Många ser bara zombies som en underhållning på film, men det finns också flertalet berättelser om zombies som funnits i verkliga livet. Den mest omtalade zombien är Clairvius Narcisse som dog och begravdes på Hiti 1962, men som 18 år senare upptäcktes av sin syster. Inte som ett spöke, utan som riktigt kött och blod. Han var förvirras och hade bara svaga minnen av den tid som passerat sedan han begravdes. Han mindes dock att han under de två första åren hölls som slav, tills en medfånge vaknade ur sin dvala och dödade sin ägare.

På 1980-talet reste etnobotanikern Wade Davis till Haiti och undersökte religionen voodoo och dess ceremonier. Han fann ett tvåkomponentspulver som orsakade ett zombielikt tillstånd. Davies förklarar hur man skapar en zombie:
"Den person som valdes ut för denna ritual för ofta någon som betett sig illa, blivit utstött av samhället och därmed inte hade något socialt nätverk på sin sida. Med en blandning av dödliga och lugnande örter förgiftades offret genom att man la det i hans skor eller att det hälldes på hans rygg. Syftet är att sätta offret i dvala - inte döda honom. När han visar alla fysiska (...dock inte medicinska) tecken på att vara död begravs han. Det är sedan medicinmannen som utfört förgiftningen som gräver upp "liket". Offret får då andra droger som sätter honom i ett psykotiskt delerium vilket gör att han inte kan tala eller koncentrera sig, och inte heller uppfatta verkligheten.

Andra forskare är skeptiska till att det ska ha funnits, och finns zombies och menar att det är en myt. De menar att historier om zombies i själva verket har sitt ursprung i folk som sålt sina mentalt handikappade släktingar till slaveri.

Berättelser om zombies som själlösa slavar förändrades 1954 med den amerikanske science fiction-författaren Richard Mathesons bok I Am Legend., där zombies drabbades av ett virus som orsakade vampyrism vilket gjorde dem till kannibaler. Det förändrade synen på zombies och kom att inspirera en helt ny genre inom film, fantasi .....och, verkligheten?

Den kanskje beste artikkelen jeg har skrevet her handlet om mondofilm, en slags liksomdokumentarisk blanding av ekte og iscenesatt galskap, ofte av bestialsk natur. Mondofilmens suksess (i starten var den helt stueren, gikk på norske kinoer og ble til og med Oscarnominert!), viste at det fantes et publikum for ekstrem tortur og lignende som var mye større enn en skulle tro, og regissørene av europeisk exploitation kastet seg på bølgen. Man tok scenene med ritualer og annet rart som "primitive" urfolk bedrev fra mondofilmene, dramatiserte dem og pakket dem inn i mer tradisjonelle fortellinger om den hvite manns eventyr i jungelen. Resultatet ble kannibalfilmen.

Kannibalfilmen hadde glansperioden sin fra midt på søttitallet og et drøyt tiår frem i tid. Den mest kjente filmen i sjangeren er Cannibal Holocaust, beryktet blant annet fordi regissør Ruggero Deodato ble arrestert ikke lenge etter premieren. Myndighetene trodde han hadde laget en snuff-film. Det var ikke tilfelle, men som i enkelte av mondofilmene drepes dyr på ordentlig for å lage den rette stemningen. Cannibal Holocaust er også en av de første filmene som påberoper seg å være laget av funnet film, på samme måte som Blair Witch Project, Cloverfield og Diary of the Dead. Et par venner av meg så den uklipte versjonen av Cannibal Holocaust, og det traumatiserte dem såpass kraftig at jeg har stått over. Slave of the Cannibal God er derimot en av de snilleste i sjangeren, og siden min versjon (fra denne boksen) i tillegg var barbert med nærmere ti minutter tok jeg sjansen på å se min første kannibalfilm. Sånn at dere slipper.

Ursula Andress (som er akkurat like fin som da hun steg opp av havet i Dr. No omtrent femten år tidligere) har mistet mannen sin i den Guineanske jungelen, og reiser med broren sin og et lokalt reisefølge for å finne ham. Underveis stopper de for å kikke på dyr som sakte spiser hverandre (enkelte på nettet har reagert på en scene der en ape fores til en slange, i min versjon var dette omtrent som Animal Planet), og de innfødte snitter opp magen på en iguan og drikker blodet dens for å blidgjøre gudene. Ursula glemmer tydeligvis etterhvert hvorfor hun er i jungelen i utgangspunktet, for hun faller for et av ekspedisjonsmedlemmene. Og det var nok like greit, for det viser seg at en huleboende kannibalstamme har spist ham og stoppet ham ut. Og nå er de sultne igjen.

For fans av sjangeren er dette sikkert en strålende film. Den er kapabelt skrudd sammen, stemningen er akkurat så sleazy som den sikkert skal være, og det er flere enkeltsekvenser her som er spennende. Den voldsomme barberingen sparte meg for en del kvalme greier og snøt meg for mye Ursula, men den gjorde også at det er fort gjort å miste tråden noen steder. Likevel var det overraskende mye underholdning i denne, i hvert fall når man er i humør til å se noe som er litt drøyt.

Må du på død og liv se en kannibalfilm ville jeg gått for denne, men det er likevel vanskelig for meg å se vitsen med denne sjangeren. Den har dødd en sakte død de siste par tiårene, selv om så forskjellige filmer som Apocalypto og Indiana Jones & the Temple of Doom låner småting. Jeg tror ikke vår kultur har blitt fattigere av den grunn.

Dessuten

Blindpassasjer, Bing og Bringsværds riffing over 2001/Alien, og norges hittil eneste tunge SF på film, er obligatorisk for fans av sånt, til tross for tregt tempo og litt merkelig dialog her og der. Scenografien går engelsk sf som (gamle) Doctor Who og Blakes 7 en høy gang. På tide at noen lager noe mer sånt.

Cry-Baby er John Waters´mest kommerse og beste film. Jeg bruker den når jeg skal forklare folk hvorfor jeg hater Grease så intenst; kulere, tøffere, morsommere og bedre tonesatt. Digger denne.

I´m Your Man er en kanskje litt for uforbeholden hyldest til Leonard Cohen, med flotte opptredener fra familien Wainright, Nick Cave, Beth Orton med flere. Far sjøl setter imidlertid alle til veggs, med U2 som backingband. Mannen fortjener imidlertid et fyldigere portrett med mindre heltedyrkelse.

10 kannibaler - det var inte illa...

Det får du veta i detta test.

1 Feet = 30.48 cm.

Om du tycker att det är jobbigt att konvertera dina centimetrar - använd denna konverterare.

Frågan är om man räknat med att dessa 10 kannibaler ska äta pasta eller potatis till - eller om min kropp skulle utgöra hela måltiden. Och om det skulle röra sig om kannibaler som sitter och petar i maten - eller om det handlar om riktiga matvrak...

Tidigare inlägg om kannibalism.