dessa människor inom en snar framtid även kommer att kunna "gifta" sig lär inte ändra på den verklighet som ligger bakom dessa siffror.

Andra har också kommenterat frågan på ett föredömligt vis utifrån olika infallsvinklar.

Ingen kan nu undvika och se hur marginaliserad den familjepolitiskt traditionalistiska positionen är idag i rikspolitiken, och risken är nu stor att människor som är kritiska mot den undfallenhet som de tre stora borgerliga partierna visat i frågan vänder sig till Sverigedemokraterna. Jag hoppas innerligt att så inte blir fallet med tanke på SD:s anskrämliga ”invandringspolitik”.

Jag kan inte låta bli att tänka på den spanske filosofen och kulturkritikern José Ortega y Gasset och hans bok Massornas uppror. I denna bok använder han den generiska termen massmänniska om den varelse som idag ser dagens ljus. Massmänniskan ställer krav, radikala jämlikhetskrav på alla livets områden men känner få förpliktelser. Hon uppfattar sig som obunden av sin egen historia och ser sig själv som kulmen på utvecklingens trappa, och som därmed i full kontroll av sitt eget öde. Därmed känner hon inget ansvar inför vare sig Gud eller tradition, eller något som givits henne av historien. De kollektiva sociala experimentens tid är ännu inte förbi. Vi träder nu in i den postkommunistiska epokens sociala experimentlusta!

Men nu är detta beundransvärda land på drift mot populism och högerextremism. På valaffischer har man målat en bild av tre vita får som sparkar ut ett svart får från den schweiziska flaggan. Partiet bakom detta lågvattenmärke heter schweiziska folkpartiet, SVP, och är värre än de svenska Sverigedemokraterna. Bland annat föreslår man på fullt allvar att om invandrade barn begår brott så ska också deras familj kunna utvisas. En slags kollektiv bestraffning alltså, helt ovärdigt en rättsstat mitt i Europa. Dessutom definierar man ”invandrare” som de som redan fått schweiziskt medborgarskap. Det tar tolv år att bli medborgare, men det ska alltså inte vara något hinder för utvisning. SVP vill också kunna visa ut sådana som fuskar med sociala förmåner. Som invandrare till Schweiz skulle man alltså aldrig kunna vara riktigt säker på sina rättigheter, utan de skulle kunna bli föremål för retroaktiva åtgärder beroende på vad de tar sig för och huruvida det tilltalar staten. Man föreslår kort och gott en slags rättslöshet för en kategori medborgare. Helt vedervärdigt. Partiet erhöll i valet 2007 inte mindre än 28,8 procent av rösterna, och blev därmed det federala parlamentets största parti. Dock, Schweiziska medier kunde efter valet blåsa faran över - SVP växte inte så mycket att partiet får någon större tyngd bakom eventuella anspråk på fler ministerposter och det ska vi som synes vara glada för.

På de bilder som visats i svenska tidningar har partiledaren ståtat med en get i spetsen för de marscher som partiet företagit sig i valrörelsen, och i sin fäbless för "det gamla Schweiz" har man plockat fram folkdräkter och annan etnokitsch. Men de dygder som man förknippar med den Schweiziska nationen – decentraliseringen, federalismen, arbetsmoralen, småskaligheten, och anti-kollektivismen har hos SVP vänds på huvudet. Man förespråkar en aktiv, utslätande nationalism som är just en –ism, en ideologi, och inte något som växer ur den specifikt Schweiziska erfarenheten historiskt sett. Det är den centraleuropeiska kollektivismen vi ser marschera fram på gatorna i Bern, som ibland kommit från vänster och ibland från höger men med samma Jakobinska massdemokratiska ideal till grund.

Det är den minsta gemensamma nämnarens nationalism vi ser åter igen ser mitt i Europa. En "nationalism" där man inte söker sig mot sitt lands främsta erfarenheter. Schweiz har den stolta historien som tillflyktsort för de många som 1933 fick fly från det bruna barbariet på den tyska sidan gränsen, för till exempel Wilhelm Rökpe, mannen som med sina tankar om ekonomi och politik var med och grundlade det moderna Västtyskland. SVP söker sig istället mot det lägsta som man som Schweizare har gemensamt – getter som ska symbolisera det rurala alperna, och etnokitsch för att signalera historia. SVP är så långt ifrån de goda borgerliga dygder av redlighet, nit, lokal gemenskap och individualism som skapade det Schweiziska undret, som man kan komma. SVP ligger närmare vanligt tråkigt tyskeri!