FOX 5 News i USA har tittat lite närmare på hur duktiga FBI och deras arkiverare är att hantera sitt underättelse-num-num ang. illbattingar och annat löst folk. För en del av materialet är inte underkastad sekretess eller så stryks känsligare delar över av kontrollanten.

FOX5News skickade en förfrågan enligt FOIA freedom of information act om att de ville ha lite input om Al Qaeda.

Fox medarbetare fick till svar att vi har inga filer eller mappar som rör Al Qaeda.

Det verkar som om det är lite slarvigt med dokumentpedagogiken i kontrollantens svarta bok och underättelse viljan hos FBI. Och det låter märkligt likt tsunamihanteringen vid brukshundklubben vid Rosenbad . Samt kan FBI stryka över ohälsosam intel med svart tuschpenna kan väl kontrollanalytiker i Sverige också göra det.

Ett ypperligt halvtaktsarbete för någon som vill nystarta och göra ett insteg inom arkiveringskonsten och diariehantering.

In particular, the National Security Archive provided an example of a request for records on "Al Qaeda" that was denied because the Bureau had "no records.

"According to the FBI's representative in the Fox News report, that response was a mistake because the FBI staff sent the wrong letter.

The Archive's records show, however, that the denial was administratively appealed to the Department of Justice's Office of Information and Privacy, which ordered the FBI to conduct a new search.

The second search also was denied because there still were "no records" found on Al Qaeda.

Läs mer på NSA National Security Archives

Titta På FOX 5 News The FBI files the Mismanaged Secrets Del 1 

The FBI files the Mismanaged Secrets del 2

Pink Floyd: 1984 

Till att börja med så stannar Upptåget på Arlanda. Det är ju himla käckt, då man kan ta ett hyfsat prisvärt tåg från Uppsala, istället för flygbussen. Men Upptåget stannar bara på Arlanda om det inte är mer än tre minuter försenat. Vilket man inte kan vara säker på förrän man passerat Knivsta och i princip kommit fram. Det känns faktiskt inte sådär jättesäkert att ta ett tåg till Arlanda om man inte vet ifall det kommer att stanna där, eller om man ska behöva bussa sig tillbaka från Upplands Väsby eller Märsta.

Upptåget var roligt även innan det fick sin nya sträckning. När jag läste sociologi en gång i tiden skulle jag åka till Tierp för att genomföra ett par intervjuer. På perrongen stod en biljettautomat. Biljetten kostade 60 kronor. I tior. Det har åtminstone inte jag så ofta i fickan, och därför fick jag springa in på Pressbyrån och försöka växla. Jag säger försöka, för de var inte förtjusta i att växla pengar ens då (och jag förstår dem) men nöden har ingen lag. Ut på perrongen igen, med fickan full av skramlande mynt, köpa biljett och in på tåget. Ungefär vid Vattholma dök det upp en konduktör/kontrollant, och kollade biljetten (jo, det är viktigt för själva historien!). Sedan upptäckte jag i ögonvrån en växlingsautomat. Lite slött tänkte jag att ”det var ju praktiskt, då kan man växla på tåget och de har bergis en biljettautomat här inne också. Bra att veta till nästa gång.”

Big mistake!

Nästa gång rusar jag till tåget, kliver in i vagnen och växlar till mig mina tior, börjar leta en biljettautomat som inte finns… och så går tåget! Jamen, briljant att ha en växlingsautomat på tåget, men biljettförsäljningen utanför! I synnerhet som tåget inte står inne så länge. ”Nåja” tänkte jag, ”jag kan väl köpa en biljett av konduktören.”

Bigger mistake!

För när konduktören/kontrollanten dyker upp igen visar det sig att han inte säljer biljetter för han är kontrollant och gör bara stickprov och om han sålde biljetter skulle folk bara köpa av honom och aldrig annars och har du ingen biljett så blir det 460 kr, tack så mycket!

”I helvete!” sa jag inte, men nära på. Istället frågade jag hur jag skulle ha kunnat veta det, eftersom han faktiskt varit där hundra procent av gångerna jag åkt, och hur i hela helsike de hade tänkt sig att man egentligen skulle köpa biljett till det där tåget, om man inte var van pendlare och hade månadskort, och när jag ändå var uppe i varv så kom jag på att jag var kissnödig och det hade jag varit resan innan också, så då var jag tvungen att fråga varför i hela h-e de inte hade några toaletter på tåget när det tog lika lång tid till Tierp som till Stockholm och Stockholms-pendeln har minst en i varje vagn.

Efter denna jeremiad skrynklade kontrollanten ihop sig som ett russin, tryckte böteslappen i handen på mig och förklarade att jag fick ta det där med hans chef.

Sagt och gjort. På eftermiddagen tog jag om alltihop med en häpen Upptågs-chef (det låter lite som om han var lekledare, gör det inte?) och efter att ha sagt allt det där igen, inklusive det om toaletterna, i ett enda långt andetag, så undrade han om jag kunde tänka mig att bara betala in biljettpriset om 60 kronor.

Det kunde jag.

Nästa gång jag åkte med Upptåget från Tierp, fem år senare, fanns det toaletter. Och, om jag inte missminner mig, även en växlingsautomat på perrongen i Uppsala.