Near the end of the class, the instructor had us doing ochos on our own.  Back and forth, on the 1 beat.  He explained a bit of technique first: Wind up while stepping, and then let yourself unwind into the turn.  After a couple of tries, I found that this worked wonderfully for me!  What had been a very shaky and unstable step was now a whole lot more stable.  This works for back ochos too, though I'm not quite as stable in those yet.

I wouldn't say my ochos are good yet, especially the back ones.  However, I now feel much more stable.  I would say that if I keep practicing this way, I think I will be able to do them with consistent stability before too much longer.  I'm so happy about this, I always dread the moment I get put into back ochos, because I know it's my worst step.  Most of the leads I dance with don't support me very much when they put me into back ochos, so I end up just crossing instead of twisting.  When I get support, I'm usually fine, but that probably means I'm not doing them right.

By the end of class, I felt much more comfortable with both forward and back ochos, and a lot more stable in general.

Here's hoping that the steps I dread will soon become fun.  :)

Mirad, esto es un Petzl Grigri (abierto y cerrado). Está diseñado específicamente para asegurar en la escalada.

Parto de la idea de que son los propios fabricantes los que mejor pueden asesorarnos sobre las características y el uso de sus productos. Petzl no recomienda el uso del Grigri para descensos y en caso de usarlo para ese fin, nunca más de 50 metros.

Esto es un Petzl Stop. Está diseñado específicamente para descender. Y por descender no entendamos rapelar a lo loco, a toda pastilla.

Aquí tenemos los manuales de ambos, Petzl Guides en formato .pdf. Grigri y Stop.

Y estos son ochos. Uno clásico y otro curvado. Con estos sí se puede rapelar a lo bestia. Y como veis, hay muchos tipos más...

En este caso de FADERS. Ver Descensores FADERS. Los cuernecillos que llevan algunos son para evitar/prevenir el nudo de alondra que puede formarse en el ocho clásico e imposible de soltar con la cuerda en tensión. Esto, con el ocho clásico, se soluciona pasando la cuerda por el mosquetón seguro, pero bueno, cada uno como prefiera.

Con esto ¿qué quiero decir?. Que en escalada, rápel y espeleología disponemos de muchos y muy versátiles dispositivos cada uno de ellos con sus características propias pero con la ventaja de que podemos hacer muchos usos diferentes de los previstos y que muchas veces dependen de la situación en la que nos encontremos. Ahora bien, si alguien tiene un Grigri o un Stop seguro que tiene un ocho, más que nada por lo que cuestan estos artilugios. Pues que no los use para hacer rápel porque con el ocho es más divertido, rápido y fiable cuando queremos coger velocidad. Permite el cordaje doble, las frenadas son mucho más dinámicas con lo que se castiga menos el resto del equipo, arneses, cuerdas, etc. y el control que tenemos en ese caso del descenso yo creo que es mayor y más progresivo. Que sueltas la mano y te la pegas, también es verdad, pero caray, partimos de que eso ya lo sabemos y que no vamos a soltar la mano fuerte. Si a pesar de todo esto, uno prefiere el Grigri o el Stop, o un SUM o lo que sea, pues a lo mejor se aburre, no lo sé, pero en cualquier caso, por favor, que lleve colgado un ocho en su arnés, que nunca se sabe, no pesa nada y le salva la vida.

Por cierto, esto... (screenshot del catálogo Petzl descenders & belay devices) que cada cosa es para lo que es, así a simple vista.

Evidentemente todo esto es cuestión de gustos y esta es mi opinión. Yo prefiero el ocho para casi todo lo que pueda hacer con el ocho. ¿Obsesión? Puede ser. También es cierto que ni nos aseguramos ni nada, ahí a la desmesura, en fin.

Vi får först dansa fritt. Jag försöker föra ochos men upptäcker att det går dåligt. Sedan får vi jobba följare och förare var för sig. Jag upptäcker att det kanske inte är helt dumt att gnugga in rörelsen lite mera i kroppen - det är lättare att göra den solo nu, när vi förra gången fått känna på den i par och bättre förstår de rörelser vi utför.

När vi småningom går göra ochos i par känns det faktiskt svårare än andra gången. Tjejerna verkar ha större svårigheter. Småningom går det upp för mig att de förmodligen uppmanats till större tröghet och att göra sina ochos långsamt - då blir balansen ett mycket störra problem. Hehe det var ju precis det här jag efterfrågade för mig själv efter förra lektionen! så jag ska inte klaga, alls. Den tjej jag får dansa mest med lär sig massor under lektionen, hittar saker i sin kropp och känns mycket mycket bättre i början av lektionen än i slutet. Sånt är alltid kul.

Vi får till uppgift att träna på mest bara ochos. Först försöker jag föra ochos rakt av från startläget, men jag upptäcker att det går dåligt - några raka steg först gör dem mycket säkrare i sig själva och i kontakten oss emellan.

Den här lektionen kan jag inte minnas att jag fick några personliga tips alls. Jag hade förvisso med mig tips från förra lektionen att jobba vidare med. Placering och driv i ochos kan jag jobba med länge länge än... driv, ja. Några gånger gör jag för hetsiga steg framåt och saktar inte ned dem i tid så följaren känner att de övergår i något annat, men får ändå kommentaren att det är roligt med växlingen mellan olika energier i lite slöa sidosteg och mer hetsig caminata. Jag ska verkligen träna på att lägga av förningen framåt tillräckligt tidigt, så det känns självklart för följaren att samla istället för att ta ett helt steg.

Mot slutet av lektionen dansar vi i "normal" dansfattning istället för träningsfattning. Jag har en tendens att dels trycka min vänsterhand för långt framför mig, vilket jag vet är obehagligt för följaren, och dels faktiskt lyfta den för högt upp. Det är lite lustigt eftersom lindy hop, den enda andra pardans jag utövat i någon som helst utsträckning, har en ovanligt avslappnad dansram med händerna långt nere. Förmodligen avspeglar det mest att både jag och min partner inte är helt avspända.

I slutet av lektionen får vi dansa fritt igen. Jag drabbas åter av förarsjukan att vilja göra alla möjliga saker i kombinationer som följarna inte är vana, vilket gör dem osäkra och rubbar deras balans på alla plan. Jag bör väl inse att den här kursen faktiskt bygger på basfigurer om fyra taktslag och att undantag från den regeln är just undantag... men det är svårt.

Ingen av lärarna har hittills sagt någonting om att man i tango ska luta framåt, eller ett ord om att man ska ha sin vikt på främre delen av foten. Jag tror faktiskt inte att det kommer att sägas i ord senare heller - inte på det sättet, däremot att ha riktning framåt...

Gruppen delas sedan för första gången upp i två, med förare och följare för sig. Vi som för får träna på att föra ochos solokvist, som en form. Vi ägnar vad som känns onödigt lång tid åt detta och det är lite frustrerande, men det är förstås bara till för att följarna ska få träna vidare på sina pivoteringar. Om killarna skulle få träna lika mycket på bakåtochos som följartjejerna, och sedan inte få någon användning för detta alls, skulle de nog klaga. Jag tycker inte solotiden känns särskilt väl använd för oss i förarroll, men accepterar upplägget. Det är nog bra att tjejerna får träna på sina ochos i lugn och ro. Den udda dansfattningen med följarens hand på förarens mage, som vi ägnade stor del av lektion nummer två åt, var ju till för förarens utveckling så då kan vi väl ha det så här en gång.

Vanlig dansundervisning, hävdar jag bestämt, undervisar killarnas/förarnas behov till allra minst 70% - och alla tycker det är helt normalt, så ingen klagar. Att följa i pardans lär man sig i allmänhet mycket bättre av att dansa ute på lokal, där man inte vet vad killarna tänker föra, än på kurs. Jodå, bara man får dansa med duktigt folk är detta helt helt sant. Rimligen borde detta vara ett bevis på att danspedagogiken är kass. Å andra sidan betalar ju vi tjejer så snällt för kurserna ändå, för där vi får ju lära känna killarna och dansa med dem så att de sedan minns oss, förhoppningsvis har positiva associationer till oss, och sen har vi folk att dansa med den ute på det riktiga dansgolvet. Om ingen känner dig, får du vara antingen väldigt smidigt eller fruktansvärt framfusig för att ta dig upp på dansgolvet i någon större utsträckning - åtminstone om du tillhör det överrepresenterade könet. Vad jag är less på det spelet. Vad jag är less på att jaga folk att dansa med.

Min partner har fått influensa och blir borta även denna gång. Jag dansar därför mest med en av de två som förra gången uttryckte mild förvåning över att jag för, men nu har hon vant sig och det går hur bra som helst. Jag inser att jag är väldigt överkänslig för kommentarer av den typen. Ska försöka lägga av med det, men det blir nog inte så lätt.

Vi gör en liten figur med först ett sidsteg, sedan ochos, och går ur åttorna med slutet på salida basico, från utanför-system till mittemot-system. Slutet är valt eftersom nybörjare ändå har en tendens att hamna lite bredvid varandra när de börjar lära sig ochos. Om vi faktiskt hamnat mittemot varandra går jag rakt fram istället, det funkar bättre då.

När vi får lära oss att föraren måste kliva ut längre än följaren för att man ska lyckas bibehålla riktningen mot varandra med överkroppen blir det bättre. Bra mycket bättre. Jag kämpar med kraftfulla långa sidosteg. Gunilla bryter in med beröm precis när det funkar riktigt bra. Sen lyckas vi inte hitta det flytet igen, förstås.

Jag får föra Jan en sväng, vilket är intressant. Han är medvetet mycket mycket trög, så jag får jobba intensivt i alla vinklar. Just nu är alla tjejerna lätta som vatten. De har säkert nog att tänka på ändå... småningom ska jag försöka be om lite mera tyngd i ochos, så det går att känna lite mera respons och kontakt genom det hela. Detta är den lektion där det varit svårast att känna kontakt i det vi gjort, antagligen för att materialet är tekniskt svårast särskilt för följarna.

Nu har vi gått framåt och bakåt och åt sidan, gjort pivoteringar och genom en enkel version av salidan bekantat oss med att gå i spåret utanför den andre. Är det månne dags för korset, cruzada, nästa lektion eller nästnästa?