Oppdatering: Denne poste vil fortsatt være åpen for kommentarer, mens jeg har nå stengt kommentarene på de andre innleggene. Noen av innleggene vil også dukke opp igjen i Katolikken, kanskje noe redigert og kanskje på nynorsk.

† Guds fred!

Leirnjúksraun, Island. Juli 2008

Jeg vil prøve å benytte denne bloggen, til motangrep mot anti-pirat lobbyen, en lobby sponset av internasjonal film og musikkbransje med advokatfirmaet Simonsen i spissen.

Norge har desverre ikke noen god motlybby, her har vi mye å misunne vårt brødrefolk i Sverige. Denne bloggen vil gjøre et forsøk på motangrep, men i motsetning til anti-pirat lobbyen, er ikke dette noe jeg får betalt for, noe jeg kan bruke arbeidstiden min på. Innsatsen skal det alikevel ikke stå på.

Pirater i alle lan foren dere! Vi skal vinne kampen!

Gi Kudos!

Gå till forumet >>

Idag den 6 juni återuppstår Vänstra Stranden. VS har tänkt färdigt. Någon modeblogg lär VS aldrig bli, men kanske kan något litet av YSL:s funktionella elegans och jämlika elitism inspirera posterna framöver.

Kom på att spammen kanske inte riktar sig till mig, utan till mina läsare. Om ni hemskt gärna vill få tips om försäkringar och om spelsidor så säg till så kan jag skicka lite länkar i ett e-brev till er. Tänker inte skylta med det i min blogg heller.

I övrigt så funkar det bra med bloggen faktiskt. Det visade sig vara ett bra företag att döpa bloggen just till "Ateljéidyll" då folk ofta söker på det här ordet i sökmotorer. Så antalet besökare är i alla fall uppe i mellan 50 och 100 per dag och det känns ju ganska okej.

Nu skiner solen tyvärr aningen för mycket för att jag känner för att sitta vid den här burken, så jag kommer troligtvis spendera den soligare delen av dagen här på bakgården. En uppblåsbar pool har installerats så jag tänkte slänga i Pompe så han får simma lite. Visste ni förresten att Pompe en gång i tiden hoppade från en klippa fyra meter ovan vattenytan? Jodå, galen är ordet. Det känns nästan lite konstigt att inte ha tillägnat fler blogginlägg åt detta fantastiska husdjur, men ni får nöja er med en bild sålänge.

I denne bloggen vil jeg dokumentere min jakt på gode TV-serier etter følgende kriterier:

- Hvor engasjerende er enkeltepisodene?

- I hvor stor grad har serien et plott som går over flere episoder, hvor spennende er dette plottet, og sitter jeg igjen med en følelse av å alltid ville ha mer?

- Hvor spennende og mangfoldige er karakterene?

- Et siste vurderingspunkt går på originalitet og plott: Hva gjør serien spesiell? Hvor gode er historiene? Hvorfor skal man egentlig se den?

Seriene vil få en egen vurdering på disse kriteriene og en tallkarakter (0-5, der 5 er best) på hver. Serien får dermed en sammelagt karakter på en skala fra 0 - 20. Seriene vil likevel vurderes opp mot sin sjanger, slik at det vil stilles andre krav til en komiserie enn det stilles til en krimserie, og to serier som får like høyt poengtall vil likevel kunne være fundamentalt forskjellige, og ha ulik kvalitet, selv om de begge er de beste på sitt felt.

Jag har ändrat i Hur det var, vad som hände och hur det nu är, i Allergin och jag har lagt upp Brevet från Lillan, vilket kan räknas som mitt avskedsbrev till min djupt älskade pappa som gick bort i levercancer i augusti 2004.

Jag har varit på ett fantastiskt speakermöte. Mitt varmaste tack till alla som närvarade, och särskilt till talarna och till de som tjänstgjorde som värdar.

Min förhoppning med den här bloggen är att starta något slags samtal kring de ämnen som tas upp här. Jag kan inte samtala med mig själv, så kommentera, fråga, rätta mig när jag är ute och cyklar, ge förslag på ämnen. En ensam alkoholist är i dåligt sällskap, det gäller säkert även i bloggosfären.

Väl mött!

Ligesom Deleuze og Guattari forsøger at nå frem til et sted, hvor det ikke længere betyder noget, om de siger 'jeg' eller ej, forsøger jeg at gøre det samme. Lade teksten forblive tekst og udvendiggjort og i denne udvendighed lade den blive læst. Jeg plæderer for en nomadisk læsning, så at sige, en læsning i opposition til hermeneutikkens inderlige forestillinger om meningshelheder og indholdets særstatus i forhold til formen. Men også i opposition til fænomenologiens forsøg på at lade tingen selv komme i spil; det gør den aldrig. Alle forsøg herpå er blot facetteringer.

Jeg tager Adornos kritik, "Das Ganze ist das Unwahre.", til mig. Enhver pseudovidenskabelig forestilling om udtømningen af en ting strander på den læsendes hypostaseringer af egne drifter.

Som Montaigne forbeholder jeg mig retten til at modsige mig selv. Selvmodsigelsen er i virkeligheden en udvendiggørelse af jeget, idet det indsættes i teksten mister det enhver kvalitet som signifiant. Men er det ikke også sådan, at teksten er signifiant og signifié i ét?

Jeget er frembragt af en overflade.

Nåväl, stilrenhet är helt klart att föredra när man bloggar. Att kategorisera sina blogginlägg är också en smart idé som jag av nån outgrundlig anledning har missat.

Nåväl, idag är det Valborgsmässoafton. Vilket är trevligt, men inte mer än trevligt. Jag är 25 år gammal och har lekt i fyllesandlådan sen innan jag var tonåring, vilket i mitt fall innebär att det ska till en hel del faktorer för att göra en tillställning mer än trevlig.

Först och främst: Ekonomi. Förr i tiden (vi snackar 90-tal) kunde man klara sig på en halv veckopeng och tak över huvudet för att en kväll skulle kategoriseras som lyckad. Senare blev man lite mer bortskämd med den där biten och numer duger inte ett sexpack från Q8 och en någorlunda vindtät replokal längre.

Sen fyllde man 18. Oj då. Jag behöver väl egentligen inte ens gå in på detaljer hur denna bemärkelsedag över en natt förändrar ens nattliga leverne.

Men krogen blir lätt tråkig i längden, när man börjar klättra över 20-strecket så krävs mer än bara en krogkväll. Och när man kommer halvvägs till 30 så är en helt vanlig krogkväll inte speciellt kul. Faktum är, att krogen lockar allt mindre.

Så, vad som krävs nu är nånting speciellt. Nånting som gör det värt att vara bakfull en dag, och halvbakfull dagen därpå.

Och, i skrivande stund inser jag att en kväll framför staffliet känns mer lockande. Nu ska jag komma på vilken bild jag ska ha med i bloggen, för att den ska bli någorlunda intressant att läsa.

Ok, jag ska åtminstone ha en ny header. Det måste jag ju ha för att skapa nån sorts jävla genuinitet..

Jag är dock ruskigt stolt över ordet "ateljéidyll". Det rymmer mer eller mindre allt jag vill blogga om, det är min favorittavla med Carl Larsson, samt att jag har en viss konstig förkärlek för ordet ateljé. Samma sak med ordet studio. (Nu när jag skriver detta är de kursiva orden så pass lutande att de mer eller mindre ligger ner. Jag har fått panikångest över mindre irriterande detaljer).

Men men, jag gillar Wordpress än så länge.

Edit: Okej allihopa: Gå in och läs på Adde is fashion:

addeif.wordpress.com.

Jag gör entré med det första inlägget på vår lilla hushållsblogg. Tanken är att vi ska kunna hålla lite koll på vart alla håller hus och vad vi planera. Sen är det alltid kul att lägga till lite transparens i ett kollektivboende.

Eller är det egentligen ett kollektiv? Tycker mest vi verkar var tre sjysta personer som delar lite boyta och liv med varandra. För mig är kollektiv mer kommunistmanifest, diskussioner kring genusets konstruktion och massor av surt rödtjut.

Vi har ett hockey-spel, fyra datorer och några gitarrer. Plus typ tusen böcker om bio-kemi... Känns inte särskilt kollektivt. (Om det nu inte råkar vara en terrorist-cell som är låtsas vara rockband utåt..)

Jag har en känsla av att det kan bi rätt underhållande.......

Välkommen till Tre på Fyran. - Tre personer. Mitt i Malmö. Mitt i livet.

//J.

På denne blog vil Thorkild NB Nielsen - idemanden bag Kronen - med jævne mellemrum blogge om nyheder og den seneste udvikling omkring arbejdet med at virkeliggøre projektet, samt komme med indlæg til debatten om Danmarks største arkitekturprojekt på tegnebrædtet, - Kronen.

Ønsker du mere information omkring Kronen, gå da ind på projektets officielle hjemmeside: www.viborgkronen.dk 

Med venlig hilsen,

Thor Hampus Bank, Webmaster