På bokhora stormade det ordentligt häromdagen när JoL undrade varför man aldrig hör talas om Adonis annat än i Nobelprissammanhang. (Jag känner bara till Adonis från den grekiska mytologin, men förstår efter lite googlande att det är ett artistnamn (eller vad man ska kalla det) för en syrisk-libanesisk poet.)

En Thomas Nydahl reagerar såhär på frågan:

Men kära nån, du arbetar i ett nätsammanhang, om du söker på Adonis ser du ju genast allt som finns publicerat på svenska. Du kan inte mena allvar med din fråga. Eller?

(vad nätsammanhanget och vad som finns publicerat på svenska har med saken att göra framkommer inte...) JoL svarar att jovisst, i de lässammanhang hon ingår så nämns inte denne Adonis särskilt mycket jämfört med andra Nobelpriskandidater.

Varpå Nydahl replikerar:

Johanna, då tackar jag för ditt svar och slutar läsa er blogg, ditt svar ger precis det jag fruktade: en oerhört djup brist på kunskap, nyfikenhet och lockelse till bildning, och jag antar att du blir matad med sked och alltid får ditt serverat på silverfat i ditt bibliotek. Vad är det för recensionr och bloggar du läser, om de kunnat förbigår Adonis? Ack ack ack…

Hur Nydahl kan uttala sig om både JoL och de andra bokhorornas personligheter baserat på att en (1) av fem (5) skribenter på bokhora inte känner till EN (1) poet förblir okänt. Kanske har den slutsatsen att göra med graden av ens bildning...som då även jag tycks sakna, eftersom jag inte förstår Nydahls slutsats.

Nåväl. Jag blev nyfiken på denne Nydahl och tack och lov länkar han till sin egen blogg där jag hittar följande uttalande (skrolla ner bland kommentarerna så hittar ni det oxå) :

...den pöbel som nu ropar vill jag inte höra, däremot gärna fler som skriver begåvat utifrån behovet av riktig litteratur. Inte fler "bok"-bloggar, de står mig upp i halsen....

Och om bokhoras medlemmar säger han:

Jag har läst Bokhora ett par veckor. Redan tidigt förstod jag att det väl bara finns en tänkande människa där, nämligen Helena. De andra är helt och hållet "bokmänniskor" som saknar både kunskap om och erfarenhet av litteratur.

Det här började alltså med en diskussion kring Nobelpristagare i litteratur, men vi landade visst i sandlådan.

Jag tolkar Nydahls uttalande som att han ser en skillnad mellan böcker och "riktig litteratur" och att det sistnämnda är det som är eftersträvansvärt och bör läsas. Jag tolkar det oxå som att Nydahl ägnar sig åt riktig litteratur och bokhora (och många andra "bok-bloggare") åt böcker, vilket man som kännare av "riktig litteratur" (till exempel Nydahl) då rynkar på näsan åt.

Tror Nydahl att man får fler människor att utvecklas till läsare av "riktig" litteratur (som han uppenbart förespråkar) genom den attityden? Hur vore det om vi använde oss av lite ödmjukhet, istf att fördöma och trycka ner? Hur vore det om vi istället för "ack, ack, ack, stackars människor, har ni inte hört talas om Adonis? *klapp på huvudet" fick se "men oj, vad ni har missat här, vänta bara ska vi se, han hör till en av mina favoriter, läs till exempel det här och det här. Och förresten, jag tycker ni ska läsa Le Clézio oxå, för han är bra på det här och det här sättet?"

Det som händer när människor likt Nydahl tittar på pöbeln ner längs nästippen är att människor a) fullkomligt struntar i hans bedömning av författarna ifråga (vad nu hans måttstock är värd) och b) gärna blir mer benägna att göra ett likhetstecken mellan elitistiska läsare och smal litteratur och dra slutsatsen att det inte är värt att läsa författare som till exempel Adonis

Ville Nydahl med sina inlägg slå ett slag för hur bra den "riktiga" litteraturen är och hur eftersträvansvärd den faktiskt är, så vill jag bara fråga: hur tänkte du nu?

(Martina på Ett hem utan böcker ryter oxå bra.)

Paketet innehöll Kafka på stranden av Haruki Murakami, en kaka 70%-ig choklad och en stoooor påse Marianne (den var förmodligen i alldeles vanlig storlek, men det är så länge sen jag har ätit marianne, så för mig var påsen stor :) ) och ett väldigt vackert kort med en hälsning.

Tacktacktack till "Hemlige Arne" för allitihopat, jag blev jätteglad!! Marianne-godisarna har fått åka med till jobbet som belöning för jobbiga dagar och har fungerat utmärkt :D

Jag har länge sneglat på Kafka på stranden och blev jättejätteglad för den, lixom för godiset! Började läsa den igår på väg hem från jobbet och tyckte mest att mina pendlingskollegor var jobbiga som ville prata -jag ville ju läsa! Språket och historien tilltalar mig och jag ser verkligen fram emot fortsatt läsning. Bra val, Hemlige Arne ;)

Mina språkvrängarfavoriter so far:

2003, vecka 44, måndag

Veckans 2-i-1mening:

Låt mig hållas.

2003, vecka 44, onsdag

2-i-1-mening, variant:

Låt mig hålla.

2003, vecka 37, fredag

Dagens särskrivning:

*super glad*

Hon är en klok kvinna med god smak:

2004, Vecka 9, måndag:

Byggarbetsplats utanför Konsum. Ska bli äldreboende.

"De spränger så fint", säger Britt. "Jag skulle kunna stå i timmar och se på dessa män med sina fantastiska maskiner.

Jag å min sida väntar på lyftkranarna, men det lär dröja innan de kommer.

Vänta bara på grävmaskinerna, Martina! Grävmaskinerna!

Och sedan tänker hon...som jag oxå ibland har tänkt:

2003, vecka 35, torsdag

Spekulation:

Att "du" är en variabel, är det sorgligt eller turligt?

2003, vecka 34, tisdag

1. Jag ska ta itu med sånt som ska tas itu med. Rysk grammatik, svensk statistik. Sedan ska jag ta itu sånt som behöver tas itu.

2003, vecka 34, söndag

Jag skulle vilja kunna föra konversationer på franska, ryska och tyska. Eller, för den delen, svenska.

2004, vecka 10, onsdag

Apoteket säger En halvtimmes rörelse om dagen räcker. Snålt tilltaget, tycker jag, innan jag inser att det är motion och inte emotion det handlar om.

Jag uppgav 38, Winnerbäck och Sverige (fick fundera länge på både artist och land och jag måste erkänna att jag fortfarande inte vet om Sverige är mitt favvoland..). Efter ett par dagar fick jag tillbaka Rosario är död av Majgull Axelsson (och hoppsan, jag länkar till boken på bokochpockets hemsida ;) ). Boken handlar om barnprostitution, Rosario har funnits på riktigt och boken är kallad en dokumentärroman eftersom Axelsson har försökt återskapa Rosarios liv.

Möjligen tycker pocketoraklet att jag är väldigt Sverigecentrerad och behöver vidga mina vyer lite (oraklet skulle bara veta att jag arbetar med flyktingar från Mellanöstern!). Barnprostitution känns som ett oerhört äckligt ämne (per definition, kanske), men av vad jag har kunnat läsa mig till på nätet, så är boken väldigt läsvärd. Jag skriver upp den i min bokbok, men ska nog vänta tills den känns helt rätt att läsa...jag vill vara på rätt humör innan jag läser den. Och till exempel inte ha haft en dålig dag på jobbet, så att jag har något förtroende kvar för mänskligheten innan jag börjar läsa.

Undrar som bokidioten vilket tips jag hade fått om jag hade uppgett andra variabler -jag måste testa :)

Från Magix hittade jag denna enkät!