Detta är allt annat än lustigt!

Man kan tycka att kolkraft är dåligt, men rättfärdigar det förstörelsen av någon annans lagliga verksamhet och egendom ?

Och var går i så fall gränsen för vad man får göra i miljöns namn ? Är det exempelvis ok att hävda nödvärn om man går ut och förstör folks bilar? Saboterar en oljeeldad värmepanna hos grannen? Eller sänker en eka med bensindriven motor ?

"Miljövinsten" (om man nu kan kalla det miljövinst, då en aktion som denna knappast leder till att energibehovet blir mindre, eller att flera vindkraftverk poppar upp ur jorden) kanske inte skulle vara lika stor som om man saboterar för ett kolkraftverk, men principen är densamma. Antingen är det ok att människor tar lagen i egna händer och saboterar privat egendom, eller så det inte det!

Den brittiska domstolen har talat sitt tydliga språk, och jag kan bara hoppas på att EON överklagar domen så att det här inte kommer att leda till någon ny praxisbildning inom det brittiska domstolsväsendet.

Ibland får de dock lite ovett över sig när de går över gränsen :-) Här skriver professor Lars Håkanson från Uppsala universitet om hur WWF:s överdriver och förvanskar vetenskap för egen vinning när det kommer till Östersjöns problematik.

Känns detta retoriska grepp igen?

Precis som kyrkan genom århundraden använt sig av helvetet och domedagen som skrämseltaktik för att rätta in folk i leden och få dem att följa den "rätta vägen" använder sig nu miljörörelsen av samma taktik. Men istället för präster har de vetenskapsmän som varnar för hungerkatastrofer och global uppvärmning som kommer att leda oss alla i fördärvet.

Det har nu gått 40 år sedan populationsbiologen Paul Ehrlich varnade för en global katastrof i hans bok "the population bomb" där han utmålade en ofrånkomlig massvält till följd av våran konsumtion och ökande population.

1968 uppgick världspopulationen till 3,5 miljarder människor, Ehrlichs mål för en hållbar framtid var 1- 2 miljarder människor. Idag är vi ca 6,6 miljarder människor som lever på jorden, alltså en fördubbling från 1968. Samtidigt har matproduktionen ökat med 26,5 % mellan 1968 och 2005 och en reduktion på ungefär 50 % av antalet undernärda i världen har också skett.

Man kan inte annat än konstatera att Ehrlich hade fel... Det handlar inte om att begränsa och fördela, det handlar om utvecklig och effektivisering.

Miljörörelsen väljer dock att fortsätta med de statiska räkneexemplena, nollsummespelet och världen går under retoriken, den är slagkraftig, men leder den rätt?

Så självklart kan man tycka! Bra tänkt SNF!

Miljörörelsen är mycket för det här med att försiktighetsprincipen alltid ska råda, om chansen så bara är mikropskopisk för att något skulle kunna gå snett är de där med sina pekpinnar och målar upp fruktansvärda scenarier.

Men inte med vindkraften... varför är det så?

En sådan utveckling är enligt SNF oacceptabel, vilket Christer Borg från Sollefteå Natuskyddsförening framför i en debattartikel i ETC, där han argumenterar om att en nysatsning på vattenkraften vore ett misstag då den är allt annat än miljövänlig!

Som exempel tar han upp Vattenfall AB:s planer på att bygga ut vattenkraften i en del av Ångermanälven, vilket han hävdar ovillkorligen kommer att leda till försämringar för miljön.

Hur Christer Borg kan göra detta tvärsäkra uttalande är märkligt då det nu endast har gjorts en förstudie av möjligheterna att leda om vattnet.

I denna förstudie har man gjort en kartläggning av Vojmån i vilken man diskuterat biotopåtgärder, lekplatser för harr och öring, åtgärder mot igenväxning, eventuella insatser för biflöden med mera.

Nivåerna för vattenflödet som kan bli aktuellt i fall de får igenom en överledning är fortfarande under utredning, men det aktuella förslaget bygger på en anpassning med olika uttag beroende på årstiden.

Dock återstår det fortfarande en folkomröstning i Vilhelminas kommun som kommer att ske under hösten 2008, innan Vattenfall i det fall det blir ja kan gå vidare med miljökonsekvensbeskrivning och ansökan till miljödomstolen.

Hur vida en överledning med ökat uttag av vatten kan göras på ett ur miljöperspektiv acceptabelt sätt återstår fortfarande att se.

Men Christer Borg och SNF är emot för att de är emot vattenkraft, inte för att de vet om konsekvenserna kommer att innebära någon större skada för miljön i forsen.

I den fortsätta argumentation som Christer för påpekar han att det på inget sätt är nödvändigt att bygga ut just vattenkraften då det finns andra bättre alternativ så som vinkraft att satsa på.

Och i kommentarsfältet nedanför artikeln fortsätter han med att dra upp några siffror om hur mycket koldioxid de respektive energikällorna bidrar med.

Vindkraft: cirka 24 gram CO2 per producerad kWh el.

Vattenkraft: cirka 40 gram (73 procent smutsigare än vindkraft).

Med detta antar jag att han vill understryka hur mycket sämre vattenkraften är i jämförelse med vindkraften. Men det tokiga är att om Christer bara hade läst SNF:s egna rapporter så hade han sett att mätningarna av koldioxidutsläpp för svenska vattenkraftverk ligger på ca 1 g per kWh, med en toppnotering på 4 g per kWh (läs rapporten ”En ulv i fårakläder”).

I kommentarsfältet är det även en person som upplyser Christer om att siffran 40 gram kommer från en kanadensisk studie gällande utsläpp från ett stort regleringsmagasin. Huruvida denna uppgift stämmer vet jag inte, men det är ju väldigt bekvämt att kunna plocka siffror som man tycker understryker sin egen tes, men egentligen saknar relevans i frågan....

Frågan man också vill ställa till Christer och SNF är om de är medvetna om den stora problematik som råder kring nysatsningar på vinkraft, den höga produktionskostnaden, svårigheterna med tillstånd från miljöbalken och PBL samt deras egen organisation som överklagar och obstruerar när det kommer till utbyggnationer pågrund av att det skulle innebära miljöförstöring (se tidigare inlägg).

Och om han utifrån det perspektivet verkligen kan stå för slutklämmen i inlägget.

”Med en ökad satsning på vindkraft och andra förnyelsebara energislag skulle Sverige kunna klara både sysselsättning och klimatmål inom något decennium; detta utan att bygga ut en droppe miljöförstörande vattenkraft till.
Det finns till och med rimliga chanser att kunna stänga av flera eller rent av alla kärnkraftverk i detta scenario. Men det krävs då att politiker och näringsliv snabbt ändrar förhållningssätt och på allvar förstår att tiden när vinst alltid gick före naturhänsyn ofrånkomligen är på väg bort.”

Debatten om bioenergin känner vi alla till allt för väl, men vindkraften har kommit lite i skymundan.
Vindkraften står idag för ca 1 TWh totalt av energiproduktionen i Sverige, en ytterst liten del i det stora hela. Målet är att vindkraften ska byggas ut så att den kan producera 10 TWh per år från 2015, vilket kräver en enorm utbyggnation med mellan 2000- 3000 nya vinkraftverk.

SNF har tidigare kritiserat regeringen för att göra för lite i frågan om vindkraftverkutbyggnaden, men i praktiken är de själva en bidragande förstoppningsfaktor i utvecklingen.
Orsaken till detta är att även vinkraften påverkar miljön på sätt som inte kan anses godtagbart för SNF.
I en utvärdering för potentiella lokaliseringar av nya vinkraftverk kunde exempelvis SNF bara godkänna 2 av 9 förslag på områden för utbyggnad som Boverket la fram 2006, varav en med vissa reservationer (Detta fick jag hämta ur minnet då de har sysselsatt sig med att radera sina arkiv denna vår).

I Norrbottenkuriren kan man också läsa om ett fall som SNF drivit upp till miljööverdomstolen angående utbyggnadationen av 19 nya vinkraftverk som ska stå på bergen Rautiorova/Taka Aapua.
Med motivationen att detta skulle innebära ett intrång i den naturliga skogsmiljön och innebära ett hot mot mångfalden och de rödlistade svampar och lavar som återfinns på platsen.

Området är inte klassat som riksintressant för naturvärden eller friluftsliv, det är inte ett naturreservat och inte heller ett så kallats Natura 2000 område, vilket lämnar utrymme för etablering av vindkraften.

Utbyggnationen innebär dock att mark med gammal skog kommer att påverkas, närmare bestämt 8 ha eller 1 % av värdekärnan. Av gammelskogen som finns i Sverige totalt är detta 2,6 promille.

Visserligen kan ytteligare påverkan tillkomma i och med kantzonseffekter, men utifrån den bedömning som gjorts i miljööverdomstolen överväger de positiva effekterna de negativa.

Utbyggnationen kommer att medföra att vinkraftsproducerad el ökar med 17 % i Sverige, vilket motsvarar en minskning av utsläpp jämfört med kolkraftverk av

koldioxid med 170 000 ton
svaveldioxid med 204 ton
kvävedioxid med 170 ton
Samt en minskning av sot och partiklar

SNF vidhåller dock att vindkraften visst är ett bra och hållbart alternativ, men frågan är hur man tänker sig att en storskalig utbyggnation ska kunna komma till stånd om det inte kan finnas utrymme för att kompromissa det minsta lilla med naturvärden, landskapsbilden och friluftslivet ....

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så är det skillnad på etanol och etanol, och frågan om miljöpåverkan är mer komplex än vad man försöker göra gällande i debatten.

Men att den ökade efterfrågan på etanol skulle vara orsaken till de skenande spannmålspriserna med hotande masshungersnöd som resultat för världens fattiga är däremot att tillskriva etanolen mer än vad den förtjänar.

På ekobloggen kan man läsa att etanolproduktion beräknas utgöra ca 1% av jordens jordbruksarealer, medan vin, sprit och tobak odlas på ca 5% av jordbruksarealen.

Ska vi anklaga vin, sprit och tobak för hungersnöden då också?

Saken är den att etanolen ger odlarna en större vinst än de vanliga livsmedelsgrödorna, vilket bidrar till att bönderna får bättre förutsättningar att tjäna sitt levebröd. Att bekämpa fattigdom och hungersnöd genom att vilja tvinga tillbaka bönderna till att bedriva olönsam livsmedelsproduktion kan knappast ses som ett steg i rätt riktning för fattigdomsbekämpning eller hungersnöd.

Men om man läser bloggen bents inlägg så får man ett lite bättre perspektiv på var den felande länken egentligen är i jordbrukspolitiken.

Lars Bern har dock rätt i att SNF har en förmåga att styra den svenska miljöpolitiska riktningen, och alla gånger är det kanske inte så lyckat att lita blint till att denna organisation vet vad som är bäst för miljön. Speciellt inte med tanke på de uppgifter som kom fram i Magnus Anderssons debattinlägg i Aftonbladet för ett par veckor sedan.

Jag tror på utveckling, men att satsa allt på ett kort och ensidigt gynna etanolens utveckling med subventioner och liknande är inte något som politiker borde syssla med. Det är mycket möjligt att andra produkter skulle vara bättre ur ett flertal aspekter och kan mycket väl ha missgynnats i sammanhanget.

Om etanolen har en framtid som storskaligt substitut för oljebaserat bränsle kan bara framtiden visa. Det viktiga är att företag ges bra förutsättningar som stimulerar till framtida nya innovationer och fler konkurrensmässiga alternativ på marknaden.

Frågan som ställdes var om miljörörelsen bidrar till att förvärra klimatet

75,5 % ansåg att så var fallet ....

Visserligen är det svårt att bedömma hur tillförlitligt detta resultat är, men det skulle kunna vara en indikation på att någonting håller på att förändras i svenskarnas medvetenhet kring miljöfrågorna.

SNF med flera miljöorganisationers särställning som problemformulerare kommer kanske inte att vara lika självklar i framtiden...

Tyvärr verkar det dock som att denna rättighet har använts i kontraproduktiva syften för miljön, Magnus Andersson, CUF ordförande, skriver idag på Aftonbladet debatt om hur SNF genom sin överklaganderätt hindrat eller försvårat möjligheterna för utvecklingen av miljövänlig teknik och miljövänliga infrastruktursatsningar. Som exempel för han fram Botniabanan och vattenkraftsverket i Långforsen, för vilka SNF agerat i ”allmänhetens miljöintresse” och effektivt stoppat utvecklingen av två projekt som med mätbara resultat skulle bidra till en bättre miljö.

Frågan är vilken allmänhet de tror sig representera i de här fallen, i en tid då vi talar om klimat och en levande landsbygd?

SNF har under lång tid haft en starkt ledande position i miljödebatten, men sällan kritiserats eller bemöts i sakargument, deras åsikter om vad som är en god miljö har fått stå oemotsagda utifrån en övertro på att det som SNF säger och gör alltid är välgrundat och för miljöns bästa.

Jag tror absolut att SNF har goda intentioner att verka för miljöns bästa, men problemet är att de så sällan får mothugg. Att en organisation som SNF kan agera fritt och inte tvingats att ta ansvar för sitt ställningstagande i olika miljöfrågor har troligen lett till en kunskapsinflation inom organisationen, Magnus debattinlägg indikerar med all tydlighet detta.

Miljöproblematiken är i mångt och mycket globala, och det är definitivt dags för SNF att lyfta huvudet ur sanden och sluta agera med ryggmärgsreflex om någon på något sätt vill förändra landskapsbilden till fördel för andra miljöändamål.

Problematiken är mer komplex än att utveckling och förändring per automatik innebär en försämrad miljö. För att citera den moderna tidens vetenskapsfilosof

”Whenever a theory appears to you as the only possible one, take this as a sign that you have neither understood the theory nor the problem which it was intended to solve ”

Popper'

Nått för SNF att tänka på....

(<a href="http://knuff.se/u/3a6fdd/386/i">kommenterande bloggar</a>)