I torsdags släpptes den skarpa versionen av BackTrack 3.0.

För de som inte känner till BackTrack så är det en Linux-version som är förberedd med över 300 verktyg för penetrationstester. Till och med dess kernel är anpassad för pen-tester. BackTrack bygger idag på Slackware Linux och är resultatet av sammanslagningen av de två äldre pen-testverktygen Whax och Auditor.

Det finns tre versioner av BackTrack att ladda ner:

• En bootbar ISO, för att bränna ut och köra som Live-CD
• En USB-version
• En VMware-image

Även om jag inte är så superhaj på Linux är den ändå intressant. Jag använder den bland annat i vår hackerdemo för att knäcka WLAN skyddat med WEP.

Tro dock inte att det bara är att ladda ner och trycka på en knapp för att "hacka", man måste ha en bra förståelse för grunderna i nätverk och säkerhet för att kunna tolka verktyg och resultat. Tror jag... jag har inte kollat in den nya versionen så noga än!  :-)

Läs mer och ladda ner här:
http://www.remote-exploit.org/backtrack_devlog.html

Midsommarhelgen har varit precis så somrig och matglad som en midsommarhelg skall vara.

Vad får jag energin ifrån? Det är en läggningsfråga. Min mamma var likadan - otroligt energisk, gav aldrig upp, försökte sig på och klarade 'allt' - alltid skapande och problemlösande. Men det allra viktigaste - jag gör ju saker som jag verkligen vill göra. Jag är priviligierad som har skräddarsytt mitt jobb och mitt liv!

Det kostar! Jag tycker inte att jag offrar någonting, men det kostar i nervositet att vara företagare. När du är entreprenör kan du inte bara lämna företaget och hoppas att det sköter sig själv. Du måste vara aktiv hela tiden. Du har inget val.

Tvivlar jag aldrig? Nej, om man sår ett frö tror man på framtiden. Jag har haft en strikt uppfostran med tjatiga föräldrar. Jag har vant mig vid att inte lyssna på vad andra säger. Jag går min egen väg och möter varierande saker varje dag. I de mötena får jag den inspiration jag måste ha - i dagspress och fackpress, bloggar och människoträffar - och på så vis bygger jag mitt eget nätverk.

Inspiratör: Dominika P

Jaja, då vet jag det och jag kan intyga att det inte känns ett uns bättre, jag hörde i hans röst det han inte kunde/vågade säga, så jag är förberedd på något negativt, och blir det inte negativt så kommer det kanske som en trevlig överraskning. I varje fall så går han på semester om två veckor, så händer det inget tills dess kan jag nog bege mig ner till medborgarkontoret igen.

Så trött jag är nu. Jag vill ju bara jobba, starta min karriär, nätverka - komma igång liksom - varför låter ingen mig göra det? Nä nu ska jag inte vara sådan, inte skylla ifrån mig på något sätt, men hur kan de inte se vilken tillgång jag är? hehe

Moment 22 - alldeles för många dagar arbetslös och tillräckligt sökta jobb

Ok, det är kanske inte så idealt som man kanske hade hoppats, men det bli bättre. Tangentbordet hade någon klagat över någonstans. Att knapparna var så små att de försvårade skrivandet. Mesigt. Det går alldeles utmärkt. Ett tag så blev jag alldeles mörkrädd, eftersom om man använder den som den kommer så är den fruktansvärt lik en windowsdator.

På det dåliga sättet alltså. Man kan inte hitta konsoler om man inte kramar den ur filhanteraren. En mardröm om man är van vid en KDE miljö, som underskriven är.

Med hjälp av den senaste Llinux Format (mycket sympatisk tidning) så har jag däremot lyckats få fram någonting som liknar en ordentlig datormiljö, där man kan hitta de program man letar efter. Nu är jag nästan bekväm med den här datorn, förutom att det trådlösa nätverket fortfarande vägrar fungera. Överväger att säga åt datorn på skarpen.

Kanske kommer jag byta distro, kanske inte. Hur som helst så klara jag inte av Xandros. Den är obehaglig i min syn. Och det finns massor med skräddarsydda distros just för min lilla dator. Funderar allvarligt på att pröva någon av de ubuntu-besläktade... Vi får se...

Har du en blogg? bilder på Flickr? filmer på Youtube? Facebook? Twitter? Jaiku?, Google?
Vill du hålla familj och vänner uppdaterad om vad du gör online?

FriendFeed låter dig samla allt detta på ett ställe och i en "feed".
Välj bland, i dagsläget 35 tjänster, som du vill att friendfeed ska hålla reda på åt dig.
Gör allt som du brukar och låt friendfeed sköta resten.
Friendfeed samlar ihop information om din aktivitet på de tjänster som du valt, t.ex om du laddar upp en bild på flickr, skriver på twitter, bloggar om något, mm
Du slipper ge ut länkar till alla dessa tjänster och dina vänner slipper komma ihåg att kolla på alla dessa sidor.

FriendFeed har även en applikation på Facebook som visar din friendfeed på din profil.

FriendFeed har nu även lanserat en funktion som heter "Rooms" där du kan skapa ett speciellt rum för t.ex din familj eller ett rum för ett speciellt ämne.

Min FriendFeed kan ses på http://friendfeed.com/pellefjant

Nationaldag! Det är trevligt med en helgdag och att se de svenska färgerna i gult och blått. Men jag hoppas att vi även firar att mångfald är berikande på alla plan. Jag tänker äta en indisk curry på kvällen eller kanske någon god dolmas. Allt behöver ju inte vara sill och nubbe. Även om jag är otroligt stolt över Sverige. Men jag är mest stolt över det mångkulturella Sverige. Och Hassan Loo Sattarvandis artikel Slang I saken dagens Expressen är mycket läsvärd.

Det är något märkligt och olustigt när talesmän som inte har erfarenhet från att leva i marginalens landskap utser /utses till experter och har rätt att bilda opinion.

Under veckan grubblade jag kring det här med nätverk och nätverkande. Jag tycker det är viktigt att påminna sig om att nätverk även de är hierarkiska så vi ska inte låta oss luras.

Och jag upplever det som om man mest nätverkar inom den egna gruppen. Det som kallas inomkulturellt. Och att många vill samtala med centralnoden.

Alltså ju närmare cirkeln eller nätverkets center eller nätverkets betrodda opinionsbildare eller talesman man befinner sig desto högre rang.

På något sätt försvårar det informationsspridning och erfarenhetsutbyte. Och på så sätt blir det lite problematiskt att utmana sina egna fördomar och förgivettaganden. Och glöm inte att varje organism ,system eller nätverk eller organisations största dilemma är att hantera osäkerhet

"Vi Formas av allt vi upplever vi formas av våra medmänniskor mer än vi i regel vet.

Man har gett mig ett personnummer. Det är vilseledande etiketter

Jag är en mosaik av alla jag mött på livsvandringen"

(Ur Årsbarn med plejaderna Rolf Edberg)

Så idag var det premiär för jobbahemmakväll. Startar jobbdatorn, loggar in enligt konstens alla regler och så försöker jag koppla upp mig. Funkar inte. Får inte kontakt. Fattar inte vad det beror på. Nu är jag inte speciellt haj på datorer, i varje fall inte med dessa uppkopplingar. Det är alltid pappan som gjort detta.

Pappan skulle tycka att det var ok att jag ringde för att be om hjälp, men jag vill verkligen inte fråga honom. Vill stå på mina egna ben. Klara mig själv. Hitta andra vägar för att lösa mina problem. Sedan vill jag verkligen inte ringa till honom om HON är där. Bli avsnoppad av pappan för att han har besök. Nej tack säger jag till det.

Kontentat blir att idag installerar jag det trådlösa nätverket. Har jag tur fungerar det. Annars blir det till att ringa IT imorgon (hello India) för att få alla detaljer.

update: Nej det funkade inte att installera det trådlösa nätverket. Varför finns det inte utförliga manualer?

Klart är att den gamla nationalstaternas klåfingriga våldsmonopol inte gör sig påmint---så ofta. Men håller detta på att ändras? Har det som inte skulle kunna hända redan inträffat?
Cyberspace gjorde nationen obsolete---hette det.

Men hur ser det egentligen ut? Och vad är tendensen?
När jag placerar innehåll på Internet, oavsett av dess natur, reflekterar jag mycket sällan över inom vilket lands gränser servern befinner sig.

Denna utopiska frihetskänsla är dessvärre falsk. I USA har vi Patriotic Act, i Sverige har vi snart FRA-lagen och i Kina The Great Chinese Wall som "don't be evil" Google har hjälpt till att resa.

Frågor man bör ställa sig är: Vilka storebröder ser dig? Tystar dig? Kanske beslagtar från dig?

Redan idag förbjuds Kanadas statliga verk och myndigheter att lagra information utanför dess gränser. Detta i och med Patriotic Act i USA som innebär en relativt godtycklig nivå av övervakning. Artikeln fortsätter och ifrågasätter om detta kan omöjliggöra internationell Cloud computing inom USA ("Cloud computing" är tekniken att sprida ut beräkningar eller lagring över ett "moln" av datorer spridda över exempelvis Internet---ett möjligt framtida skifte).

Ytterligare en stillsam reflektion över FRA-förslaget ordineras.

Update:
Senaste numret av the Economist nämner att banknätverket SWIFT har koncentrerat sina servrar till Schweiz av samma anledning. Detta är alltså inte en problemanalys isolerad i huvudet på ett par kanadensiska byråkrater.

Hösten 2005 utsågs jag som vår "Grad Student"-klass' datanörd. Mrs Datatekniker. Men hey! Sorry to disappoint you. Jag läste 90% programmeringskurser. Java, VB, C++, HTML. Och det är förvärvade kunskaper, inte praktiserade. Borta med vinden alltså! Inte som att lära sig cykla.

I alla fall så stötte jag på ett problem här hemma förra veckan. Ett I-landsproblem, men ändock ett problem! Vår nya Viasat+-dekoder (en sån där flashig som man kan pausa och spela in program på, samtidigt som man tittar på ett annat) körde sin - 10 gånger starkare - signal på samma frekvens som vår router spottade ut WLAN-signalen. Ni kan ju bara gissa vilket aber! Inte kunna sitta med laptopen framför TVn. Det är ju därför man har en laptop!

Jag kliade mitt huvud. Svor. Kastade datorn. Sparkade på eldosan till TVn. Blängde på routern. Loggade in på Flashback. Kastade ut mitt frågetecken. Fick massa svar. Men bara ett som dög. Med en fin print screen länkad. Och nu har jag lagt WLAN på den högsta frekvensen. Anslutningen är inte top notch, men det funkar att surfa och se på TV igen. Och då är jag nöjd.

Nätverk
Något av det mest centrala i ett digitalt hem är nätverket som alla prylar använder för att prata med varandra. Naturligtvis vill man helst bara ha ett enda nätverk som alla prylarna kan kommunicera över. Nätverket behöver inte vara mer komplicerat än de vanliga nätverk som länge funnits för datatrafik med ev. tillägg för att kunna prioritera olika typer av trafik i nätverket. Det finns både trådbundna och trådlösa nätverk.

Lagring
I det digitala hemmet är förutom nätverket även lagringsmöjligheterna bland de centrala funktionerna. All media, information, bilder, musik, filmer osv. måste ju lagras någonstans, helst där alla har tillgång till informationen. Det bästa brukar vara att lagra all information på ett centralt ställe. Detta kan vara en server som placeras någonstans i hemmet eller kanske ett NAS. NAS är en produkt som kopplas till nätverket och fungerar som en enklare server där man kan lagra information. Glöm inte också att ta backup på din information!

Telefoni
IP-telefoni blir vanligare och vanligare i hem. IP-telefoner kan i många fall använda samma nätverk som datorer och andra enheter. Via ett trådlöst nätverk (WLAN via WiFi) kan man dessutom göra IP-telefonen trådlös.

Media och Nöje
Filmerna och bilderna finns nu lagrade på husets server eller NAS och är tillgängliga i hela huset via nätverket. För att spela upp filmerna eller musiken på tvn eller musikanläggningen behöver man någon form av mediaspelare. Mediaspelaren kan vara allt från en dedikerad dator med speciell mjukvara till specialbyggda mediamaskiner som kan hitta film, bilder och musik på nätverket och spela upp dem på olika sätt.

Portabla och Mobila Enheter
Idag finns en rad portabla spelare och enheter som kan integreras i det digitala hemmet. Mobiltelefoner, portabla mediaspelare, MP3-spelare, digitalkameror osv. Många av dessa prylar kan kommunicera över samma nätverk som andra enheter (WiFi) eller via bluetooth. Via nätverket kan enheterna kommunicera med varandra och konfigureras för att automatiskt ladda upp information till servern eller automatiskt hämta hem ny musik från hemmet NAS.

Andra Maskiner
Idag byggs stöd för exempelvis WiFi in i fler och fler maskiner och antalet maskiner och prylar som kan kommunicera med varandra blir hela tiden fler. Lås på huset, kameror, bokning av tvättstugan, gräsklippare, kylskåp och kaffebryggare är bara exempel på prylar som redan nu eller inom kort kommer att kunna prata med varandra på hela nya sätt jämfört med vad vi är vana vid.

I andra namnrymder (namespaces) är unikheten viktigare. En sådan namnrymd är Internets domänsystem, DNS-rymden. IHT skrev här om dagen om hur domain tasting har blivit ett problem då många av de "vettiga" namnen för organisationer är upptagna av "cybersquatters", men detta systemtrixeri är inte det ursprungliga problemet, men det hjälper till att aktualisera det egentliga.
För när det bara kan finnas ett mariacatering.com, ett happycatering.com, o s v i hela världen och ett miljontal(?) glada Marior varav några driver cateringföretag så slutar det med att företag döps till rena nonsens-ord istället för namn som knyter an till den faktiska verksamheten med "rätt känsla".

Domänproblematiken, både med och utan "cybersquatters", har en analogi i världen utanför Internet: varumärken.
Varumärken (och bolagsnamn) har så länge de existerat alltid lidit av samma problem, men eftersom världen utanför Internet är uppdelad i statsbildningar och inte sällan i än mindre geografiska enheter där unikheten är garanterad upplever vi inte problematiken lika ofta.

Problemet på Internet och i förlängningen även i världen utanför har dock en mycket naturlig lösning: Förtroendenätverk (s k web of trust).
Idéen med förtroendenätverk är enkel och fullkomligt analog med hur det faktiskt fungerar i världen utanför Internet. De flesta av oss har förtroende för vissa personer och organisationer; och givet att de går i god för att någon annan aktör är vad hon utger sig för att vara så litar vi på det.

Detta personliga nätverk av förtroende kan sedan kompletteras utav relativt pålitliga företag specialiserade på detta. Idag tillför Google ett visst mått av trovärdighet till de första träffarna på en given sökning, men om Google i framtiden gav en möjlighet att mer formellt registrera en verksamhet kan de (och deras konkurrenter) upprätta en förtroendekedja (jmf. PKI) som man då får möjlighet att komplettera sitt personliga förtroendenätverk med.
Givet denna utveckling så finns det ingen anledning att manuellt surfa till en explicit domän (eller URL) och därmed förlorar domänen sitt värde.

Åter till världen utanför Internet. Eftersom varumärkesskyddet är en immateriellrätt, ett av staten skyddat monopol, så är det svårt att rättfärdiga det med annat än utilitaristiska argument. Även om man skulle tycka om utilitaristiska argumentet så kräver de de facto att den positiva inverkan överväger den negativa; och om förtroendenätverken blir en viktig del av morgondagen så är frågan om det positiva verkligen kommer väga över mycket aktuell.

Kanske kommer även ett utilitaristiskt existensberättigande för varumärkesskydd saknas en morgon.

Några saker slår mig när jag läser recensionen och de har inget alls att göra med Dr Lundblads mycket intressanta avhandling om brussamhället.

För det första, höger/vänsterskalan är stark och en stor del av recensionen handlar om hur vänsteroerienterade Anders R Olsson tar avstånd från Lundblad för att den sistnämnde startat en tidning som kan klassificeras som "nyliberal" (cappuccino-liberal?). Det är som om han inte kan låta bli att äcklas och fascineras på samma gång. Han skriver bl.a.:

Från min position på den politiska vänsterkanten ter sig Lundblad som något mycket ovanligt: en nyliberal med genuint intressanta budskap.

Det är väldigt ovanligt att en journalist skriver ut sin politiska ståndpunkt (som inte nödvändigtvis måste vara en riktning på höger/vänsterskalan) vilket gör att man normalt måste utgå från sina fördomar när man vill förstå hur någon skriver i en tidning (dvs "alla journalister är vänster"). På nätet är det å andra sidan kotym att sammanfatta ens egen syn på saker och ting om man skriver en blogg.

Tänk om fler journalister kunde följa i Olssons spår och berätta mer om hur de själva ser på världen. Jag vill nämligen veta mer om journalisterna som skapar vår världsbild via media: jag vill veta mer om dem som personer. Trovärdighet i ett brussamhälle kommer inte från att vara objektiv utan från att vara ärlig.

Den andra saken som slår mig är hur Dr Lundblads nya roll som policy manager på Google lyfts fram. Google är ju det företag som just nu bäst plockar ut relevans ur bruset. Det ger dem en enorm makt och eftersom de agerar i brus-landet internet är nationella gränser, lagar och regler något de får behandla som en sidoeffekt av sin storlek snarare än deras geografiska position. Google är på sätt och vis internets medelpunkt. Sökmotorns räckvidd på många sätt synonymt med internets gränser. Finns man inte inte i Googles databas så finns man inte.

Därmed får en policy manager på detta antibrus-företag ganska stor makt. Om Google ändrar sin policy har det en betydligt större global påverkan än om t.ex. en svensk minister inför en ny lag.

Därför borde du också läsa Dr Lundblads avhandling. Den finns här. Dock verkar inte den slutgiltiga versionen finnas upplagd. Jag tror minnsann att skiftesskribent Joakim får ta och utöva lite utpressning mot sin nyliberale bror. :) Jodå, den finns där.

(For the record: jag har bidragit med en text till Magasinet Neo och Nicklas var vänlig nog att tacka mig i förordet till sin avhandling för min mycket blygsamma insats som kritisk läsare av ett utkast.)

Uppdaterat: läs även Anders Mildners funderingar kring journalismens roll när alla blivit journalister här.

Läs även andra bloggares åsikter om google, sydsvenskan, nicklas lundblad, anders r olsson, media, journalister

Åsså har de ett bra namn också. Ning betyder "fred" på kinesiska.

Det är en mycket tilltalande bild The Economist visar av detta nomadsamhälle, där nya möjligheter ges av den ständiga uppkopplingen.

Det kommer det nog att bli en debatt om baksidorna, och då inte bara den välkända debatten om problemen med att vi tillbringar mer tid online. Computer Sweden skrev nyligen om Jonathan Zittrains bok "The Future of the Internet and How to Stop It" (se vidare i Iphone kan döda Internet av Martin Wallström). Där återges kritiken från Zittrain att friheten som finns inbyggd i PC:n blir låst till åtkomstverktyg som kontrolleras av nätverken.

Sen är det fina med kontakter att man aldrigt riktigt vet när, var, hur, på vilket sätt de kommer att komma till nytta. Tänke på det nästa gång du står tveksam inför valet att slå upp en alldaglig konversation. Ibland har folk i förskingringen sagt "Men du utnyttjar dina kontakter" och i samma andemening lagt sig till med en djup suck och citronansikte. Jag har valt att inte replikera utan konstaterar bara att nyttja och utnyttja är två väldigt olika ting. Nu finns på text.com ett hyfsat uppslag hur man säljer sig själv fast kanske på ett mer företagsmässigt sätt. Det tipset fick jag av min kontakt Ranold. Han är uppfinnare tillika hästestradör.

Efter 10 år anser sig Wireshark-gänget vara klara med nätverkssniffern. Jag antar i alla fall eftersom de har släppt version 1.0.   :-)

Ladda ner här:
http://www.wireshark.org