Annars tar sidvind upp det där med hotet från ryssland. Han frågar sig huruvida det finns ett hot från ryssland eller ej, medans jag själv är helt övertygad om att hotet från ryssland bara är löjligt.

Av skilda orsaker.

1. Sett till storlek på militärbudget ligger ryssland ganska dåligt till, USA ligger långt före, men till en början kan jag nämna att hela världen totalt spenderar 1,200,000,000,000 amerikanska dollar till att kriga, det vill säga 7,200,000,000,000 svenska kronor. Det är en hel del glassar.

• USA står för närmare halva världens militärbudget, cirka 583,283,000,000 amerikanska dollar. Varför då inte de hotförklarats, det kan man verkligen ifrågasätta sig.
• Frankrike, kommer tvåa, med blygsamma summan på 74,690,470,000amerikanska dollar.
• England, precis efter, lägger ut 68,911,000,000 amerikanska dollar på försvaret.
• Kina, 59,000,000,000 amerikanska dollar..
• Japan, 48,860,000,000 amerikanska dollar.
• Tyskland är sexa med 45,930,000,000 utlägda amerikanska dollar i försvaret.
• Ryssland kommer "bara" sjua med 41,050,000,000 utlagda amerikanska dollar.
• Sett till storlek på militärbudget borde vi alltså oroa oss mer över tyskland, england och frankrike samt USA som är de mest aktiva i krigföring i hela världen.

Föressten är sverige på tjugofjärde plats, vi ligger alltså inte så dåligt till som media verkar få oss att tro, vi lägger ut 6,309,137,714 amerikanska dollar år 2008. Trots en folkmängd på nio miljoner.

2. De "kränker våra vatten"

Fast egentligen var det ju båten Amalia som kränkte våra vatten. Snacka om löjlig historia.

För det andra, låt dem kränka våra vatten ifall de vill det, spelar det tekniskt sett någon roll?

3. Hur många människor, har, sedan sovjet blev ryssland, Ryssland dödat? Hur många var civila?

Att jämföra med USA och hur många civila de dödat. I irak uppgår siffran mot dryga 83,000-90,000 döda.

3. Varför skulle de vilja anfalla sverige?

Vi har oljan? Eller nej. Det har vi ju faktiskt inte. Fast vi har ju faktiskt malmen. Men vi borde fråga oss, hur många gånger har två demokratiska länder krigat mot varandra? Visserligen är ryssland demokratiskt ifrågasättbart, men folket har all möjlighet att avsätta honom ifall de tröttnar, rent tekniskt.

För det tredje så finns det en viss problematik för ryssland att blanda sig i krigsmässigt i europa. Vi har tre stormakter i europa, frankrike, england och tyskland. Alla tre med större militärbudget än ryssland. Att blanda sig i skulle vara ett självmord för ryssland.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Ryssland, krig, politik, militär, försvaret

 Bilden till höger är tagen när Albin är ca. 3 veckor,
de två till vänster skulle jag tro är tagna idag, ca. 6 veckor.

Idag fick jag en massa bra boktips av Hanna som jag skall sätta mig och
gå igenom idag. Tackar tackar!
Synd bara att jag beställda tre böcker igår, från adlibris.com.
Att jag inte väntade lite menar jag.

Det blev dessa tre:

Aktivering: Smart lek med din hund av Nina Roegner
Agility: Från start till mål av Inger Jalakas
Hundlydnad med klicker av Peter Holmberg

"Den 96-åriga damen hölls fast i sin säng medan lägenheten finkammades på värdesaker. Först morgonen efter – när hemtjänstpersonal fann kvinnan blåslagen och naken på hallgolvet – uppdagades vad som skett. Nu söker polisen efter minst två gärningsmän, men utredningsläget är tufft.
– Hon har gärna öppnat när det ringt på dörren förr. De gör ju det i hennes generation, säger kvinnans svärson till Sydsvenskan.
– Det är en farhåga man haft länge att något sådant här skulle drabba henne, fortsätter han. Det var svärsonen som fick samtalet från polisen efter att den 96-åriga damen hittats på sitt hallgolv av en hemtjänstanställd vid åttatiden i tisdags morse. Det mesta tyder på att kvinnans version är riktig. För även om några omständigheter är oklara har damen flera skador på sin kropp
– skador som rimligen inte kan ha uppkommit på annat sätt än genom misshandel. Kvinnan hade rivsår längs ryggen, stora blåmärken över axlarna och en sårskada vid ena armbågen när hon hittades. Hon var då mycket medtagen. "

Hur som helst, för att återgå till ämnet. Hizbollah har lyckats med flera saker hittills. De har lyckats att se till att en arbetarrörelse inte kan få fäste, de har lyckats ta över en generalstrejk för bättre rättigheter och drägligare villkor för arbetarna och lyckats föra in sin dagordning i det hela. Som jag tidigare skrev så har inte stridigheterna i samband med demonstrationen häromdagen något att göra med strejken mer än att demonstrationen var utlyst av facket. Hizbollah initierade striderna genom sina egna folk i demonstrationen. Allt handlade om en jävla säkerhetschef på flygplatsen som låtit Hizbollah att installera ett eget kommunikationssystem för underrättelseverksamhet.
Nu har man börjat dela upp Beirut. Sunni här, Shia där. Kristen här och Druz där. Hizbollah går in o stänger ner tvkanaler, visserligen liberala såna men åndå. Back to the 80's, here we go!
Det ser tyvärr inte ut som att det kommer bli bättre. Den ena parten verkar vara mer beväpnad än den andra. Ena gruppen bär ak47or och den andra gruppen bär M16.

Det stora problemet här är hur man lyckats helt och hållet lyfta bort fokus från arbetarnas krav. Till alla andra parters fördel. Ingen tjänar på om arbetarrörelsen växer sig stark i Libanon. Hizbollahs ställning bland de fattiga skulle undermineras om facket fick igenom några krav genom sina åtgärder. Och för liberalerna så är det ett hot mot deras klass och deras rikedom. För de religiösa grupperna är det inte ett option med ett starkt fackförbund. Enligt de är det oförenligt mellan Islam och fackförbund. Det är tydligen totala motsättningar. Och för liberalerna är det en klassfråga. Det är något som jag sagt hela tiden. Men vissa människor har fortsatt sitt stöd till det arbetarfientliga Hizbollah, "men de gör ju motstånd" lyder argumenten. Motstånd mot vad? Arbetarrörelsen? USA? Israel? Till vilken jävla nytta då?

Det ska bli jävligt intressant att se vad tidningen (kultur)Arbetaren via Andreas Malm kommer skriva om det här. Blir det kanske "de dumma arbetarna går ut o demonstrerar för bättre levnadsvillkor medan stackars Hizbollah blir av med sina kameror, otroligt osolidariskt mot de som ändå befriade landet från israelerna, Allahu Akbar!".

Kom igen nu Arbetaren, surprise me, på med klänningen och ansa skägget, det är ert krig som förs nu av ert folk. Ett krig som åter igen slår undan benen för en arbetarrörelse likt alla andra gånger. Det är just den grejen som man försökte belysa ur olika håll. I alla fall ur ickereligiösa håll.

Här är ett tips till jävligt bra läsning.

Jag blir undanskuffad från mitt vanliga jobb nu på påskveckan, så jag jobbar på kontor på en teater, mitt "kulturarbetar"-jobb. Tänk om man skulle kalla sekreterare, folk på callcenter, marknadsansvariga, Bill Gates och receptionister för "kommunikationsarbetare" och hävda att dom är en egen, fullkomligt naturlig kategori som automatiskt skriver dryga kolumner i fina tidningar va? Jag är i alla fall en sån där kulturarbetare den här veckan, som mina föräldrar.

Jag tänkte först på typ Arbetaren-skribenter som Andreas Malm eller muppiga tyckar-liberaler som Blondinbella, Federley eller Louise P. Jag tänkte mej att jag skulle skriva om hur jobbigt jag tycker det är med "tyckare" som får en massa utrymme i media, inte uträttar ett dyft och ändå vet precis hur politiken, arbetet och världen ska skötas. Jag hatar att bli tillfrågad som en "tyckare" i varje småsak som dyker upp, bara för att jag är intresserad av min omvärld. Jag har ärligt talat ingen åsikt om t.ex. Kinas OS-arrangemang, jag orkar inte bry mig om allt när jag redan bryr mej om det mesta.

Sen slog detta mig: jag blir irriterad på "tyckare" på ungefär samma sätt som jag blir irriterad på miljöaktivister. D.v.s. jag är avundsjuk - för att de lyckats kämpa till sig en liten glimt av uppmärksamhet i tidningarna och på nyheterna. För de här "tyckarna" och medelklassvänstern är inget problem, helt ärligt. Att DN Kultur publicerar marxistiska artiklar är inte något självklart, att Aftonbladet släpper in Åsa Linderborg (som i.o.f.s. kanske inte är medelklassvänster riktigt) inte heller. Det är något som vunnits genom påtryckningar och genom det allmänna inflytandet som arbetarrörelsen faktiskt fortfarande har. Ändå är det bara en liten glimt, en minimal portion av allt som TVn och tidningarna spottar ur sig. Kapitalet har fortfarande makten över media genom sponsorer, journalister och nyhetsbyråer.

Hur kan det komma sig att alla hatar kulturell medelklass när det är folk som faktiskt har inflytande och ändå helt klart positionen att förstå och stödja radikala krav från arbetarrörelsen? Hur kan det komma sig, framför allt i jämförelse med den osmakliga, feta, fundamentalistiska och kriminella överklassen? Jag försöker bara vara öppen här - jag kan känna starkt hat mot t.ex. folk från läkarbakgrund eller de som jobbar med reklam, men är det skäl nog att räkna in medelklassen och dess kulturmaffia bland mina objektiva fiender?

Slutsatsen är att vi alla borde sluta irritera oss över att max ett par dussin småstroppiga vänstertyckare i hornbågade glasögon - de kan vara jobbiga, men i stort sett är dom till nytta för oss. Det är inte som att vi förlitar oss på dem - snarare är de en produkt av vårt kollektivt vunna inflytande. Jag blir bara så trött på tyckare och att tycka hela tiden. Jag vill göra istället. Jag misstänker att jag helt enkelt bara är trött på att höra mig själv prata. Jag borde dra och träffa folk, kanske shoppa lite.

Zo, nu u geen vreemden meer voor elkaar bent, kan ik het u wel vertellen. Bed is een beetje eenzaam. Dat is heus niet altijd zo geweest. Vroeger hielden kast, zitzak, gordijn en schapenvelletje hem gezelschap. Konden ze gezellig keuvelen overdag. Tot plots bleek dat ik allergisch ben voor huisstofmijt. Exit kast, zizak, gordijn en schapenvelletje. Alleen Bed bleef. Mét speciale lakens.

Maar stilaan slopen weer wat nieuwe spulletjes de slaapkamer binnen. Spulletjes die beloofden geen stof te maken. Zoals het oude kastje van een yard sale om de hoek.

In het kastje kettingen, oorbellen en andere blingbling. En er bovenop mijn kniknegertje. Je weet wel, zo'n missiespaarpotje dat met zijn hoofdje van 'merci' knikt als je er wat kleingeld instopt.

Voor knuffelbeesten is de toegang tot Bed strikt verboden. Al is er eentje die deze regel graag aan zijn laars lapt. Kater Fons grijpt elke kans om het voeteinde uitgebreid te testen. En soms - heel soms- als ik alleen thuis ben, dan mag hij dat. Maar hou het voor u.

Ik geef dit stokje graag mee aan het zandmannetje van Ruben, Imke en witlofman Ntone.

Schottenius är nu nere på ren personförföljelse och sätter Johan Norberg i en äkta moment 22-situation. Om han svarar på den kritik som riktas mot honom "i sak" blir han tvungen att diskutera personfrågor och då kan DN:s kulturavdelning och Maria Schottenius avfärda honom som ”rättshaverist” – damned if you do and damned if you don’t! Detta är ren maktutövningen och Schottenius & Co. står inte Machiavelli efter i sin hantering av Norberg!

En sak har Schottenius rätt i, i sin krönika – denna affär ”berättar något om DN:s position i offentligheten”. Då DN:s ”position” är så stark som den är bör detta stämma till eftertanke och ödmjukhet på redaktionen. Hur ska DN:s kulturavdelning hantera det förtroende som tiotusentals läsare dagligen ger dem?

Inte genom svepande personangrepp mot enskilda, utan genom att diskutera frågor ur olika vinklar. Nu har Malm och Jonsson fått utgjuta sig över sakernas tillstånd, som enligt dem är katastrofalt och på väg att bli sämre. När man läser Malm får man intrycket av att vi snart har anti-muslimska pogromer runt hörnet. Men så är det inte. Malm och Jonsson bygger som andra vänstermänniskor sin världsbild på att saker bara blir sämre och sämre. De riktigt knarkar dåliga nyheter på vänsterkanten – det är deras livsluft. Vad sägs om att nu släppa fram någon som inte delar denna syn på vare sig framtid eller nutid? Någon som kan balansera upp Malm och Jonssons cementerade synvinkel och kanske uppmärksamma DN:s läsare på kulturavdelningens blinda fläckar i detta avseende?

Uppdatering - läs Johan Norbergs svar här, och ytterligare bra kommentarer här och här och här och här och här. Och gör din röst hörd här.

Inom den politiska vänstern förs det alltid diskussioner om vem man ska stödja, eftersom någon alltid är förtryckt och måste befrias. Dessa "debatter" handlar ofta om "vänsterns selektiva värdenihilim". Hos Hayekinstitutet läser vi att denna selektiva värdenihilism innebär att "att ingen handling är mer förkastlig än någon annan, utom när handlingen utförs av fria och demokratiska länders regeringar". Det är i denna världsbild vi finner anledningen till mainstreamvänsterns märkligt selektiva "solidaritet" genom åren. Andreas Malm har som bekant varit en flitig mellanösterndebattör och hans första trevande alster handlade om situation på västbanken och Gaza. Malm har ofta hamnat i debatter med andra inom vänstern om vem man ska ”stödja” i ”kampen” för det palestinska folket eller, som det egentligen handlar om - kampen mot staten Israel. Nåväl, Malm hamnade på en ståndpunkt som upprörde många även inom vänstern. I tidningen Arbetaren i juni 2006 skrev Malm följande som inlägg i en pågående diskussion i ämnet:

Så hur bör man ställa sig till kriget? En höger värd namnet ställer sig på maktens sida. Och en vänster värd namnet – vad gör den? Inte kan väl den stödja ett Hamas som är islamiskt, eller ett Hizbollah som bärs upp av den Islamiska Republiken av Iran? Endast den vänster som vänder ryggen till de konkreta insatserna låter sig vägledas av sådana argument. Frihet på marken är, i varje givet läge, vänsterns sak; att inte kunna ta ställning för frihetskamp med islamiska förtecken är sekulär puritanism, förankrad i islamofobi, diskvalificerad från varje relevans i massornas ögon i Rafah, i Shatila, i Dahiya…

Nu är det så att bara för att Hizbollah i stora delar av Arabvärlden ses som en legitim ”motståndsrörelse” i kampen mot Israel, så blir de inte en legitim politisk kraft värd att stödja för det. Och Hamas har av USA och EU stämplats som en terrororganisation efter de självmordsattacker och bombningar som rörelsens militära gren tagit ansvar för. Attentaten har dessutom fördömts av FN:s kommission för mänskliga rättigheter samt av Human Rights Watch och Amnesty. Human Rights Watch och Amnesty kan väl knappast anklagas för ”islamofobi”. Det handlar helt enkelt om att fördöma de terrorattentat främst i form av självmordsattacker mot civila som Hams har utfört sedan 1994.

Och vad är det för ”frihetskamp” som Malm pratar om. Hamas långsiktiga mål är som bekant att ersätta staten Israel med en islamisk stat omfattande nuvarande Israel, Västbanken och Gaza. Hamas erkänner inte heller staten Israel. Det är inte att ”ställa sig på maktens sida” och hävda att Israel som stat har lika stor rätt att existera och försvara sig som andra stater. Om detta ställningstagande gör mig ”diskvalificerad från varje relevans i massornas ögon i Rafah, i Shatila, i Dahiya…” så tackar jag och tar emot!

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1353&a=741816

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=742314

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=742320

Een domme gans, ja. Bij aankomst in Ikealand bleek de Malmvriend 61,6 kilogram te wegen en de parking heel erg ver.

*kreun* *zucht* *auw*

De kast staat thuis en ik ben geradbraakt. Waar zijn de sterke ongeëmancipeerde macho-mannen als je ze nodig hebt?

First - I have the best friends in the world. Second, I'm writing this entry while sitting in my BED. I've almost burst into tears a few times and not just because I finally got to watch that really sad episode of Heroes (thanks Melissa)! It's just hard to believe what an incredibly long and crazy journey this whole home remodeling thing has been.

Since April our house has been in a constant state of distress and while we are by no means done after we complete this project - we will at least have two rooms in which to sit, sleep and day dream in peace. We will have places of pretty in our home and it will be the first time since we gave up apartment living 2 1/2 years ago.

It's really late, so for now I'm just going to post a picture of Ma'lady Queen Bedly of Bed-in-shire.

Tomorrow - I promise to post my "7 unusual things" entry. I got tagged days ago on by Michelle and Jill but, I've been a total lame-oh in responding. And now - I sleep. On a bed.