Med på träffen var representanter från ett tiotal föreningar, tex från Röda Korset, Verdandi, Kvinnohuset i Örebro, RFSL, Länkarna och SIMON.

På träffen fick föreningarna möjlighet att berätta lite mer om sina verksamheter och vad landstingets stöd ger.

Några små exempel på verksamhet som görs inom ramen för just de här föreningarna är: boendeskydd åt misshandlade kvinnor och stöd åt barn som bevittnat våld, verksamhet med anhörigstödjare runt om i länet, lägerverksamhet för familjer med missbruksproblematik, besök på häkte, stöd åt godemän och övervakare, träffar med SFI grupper för att prata om alkohol och droger, arbete med att föra samman flyktingfamiljer från hela världen, utbildningar i mänskliga rättigheter, stöd för anhöriga till självmordsoffer, första hjälpen-utbildningar, bemötandeutbildningar och så otroligt mycket mer så att jag skulle kunna fylla flera A4 sidor med bara en uppräkning av vad som görs.

Tänk hur mycket sämre det skulle vara om inte människor faktiskt ägnade sig åt sådant här vid sidan av vad landstinget själv klarar av. Dessutom ger de i många fall en röst åt de människor som sällan hörs.

Och på just den här träffen var det ju bara ett tiotal föreningar med. Under hösten kommer jag att vara med på liknande träffar, med alla slags verksamheter som landstinget ger föreningsbidrag eller liknande åt.

Då får jag ännu fler exempel på små underverk som föreningsaktiva gör varje dag.

JAG är i alla fall stolt över att vi alla som bor i Örbero län är med och underlättar dessa viktga arbeten något med en liten del av våra skattepengar.

Det kan i den bästa av världar leda till att alliansen m h a fingerkänsla inser att de behöver skifta tillbaka till en mer ideologisk utgånsgspunkt för att värna om sina kärnväljare. Kanske var det detta de fick lära sig av Rove---som skall vara något av ett mobiliserings-guru? Men knappast.

Johan Norbergs soffiga uttalande till trots så tror jag att hösten 2010 kommer de flesta av oss ideologiska liberaler skruva på oss, suck djupt och sedan kryssa någon som trots allt lyckas uppfattas som en uns liberalare än de övriga. För det är ju trots allt så att pest eller kolera inte är ett val mellan två lika horribla företeelser---nu minns jag inte vilket som är värst, men har hört att man bör föredra det ena.
Och alliansen kan komma att kvarstå som the lesser evil---speciellt om man bussar Maud på kärnväljarna.

Och förändringarna uteblir. Sossarna vinner valet. Reinfeldt avgår och först nu kan någon axla manteln som inte har tagit avstånd från allt vad ideologi heter. Ursäkta mitt trötta raljerande.

Aktivitetsmånaden är en slags minivalrörelse då vi försöker få upp hela organisationen på fötterna samtidigt och fokuserar extra kring några frågor. I höstas var vi ute och ställde frågor om satsningar på barn och ungdomar och nu i april kommer vi fråga om vilka orättvisor Örebroarna ser i sin vardag.

Igår hade jag och John delat ut flygblad om att vi skulle komma och lyfte några frågor som vi också ställde i dörren. Frågorna vi ställde handlade om vilka orättvisor man ser i samhället. Dagen till ära hade jag lärt mig hantera vår digitala mikrofon så att jag kunde göra någon intervju till vår podradio.

Som vanligt var det både roligt och givande att prata med människor vid deras hem. Jag är efter många vändor med dörrknackning fortfarande lite förvånad över det positiva mottagande man får nästan överallt. En i dörrknackargänget var med för första gången och även hon tyckte att det var mycket roligt.

Det finns givetvis dem som inte är intresserade av att prata med oss, men då är det ju bara att tacka ändå och gå vidare. Men när vi är i bostadsområdena är det en ganska liten minoritet som inte vill prata alls.

Människor är välkomnande och många för fram egna frågor. Ikväll var det väl en handfull som dessutom ville bli medlemmar i vårt parti. Jag mötte också en student som gärna ville vara med i vår medborgarpanel.

Kvällen var så pass trevlig att jag glömde bort micken och inspelningarna trots att det var ett par personer som jag pratade med och som nog mer än gärna ställt upp på ett längre samtal. Jag fick inte ens upp mobilkameran för att ta kort på de som var med och knackade. Jag är nog usel. ;-)

Sossarna föregår helt enkelt den proposition som regeringen har lite svårt att komma fram med och lägger istället en motion om en könsneutral äktenskapslagstiftning.

Så om ett par veckor kommer alltså flera borgerliga riksdagsledamöter tvingas att bekänna färg och bestämma sig för om de ska bifalla motionen eller inte.

Ni som tyvärr röstade på det blå laget - nu är det dags att uppvakta era borgerliga riksdagsledamöter och kräva att de står upp för alla människors lika värde!

Hur kommer centerns Sofia Larsen att ställa sig eller folkpartiets Johan Pehrson? Vad säger länets moderater i form av riksdagsledamoten Elisabeth Svantesson?

Kärlek och relationer är helt enkelt viktigare än vad som finns mellan benen.

Det känns trots allt lite märkligt att i klimatdebatten jämställa kors matsmältning med kolrester som samlats under miljoner år och blir till olja och som eldas upp under knappt hundra år.

Man behöver inte vara Einstein för att förstå att kolrester som samlats under miljontals år, påverkar jorden när det släpps ut under en mycket kort tid.

Kor rapar och fiser ut metangas som i huvudsak kommer från ämnen som producerats i realtid. Med det inte sagt att problemen med köttindustrin ska förminskas.

Det går åt mycket mer energi, kemikalier och odlingsmark att producera kött än att producera grönsaker. Och metangasen hjälper till att öka medeltemperaturen. En ökad population människor ökar trycket på miljön, den utvecklingen har vi kunnat se under tusentals år.

Det är bra att halvera sitt köttätande men jag tror inte att korna är en grundläggande orsak till klimatförändringarna.

Klimatförändringarna är att ta på allvar och den här typen av utspel riskerar snarare att förminska problemet i medborgarens ögon.

Och ja - jag tror att människorna kommer hitta sätt att överleva även vid förhöjda temperaturer - men jag är övertygad om att det är många som kommer att drabbas hårt av dess följder.

Vi ser redan idag ökade flyktingströmar på grund av naturkatastrofer och dessa kommer med tiden bli fler. Som vanligt är det fattiga människor och barn som kommer att drabbas hårdast av både torka och översvämningar.

När jag igår och idag träffade alla dessa studieförbundare och folkhögskolemänniskor som dagligen arbetar med människa efter människa för att väcka lust, kunskap, inflytande och självförtroende - då blev jag påmind om att jag saknar det.

Framför allt blev jag påmind om hur mycket jag gillar att arbeta "hands on".

Det är mycket förmånligt, roligt och utmanande att få ägna hela sin arbetstid åt att forma och kommunicera politik. Men som vanligt är jag kluven.

Jag har alltid tidigare växlat mellan olika arbetsuppgifter och roller. Hjälpt till att hålla fritidsgården öppen på helger, jobbat som elevassistent, haft cirklar för förståndshandikappade, arbetat inom den tunga missbruksvården, utvecklat metoder för lärandeutveckling på företag, stöttat unga människor i sina engagemang.

Listan kan göras lång på saker som jag gjort parallellt med studier och politiskt engagemang. Saker som alla på olika sätt syftar till att ta vara på människors värde, kunskap, drivkrafter och engagemang. Och för att hitta vägar att utveckla det ytterligare.

Föreningsliv, arbete, makt, social ekonomi, bildning, lärande, demokrati, kunskapsutveckling, hälsa, mobilisering - innehållet bär många namn med olika skiftningar.

Jag håller på med det nu med, men i en annan form. Och all min tid och lust går till det jag nu är uppe i. Men det känns samtidigt konstigt att vara så långt ifrån vardagspraktiken.

Kanske ska se till att få hålla någon kurs i alla fall?