Med de koncentrationssvårigeter jag har, är läsning något riktigt tungt för skallen. Läser 3 sidor, vilar skallen ett par minuter, läser 3 sidor till, vilar skallen ett par minuter, sedan sover jag. Så visst tar det tid att läsa en manual på 700 sidor, det är ett som är säkert. Ytterligare ett minus är att jag måste läsa allting en gång till innan det börjar få fäste i skallen. Det gäller alltså saker jag måste lära mig, inte romaner och annat skräp. Så vi kan ju säga att jag nu måste läsa 1400 sidor de närmsta 2 åren, med vilopauser efter var tredje sida.

Va fan skulle micken knasa ihop för!?

Dagens vill ha: Alla skoluppgifter färdiga
Dagens klädsel: Vinröda strumpbyxor, mönstrad kjol, ljusbrunt linne, mörkgrön stickad kofta
Dagens frisyr: Diadem
Dagens händelse: Ingen-jävla-ting (av värde).
Dagens låt: November Rain (fast det är oktober..)
Dagens planer: Skriva färdigt EE-conclusion och förkorta uppsatsen, skriva abstract, läsa engelska-papper, läsa tyskabok, skriva om något jag själv VILL skriva om!
Dagens saknad: Kärlek. Önskar man kunde ha något fundamentalt i sitt liv, something that remains true when everything else does not, liksom. Någons armar omkring sig i regnet.
Dagens dummaste: Allt
Dagens sjuka: Inget
Dagens drog: Skriva om känslor
Dagens roligaste: Vårt nya CAS-project; Knasluciatåget.
Dagens favorit: Ingen
Dagens köp: Ingenting alls
Dagens godis: Inget, är ju nyttig nuförtiden..
Dagens humör: Sur, nere, arg.. 

DAGENS ORD: Kom.

Men den här gången hoppas jag innerligt att jag har rätt. Att det är utvecklarna som lovat lite för mycket och tafflat bort sig fullständigt. Någon gång måste jag få upprättelse, det måste komma till mig förr eller senare.  Livet kan inte bara vara ett enda stort misstag! Men så är det säkert... jag har nog tafflat bort mig igen här. Om jag bara kunde ha lite mer tålamod.

I Reason 4 lovade dom att man skulle kunna föra över sina projekt från 3:an utan att det skulle bli några problem. 4:an var så vackert bakåtkompatibel att man skulle falla av stolen i ett rent epilepsianfall. Men jag föll framåt och smackade pannan med all kraft i bordet. Bakåtkompatibelt MY ASS! Hälften av alla instrument jag har i de gamla låtarna funkar inte. Inställningarna för refills och keyboard spars inte heller. Jag måste manuellt ställa in allt varje gång programmet startas, för programmet har tydligen inget minne alls. Lika efterblivet som jag i djungeln.

Visst, det tar bara 30 sekunder att ställa in allt varje gång, så det är ju kanske inget att gråta över... men jag verkar tydligen tycka om att gråta... för jag stör mig något så fruktansvärt på det där. Varför ska jag sitta och fippla med sånt där varje gång när det funkade så bra i 3:an!? Nu känner jag att jag är i behov av ett par öl här... Måste chilla ner lite och lugna mina sköra små ADHD-nerver. De kan gå sönder annars... och då måste jag slå sönder någonting. Jag får inte ro annars. Jag har sneglat på min klockradio. Den ser jävligt inbjudande ut. Bara genom att titta på den så kan jag höra hur den krasar... hur det kommer att låta... och hur mjukt och skönt det går att mosa den lilla rackaren. Ahh... ett par steg fram... sedan en stadig armbåge rätt ned i den fula högtalaren.

*Kruack!*
Armbågen bara glider in i klockradions inre. Krossar först revbenen och tränger sig sedan in i hjärtat. Hela skiten slås ut och det börjar blinka. Klockradion har fått så pass allvarliga skador att det helt enkelt inte går att få liv i den något mer. Det är bara till att dra sladden ur väggen, säga "hej" och hiva den ut i soporna.

Men näe... jag måste hålla mig. Ett par bärs kan fixa det... och envis som jag är så VET jag att jag kommer sitta kvar här på 4:an i alla fall. För jag vill lära mig programmet och veta varför allting knasar. Jag offrar hellre alla de låtarna jag inte fått klara i 3:an för att börja på nya i 4:an. Så i slutändan är det en riktig omväg att gå... men så drygt funkar min skalle. Den är inte smord med rätt olja helt enkelt. Det har kommit en massa grus i maskineriet...

ADD betyder Attention Deficit Disorder

ADHD betyder Attention Deficit/Hyperactive Disorder

ADD är ett neuropsykiatriskt tillstånd, och innebär störningar i den kognitiva, sociala och emotionella utveckling. Störningarna startar tidigt i livet och ger varaktiga funktionshinder; mycket i form utav att man inte kan planera och organisera sina handlingar och sin vardag.

För vissa personer blir symptomen först riktigt påtagliga i vuxen ålder, då man inte lever i en av annan strukturerar vardag längre: dvs skola och föräldrar, utan själv ska stå för att organisera sin vardag, sin egna familj, sitt arbete och livet i övrigt.

Läkartidningen beskriver i en artikel ADD som en undergrupp av ADHD och kan förklaras som huvudsakligen bristande uppmärksamhet, vilket domineras av koncentrationssvårigheter, planeringssvårigheter, nedsatt uthållighet och nedsatt arbetsminne.

Lever man med ADD så löper man dessutom 77 % större risk att drabbas av andra psykiatriska diagnoser. Exempel som jag haft / har i mer eller mindre utsträckning är ångestsyndrom, depression, bipolär sjukdom, personlighetsstörning (i mitt fall borderline, men det kan också vara tex antisocialt beteende). Där finns även större risk för missbruk och våldsbrott för dem med ADD / ADHD. Studier har visat att det är väldigt vanligt med ADHD bland personer i fängelse (norsk studie).

Vad gäller medicinering så är det vanligaste preparatet cintralstimulantia (tex Concerta och Ritalin). Man kan inte bota ADD men med centralstimulantia kan hos vuxna visas upp emot 60% klinisk förbättring. Först då man äter centralstimulantia kan man vara mottaglig för viss form av kognitiv beteendeterapi.

Man har också stort behov av olika samhällsinstansers hjälp för att få liv och vardag att fungera; tex behov av avlastning, stöd och extra pedagogik i arbetet och hemmet. Dessutom behövs ofta hjälp med planering, allra mest sin ekonomi. Sammanfattningsvis behöver man alltså ofta hjälp av psykiatrin, socialtjänsten, vuxenutbildning, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, och även missbruks- och kriminalvård.

Jag har hittills fått in psykiatrin, socialtjänsten, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen i min vardag. Förhoppningsvis slipper jag för alltid missbruks- och kriminalvård.

Jag har onsdag nästa vecka möte om arbetsträning / vuxenutbildning och det ser jag verkligen fram emot!

Den värsta känslan jag fått i och med min diagnos är att jag nog aldrig kommer bli vuxen och stå helt på egna ben - men det känns ändå skönt att då ha diagnosen, och inte bara som förr - känna mig lat, dum och vimsig.

Just idag föll jag för Lumosity och startade ett prova-på-abonemang som varar i sju dagar. De utlovar att spelen ska förbättra både minne och uppmärksamhet. Programmet kostar 9,95 euro / månad (92,56 Skr ) och man kan avbryta abonemanget när man känner för det. Alltså slipper man lägga ut så mycket pengar på något som kanske känns fel efter ett tag. Man kan också välja att abonera per år och då blir det ännu billigare.

Tydligen är det så att den mänskliga hjärnans effektivitet börjar avta redan vid 30 års ålder. Men att man kan förbättra sin kapacitet oavsett ålder genom rätt träning. Lumosity är tydligen utvecklat av några ledande neuroforskare . Lumosity säger själv att deras användare upplever:

• Klarare och snabbare tänkande 
• Förbättrat minne gällande namn, nummer, vägbeskrivningar osv
• Förbättrad uppmärksamhet och medvetenhet 
• Förbättrad sinnestämning 
• Bättre koncentration under bilkörning och arbetsuppgifter

Det låter som rena drömmen!

Så här ser en skärmdump ut när jag precis loggat in:

Jag tänker testa en första omgång idag och sedan fullfölja programmet under den fria testperioden. Därefter återkommer jag med lite tankar kring Lumosity. Håll utkik efter recensionen! Det hade förstås varit roligt om fler ville testa samtidigt och sedan berättade om hur ni upplevde träningen och effekterna av den.

Din attityd kan verka kaxig och tuff
Men är din osäkerhets bedrägliga bluff
Inuti ett vilset barn med ömhetstörst
Söker bekräftelse när oredan är som störst
Se min kreativitet och glöd
istället för att banna mig i min nöd!

När ska andra någonsin förstå
De säger: - Du kan bättre än så
om du bara lägger manken till
och försöker sitta still.
Att just detta är ditt problem
ger födelsen av detta poem.

Från gryende morgon till slumrande kväll
Du gör ditt yttersta för att vara snäll
Din levnadsram behöver vara stram
din oro lugnas av värmande kram
Missförstådd, hånad och skör
Du går genom livet och stör

                                                       Moniqa Klintestrand Öberg

Här hemma har jag inte varit mer lyckosam. Jag går bara omkring och retar upp mig på små skitsaker. Hade en diskussion med frugan, en helt alldaglig konversation om inget viktigt. Det slutade med att jag var uppretad som om det gällde något avgörande beslut i våra liv. Upprörd över min egen upprördhet sökte jag mig till sovrummet för att lägga mig på sängen och läsa, men så är sängarna urbäddade och när jag ska hämta rena lakan så finns det inte något rent tillräckligt stort underlakan och inga rena örngott. Den här upptäckten fick mig att ifrågasätta min frus intelligens som inte har skött tvätten bättre (tyst för mig själv alltså). Jag var en hårsmån från att begära skilsmässa, men räknar till tio och parkerar i källaren vid datorn istället. Och här har jag alltså suttit och tjurat nu.

Jag passade på att styra upp lite bland bilderna på barnen och det fick mig på betydligt bättre humör. Här är en bild som jag dock inte har tagit själv utan snott från min bror som tog den i lördags på min svågers 30-årskalas. Bilden föreställer mina "länders frukt", Victor.

Spana in resåren i midjan. Är det inte ett par väldigt små gravbyxor? Jag har bara sett så där stora resår på just gravbyxor. Man kan bara undra varför det görs gravbyxor i så små storlekar. Det är mycket förbryllande...

----------------
Now playing: Lykke Li - Hanging High
via FoxyTunes

Dessutom så stör hon en på natten. Och det bara genom att vara glad. Hon sover ofta under min säng, och så fort jag vänder på mig så hör man "dunk dunk dunk" där under. Hon blir jätteglad bara av att jag rör på mig lite. Om jag rör på mig lite för mkt då kastar hon sig upp och ställer sig och tittar på en. Om man inte är erfaren då så kan man råka titta tillbaka och då är det kört. Då kastar hon sig över dig. När man levt med henne ett tag så lär man sig ligga stilla och sen kollar man att kusten är klar genom att kisa med ögonen så hon inte ser att man tittar.

Hon får inte vara inne så ofta på nätterna...