Vorgehensweise: Lied lesen, Übersetzung lesen und dann anhören und dabei mitlesen. Zur Übung der Aussprache mitsingen (es braucht ja keiner zu hören).

Olle Adolphson, Beppe Wolgers

Det gåtfulla folket Das geheimnisvolle Volk

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land,
detta land är ett regn och en pöl.
Över den pölen går pojkarnas båtar ibland,
och dom glider så fint utan köl.
Där går en flicka, som samlar på stenar,
hon har en miljon.
Kungen av träd sitter stilla bland grenar
i trädkungens tron
Där går en pojke som skrattar åt snö
Där går en flicka som gjorde en ö
av femton kuddar
Där går en pojke och allting blir glass
som han snuddar
Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket.

Kinder sind ein Volk und sie wohnen in einem fremden Land,
dieses Land ist ein Regen und eine Pfütze.
Über die Pfütze gehen die Boote der Jungen manchmal
und sie gleiten so schön ohne Kiel.
Da geht ein Mädchen, das sammelt Steine; sie hat eine Million.
Der König der Bäume sitzt still zwischen Zweigen im Baumkönigthron.
Da geht ein Junge, der lacht über Schnee.
Da geht ein Mädchen, das machte eine Insel aus fünfzehn Kissen.
Da geht ein Junge und alles wird Eis, was er berührt.
Alle sind Kinder und sie gehören dem geheimnisvollen Volk an.

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land,
detta land är en äng och en vind.
Där finner kanske en pojke ett nytt Samarkand
och far bort på en svängande grind.
Där går en flicka, som sjunger om kottar
Själv äger hon två.

Där vid ett plank står en pojke och klottrar att jorden är blå.
Där går en pojke som blev indian.
Där, där går kungen av skugga runt stan
och skuggar bovar.

Där fann en flicka en festlig grimas
som hon provar.
Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla f olket.

Kinder sind ein Volk und sie wohnen in einem fremden Land,
dieses Land ist eine Wiese und ein Wind.
Da findet vielleicht ein Junge ein neues Samarkand
und fährt davon auf einem schwingenden Tor.
Da geht ein Mädchen, das singt von Zapfen, selbst besitzt sie zwei.
Da an einem Brett steht ein Junge und kritzelt, daß die Erde blau ist.
Da geht ein Junge, der Indianer wurde.
Da, da geht der Schattenkönig in der Stadt rum und beschattet Gauner.
Da fand ein Mädchen eine witzige Grimasse, die sie ausprobiert.
Alle sind Kinder und gehören dem geheimnisvollen Volk an.

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land,
detta land är en gård och ett skjul.
Där sker det farliga tågöverfallet ibland
vackra kvällar när månen är gul.

Där går en pojke och gissar på bilar,
själv vinner han jämt.
Fåglarnas sånger i olika stilar
är magiska skämt.
Där blir en värdelös sak till en skatt.
Där, där blir sängar till fartyg en natt
och går till månen
Där finns det riken som ingen av oss
tar ifrån dem.
Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket.

Kinder sind ein Volk und sie wohnen in einem fremden Land,
dieses Land ist ein Hof und eine Scheune.
Dort geschieht der gefährliche Zugüberfall manchmal
an schönen Abenden, wenn der Mond gelb ist.
Da geht ein Junge und errät Autos, selbst gewinnt er immer.
Die Lieder der Vögel in verschiedenen Stilen sind magische Witze.
Da wird eine wertlose Sache zu einem Schatz.
Da, da werden Betten zu Schiffen eines Nachts und gehen zum Mond.
Da gibt es Reiche, die niemand von uns ihnen wegnimmt.
Alle sind Kinder und sie gehören dem geheimnisvollen Volk an.

Denna sång är tillsammans med Sommarnatt (Kom i min famn) & Pepita dansar mina personliga Favorit-Taubear.. =) Den 29:e juni-1 juli uppträder Sven-Bertil Taube med Taube-låtar på Grönan; i den klassiska sommarkonsert-tradition som pappa Evert själv startade på 1950-60-talet (på klippet ovan är han just på Gröna Lund, på en av sina sista konserter före bortgången), och som Sven-Bertil sjungit på denna scen varje sommar sen Everts bortgång på 1970-talet. Har själv aldrig varit på någon av dessa klassiska konserter förut under min tid i Stockholm, men nu ska det banne mig bli av!!!!!!!!!!

Taube reciterade ju texten i ovanstående klipp. Så här kommer nu därför också Här är den sköna sommar även som den låter när den sjungs helt; här tolkad i en vacker version av Olle Adolphson, som gör den riktig fint. Förstås. =)

Hoppas ni alla har EN RIKTIGT SKÖN SOMMAR hittills!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! *:)

Nu har jag fått den jag vill ha.

Det är inte helt ovanligt att den spelas och sjungs på bröllop.

Men den är egentligen ganska sorglig.

Låten är förstås helt öppen för tolkning.

Olle Adolphson skrev både text och musik och den kom ut 1984 på LP.

Jag tänker på den olyckliga känslan av att känna närvaron av det stundande uppbrottet i en relation. Ömheten finns kvar för sin partner, men i rummet intill väntar slutet och det är som om Olle Adolphson i sin sång vill dra ut ögonblicket en stund för att försena det oundvikliga.

Tystnaden smyger som en katt

genom rummet,

och där ute

är luften redan blå.

Morgonen sköljer undan natten, och slutet

har redan börjat

för oss två.

Foto: Andreas Lundberg

Sångaren låter lite som typ Olle Adolphson eller Staffan Percy på rösten (eller nåt ditåt - nån annan?). Kan det vara nån av dem? Låten verkar också vara lite halvkristen i texten på sina ställen - om än rätt implicit - men det är möjligt att det kanske är nån känd kristen trubadur/visa..? Jag tycker den är jättefin, framför allt den stämningsfulla melodin men också sångaren. Har sökt en del bland Olle Adolphsons låtar, men förgäves, och har även sökt på vistitlar som "Resan" "Den finaste av resor" och dylikt som borde vara titeln (om man lyssnar på visan). Men ingen lycka so far alltså... Så om nån kan hjälpa mig med artist+låttitel här, så vore jag tacksam!

Har tyvärr inte hela låten, men lyckades få till en liten ljudfil från videokassetten (inte det bästa av ljud, men men..) så att ni kan lyssna om det är nåt ni känner igen...

Har lagt upp mp3-filen HÄR på SkyDrive. (bara klicka på filen och sen välja öppna/spara... no virus. promise. ;))

So, can anyone help me?!? *:)

Trubbel 

Nu lyser ängarna av sommarns alla blommor.
Nu surrar bin och fåglar sjunger överallt.
Nu stryker vinden genom trädens höga kronor,
men i min trädgård är det visset, mörkt och kallt.
Här är det risigt och förvuxet, fult och snårigt
och lika hopplöst grått och trist som i mitt bröst.
Där ute doftar det av sommarns alla dofter,
där är det sommar, men här inne är det höst.

Jag levde lycklig här med dig och mina katter,
ett liv i synd, förutan omsorg att bli frälst.
Försonad med min karaktär för jag har aldrig
förmått att säga nej till någonting som helst,
och inte nekat mig det ena eller andra,
och levat livet tills jag krossades en dag.
Det börja med att du bedrog mig med en annan,
en som du sa var mycket finare än jag.

Vårt gräl tog veckor, ropen blandades med gråten,
och jag blev grundligt jämförd med din fina vän,
tills du bekände att hon givit dig på båten.
Då blev det dödstyst här i trädgården igen.
Ifrån den stunden var den kvinnan dubbelt hatad.
Hon hade lekt med dig, med oss, ett litet slag,
och jag, jag kände det som även jag var ratad.
Jag ville slåss, och gick mot mitt livs nederlag.

Jag kom med hammaren beredd under min kappa
när hon kom ut i sidenpumps och sa "Goddag,
kom in och slå er ner en stund så får vi prata."
Jag bara stammade, nu minns jag inte vad.
Och jag blev bjuden på likör och cigariller
och kunde inte få mig till att säga nej,
och när vi skildes var vi bästisar och bundis,
och jag tog saker som du glömt med hem till dig.

Jag går omkring i mitt Pompeiji bland ruiner,
jag traskar runt i resterna utav vårt liv,
och du ska aldrig ge mig pikar om sekiner,
och aldrig ska du bli nån annans tidsfördriv.
Nej, åt det gamla ska vi binda vackra kransar,
och ta vårt liv och mina katter som de är,
för trots all kärleksbrist och trasighet och fransar,
dig ska jag älska livet ut, ty dig har jag kär.

Jag saknar Olle Adolpson och Monica Zetterlund. Hoppas ni har det bra i era paradis.

Och jag saknar Tage Danielsson - som beskrev Monica Zetterlund som:

En nattklubbsdrottning doftande av logar.

Ett lingonris som satts i cocktailglas.

En blond negress från Värmlands huldraskogar.

Monica Zetterlund. En jazzpaschas,

en sång som hejdar sej, till hälften hunnen,

och drar den där när Fröding satt på dass.

En väv av guldbrokad och vadmal spunnen.

Men märk det vemodsdraget över munnen:

ett nordiskt sångardrag, en sorg i rosenjazz.

(ur dikten "Det eviga", Samlade dikter 1967-1967)

Låt det finnas en plats där jag kan träffa alla de jag saknar...