"Det börja med att du bedrog mig med en annan,
en som du sa var mycket finare än jag.

Vårt gräl tog veckor, ropen blandades med gråten,
och jag blev grundligt jämförd med din fina vän,
tills du bekände att hon givit dig på båten.
Då blev det dödstyst här i trädgården igen" (Olle Adolphson).

Vid fyra-femtiden i morse satt jag trött och mätt i en bil och åkte hemåt genom Skurholmen i en bil med trevliga människor som jag kände litegrann. Jag var mest tyst och njöt av ett bra blandband i en bra bilstereo och tittade på människor på väg hem eller på väg ut. En man i 50årsåldern som blev dumpad/nekad rajtantajtan utanför matstället halv fyra, och som tre kvart senare promenerar förbi samma mack där en av oss köper cigaretter. En tjej låser cykeln, går in, kommer ut och har köpt en piggelin. På vattnet längs Björkskataleden ligger dimman tunn över vattnet och efter att vi konstaterat att det nog inte blev någon efterfest så åker vi hemåt. Blandbandet spelar Monica Zetterlund, det är "Trubbel" och det är så fint att man känner för att både somna och att vara vaken hela natten, morgonen och dagen, på samma gång. Innan Skurholmsrondellen sjunger Monica "Vårt gräl tog veckor, ropen blandades med gråten, och jag blev grundligt jämförd med din fina vän, tills du bekände att hon givit dig på båten", och precis i den stunden som hon säger båten möter vi en bil, med ett släp och på släpet står en båt!

Sen åkte jag hem, borstade tänderna och fick psykoanalys i morgonsolen.

Idag har jag sagt hej och tack till Luleå, packat bilen full med kläder, vänner och deras väskor. Malin åkte till Göteborg med massa väskor, exakt var hon befinner sig nu vet jag inte, men jag hoppas att hon är befriad från gubbsvett i tågvagnarna. Och bakfylla. Fredrik åkte mot Kiruna ungefär samtidigt, och kvar blev jag på stationen med en gammal högljudd Opel och åkte hem jag med. Nu är jag i Pello, imorgon är det juni månad och jag ska jobba idogt, innan det bär av hit och dit i juli. Det råder lite antiklimax över det hela, men det blir nog bra.

Annika

Skit,säger jag.Förbjud all användning av redan existerande musik i reklam,låt reklamarna enbart få använda originalmusik komponerad för syftet.Sluta sodomera gamla musikskatter för fula produkter.
Reducera samtidigt all jävla reklam med dansande Angelina Jolie-kloner som marknadsför kläder och solkrämer också.Jag vill fan inte se mer hud i reklam,vare sig det är fotomodeller eller ej.Jag tror jag råkat ut för en spyfärdighetsreaktion eller vad man ska kalla det,vad gäller nakenhet och exponerande av hud i reklam.

Först tyckte jag att det här var liberalt och fint.Människor är ju vackra,tänkte jag politiskt korrekt och inlärt.Man vill ju inte heller vara pryd,det är reaktionärt att vara pryd.Men nu när alla andra tycker att nakenhet är fint vid alla tillfällen så känns det ännu mer okej att inte tycka som alla andra.
Nu känns det inte vackert längre,bara läbbigt.Jag börjar längta efter det pampiga viktorianska modet,den tid när sex och nakenhet fortfarande var lite spännande och förbjudet.När det fortfarande fanns ett "privat".Samtidigt som det exponeras så mycket överallt är det fortfarande förbjudet för kvinnor att bada utan BH i badhus,på klassiskt dubbelmoralvis.

Nej,långa,snygga viktorianska kappor,det vore något det.Oerhört vackert och oerhört sexigt utan att vara övertydligt.Stilfullt.
Framhäver kroppens form på ett skönt sätt.Inte på ett Filip och Fredrik-buskissätt,inte på ett reklamförskönat vis.Jag tycker inte särskilt mycket om vår tid,den är trist och utslätad generellt.Om jag har levt ett tidigare liv så har jag levt i ett stort slott,omgiven av vackra trädgårdar,skild från pöbeln och omgiven av enbart saker jag tycker om,det är jag säker på!

Och apropå F&F,nu kommer en norsk knock-off på samma trötta koncept på kanal 5.I trailern fick man se ett exempel på det jag snackade om tidigare,en naken tant med valkarna hängande,inlagd för att locka fram skratt och förskräckt förundran och självklart inte för att locka till köp av solkräm.
Hon verkade totalt oberörd,en sådan självkänsla kan man ju beundra förstås.

Filip och Fredrik,ni var enormt sköna de första säsongerna.Men lägg av nu.Och gör inga fler knock-offs!

Så när jag var 16 år började jag hänga på Pipeline. Jag fick också förmånen att jobba där ett år. Pipeline, för er som inte vet, är en rockklubb i Sundsvall. En idéell förening som funnits sedan punkeran på sjuttiotalet, som fostrat ett par generationer musiker och människor. För man behövde inte vara musiker för att hänga på Pipeline. Jag kan inte ta en ton rätt, inte spela något instrument, ingenting. Men Pipeline blev för mig första anhalten i livet där jag kände mig som en del i ett sammanhang, där jag kände mig omtyckt utan att behöva göra mig till, där jag fick riktiga vänner som hängt kvar genom livet, och finns kvar. Där träffade jag Hamlets pappa, där målade jag loger och satt i replokaler och pratade om livet med diverse långhåriga killar nätterna igenom. Där hade jag långa samtal med bajsmannen på morgnarna, där hånglade jag och där söp jag i smyg för det var ju en idéell drogfri förening på den tiden.

Jag träffade mina idoler, söp med Thåström och Ebbot och Joppe Pihlgren, och såklart söta pojkarna i Popsicle och This Perfect Day. Åt middag med Monika Zetterlund och Peter Wahlbeck. Städade toaletter och kopplade upp PA-anläggningar och lärde mig hur ett mixerbord fungerar. Jag häftade upp affischer över hela stan inför konserterna och stod i insläppet under konsertkvällarna. För att inte tala om alla fantastiska konsertupplevelser, med The Creeps, Mano Negra, Freddie Wadling och Fläskkvartetten, Di Leva, Jakob Hellman och alla andra...

På slutet har min dotter varit där ett par gånger. Jag tror hon skulle kunna känna samma som jag. Tillhörighet, att få vara som man är och bli älskad för det. Men. Nu kanske Pipeline måste lägga ner. För att Sundsvalls kommun tycker att Nationaldagsfirande för folket med ballonger och godisregn är viktigare än att ha en plats dit tonåringar och vuxna också för den delen, kan hänga, umgås över generationsgränserna, repa, träffas, umgås och få vara med och jobba och känna att de betyder något. Sundsvalls kommun vill inte betala det det kostar att ha Sveriges bästa ungdomsgård kvar.

Det tycker jag är hemskt sorgligt. Och även om det inte är många Sundsvallsbor som läser här, så vill jag ändå skriva detta. Gå med i facebookgruppen om ni känner för det. Skriv på här. Och ni som finns i stan - var med och demonstrera nästa torsdag!

Pipeline behövs.

Läs även andra bloggares åsikter om rädda pipeline, thåström, sundsvall,

För övrigt har jag börjat lyssna lite jazz på sistone. Fick hem lite Leif "Smoke Rings" Anderson, Miles Davids och Monica Zetterlund idag (en dags leverans - CDON är bäst helt enkelt) så har suttit och myst till det hela dagen. Smoke Rings' "Marlowe's Theme" är verkligen att rekommendera. Mycket bättre än så blir det inte!

Icke att förglömma (är inte det ett väldigt konstigt uttryck förresten?) så har jag börjat läsa vad som förmodligen måste vara en av världens konstigaste böcker: Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov. Helt underbar i sin absurditet.

Mitt ständigt pendlande humör är på uppgång just nu verkar det som...

Andra bloggar om Jazz, Leif "Smoke Rings" Anderson, Miles Davids, Monica Zetterlund, Musik, Michail Bulgakov, Mästaren och Margarita, Litteratur

Compare for yourself
Monica Zetterlund singing Värmlandsvisan:
http://www.youtube.com/watch?v=oX_seHJgTFk

Donald Byrd playing Dear old Stockholm:
http://www.youtube.com/watch?v=IDq_bl0JstE

Vltava by Bedrich Smetana: http://www.youtube.com/watch?v=h8G9qHNS68s
Israel's national anthem: http://www.youtube.com/watch?v=biQtrQpyJGo

The TV documentary, Swedish TV2, K-special:
http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1110789
(I sing the original at 34 minutes, it is streaming so you can fast forward there)

About Dear old Stockholm: http://en.wikipedia.org/wiki/Dear_Old_Stockholm
Värmlandsvisan lyrics in english: http://www.esther-ofarim.de/ackg.htm

Favoritversionen av visan är med Monica Zetterlund, men hittade den inte!

När jag arbetade på krogen så fick jag alltid ta de kvällar det var jazzafton i restaurangen på Café Artist -en del har ju svårt med den genren, men jag njöt i fulla drag.

 Som barn lyssnade jag alltid på Leif Smokering Andersson innan jag skulle sova. Så att lyssna på jazz  är väl en sorts trygghet för mig antar jag.

På tv sa journalisten  att Värmlandsversionen är lite barskare än de andra ursprungsversionerna och jag är nog benägen att hålla med.

Kanske är jäntorna I Värmlandskogarna lite barskare, vad vet jag ;)

Jag laddade upp ett foto jag gillar på My Heritage och fick först veta att foto jag valt inte accepterats - jag lutade på huvudet på fotot. Ett nytt foto - fick veta att jag liknade Alyson Hannigan - och vem är det?

Googlade och såg att hon är skådis och var med i en TV-serie som hette Buffy the Vampire Slayer. Den har jag inte sett - men hon var ju söt. Fast om vi är så lika vet jag inte. Enligt My Heritage ska vi vara lika till 76%. Jag har höga - mycket höga kindknotor - det har inte hon.

Julianne Moore är jag också lik till 76% - och vem är det? Har de inga riktiga kändisar i arkivet? Aha hon var med i Short Cuts och Magnolia - ja men nu känner jag igen henne.

Hon är inte bara söt - hon verkar vara en ok skådis också. Fast det säger ju inget om mig som människa. Dessutom tycker jag inte att jag är lik henne heller, trots att hon har höga kindknotor.

Provade igen - Shahid Kapoor - manlig bollywoodskådespelare... Jag ger upp. Eller inte - en chans till...

Audry Tautou - yes! Som spelade Amelie från Montmartre - jag är inte särskilt lik henne heller - men hon är skitsöt och jag älskar den filmen. Så nu ska jag inbilla mig att jag är lik henne och låtsas att jag är Amelie som går runt och gör folk glada och att jag har mystiska lekar för mig och så ska jag träffa en dödligt snygg kille som sparar på passfoton, jobbar i sexleksaksbutik och på tivoli - men jag är för blyg för att riktigt presentera mig - livet har äntligen fått en mening...

Jag funderar på vad ansiktsigenkänningen går på. Näsan kanske - för den är rätt lik min. Juilane Moores näsa också - men inte Alyson Hannigans näsa. Audry Tautous haka är rätt lik min. Bestämd haka kallades det för när jag var barn.

Nåja - de är ju rätt söta allihop - så jag får väl vara nöjd. Min äldste son var lik Laura Bush - det var inte lika roligt - för honom. Men jag skrattade skadeglatt tills jag insåg att han ärvt något av utseendet från mig - vilket alltså betyder att jag också är lik Laura Bush. Jag tror vi provar ett nytt foto.

Han är lik Matt Stone - som gör South Park - och det stämmer - han är skrämmande lik Matt Stone - både till utseende och humor. Tur för sonen att jag också gillar South Park... Annars skulle han vara tvungen att göra en ansiktsoperation. Det hade varit fallet om han istället liknat George Bush...

Provar dottern. Karolina Kurkova - tjeckisk fotomodell. Hm - vet inte. Dakota Fanning - barnskådis - ja mer lik henne isåfall.

Kate Bosworth (ingen jag kände till men jag googlade) - ja men henne är hon rätt lik.

Fast egentligen tycker jag att min dotter liknar Julia Roberts rätt mycket.

Provar yngste sonen - Ashley Olsen (ytterligare en för mig okänd person som måste googlas) - hm - kanske.

Och hon liknar Helena af Sandeberg - och Helena liknar min yngste son - vilket är bra - eftersom hon spelar hans mamma i en film som kommer till hösten...

Men jag tycker min son är lik Macaulay Culkin från "Ensam hemma" (ja, jag fick googla fram det namnet också - jag känner bara till verkliga kändisar och riktiga skådespelare - som Monica Zetterlund och Gösta Ekman, Margareta Krook och Ernst-Hugo Järegård...).

Vem anser My Heriage att du är lik? Stämmer det? Glöm inte att morfa fotot - det är kul.

• Det är inte för sent med "best of 2007"-listor än. De alltid lika läsvärda herrarna på Keepers of the Flame har en kort och koncis artikel där de listar sina favoriter. Alltid lika uppfriskande med "vanligt" folk som samtidigt är pålästa och intressanta skribenter...
• Hmmm, kan vinterstormarna ställa till det för cigarrälskare? Enligt Cigar Aficionado har sena stormar 2007 förstört en del av skörden för de tobaksodlande bönderna, något som i förlängningen innebär mindre skördar och färre/dyrare cigarrer. Vi får väl se när lagringsperioden är över.
• Kanske detta kan vara något som kan eliminera risken med oförsiktiga handlare: cigarrer i foliepaket. Enligt utsago ska cigarrerna klarat 44 veckor i en foliepåse utan att ha tappat nämnvärt i fuktighet. Smidigt... även om det är så mycket trevligare att beskåda de vackra hantverken så synliga som möjligt.
• Ytterligare en av dessa "me wantee!": en kompakt "walk in"-humidor. CigarCyclopedia skriver om hur humidortillverkaren Michel Perrenoud installerade en rumshumidor på cigarrklubben i Lausanne. Endast lite över 80 000 USD kostar det, som hittat. Bilder på hela härligheten hittas här (pdf-varning).
• Och i måndags var det dags; årets whisky har påbörjats hos Bruichladdich.
• Kul att se i senaste Simpsonsavsnittet (27/1 sändningsdatum) - Homer och Marge berättar för barnen om livet på 90-talet. Tydligen ska Moe's varit en cigarrbar och Homer, vid denna upptäckt, säger lite uppgivet "Ok, Cohiba me...". Yeah, very likely.

Det var ett tag sen vi det låg någon musik här i postningarna, så håll till godo. Först ut en riktigt gammal goding:

Charles Trenet - Douce France (de som känner till låten får känna sig träffade):

Monica Zetterlund - Medley:

Povel Ramel - Guldkorn från Ratata ("Ittma Hohah - självplågaren", Var är tvålen, broder", Aj, vad jag är kär", Underbart är kort")

Trubbel 

Nu lyser ängarna av sommarns alla blommor.
Nu surrar bin och fåglar sjunger överallt.
Nu stryker vinden genom trädens höga kronor,
men i min trädgård är det visset, mörkt och kallt.
Här är det risigt och förvuxet, fult och snårigt
och lika hopplöst grått och trist som i mitt bröst.
Där ute doftar det av sommarns alla dofter,
där är det sommar, men här inne är det höst.

Jag levde lycklig här med dig och mina katter,
ett liv i synd, förutan omsorg att bli frälst.
Försonad med min karaktär för jag har aldrig
förmått att säga nej till någonting som helst,
och inte nekat mig det ena eller andra,
och levat livet tills jag krossades en dag.
Det börja med att du bedrog mig med en annan,
en som du sa var mycket finare än jag.

Vårt gräl tog veckor, ropen blandades med gråten,
och jag blev grundligt jämförd med din fina vän,
tills du bekände att hon givit dig på båten.
Då blev det dödstyst här i trädgården igen.
Ifrån den stunden var den kvinnan dubbelt hatad.
Hon hade lekt med dig, med oss, ett litet slag,
och jag, jag kände det som även jag var ratad.
Jag ville slåss, och gick mot mitt livs nederlag.

Jag kom med hammaren beredd under min kappa
när hon kom ut i sidenpumps och sa "Goddag,
kom in och slå er ner en stund så får vi prata."
Jag bara stammade, nu minns jag inte vad.
Och jag blev bjuden på likör och cigariller
och kunde inte få mig till att säga nej,
och när vi skildes var vi bästisar och bundis,
och jag tog saker som du glömt med hem till dig.

Jag går omkring i mitt Pompeiji bland ruiner,
jag traskar runt i resterna utav vårt liv,
och du ska aldrig ge mig pikar om sekiner,
och aldrig ska du bli nån annans tidsfördriv.
Nej, åt det gamla ska vi binda vackra kransar,
och ta vårt liv och mina katter som de är,
för trots all kärleksbrist och trasighet och fransar,
dig ska jag älska livet ut, ty dig har jag kär.

Jag saknar Olle Adolpson och Monica Zetterlund. Hoppas ni har det bra i era paradis.

Och jag saknar Tage Danielsson - som beskrev Monica Zetterlund som:

En nattklubbsdrottning doftande av logar.

Ett lingonris som satts i cocktailglas.

En blond negress från Värmlands huldraskogar.

Monica Zetterlund. En jazzpaschas,

en sång som hejdar sej, till hälften hunnen,

och drar den där när Fröding satt på dass.

En väv av guldbrokad och vadmal spunnen.

Men märk det vemodsdraget över munnen:

ett nordiskt sångardrag, en sorg i rosenjazz.

(ur dikten "Det eviga", Samlade dikter 1967-1967)

Låt det finnas en plats där jag kan träffa alla de jag saknar...