För tredje dagen i rad har Alvar inte lämnat sin säng. Han vill fortfarande ingenting. Jag frågar honom om han vill ha något, då svarar han att han inte vill ha någonting. Ibland kommer det ett: Jag vill ingenting.... Det låter nästan lite sorgligt. Men inte lika sorgligt som när han säger: Jag passar inte här... det brukar han säga när han försökt somna i vår säng en stund. Jag undrar om han blir poet när han blir större...

Febern har i alla fall gått ner. Ingen Alvedon på hela dagen har det blivit. Det är skönt att slippa.

Utanför vårt ena köksfönster står en finfin Lönn - den har varit så vacker ända sedan vi flyttade in. Jag brukar fastna med blicken på den när jag är i köket. Utanför Alvars fönster står också ett träd. Vilken sort kommer jag inte ihåg. Och, alldeles utanför fönstret till arbetsrummet står ett annat träd som Talgoxarna verkar gilla. Nyss såg jag 4-5 stycken. Jag tror Talgoxen är min favoritfågel. Jag förknippar den med vår, sportlov, istappar och takdropp. Det är inga dåliga grejer. Jag blir alltid jätteglad när jag hör en Talgoxe kvittra. Talgoxen var också den första fågeln Alvar lärde sig, för ett år sedan ungefär. Det fanns gott om dem även på Pettersberg.

Så - även om vi bor i stan, bredvid E18 så är naturen nära. Det är najs tycker jag.

Jag premiär msnade med telefonen tidigare ikväll. Det gick riktigt bra det också. Tekniken tekniken.

Fotograf okänd. Jag publicerar bilden helt utan tillstånd.

Läste precis en blogg. En vän i Kiruna skriver att det snöar. Jag tittade direkt på webbkameran... Snö. Fan vad jag längtar efter vintern. Jag har vinterbrist. Jag älskar hösten också, men vintern är snäppet bättre. Roger säger ju att det kommer att bli riktig vinter här i år. Jag får leva på hoppet.

Roger åkte precis till Svärmor. Hon har ju också nyligen flyttat och behöver hjälp med borrning, lampupphängning och grejer - och eftersom Roger inte bara är en superhjälte utan världssnäll - så ställer han upp!

Alvar har precis lagt sig. Han hostar lite idag. Han hostade mycket inatt. Roger (igen) var upp 5 gånger mellan elva och halv tre. Han har inte sovit mycket under natten.

Jag har extremsug efter Ahlgrens bilar. Vill ha. Vill ha som bara den! Men, jag tar mig en kopp hallonbladste och en bit mörk choklad och hoppas på det bästa.

Miloo och jag har varit på promenad idag också. När vädret är vackert är lätt att förivra sig. Rätt var det är börjar Miloo gå riktigt snabbt, hon får upp intressanta spår då och då. Eller så är det jag som tycker att jag nog kan gå lite längre för att det känns så bra och för att det är så fint väder. Lagom är bäst. Igår tog vi en liten tur genom en liten skogsdunge. Ingen bra idé, hala stenar och ivrig hund - ingen bra kombination.

Jag tror Miloo har kompisbrist. Vi såg en hundvalp idag, eller, en tonåring kanske. Miloo blev alldeles betuttad. Hon ville inte gå. Bara titta och vifta på svansen till den andra hunden. Och det konstiga var att den andra hunden varken var liten, vit eller lurvig... Vi har inga hundkompisar. Kanske måste jag annonsera?

När jag vaknade var jag varken glad eller utsövd. Drömmen hänger kvar lite fortfarande. Snart släpper den nog.

Lämningen på Föris gick kanonbra idag också. En puss och ett högt "HEJDÅMAMMA!" Nu på morgonen skulle de ut och plocka höstlöv. Jag önskar att jag också gick i Föris... Jag gillar sådant. Plocka höstlöv och grejer.

Efter jag lämnat Alvar skulle jag åka till stan och lämna in mitt graviditetsintyg till FK. Jag kommer inte ihåg att jag gjorde något sådant när jag väntade Alvar. Men, minnet är ju rätt luddigt. Min barnmorska bråkade lite på mig för att jag inte hade lämnat in det ännu, så jag tänkte att det var nog bäst att snabba sig.

Jag orkar inte mycket nu. Men, jag måste acceptera det och göra det bästa av situationen. Alvar är på Föris 3 dagar i veckan. Då leker han järnet med kompisarna. De är ute varje dag, en dag i veckan går de till en liten skog, någon dag är de hemma på gården och den sista dagen går de till någon större lekplats i närheten. Han är alldeles slut när han kommer hem. När han är hemma med mig gör vi andra saker, vi målar, vi bakar, han tittar på film, vi städar och diskar. Vi tar det rätt lugnt. Ibland får jag dåligt samvete för att vi inte är ute i lekparken eller i skogen... Men, nu är det så här, det kommer andra dagar när jag orkar vara ute, när jag orkar gå längre än 500 meter utan att få ont.

Vissa dagar känner jag mig som en oroligt tråkig mamma. Andra dagar som en rätt okej mamma. Alvar verkar vara harmonisk i alla fall. Så allt kan inte vara fel.

Idag ska vi baka kanelbullar!

Vad vore mitt liv utan Internet? Här kan man kolla in hur Kiruna ser ut i snön.

Jag längtar efter snön! Jag längtar efter vinter! Det var Sussi som rapporterade om snön. Jag vill hälsa på! Jag vill kolla hur det går med byggandet! Varför måste Kiruna ligga i världens ände?

Vi behöver bara åka förbi med bilen i närheten av området där Busborgen ligger så säger Alvar där är busborgen!  Han har grymt lokalsinne min son.

En timme kvar att fördriva. En familjepromenad med Miloo blir nog bra.

Vi har bestämt oss för att inte åka till Kiruna till jul. Det känns för jobbigt. Vi tar en resa dit senare, kanske blir det i början av februari, eller till påsk kanske? Vi får planera det senare. Just nu känns Kiruna som ett sår för mig. Jag vet inte vad släkten tycker om mig, jag kan bara ana.

Roger är långledig över hela julhelgen, det blir 2 veckor det. Det ska bli skönt att bara vara hemma och kramas... Och kanske åka en sväng till Jonte & Sofia... Det skulle kännas konstigt att inte åka dit alls under jul...

Nyår önskar jag att vi kunde sitta i en kåta på fjället. På det ödsligaste fjället helst. Men vi är nog hemma då också. Det blir många bilturer ut på landet med Miloo bara...

Jag är ledsen att jag fick sådana dåliga besked samma dag som konserten var. Kanske hade jag njutit mer på plats om jag varit gladare...? Men jag njuter som bara den nu efteråt - fortfarande.

Jag har hämtat ut Babyboxen (som man får gratis när man är gravid) från Babyproffsen. Jag hämtade också ut ett provpaket från Weleda med barnolja och grejer till bebisen. När jag ändå var där köpte jag en toasits till Alvar. Han är inget stort fan av pottan. Jag köpte en billoinsats förra hösten, men den passade ju inte alls - så nu blev det en annan. Galltvål hittade jag också på Babyproffsen. Jag har varit på jakt efter den länge, ända sedan vi flyttade frå Kiruna tror jag. Nu ska den orange fåtöljen få sig en omgång. Det suger verkligen att ha tygmöbler med fast klädsel när man har barn. Alvar gnuggar sin snoriga näsa mot det mesta, han kladdar när han äter... (det gör verkligen aldrig jag!) Den så fina orange fåtöljen är knappt orange alls längre, mer matkamoflage..

Sedan har jag varit ute efter ett par tofflor. Jag har en liten besatthet av tofflor, eller av att inte bli kall om fötterna. Jag vet inte om det är min pappa som har influerat mig eller om det faktiskt är genetiskt. Han är i alla fall likadan. Jag hittade inga tofflor som jag gillade. Tips?

Hallonbladste var jag också ute efter... och Luzernte. Det ena för livmodern och det andra för brösten. Jag hade väntat mig ett långt letande, men jag hittade båda två på första försöket! Här ska drickas te! I tid och otid.

Renässans näsdusch - inköpt men ej provad. Spännande ska det bli.

Jag har gjort alla ärenden jag skulle. Det känns bra.

Alvar stannar hos Farmor tills klockan fyra. Skönt.

En sak jag saknar med att bo i hus är att kunna spela musik skithögt!! Viss musik gör sig bäst med hög volym. När våra grannar i Kiruna var borta kunde vi spela hur högt som helst, vi kunde spela rätt högt ändå, det var inte lyhört.

Nu sitter jag här, med hörlurar på mig och lyssnar... Det låter inget på utsidan av mitt huvud, men inuti huvudet låter det högt!!! Wohoo!

Alvar vaknade med Roger och har varit på sitt gnälligaste humör här på morgonen. Man har knappt hört vad han har sagt för att han har gnällt så mycket. Det har lättat lite nu. Nu är han mer busig. Han ska få vara med Farmor idag. Jag har lite ärenden nere på stan, och han är inte rolig att ha med på stan längre. Han har inte tålamod att vara med och vänta i kö eller tills jag har bestämt vad jag ska handla. Så - det blir Farmor idag.

På bilden poserar jag med min lilla vetekudde... Den hjälper finfint mot sprängvärk i bihålorna.

Jag har vaknat varannan timme under natten. Inte av kissnödigheten i första hand, men, när jag ändå är vaken passar jag på att gå på toa i alla fall.

Min vänstra ansiksthalva är totaltäppt! Det spränger i bihålorna, från pannan och nedåt. Jag har snutit och snutit men det är lika täppt ändå. Jag steg upp och duschade varmt, så varmt jag kunde nästan, spolade över ansiktet för att det skulle släppa lite. Lite har det släppt. Det blev en alvedon också. Jag är less på att ha ont.

Frukosten innefattade en rå vitlöksklyfta! Nu är det krig! Sedan dess har jag gått omkring och rapat vitlök. Trevligt. Men, det är värt det bara bakterierna blir lite irriterade och störda i sitt försök att ta över min kropp. Nu är det snart dags för lunch. Det blir en till vitlöksklyfta då. Jag måste ta dem tillsammans med mat, en gång gjorde jag inte det och då protesterade magen brutalt och vitlöken kom upp igen. Nej, en solid grund av mat måste den vila på.

Oftast när mina bihålor krånglar fantiserar jag om dammsugaren. Hur jag sätter den mot näsan, slår på och suger ur skiten ur huvudet. Jag vet inte om det skulle funka. Jag drömmer om att det gör det. Jag kan känna den uppfriskande känslan efteråt.... Men, så länge jag inte provat vet jag inte. Jag kommer inte att prova.

Eftersom jag är skeptisk till överanvändande av penicillin blir det inget läkarbesök. Vitlök, honung och kanske lite ingefära får det bli. Jag ska nog kanske plocka fram lite vinbär ur frysen. De innehåller mycket C-vitamin. Kurering pågår.

Jag längtar efter snö. Kyla och snö. Roger tror att det kommer att bli en riktig vinter här nere i år. Förra året var det ingen vinter alls. Det var inte ens någon årstid alls där ett tag. Jag hoppas på snö. Men, det lär nog dröja innan snön faller här nere.

Nu är det någon annans bebis som ska ligga i Alvars vagn. En annan Mamma och Pappa som ska köra den. Nästan aldrig kommer den gå på oplogade gator i tätt snöfall.