Hade ingen aning att ett borr kunde snurra upp sig och slita kronan av sig på ett enda hål. Otroligt.

Min plata har varit försedd med en ganska pissig och provisorisk variant utan någon som helst historisk grund. Det är bara en vikt, fastnitad läderbit med en mässingsring.

Den nya är inspirerad av två förlagor, dels en förmodad kedjehållare från Malmö Museum och ett gravmonument av Walter Bopfinger (spännande efternamn...), 1359

Jag valde att göra själva plattan som en 8-kantig blomma i 1mm plåt. Det är bara att göra en mall och rita ut den på plåten och sen klippa ut den. Jag filade till kanterna och putsade upp plåten med smärgelduk. Jag borrade sen ett hål för öglan. Detta hål märkte jag var bra att dorna upp till fyrkantigt för att passa öglan. Om ni skulle råka göra hålet lite för stort kan man vända på biten och driva in hålet med en kulhammare. Själva öglan gjorde jag av en ca 8 cm lång tjockare järntråd som jag bankade tunnare på mitten och böjde runt en lämplig stång.

Av samma tråd som jag gjorde öglan av gjorde jag ringen. Jag böjde den runt ett rundjärn och mejslade av den. Det är ett roligare sätt att göra det än att såga o böka. Jag filade till ändarna på ringen och satte fast ringen på kedjan som är en köpt kedja med bortbränd galvanisering. Länkarna är också ihopklämda likt nedan förmodad pansarkedja från kulturen i Lund.

Sen monterade jag bort den gamla fula hållaren och passade in den nya. Benen böjdes ut i ändarna likt små hakar på samma sätt som man gör med spik i beslag på trä. Det var lite pyssel att få in den bakom de befintliga plåtarna. Sätt i en järnbit i öglan för att den inte ska förlora formen när du böjer ut benen.

Så blev det, mkt snyggare än förut!

Min Kim Ki-duk-ranking(av dem jag sett):
1. Järn 3:an
2. Samaritan Girl
3. Livets Hjul
4. Crocodile
5. The Birdcage Inn
6. Address Unknown

I Wisby-fynden finns en trevlig axelplåt med flikar på, likt ett löv:

Jag har valt att göra denna grej också för att visa att detta går att göra med mer eller mindre verktyg. Att göra rustningsarbeten kräver mycket verktyg men kan ställas i relation till vilket sorts slutresultat man önskar. Sen tänkte jag att detta är lite av en grundläggande plåtslagarkurs, fixar-du-inte-detta-kanske-du-ska-lägga-pengar-på-något-annat-kurs.

Steg 1. Mallar, tillklippning av plåt.

Inledningsvis gör man en mall i papper, eller kartong om man vill ha något hållbart. Ska man göra symmetriskt så gör den av ett vikt papper. Rita ut mallen på plåt, lämplig tjocklek är 1,25-1,5 mm i vanlig plåt. Grymma rustningsmakare gör i stålplåt som är härdbar, det är inget för dig som inte har en smedja eller en härdugn samt en know-how i härdning. För att klippa ut behöver du en plåtsax, en stationär som min på bilden är bra att ha och kostar inte så mycket. För finliret har man en handplåtsax med utväxling.  På bilden ser man också andra matnyttiga saker förutom plåtsaxen. Du behöver ett skruvstäd (ett smitt helst, ej i gjutgods för det måste klara mycket stryk.), något slags städ, det kan räcka med ett sparrhorn som är stumt och tål att bankas mot. Att modifiera rälsbitar är också vanligt. Jag köper på mig olika städ så jag har en hög med olika mindre städ till olika ändamål. Särskilt plåtslagarmothåll är bra men kan vara svåra att hitta och mycket dyra att köpa nya. Många grejjer kan man smida själv.

När man klippt ut plåtarna filar man till dem och tar bort vassa grader. Att fila är lätt men att fila bra är en annan. Montera fast arbetsstycket så det inte vibrerar av filningen. Tänk på att din fil inte är något himla tvättbräda som du kan mangla på fram och tillbaka på, se filen som en kniv. Den skär bara åt ett håll, ifrån dig. Att trycka filen mot arbetsstycket när du drar mot dig är värdelöst och förstör din fil. Lyft filen på tillbakavägen. Förvara inte heller filar löst liggande i lådor, de är hårt härdade och slår lätt sönder sig mot varandra. Rensa filarna med en filkrats eller stålborste så blir det också bättre för filen och det du filar på.

Steg 2. Formning av plåten. Jaha då är det bara att sätta igång att hamra. Jag skålar biten mot en träform gjort i liten kubbe. Stora träkubbar är väldigt bra att ha (likt de ovan), de ger en stabil plattform och man kan forma precis de verktyg man behöver i träet. Denna lilla form har hängt med i massa år. Som hammare går det bra med en stor kulhammarem men hellre en flackare yta likt den jag har. Det kan man köpa eller slipa till. Om man inte bankat så mycket plåt innan kan det vara bra med hjälplinjer (se nedan)att hamra efter. Det är bra att hamra inifrån och liksom en spiral vandra inåt. Hamra hellre många välriktade än tunga slag. Tunga slag blir ofta mest djupa bulor då är det bättre med en jämn struktur. Sen tittar man noga och slår ut bucklor och man kan jämna ut genom att slå mot plant underlag inifrån eller utifrån mot en stor kula med en plan hammare.

Steg 3. Mejsla och hamra en kant. Jag har valt att gå ifrån orignalet genom att hamra fram en ås uppepå  kullen. Det finns på ett annat av wisbyfynden. Detta gör man genom att mejsla upp en linje från insidan med raka bestämda slag, inte för hårt så plåten skadas. Detta ska göras mot ett mjukt underlag och hugg gärna upp ett spår i träet. Nu får man på utsidan en liten ås som man kan nöja sig med, men den går att göra mer distinkt och vassare genom att hamra ut den mot ett mothåll.

Jag har ett specialmothåll med en motsvarande ås på. Lägg an plåten på åsen och hamrar snett ovanpå, aldrig direkt på åsen. Hammaren slår alltid på samma ställe, däremot flyttar man plåten över mothållet, på så sätt får man jämna slag och struktur. Jag använder samma flacka hammare och efter många små lätta slag framträder en kraftig vass ås. Detta kan kräva lite träning.

Steg 4. Slipning. Jag avskyr slipning, det är tråkigt, monotomt och jobbigt. Jag hade väldigt lite smärgelduk hemma så jag kanske målar eller svartbränner dessa sen. Det finns många källor på rustningar som är målade, brunerade, blånerade eller svartbrända så var inte rädd för att testa lite sånt. För att jämna bort mindre håligheter och ta bort den tråkiga valsytan börjar jag med vinkelslip med lamellplatta. Var försiktig med åsen där bara. Sen går man loss och slipar med smärgelduk, jag hade bara 120 hemma så det blir inte så himla blankt men ok tills vidare.

Steg 5. Axelbleck och ihopmontering. När den astråkiga slipningen har tråkat ut dig tillräckligt kan man börja med axelblecken som axelskydden är monterade på. Det är en liten plåtbit med en bred springa på som "tungan" på axelsyddan ska stickas in och böjas. Springan gör man genom att borra upp ett antal hål och sedan kan man enkelt mejsla bort resten. Det är viktigt att lägga en mjuk plåtbit på städet som mellanlägg, annars har du en platt mejsel och repat städ.När man mejslat bort överblivet material kan man fila det sista.

Nu ska man borra hål för nitarna som ska hålla fast blecken på axlarna. Då tar du fram din stora nitlåda (för du har väl en sådan?? Nitar är allt i rustningssvängen) och plockar fram ett antal lämpliga. Borra sedan nithålen i plåtarna och polera upp blecken. Kan du leta fram några brickor så är det bra annars får du borra egna i plåt.

Så nu är det bara och bocka runt tungorna. Tänk på att de ska kunna röra sig klanderfritt i leden, annars blir det deppigt på slagfältet. Resultatet blev bra, finish blir någon annan dag. Montering återkommer jag med i ett senare avsnitt av pimp my harness.

Vad kan vara bättre en "inbyggd historia" i varan eller föremålet man skapat i smedjan? Stål kommer ur jord och berg och raffineras i stora anonyma bruk nu för tiden. Materialet du köper i butiken eller på en skrot saknar mer eller mindre "själ". Nu är det just "själ" som man "bygger in" i en handsmidd vara eller produkt och då skapar ett större värde i stålet. Kan man dessutom få del av stålets tillverkningsbruk eller någon annan historia kring stålet man använder tillför man enu en dimension och värde till processen.

Foto Ludwig

Mycket av dagens stål återcirkuleras via skrotfirmor till bruk som smälter om stålet. Det transporteras långa sträckor och passerar ibland många länder. Järnbruken i Sverige har alltid haft stor betydelse för landets välfärd och därmed ekonomin. Rent tekniskt har utvecklingen gjort att det som för några hundra år sedan producerades av mängder av stålbruk numer utvinns i en handfull bruk i landet.Tillverkningsmetoderna har förfinats och stålet massproduceras i stora likriktade processer för att bli så billigt och bra som möjligt. Lancashirprocessen var och är en av de tillverkningsmetoder som skapar det "renaste" stålet med en mycket liten halt av kol i och därmed en hög halt av järn.

 Bild på Granbergsdals järnstämpel

Numer finns det ingen storskalig tillverkning kvar av detta stål utan det sker endast i småskaliga bruk utomlands. Dock finns det mängder av Lancashirejärn kvar runt om i landet. Detta stål användes förr flitigt vid olika byggnationer och konstruktioner, bl.a som stödband runt skorstenar eller runt vattenledningsrör i trä som ledde vattenkraft till turbiner. På grund av den låga kolhalten och höga halten järn lämpar sig just Lancashirejärn utmärkt vid handsmide i ässja vid hammare och städ, det blir mjukare helt enkelt och kräver mindre energi för att omformas mellan hammare och städ.

Förr i tiden stämplade man dessutom stålet som tillverkades vid de olika bruken i landet. Det finns drygt 2700 olika stämplar från ca 1000 tidigare verkstäder (hyttor, stångjärnsbruk och manufakturverk mm). Att stämpla stålet var en kvalitetsgaranti och borgade för att stålet som Svergis exporterade var av fullgod kvalitet. Detta innebär dessutom att man kan "spåra" materialet i viss mån och en handsmidd galge eller ett skohorn får enu ett värde eftersom materialet kan vara av samma typ som det som en gång tillverkades i exempelvis Björneborg eller Granbergsdal. Många stämplar finns registrerade och avbildade i den fantastiska skriften "SVENSKA JÄRNSTÄMPLAR".

 Bild på Björneborgs järnstämpel

Så kommer du över ett parti Lancashirejärn skall du skatta dig lycklig och "vårda det ömt". Vet du dessutom dess historia och det är stämplat med en "järnstämpel" blir det en mer intressant.

Just nu har en av våra medlemmar Olof Nilsson, SCB,  "räddat" en hel massa utmärkt Lancashirejärn som kommer från masugnspiporna i Björneborg som just nu håller på att rivas. Uppförda på 1850-talet och tagna ur drift 1954. Det är dessa masugnspipor som syns på bilden nedan! En del av detta kommer att finnas med på träffen i Granbergsdal nu i september i "Iron in the Hat", du kan vinna lite av detta järn alltså! Dessutom finns det möjlighet att köpa av järnet i butiken på Antracit under en begränsad tid för avhämtning i Granbergsdal det också...

Johan

Björneborg som orten beskriv på Wikipedia

"Björneborg är en gammal bruksort. 1656 anlades den första hammarsmedjan vid Vismans utlopp i sjön Vismen. Bruket bestod länge av två stångjärnshamrar, men under 1830- och 40-talen byggdes verksamheten ut. I början av 1870-talet skedde nästa stora utbyggnad. Då tillkom bessemerverk, stålsmedja med 14 ånghamrar, gjuteri, mekanisk verkstad samt en modern dubbelmasugn med uppsättningsmål efter Charlevilles konstruktion. Bruket kom att vara i familjen Nordenfeldts ägo i flera decennier, tills det 1895 såldes på exekutiv auktion för 640 000 kr till Värmlands enskilda bank. 1898 ombildades bruket till Björneborgs Jernverks AB. År 1905 bestod verksamheten av bessemerverk, två masugnar, 2 konvertrar, 2 rostugnar m. m., ånghammarsmedja med 9 ånghamrar, gjuteri med 2 kupolugnar och mekanisk verkstad samt ångsåg."

Gamla smedjan i Björneborg Foto tillhandahållet av Scana via SCB

Hyttan Foto tillhandahållet av Scana via SCB

Ur Svenska Järnstämplar

"Eftersom järnet var landets viktigaste exportvara från 1500- talet och framåt, var det viktigt att stadsmakten kunde upprätthålla ett gott rykte om ett bra exportjärn. Därför inrättades en statskontroll, som gick under namnet "järnvräkeriet". De äldsta föreskrifterna om järnvräkning härrör från 1604. Viktigast var att kontrollera den färdiga exportvaran stångjärnet.

I rikets exporthamnar uppfördes järnvågar, där stångjärnet vägdes och undergick kvalitetskontroll. Kontrollen tillgick så att man i en brytstolpe böjde varje järnstång till en halvcirkel. Om stången brast, blev den "vräkt" kasserad, och fick inte säljas. För att man vid kontrollen skulle veta vem som tillverkat järnet, måste det vara stämplat med en tillverkarstämpel. Dessa Tillverkarstämplar var inregistrerade och avbildade i stämpelböcker. De äldsta stämpelböckerna är från 1711 men sannolikt är många järnstämplar långt äldre. I stångjärnet slogs stämpeln in. Tackjärnet tappades i tackjärnsformar där stämpeln var anbragd."

Läs mer i butiken om Lancashirejärn i butiken...Klicka här!

]]> http://kurage.wordpress.com/?p=231 Thu, 07 Aug 2008 16:25:42 +0000 kurage http://kurage.sv.wordpress.com/2008/08/07/spik-och-blosshallare-2/ Smidde lite idag, ett gäng småspik och några bloss/ljushållare av medeltida typ. Ganska så avslappnade saker att smida, man behöver inte tänka så mycket när man jobbar. Sådana här små ljushållare är praktiska att ha med sig, de tar ingen plats och sätter man dem på fingrarna kan man göra sig själv till en mortiis- eller danzig-look-alike.

Tack Paula

Fredagen den 1 augusti anordnas ett seminarium om medeltida bergsbruk och järnframställning. Seminariet hålls i Nya Lapphyttan och på biblioteket i Norberg. Arrangörer är Jernkontoret och Norbergs kommun.

Läs hela programmet (pdf) och om hur du anmäler dig. Sista anmälningsdag är den 25 juli.

I Nya Lapphyttan finns en rekonstruerad medeltida masugn där man gör försök att framställa järn. I år gör man järnförsök för åttonde gången och det pågår den 26 juli-3 augusti. Arrangörer är Föreningen Järnet på Lapphyttan, Jernkontoret och Norbergs kommun. Läs mer om järnförsöket på föreningens webbplats och blogg.

Fotot av John Thoweman är hämtat från Föreningen Järnet på Lapphyttans webbplats.

Kakaobönor i sin naturliga form som endast fermenterats. Dom har inte upphettats eller behandlats på annat sätt.

Rå choklad innehåller:

Magnesium, basiskt mineral

Rå choklad är antagligen den främsta källan till magnesium. Bra för hjärtat, hjärnan och matsmältningssystemet (motverkar förstoppning). Viktigt för att bygga starka skelettben. Balanserar hjärnans kemi. Kakaobönor har tillräckligt med magnesium för att balansera ett underskott i kroppen.

Järn

Rå Kakaoinnehåller 314% av U.S RDA järn per 28 gram. Järn ingår i det protein som förser blodet med syre och därmed håller blodet friskt.

Krom

Är en viktig spårmineral som hjälper till att balansera blodsockret. Väldigt många har brist på detta ämne. Råa kakaobönor innehåller tillräckligt mycket för att balansera ett underskott i kroppen.

Anandamin (lyckoämnet)

Är ett endorfin som naturligt produceras i kroppen efter träning. Anandamin har bara funnits i en enda växt- kakaobönan. Anandamin är känt som ”lyckoämnet” eftersom det frigörs i kroppen när vi är lyckliga. Dessutom innehåller kakao ett enzym som tar ner kroppens förmåga att bryta ner anandamin. Det betyder att när vi äter kakao kan naturligt anandamin och kakao anandamin stanna kvar i kroppen längre och alltså få oss att må bra längre.

Teobromin

Kakao innehåller vanligtvis 1 % teobromin.  Teobromin är en effektiv bakteriehämmare. Teobromin är en släkting till koffein men stimulerar inte centrala nervsystemet i kroppen.

Antioxidanter

Kakao innehåller den högsta koncentrationen av antioxidanter av alla födoämnen i världen. I förhållande till vikt har kakao mer antioxidanter än rött vin, blåbär, granatäpple, acai och gojibär tillsammans.

Kakao innehåller även. . .

Zink, koppar, vitamin c, omega 6, tryptofan, serotonin

Koffein?

Till skillnad från den allmänna uppfattningen innehåller kakao väldigt lite koffein. Ett snitt på noll till en tjugondel av vad som finns i kaffe.

Hur ska jag äta mina kakaobönor?

Krossade till frukosten i müslin

I en fruktsmoothie

På glass, fruktsallad, desserter

Som snack på bussen, kanske med lite tranbär eller russin

Gör en gudomlig crème genom att mixa kakaobönor, avokado och dadlar i en mixer.

Jag brukar köpa mina kakaobönor från Sencha på östermalm i Stockholm

En guide till rawfood och rå choklad är boken "Naked chocolate" av David Wolfe & Shazzie.

Besök www.rawfood.com för mera information. 

Vanligen är äldre nycklar ett plattjärn som smids till ett rör som antingen välls ihop (som denna nyckel) eller löds ihop med något form av kopparlegerat lod.  Själva tappen löddes på. Vad som jag fann särskilt intressant på denna nyckel är hur själva nyckelhantaget är fastsatt på nyckeln. Som bilden visar är öglad smidd för sig och formad så att två tappar kan föras ner i "nyckelröret". Sen är en extra klamring smidd runt röret, som extra stabilitet och dekoration.

Alternativa sätt att tillverka hantaget lärde jag mig av den fantastiska smeden från Lima, Mattias Helje, som brukar göra nyckeln i samma stycke som röret. Detta kan ni se på denna bild där ni också kan se hur en nyckel ser ut strax innan den ska lödas ihop i ässjan. Genom att blanda borax och vatten till en del applicerar man tunna kopparplåttar på området som ska lödas. Kopparn smälter och man har en nyckel.

Hantaget kan också sättas fast på mer sofistikerade sätt, likt denna nyckel från Äppelbo kyrka. Vet inte direkt hur den sitter ihop, tål att fundera på. En del lödning lär det dock vara.

Så sätt igång och tillverka nycklar då...

Färden riktades mot Borgeby. Vi besökte Löddeköpinge Plantskola, en  oas mitt ute på slätten. Ni som är bekanta med landskapet mellan Lund och Landskrona vet ju att den inte har särskilt mycket att erbjuda. Men det här var som att komma in i sagornas rike. Försäljningen är arrangerad på ett mycket estetiskt sätt. Jag blev alldeles hänförd och kände mig tvungen att fotografera lite. Vart man än vände sig lyckades kameran fånga upp ett stilleben.

Växterna  tycks hålla hög standard och urvalet är utöver det traditionella. Fantasin satte genast igång när jag hittade några riktiga guldkorn som skulle passa i vår trädgård.

Tillvägagångssättet är enkelt:

1. Lägg brynjan i en hink av plast (i mitt fall en papperskorg från IKEA)

2. Häll på vatten så det täcker brynjan

3. Häll i saltsyra. Jag tog rätt mkt och det bubblar och fräser rätt bra. Du bör vara utomhus, men i det postmoderna samhället är allt frivilligt och relativt.

4. Efter 10 min fräser det inte längre så mycket. Här hade jag i bakpulvret, rent praktiskt såg jag inte om det egentligen hade någon effekt. Skiten blev brun av rost i vilket fall.

5. Spola brynjan i vatten. Klart! Nu har du en rostig brynja utan galv! Hepp! Rostlösande fram...

Citat:

Ordet smide har nästan alla en association till. Framförallt beror nog detta på att smide ofta kopplas samman med klensmide. Just detta handlar ju smide om som sedan urminnes tider utförts hantverksmässigt i en smedja av en smed. Grundverktygen har varit de samma i tusentals år, hammare, ässja och så ett städ. Många människor kommer därför i kontakt med smide i olika former.

Dessutom förekom smide rikligt i produkter och varor som tillverkades under förra seklet och kraftigt bidrog till industrialismens och välståndet i många länder. Skeppsbyggning, lokomotiv, brobyggen i stål krävde mängder av smeder och därmed finns det ofta en smed i släkten, även om man numer behöver gå längre tillbaks i tiden.

Klensmide och konstsmide är bara två benämningar på smide som beskriver olika typer av smide och hammarsmide, hejarsmide, sänksmide och maskinsmide är andra förekommande tekniker att smida metaller.

Gemensam nämnare för det mesta inom smide på Antracit är att metallen, oftast järn, hettas upp till smidbar temperatur och bearbetas mellan hammare och städ, sk. plastisk formning. Klensmide och smideskonst innehåller ofta moment med olika tekniker och efter bearbetning maskinellt i en lufthammare eller fjäderhammare kommer handsläggan ofta fram.

Under flera årtionden var smidesyrke och konsten att smida järn för hand på väg att försvinna. Numer ser vi dock ett kraftigt uppsving på smidesområdet. Flertalet skolor, studieförbund och smeder anordnar kvälls och helgkurser i smide. Många fascineras av materialet, och elden, som fås att ändra form när man slår med hammaren på det. Visst är det något magiskt och man kan ju både känna värmen, lukten och kraften själva processen.

Antracit har som syfte att sprida smide och konstsmide på Internet och göra en fler begeistrade av detta hantverk. Det skall dessutom utgöra en arena och plats där professionella smeder tillsammans med amatörer och deltidssmeder och intresserade lär av varandra och för ut smideskonsten på Internets.

Genom åren har det byggt upp en gedigen kunskapsbank på Antracit och medlemmarna har hjälpt varandra att bygga smedjor och reparera smidesstäd. Man har fått hjälp med materialval vid verktygstillverkning, yxsmide och knivsmide. Alla hälsas härmed välkomna till Antracit och det är att rekommendera att man registrerar sig som medlem (gratis) så att man kommer åt alla avdelningar.

Slut Citat

Setet är komponerat så att järn 4-5 är utility metals med tyngdpunkten lågt och långt bak samt offset hosel för att minska risken för slice. Järn 6-7 är en slags hybridjärn med något mindre huvud, mindre offset och urholkat klubbhuvud. Järn 8-SW är traditionella järnklubbor, dock med bred sula och cavity back design.

Andra bloggar om: Golf, Järn,Klubbor, Nyheter, Cobra

CG Red är den "svårare" modellen och kostar ca: 7000 kr och CG Gold är lite mer lättspelad och kostar ungefär 6000 kr.

Andra bloggar om: Golf, Klubbor, Nyheter, Järn, Cleveland

Mer information finns hos Svenska byggnadsvårdsföreningen, som tillsammans med Riksantikvarieämbetet anordnar seminariedagen.