Nu kommer några fler minnen till er som orkar och bryr sig...

Tro det eller ej men det e svårt för mig med och vill bara säga att det har tagit 7 dagar tillsammans med min syster Jenny att skriva detta bit för bit. Jag har skrivit det lite som en dikt för att det ska bli lättare.

Jag trode allt vbar över, att du var en av alla andra. En som älskade mig (på riktigt) Ja du vet familjelyckan...
Så kom dagen, ja du vet dagen jag kom hem, den du känner igen. Bara på ett kort besök, kanske för att göra ett sista försök.
Mamma var på jobbet och du låg och sov.
Jag såg mig om kring, gick runt i en ring. Vet inte hur men det var inte kul, att hitta det jag gjorde.
Minns inte vart men såklart, ett sista försök att få allt överstök(at).
Jag minns det klart, ett kort på mitt lilla underliv... Och där försvann hela mitt liv.
Att jag trode det var nått tillfälligt. Men det bliv just fullständigt.
Jag flög liksom vinden. Ut fort över grinden.
Vet du vad jag hade kvar. Minnerna inget blev av.

Var snälla när ni svarar på detta.
Vill ni skriva nått elakt så (låt bli) snälla.

Jag är besviken på andra vuxna som inte såg och förstod när jag blev mobbad eller när mammas karl söp och jag var ensam hemma med honom, jag är besviken på polisen som inte tog mig på allvar när den där jävla gubben våldtog mig, på läkaren som inte sövde mig och gjorde en ordentlig undersökning, jag är besviken på min mamma för att hon tvingade mig att vara hos grannen vars son våldförde sig på mig - trots att jag sagt att jag inte ville dit, besviken på att hon gav mig skulden när min bror klev över en gräns som ingen bror ska kliva över med sin syster - även om det i det fallet inte var någon fullbordad våldtäkt, och jag är ohyggligt besviken på att det aldrig har funnits någon vuxen i min närhet som har lärt mig att ta mig själv på allvar.

Jag är besviken på det faktum att jag gång efter annan blivit utnyttjad, överkörd, inträngd i ett hörn, kränkt, misshandlad, våldtagen till både kropp och själ, sviken, bedragen, ratad, bortvald, att jag aldrig har fått vara nummer ett, att jag alltid fått stå tillbaka för något annat, att det alltid - i alla sammanhang - har funnits något eller någon som varit viktigare än vad jag har varit.

(ja, jag förstår mycket väl hur barnsligt det låter, men jag måste sätta ord på det här och dessutom så grundar sig den här känslan i upplevelser från när jag var väldigt liten - alltså är det barnsligt. det gör skitont att skriva ner allt det här, och huvudet går på högvarv för att förklara varför det har blivit som det har blivit, varför människor har gjort som de har gjort, men det spelar fan ingen roll vad människor har för anledningar att göra det de gör, jag är i alla fall jävligt besviken och det gör i alla fall jävligt ont)

Det som berörde mig mest idag var det prat om rädsla som kom upp. Många i gruppen uttryckte en enorm rädsla för män och för relationer, och jag kände mig nästan dum som inte kände igen mig i det. De pratade om hur de stänger in sig, inte vågar gå ut efter mörkrets inbrott och vägrar släppa in en man i sitt liv. Jag har varit precis tvärtom. Jag har varit till synes totalt orädd och kastat mig in i det ena vansinnet efter det andra. Eller, rädd har jag naturligtvis varit, men aldrig för sånt som är farligt. Nej, jag är rädd för sådant som att teckna, för att bowla, för spindlar, för att sjunga i små sällskap, för att göra bort mig, för att säga sånt som verkligen betyder något, för panikångest, för att må bra - alltså sådant som inte är farligt alls.

En man som bemöter mig med respekt, som menar vad han säger och säger det han menar och inte bara en massa tomma ord, en man som står vid min sida och finns när jag behöver honom, som tar ansvar för sig själv och låter mig ta ansvar för mig, som bejakar hela min person och som är verkligt god; det skrämmer mig fullkomligt från vettet.

Men.

Släng åt mig en man som slår mig, som våldtar mig, som är galet kontrollerande, som är pedofil eller som missbrukar något - det spelar egentligen inte så stor roll vad, som ägnar sig åt organiserad brottslighet och bär vapen tjugofyra timmar om dygnet sju dagar i veckan och/eller lider av någon svår personlighetsstörning; där känner jag mig trygg och helt lugn. Jag skulle inte vara det minsta rädd.

Jag kände mig alltså otroligt annorlunda i jämförelse med de tjejer som uttryckte den där rädslan, och för en stund hade jag lust att bara resa mig upp och gå, men det gjorde jag inte. I stället väntade jag en stund och så tog jag upp det, och det visade sig naturligtvis att jag inte var ensam om att vara (så skadad) som jag är. Jag har så lätt för att tro att jag är ensam om mina beteenden och upplevelser, men så snart jag vågar öppna truten och prata om det så inser jag att det finns så många som tycker, tänker och känner precis som jag gör.

Det är en rätt fantastisk känsla att möta ett annat ögonpar och känna att vi är likadana. Jag förstår också att min totala oräddhet bara är en sida av ett mynt, och det myntet heter Obalans. Tydligen är det vanligt bland människor som har en övergreppshistoria, detta att vara väldigt "på" eller "av", att tycka att det på något sätt måste vara svart eller vitt, att det inte finns någon gråzon eller något som heter "lagom". Vi bär alla på samma rädsla men vi hanterar den på olika sätt, vissa människor känner den och anpassar sina liv efter den, jag (och många med mig, har jag förstått) trycker ner den och låtsas inte som att den existerar. Självklart handlar det också om egenvärde och om vad man är beredd att utsätta sig själv för, och jag har verkligen inte haft några gränser alls för vad jag kan tillåta andra människor att göra med/mot mig. Det känns onekligen väldigt sorgligt.

Jag ska öva på att känna rädsla, låta den komma fram och lyssna till den. Jag ska prata om den och inte kliva över mina egna gränser eller tillåta andra att göra det. Jag tänker att jag säkert har ignorerat den under så många år att den till slut har gett upp på att försöka påkalla min uppmärksamhet. Jag ska ge den utrymme, den ska få höras och den ska tas på allvar.

Just idag har jag påbörjat ett nytt kapitel i mitt liv.

Jag har börjat i en grupp för kvinnor med övergreppsproblematik, det är en resa som kommer att pågå under ett år. Eller, resan som sådan har pågått länge och jag kommer naturligtvis att fortsätta den även när grupptiden är över, men tanken är att vi ska ses varannan vecka fram till i april 2009.

Den här bloggen kommer att handla om mina tankar och känslor kring det jag har upplevt i mitt liv och det jag kommer att uppleva under min tid tillsammans med de åtta andra kvinnor (plus terapeuten) som ingår i gruppen.

Tänkte starta upp denna sidan för att skriva av mig lite....

Har en situation som kanske inte är som alla andras....

Har 2 barn vars pappa dog för snart 2½år sen......jag va gift med honom.....har sen han gått bort gått ner ca 60kg....har oxå träffat en ny "kille" ...som inte är som alla andra C är nämligen med i en MC klubb.....och jag är en HELT vanlig "svensson" tjej.....lite "krockar" har det blivit på dessa 6 månader som vi har varit ihop....det har varit stora berg o dal banor men det har oxå varit helt underbart!!! Och jag är så kär i honom.....han är så himla snäll mot mig och med barnen!! Han har en son P han är ca 12 år gammal, mina är 10 (tösen) och 7 (lille man)  och det funkar så himla klock rent imellan dom oxå!!! Det har verkligen funkat hur bra som helst på den fronten!!

Sen har det som sagt varit en del STORA gupp på vägen.....bla så va det en tjej som sa att han va otrogen med henne.....jag höll på att kasta ut honom...va ett sånt himla liv...men jag beslöt mig för att tro på honom.....vist det har satt sina spår...och hennes ord ekar i mitt huvud rätt ofta, försöker skaka av mig det så gott det går.

Jag är ju så dum för jag är så osäker på mig själv...mycket pga min kropp, vist jag har gåt ner mycket och ser ok ut....med kläderna på.....utan kläder ser jag HEMSK ut...pga all slapp hud som har blivit av vikt ner gången....jag ska få hjälp med att operera bort allt men jag ahr lite svårt att komma igång med vikt ner gången igen efter att jag träffa C......blir lite mycket mys och inte så mycket gym just nu ....men han ska snart börja jobba och då ska jag ta och ta tag i träning och promenader så det står härliga till =) så de operationerna blir nog till hösten...hoppas hoppas...peppar , peppar =)

Igår hadde vi lite turbilens igen.....lång historia och jag orkar inte dra den nu men det löste sig iaf till det bättre =) Vi hadde sååååååååån väääääääärsta grymme sexet igår, himmel vad gött det va!!! Vi höll på LÄNGE och MASSOR med gånger!! Tog en paus i mitten och gick upp och tog en macka och han tog en snabb durch =) hihihi......sen va det in och påt igen =)

Idag hadde vi en sån underbar dag, vakna gott efter en GOD natt sömn....åkte ner på stan och åt lunch, handla lite.....vi skulle myst ikväll men han fick erbjudande att se hockeyn live ikväll med kompisarna så han åkte iväg...jag förstår honom.....kul att få se det live....men men....han ska va vakt på klubben så nu ser jag inte honom förän på lördag (hans födelsedag för övrigt =)....men innan dom ringde så kåta han upp mig i soffan och vi hadde det riktigt gött igen =) så nu e vi nöjda båda två....hihihi......så det har varit en bra dag.....kunde ju blitt ett bättre avslut....men jag e nöjd ändå =)

Imorgon ska jag och barnen åka ut till min bästa kompis M hon är 50...jag J är förövrigt 28...men det är ingen av oss som bryr sig om ålders skillnaden!! Hön är underbar och jag är så glad att jag har henne i mitt liv!!!

Jag har betsämt mig för att göra ett grav test imorgon....borde inte vara nått för jag har hormon spiral...men jag har haft lite humör svängningar, extra mycket finnar, och ont i brösten......sååååååååå det är lika bra att kolla! OM det är en liten kotte där inne så ska vi givetvis behålla det....MEN jag måste kolla så det inte innebär nån risk med att jag har spiralen.....för jag vill ha ett frisk barn när jag väl får en sladdis.....jag va ju bara 17 år när jag fick tösa!! Tidigt men det ångrar jag INTE, passa mig perfekt!!

Ångrar dock ....nu är jag hemsk...men jag ångrar tiden med barnens pappa T.....jag gör det.....jag kan inte mått bra i den sittsen med honom.....med tanke på hur stor jag va!!

Kommer gå in på det mer senare......

Jag har så mycket som behöver komma ur mig....vet inte riktigt vart man ska börja för det vill ut allt på engång......har för övrigt inte pratat med mina päron på säkert 2 mån nu....pga min bror...för övrigt min bätsa kompis M´s ex....ja ni ser det är krongligt!!!

Men just idag just nu mår jag så bra!! Och jag ska njuta av det för det kan vända fort i min värld!! *njuter så det står härliga till*

Kramar !!

Pussar till bror min på  "romantikern´s blogg"

Fatta att det kommer sitta i mig tills döden.
Ja jag har då lyckas med allt nu. Vem vill nu veta av mig.
varje vecka stod jag punktligt vid ssk´n för det var ett tillfälle att prata med min älskade bror.
Okej han sa hela tiden massa saker om mig men jag älska han ändå.
Han försökte alltid dra in ett par minuter på samtalen.
Men han va min bror. Och det kan inga papper ändra på. Då måste de tappa ur varje droppe blod p´å mig först.
Får non låssas syster istället från ett ställe. Vill inte ha det men tog det ändå

Det här är ingen utsäkt till alla dumma tankar jag har angående sex men det är kanske en förklaring.

ca.7år Vaga minnen av hönder över min överkropp, ansikte, hår, ben, lår, och sist rakt upp i skrevet.
Den då innan hela flickan ligger någonstanns och var någonstanns är vet hon inte. Vems händerdet är minns hon inte.
Men tårarna och skammen den minns hon.
Och när det gått mot det som hon trode var slutet kommer om hon minns rätt två darrande fucking fuktakde tungor upp mellan låren. Och hon har lärt mig minnas smällen över kinden hon fick när jag panikartat drog ihop de naknka benen.
De drogs ihop utan att de var hon som drog ihop dem. Men det spelade ingen roll förde tvingades upp av de kalla stora händerna. Sen komer tungorna igen, de sökande tungorna. Upp emellan benen. Flickan första blackout kom som på beställning.

ca.9-10år Minns du din oskulld segla över vita lakan med röda varma hjärtan på? Det gör inte jag. Min oskulld seglade inte utan flöt iväg på en taggtrådsinlindad sjukhusbår över en stort hav av klummpat blod.
Allt så tydligt allt som om det hänt igår. Eller vissa dagar som om det hände nu.
Först en kall hand kommande från höger mot flickans mun. hårt fasthållen. Ingen väg ut. Flickan mage som vilar på ett vitt täcke i en säng pressas ner av en tungd från ovan ryggen. Och ett av satan inhyrt varmt stort hårt spjut tränger sakta upp mot rumpan, dröjer kanske 3 vilande sekunder. Och fortsätter sin resa in i flickans minne. Stoltheten finns nog inte mer i det här skedet. In ut in ut, sakta. Det gjorde ont, fysikt minns hon inte men psykiska smärtan har aldrig lämnat hennes dag. Och när spjutet för sista gången lämnar boet och flickans tårar inte längre vilar i ögongloben utan flyr i flickans ställe. Kommer en våg av nått mer chokerande än nått annat. Lämnar sitt hem i sputet och vilar på naken hud. Allt slut. Handen lättar Onskans djävul lättar men flickan ligger kvar. Kvar ligger flickan.

Åren efter.
När skammen inte har några gränner och änglar i rymden säger "det är inte menat att bli värre" så vad händer

Fallet nerlaggt på grund av bristande bevis, Fadern kunde bevisa sin oskulld.
Ja han hade sin oskulld men inte jag

Slut del ett

Från det livet till nu VIska.se jag har massa vänner. De vill veta om mig och så. TIll och med en har frågat om jag vill lägga upp den på viska. Jag har sån tur. Det kanske till och med er gratis. och vet ni. Om jag sköter min dator fint och inte gör nått dummt med den ska jag få en kamera till den den kan man använda till chatfunktionen då kan folk se mig. Och om jag er snell så kanske jagh får se dem. Å så kan jag ta bilder med den.

Idag mår jag bra.

De sa att jag får ha datorn så länge jag sköter mitt surfande. Och det e nog inga problem för jag kan ändå inte göra nått vid datan själv. Så fort jag ska göra nått nytt spinger jag efter nån att hjälpa mig.
Men det e kul. Men jag vill ha sånt jag inte får fantisera om. Men jag ska inte, ska inte, ska inte.
För jag vet att jag är sexuellt störd som kvinn, och jag vet att det inte är särskillt valigt heller.
Jag har blivit omyndigförklarad av Tingsrätten, Jag har mångårig LPT innan det hade jag LVU.
Jag får inte träffa min ena bror eller hans dotter, inte heller mina föräldrar. Den ända som vill veta av mig är Min store storebror. Och så nu kanske jag har fått en ny vän från http://www.viska.se som jag blev tipsad om. När jag sa nej till det sa det att jag skulle få låna den här datorn och ha på rummet och internätet i den, de skulle också hjälpa mig med att förstå mig på hur man gör. Och nu 24 timmar senare har jag min första Epost adress :D nån meddelande grej till den. Och så tvingar dem mig att blogga. Men det e rätt kul faktiskt. Och jag får skiva om allt jag känner och tycker. Men de har åtagit sig rätten att ta bort saker som inte passar sig. Nu har jag sittit fram till 7 i morse och kollat på min blogg och kommer under fund med att man kan göra en egen bild för att lägga upp på den. Det vill jag men jag vet inte hur man gör :(
Ingen här kan inte heller. Så om någon vänlig människa ser detta och kan göra nån sån bild till mig snaälla skriv till mej då.

Föresten om nån vill chatta med mig kan man lägga till mig per epost adressen xida@live.se

Jag vill ha massa massa massa massa vänner också i alla åldrar och båda könen. Men snälla Be gently. Jag är skör som tunnt glas. Och Det tar tid för mig att skriva rätt och det orkar säkert inte ni med så då blir det ganska felstavat.

Och är ni snygga snälla ha ingen bild framme så jag ser det. Ett önsemål jag ber er acceptera.

Dessa är mina personligheter som beskrivs i papprerna från tingsrätten effter senaste målet.

Enlilja 18år -
Den vanligaste karaktären förutom mig själv som kan framträda. Pratar ren svenska och mycket utmanadnde sexuell röst.
Pratar ofta om sitt döda barn som dog 2001 av okänd orsak. Enlilja säger vid frågan om hon lever, att hon gör det, hon bor på samma ställe som jag är på vid frågans ställe. Trots hennes sensuella röst pratar hon sällan om sex. Men det händer också.

Malin 8år -
Framkommer mer sällan nu för tiden. Men när hon gör det gör hon det i en ännu mer översexuell roll jän jag själv.
Det har hänt att man tvingats till drogrelaterade lösningar då karaktören hållt i sig väldigt länge. Detta är också en karaktär som kan skriva. Detta har jag själv sätt då jag vaknat. Det är då övergrepps dikter och rollspels texter jag sett.

Olga 75år -
En mycket trevlig dam. Utan är för mycket att säga trots att jag efter att ha hört vad personal har sagt skulle förknippa det så men endast få sexuella och då romantiska vyer som uppkommer.

Olivia 18år -
Mycket skicklig tecknare. Och då endast av nakna ungdommliga karaktärer. Man ser tydligen klart att det iof är snabbtcknat. Jag tycker att jag borde få se någon teckning vilket jag inte fått gjort eftersom det innehåller naket material.

Sabla14år -
En riktig sexuell -svordomms häxa som de brukar kalla henne. Hos Sabla har de grovaste och även ett par nya påhittade fraser fötts. Har en förkärlek till fötter.

Likka 21år -
En tjej som inte pratar mer än nödvändigt men som taffsar mer än hon pratar vilket gör att min kontaktperson säger att jag får vidta vilken person som helst (helst Ida 24 :P ) hellre än Likka som också drogas iväg om det blir för mycket.

Det var alla jag vill redogöra för. Det finns en till jag vet ytterst lite om och som är grotesk i sitt sätt.
Henne nämner vi inte ens.

Jag lider av Hypersexualitet och flera psykiska sjukdommar.

Mina psyksjukdommar är...

Non 24 sleep awake Syndrom
Manodepresivitet
Ångest Neuros
Suicide
Paraoid Schizofreni -Psykosinslag
AnorexiaNeurosa
Emotionell Personlighets störning
Fonofobi - För den som inte vet så är det skräck för ljud Och i detta fall mest för ljud i telefoner och sånt.
Xenofobi - Skräck jämtemot främmlingar

Och den största är: Personlighetsklyvning - Den ligger som prio att dämpa.
Jag är inte medlem på några ställen på nätet så som Lunar eller så, jag vågar inte.

Man kan i helhet inte säga att det hänt så mycket inom dessa sjukdommar om man ser på utvecklingen.
Men jag jobbar med det personligen och tillsammans med psykolog, terapu & Mediciner. Dagligen.

Mina sexuella störningar är väldigt många med de kommer och går så jag har inte samma hela tiden.
Det tycker jag e tur.

Här kommer de sexuella störningarna som är störst nu.

Transvetism - Händer ibland att jag käner att jag vill klä mig som en man.
Alla former av feticher - Den enda fetichen jag aldrig tänt på är scat (Bajs)
Pedofili - (Jag tänder iof bara på tanken aldrig handlingen) men det räknas ändå enligt mig psykolog.
Gerontofili - Ja jag tänder på äldre män och kvinnor också.
Bisexualitet - Att detta ska räknas som en störning kan jag inte förstå :( Jag är Bi sexuell...
Zoofeli - (Samma som Pedofeli - bara tanken)

Det var lite om mig.
Jag har Blitt så passer frisk från Personlighetsklyvningen att jag nu vågat mig till att blogga lite.
Det känns väldigt spännande att göra det eftersom jag praktiskt taget aldrig varit ute med annat än antingen vårdare på en kortare runda på staden eller vid familjeträffar då endast väldigt korta besök.

Jag är inte medlem någonstanns på internet ännu, även om jag visst får och så. Men jag vill inte såra människorna i min värd. Då jag mår väldigt väldigt dåligt och kan byta persolighet och sen inte minnas det kan jag säga väldigt elaka saker jag inte menar.

Men min kontakt person tycker att jag ska blogga lite och har fått hälp och så. Kuligt :)
Jag ska säga att jag kanske skriver lite underligt och elakt ibland på bloggisen ibland. Men jag lovar astt ta bort det när jag blitt mig själver igen.

Hej då sålänge