Detta är vad jag har gjort idag: Läst och sållat igenom 78 (alltså sjuttioåtta) jobbansökan där alla "brinner för detta yrke" och vill inget annat än att jobba i sommar eller whatever. Nedan följer ett utdrag från ett samtal jag hade idag, där jag ringer upp en sökande för att boka en intervju:

Jobbsökande: -harkel..host..Aaa..hallå! (typ ligger och sover låter det som och klockan är 15.30)

Jag: -ja hejsan, mitt namn är bla bla och jag ringer ifrån bla bla.. (här brukar jag göra en liten paus så att den uppringde får chans att säga ja eller hej eller nåt)

Jobbsökande: -..aha...?

Jag: -jo, du har skickat in en ansökan till oss och jag ringer för att vi skulle vilja boka en tid med dig för en intervju..?

Jobbsökande: *knäpptyst*

Jag: -ha...llå...?

Jobbsökande: -..aaa men asså, (och sen med anklagande röst) INTE idag iallafall, för att jag kan inte idag! Men vad är det för jobb det här gäller då.. vart ringde du ifrån sa du?

Jag: -ja, nej jag hade alltså inte tänkt just idag, utan vi har tider nästa vecka på Onsdag eller Torsdag mellan 9 och 14. Har du möjlighet att komma tex på onsdag kl.9? Och jag ringer från bla bla ang en ansökan som du har skickat till oss då. (jag har redan hajat läget men babblar vidare ändå)

Jobbsökande: (först lång paus och sen en djup inandning) ....eehhhh....(och sen under stor utandning)...neeeheeeeeej...inte klockan 9...nej. kan jag inte komma klockan 10 istället...eller 11 förresten.

Jag: -ja, men vi säger så. Du är välkommen på onsdag klockan 11. Adressen är blablavägen...(börjar jag, men hinner inte säga klart förrän..)

Jobbsökande: -Ok vi syns på måndag. Och sen klick, tuuuuuuuuuuut....

Men vi sa väl onsdag..? Jaja skitsamma, människan lär ju inte dyka upp vare sig måndag eller onsdag eller nån annan veckodag kan jag tänka mig. Och en halvtimme av min tid har slösats bort. Igen.

Sen pratade jag med en annan som först ville kolla med arbetsförmedlingen för att "om hon skulle åka på nån intervju överhuvudtaget, ja då skulle faktiskt arbetsförmedlingen få stå för resan faktiskt".

Och ännu en annan som verkade bra, men som inte ville lämna referenser från sitt senaste jobb . Varför? Hon hade sagt upp sig själv eftersom arbetsledningen där "brydde sig inte om fotfolket". Ja, hon sa så: fotfolket. Jobbet innan då? Nä, då hade hon sagt upp sig där också för då var det så att inte dom HELLER "brydde sig om fotfolket".

jaharru...vi säger så.

Jag drömmer om semesterschema, jag tänker semesterschema, äter semesterschema, dricker semesterschema, jag ÄR semesterschema.

Igår ringde en tjej som jag, efter att ha pratat med i tre minuter minst, kom på att hon var en helt annan person. Bad så hemskt mycket om ursäkt, kände mig apdum.

Till mitt försvar så måste jag ju säga att jag har nu hunnit träffa en miljon människor på arbetsintervjuer och jag kan omöjligt veta vem: "hej, kommer du ihåg mig vi träffades förra veckan, jag heter "sveriges vanligaste svenska tjejnamn"? är.

Och jag var ju inte på mitt kontor heller just då, så jag kunde inte gräva fram just den här tjejens underlag..

Men det ordnade sitt till slut, för hon kunde jobba hela sommaren. You're hired!

Nu behöver jag "bara" tre till. Dags att gå till jobbet.

Och jag ser det på långa vägar, så jag kör bara på. "hejsan, jo trevlig dag, fint, tack hej!" och så går jag.

För jag är ju ledig. Jag arbetar inte. Jag är på privat tid inne på ICA och ska handla. Och folk brukar ju oftast fatta det, för det är ju ingen som vill bli stoppad på gatan hursomhelst när man är ledig och börja prata jobb liksom. ELLER?

Men inte den här nejdå, den här apan ropade efter mig och jag var helt enkelt tvungen att stanna och prata. Och som vanligt med dom här aporna så börjar dom alltid med "hej jo jag vet att du inte jobbar men jag skulle bara vilja fråga..bla bla bla....vet du ifall...bla bla...ursäkta..jag vet att du är ledig men...skulle du kunna svara på det här...bla bla"

Och sådär håller dom på. Värsta invasion of privacy liksom. Och där står jag som ett pucko med korgen full med varor bl.a. BINDOR och annat....Och måste börja föreställa mig och sätta på mig mitt bästa "jobb"-fejs och svara artigt och kortfattat och allt det där. "ja..nej..just det...vad bra" och så vidare. Fast jag egentligen vill trycka ner mina bindor i halsen på dom.

Varför förväntar sig folk att man ska vara tillgänglig dygnet runt? Jag skulle ALDRIG stanna någon sådär och börja fråga saker eller be om nåt. Varför kan man inte respektera andra människors privata tid och liv?

Så här kan det se ut. Eller så känns det iallafall.