Fram till diskussionerna och aktionerna mot FRA-lagen har jag tyckt att alldeles för många bloggare kraftigt överdrivit sin betydelse. Oavsett om det handlat om de själva eller kollektivt. En blogg som inte tilltalar mig (och särskrivningar ligger högt upp på en antilista - strax efter mode) läser jag aldrig mera. Jag läser bloggar varje dag och har skaffat mig en bunt fantastiska människor i min vänkrets efter det. Då snackar vi om väldigt begåvade och roliga människor. Låt vara att jag träffat på samtliga innan det diskuterades FRA. Men under den senare debatten tror jag att t o m Stevie Wonder hade sett hur många begåvade åsikter det står att finna bland bloggarna. Således kan man ju tänka sig att jag per automatik kommer att tala om att Bjurwald är ett jävla stolpskott. Men det tänker jag inte göra.

Jag skiter i min egen betydelse. Har inga planer i världen på att försöka bli en maktfaktor här och struntar ärligt talat i mina bloggvänners Knuffpoäng. Jag använder inte det ärkefåniga begreppet om traditionella medier. Vägrar t o m att skriva det misshagliga ordet. Därför skiter jag i att jag åker med ner i Bjurwalds avlopp ner i en fiktiv specialklass. Eftersom jag är en varm anhängare av det fria ordet står det även korkade ledarskribenter såväl som puckade snorungebloggare fritt att skriva vad de vill.

Och eftersom detta kvalar in med rekordfart på icke-nyheternas tio-i-topp kanske fler än jag kan tänka sig att skita i ifall hon tycks tro att alla med blogg behöver seriös hjälp.

Efter matchen fick jag duktigt med gliringar från flera i TV-teamet (jag jobbade inte, men vi liftade med en kollega och hade gott om tid på oss att snacka och titta på när de tattade kabel) och jag har lite svårt att smälta Pelle Blohms "Du skulle ha hållit på Gais istället".... Du ska få för den, Blohm! :-)

Helsingborg då? Tja, efter vårderbyt mot MFF var jag ju lyrisk. Fantastiskt spel visade de upp då och igår hade de knappt ett anständigt skott på mål. Henrik Larsson jobbade bra, men presterade inga farligheter på egen hand. HIF är inget för guldstriden de heller.

FAN!

Rekommenderar definitivt att ni läser Martin Jönssons texter om FRA. Bortsett från det faktum att Martin (som inte är den som skriver i Svenskan) är en av mina äldsta och bästa vänner (fast det var längesedan nu, Martin!) är han en slipad jävel och definitivt sakkunnig inom området. Läs mer här och begrunda. Sök sedan på Eniro och kartor och skriv Rörvik, ONSALA. Intressanta bilder.

I morse lyssnade jag på flera Ekosändningar (började dagen i Västervik eftersom jag var där igår och jobbade på C+-speedway) i bilen på väg hem. Dessa dominerades rejält av demonstrationerna utanför riksdagen och jag ringde upp Josh för att ta reda på ifall han hade lyssnat. Han var på plats. Jag blev så jävla stolt över att jag ens känner någon som är inblandad i detta imponerande uppbåd av folk. Han vidarebefordrade min hälsning till folk och det tackar jag för. Menar varje ord. Imponerande.

Lika imponerande blev knappast resten av dagen. Återremitteringen putsades till på en jävla timme och snacka om slag i luften. Eftersom lagförslaget kom från den borgerliga regeringen var det naturligt att fokusera på vilka på den borgerliga sidan som skulle våga rösta nej. Mycket skrik för lite ull. Camilla Lindberg var den enda som röstade emot. Jag är fullt medveten om att liberal handlar om frihet. Men opinionen mot detta förslaget gick tvärs igenom alla folklager, grupperingar och partifärger.

Utom där det skulle ha behövts idag. Och det är de som bestämmer.

För övrigt blev jag impad av Holland, ska se på Sverige idag, är förbannad för att Pavel Brendl säljs, är trött, deppad, grinig men lär kunna rycka upp mig på något bra sätt.

När?

Rätt många av de bloggare jag dagligen läser skriver och skriver. Skriver och skriver bra. Jämt! Antingen har de ett så jämnt humör att de skriver bra hela tiden, eller så har de någon slags förträngning av skit varje gång de ska blogga. Jag tappar allting. Och det är nu som jag verkligen inte ska bry mig om besökssiffror. Typiskt nog gör jag det. Som om det betydde hur mycket som helst. Det gör det säkert.

Den här veckan har jag fulltecknat av arbete och det är verkligen inget att oroa sig för. Det är ju så att jag gillar mina jobb. Tisdag: speedway C+ Sthlm (UPPDATERING: speedway var skitkul! Mersmak direkt!) Onsdag: Quiz Halmstad Torsdag: Fotboll PPV Halmstad och sedan Quiz Falkenberg lördag: DJ på ett bröllop.

Skönt, för då gör jag roliga saker och slipper sitta hemma och glo. Det är nämligen exakt vad jag sysslar med när jag inte jobbar för närvarande. Oräknat MC-lektionerna, men i övrigt...

...intet.

Passande just nu är att ni faktiskt förklarar hur ni gör för att blogga oavsett humörsvängningar. Inklusive de som verkligen visar sina humörsvängningar på bloggen (*host* *Nini*... :D)

Det vill nu till att jag klarar först teoriprovet (nästa vecka) och om det går vägen få en uppkörningstid i slutet av maj eller början av juni. Läraren föreslog det och det känns ju som ett skapligt betyg att jag så snart hajat hur man kör hoj. Däremot är det jobbigare än vad man tror att köra SAKTA! Lite vingligt är det måste jag säga.

Har inte läst någon ny bok på evigheter. Har stora travar av nyköpta plattor jag inte lyssnat på. Har skippat TV till stora delar. Har bara slöglott på filmer jag redan sett hundra gånger. Men det finns ljuspunkter. Fysiska. Se nedan. Viktnedgången går bra och nu kan jag röra på mig utan att få andnöd. Funderar också på min yrkesframtid. Inget fyrtioårskrishantering utan praktiska grejor. Har lite för lite på gång för min egen smak. Men det ska bli ändring på det. Det verkar som att jag ska köra quizar i självaste bibelbältet i höst... och jag har en del tankar om att flytta tillbaka ner till Skåne. Men bara lösa tankar.

Uppryckning? Tja, hjälp gärna till.

Å andra sidan har jag haft lite tid på sistone. Men två otroligt tunga bitar för mig är nu lösta: huset är sålt och alla är nöjda, samt att mitt bokslut och min årsredovisning är KLAR!

Och apropå tungt: jag har nu gått ner fjorton kilo!

Ska försöka hitta vännen Nini imorgon. Finns det fler bloggare i staden Stockholm som läser detta kan ni ju försöka använda någon slags kraft för att ringa mig...

Vad gör jag i Stockholm? Jag studiomannade mig på handboll. Hammarby-GUIF. Med lite flyt hade jag kunnat byta bort det mot en PPV-match nere i Trelleborg. Inget ont i Stockholm eller handboll - jag föredrar alltid att jobba kortare och åka hälften så långt. Har gjort fyra handbollsmatcher den här veckan och om någon undrar vem som orsakade detta kan jag avslöja att det var jag... Vi redde ut det idag om någon undrar...

Den som just nu snackar kvalhockey med mig kommer jag att ignorera. Snacka hellre om hur det gick på Ullevi.

Sista livstecknet för mig på länge. Nu ska jag läsa vad ni skrivit. P&K!

Den fasta telefonen stod på G. Den flyttades till min nya adress. Det fungerar nu, men det tog en vecka (Telia hänvisar till Skanova). Överföringen från G till mig tog ytterligare några dagar (fy Telia. Det ska möjligen ta några timmar.). För att överhuvudtaget ha möjlighet till bredband krävs ett fast abonnemang. Kan vara bra att veta för de som invänder. Bredbandet beställdes i samma stund som överlåtelsen från G till mig gjordes. Det har nu gått en jävla vecka och jag ringer förstås och frågar Telia. "Nej, det ligger något annat bredband och spärrar" blev svaret. Men, svarade jag, jag har sagt upp Bredbandsbolagets abonnemang i huset och under uppsägningstiden (mars ut) fungerar bredbandet där i alla fall utan ert abonnemang på fast telefon. Vad är problemet?

Det visar sig nu att någon jävla Bredbandsbolagsmojäng sitter rent fysiskt inne på telestationen. Den måste bort först innan Telia kan beställa nytt. De som tar bort och sätter dit mojänger är Skanova. Men det GÅR INTE ATT GÖRA SAMTIDIGT! Så när BBB-mojängen tas bort så har Skanova jobbat klart. Därefter går en beställning ut till Skanova från Telia för att sätta in en Teliamojäng i min nya telestation.

Mobilen kunde inte flyttas från Telenor till Telia och efter kontroll visade det sig att mitt företagsabonnemang på Telenor har stått på mig som privatperson. Då fick jag ändra mitt nya mobilabonnemang på Telia till ett privatabonnemang först. Därefter expedieras överflytten (blir klar imorgon) och därefter ändras mitt abonnemang på Telia från privat till företag.

Det ska sägas att jag varit fullt nöjd med Telenor som mobilleverantör och det har jag låtit de veta, men byråkratiskt krångel kan väl för fan bolagen lösa utan att jag ska skrika?

Bredbandsbolaget kopplar ner sådär 20 ggr/dygn och kan inte leverera på min nya adress. Heder åt den vänliga supporten, men i övrigt: bajs.

Teliabutiken här i stan är de som verkligen har hjälpt mig och förvisso även de flesta av de 23000 människor på Kundtjänst jag pratat med. Men varför ska allting ta lika lång tid som på Televerkets tid?

Slutligen Skanova - teknikerna, alltså - som jag inte har pratat med. Men jag har bussat far min på dem, för med 30+ tjänsteår på Telia vet han vilka han ska jaga på. Glöm alla skämt om kommunalarbetare. Det tycks som man kan börja dra Skanovaskämt snart.

Slutsats: jag hatar alla och är förbannad. Jag kommer inte att ha tillgång till Internet på min nya adress förrän i april. Dessförinnan fungerar bredbandet i huset, men detta hus ska tömmas och städas. Jag kommer att tömma allt utom datorn. Kommer på ren trots att sitta på golvet i mitt flyttstädade hus och surfa järnet. Tror ni att det kommer att bli uppehåll sedan? Klart att det blir.

Ha tålamod med min uppdateringstakt. Mitt tålamod är slut.

Lite avigt sätt att tjäna pengar på.

Men jag lever inte som jag lär. Sköt fram dieten till morgondagen, ty idag tarvas det sprit. Genast.

Jag och G har levt full rövare och vi är överhuvudtaget inte överens om vad saken gäller eller vem som har fel. Men våra röster började spricka och vi orkade inte skrika mer. Och vi tycker inte heller att det tjänar någonting till att bråka - för om några veckor när allting är klart med huset och allt vad delat boende heter så börjar vi båda om på ny kula och varför då inleda den nya tiden i terrorbalans? Så vi skildes åt idag som vänner. Vi ÄR vänner - men gnisslet är gammalt och vi är båda överens om hur bra det är att skilsmässan är klar.

Att alla egentligen borde vara överens med mig om att jag väger för mycket och har bedrövliga matvanor är någonting helt annat. Årtusendets Moment 22: säger ni ingenting räknar jag att det är av finkänslighet. Säger ni någonting blir jag sur för att jag har skitdåligt samvete. Jag fick andtäppa när jag skulle knyta skorna häromdagen. Exit big belly.

Men det ryker fortfarande ur mina öron så jag ska dricka sprit istället för att inleda mitt nya asket-liv.

Idag sprit och skit.

Imorgon asket och atlet.

Trevlig helg.

Tänker inte förklara mer. Josh förstår.

Det är skönt. Men haja skönheten i hojen. Bilderna i högerspalten. Nu fick jag hem den. Hade jag inte varit bortlovad till mors matbord och fars groggbord hade jag suttit och dyrkat hojen i garaget hela tiden.

Men nu när jag är nyrakad och raggartvättad (roll-on direkt på skiten) och har tagit på mig en ärke-skrynklig skjorta (ren såklart) är jag redo.

Om en kvart tar jag ett järn. Hej då bloggen, vi ses efter Vasaloppets målgång. Daniel Tynell vinner före Jörgen Aukland. Nej, jag tänkte inte spela på det. Ville bara se ifall jag kan spela Allan imorgon.

Så det vi egentligen borde göra nu (packa lådor) måste vänta. G ska sova och eftersom jag inte längre har någon sängplats här gömmer jag mig i badkaret. Hade det varit tillräckligt djupt hade jag lagt mig under ytan och andats med snorkel.

Och det dyker hela tiden upp nya saker jag har dåligt samvete för. Just nu tar jag på mig skulden för Darfur, klimatförändringar och världssvält. Så har ni något ni har dåligt samvete för? Skicka det till mig så bär jag den bördan också. Det finns en reklam som går just nu som jag tycker är suverän (Alvedon?) - den med den stora hunden som sitter i regnet och skyddar den lilla hunden. Jag är den stora hunden nästan jämt. Jag är bra på att vara stor hund. Men ordna gärna en gigantisk hund jag kan gömma mig under.

Nu.

Det är sin sak med skilsmässa och flytt, men när en av de som stöttat mig mest nu på sistone, min far, idag får se hur de drar upp en drunkad stackare ur vattnet - en karl som jag känt i över 20 år - då vet vi snart inte vem som ska stötta. Ingen orkar längre.

Men jag måste lära mig trickset att knäppa med fingrarna och försvinna.