Kvällspressen drar till med snyfthistorier om folk som tvingas flytta från hus och hem bara timmar efter räntebeskedet. Höjningen nu innebär, om jag förstår saken rätt, runt 150 spänn i månaden per lånad miljon. Klart det blir mycket pengar. Men vart är marginalerna i planeringen för vart man bor? Varför lånar bankerna ut till folk som har brister i kalkylerna? Varför bidrar över huvud taget bankerna till en hysterisk lånekarusell, baserad på låga räntor? Är det ingen på någon bank som hört talas om begreppet räntehöjning?

Varför skriva om villaägares och bostadsrättsinnehavares bekymmer på en blogg om hyresrätten? Ja, det är inte för att gotta sig, det kan jag lova. Jag gissar att vi i höst får rekordhöga äskanden om höjningar av hyran, baserat på det nya ränteläget, inflationen och det politiska trycket om högre hyror. Vi hyresgäster lär få vår beskurna del av eländet, efter hand, även om vi har en chans att diskutera med värdarna i samband med hyresförhandlingarna.

Men. Det som är intressant att diskutera nu är vad vi gör med den massiva politiska viljan att bidra till ombildning. Hur ser regeringen på den politik som inneburit att hyresrätter slutat byggas över hela landet, till förmån för svindyra bostadsrätter? Vart ska de bo, de som nu lider under räntetrycket? Det är jag nyfiken på. Vad säger du, Mats Odell? Här ska du få ett alldeles gratis råd: gör det åter möjligt att bygga hyresrätt genom att ge upplåtelseformen skattevillkor, som gör det möjligt att bo i dem på lång sikt. Det avvärjer kanske inga bostadskriser, men det gör det fan så mycket enklare att leva om man har någonstans att ta vägen när räntebördan blir för stor.

//Kenneth

Självaste Mats Odell har vidgått att orättvisan finns. Nu hoppas vi att hans vilja omsätts i handling. Det är snart halvtid för Alliansregeringen och Mats Odell, så nu är det hög tid att finansdepartementet snickrar fram ett förslag där även hyresgäster får skattelättnader i boendet!

//Georg 

När du ändå kollar på SVT Debatt-inslaget, kolla (12:50 in i programmet) på den privata hyresvärden från Göteborg som inleder sitt anförande med att klagoskria över armodet som drabbar de stackars hyresvärdarna. Notera hur Josefsson, efter att gement lurat in hyresvärden i detta bakhåll, avrättar hyresvärdens argumentation: vi har tittat lite grann på ditt företag och vad du tjänar, och så visar det sig att hyresvärden är tok-ap-rik. Hyresvärdar är inte mer än människor, och människor som beslås med lögn ser ofta knäckta ut. Denna hyresvärd ser knäckt ut efter Josefssons avslöjande, eller hur? Josefsson binder ihop säcken med att jämföra avkastningen på fastigheter med "knark och prostitution". Vem säger att bostadspolitik är trist?

//Georg

Ska vi vara allvarliga visar artikeln tydligt vad hela ombildningshysterin handlar om. Sällan handlar det om de vackra orden om "ökat inflytande på boendet", "dela ansvaret med grannarna" osv. Istället har de allra flesta ombildningar skett på grund av ren spekulation: hyresgästerna får köpa lägenheten under marknadsvärdet, men säljer sedan vidare till - just det - marknadsvärdet. (Och vid vidareförsäljningen är det banne mig inte köpkraften som styr!).

Sätts priset vid en ombildning däremot till marknadsvärdet blir det sällan ombildningar, vilket artikeln visar.

Det enda sanna marknadsvärdet på en lägenhet som ska ombildas är ju vad en motsvarande lägenhet kostar att köpa på den befintliga bostadsrättsmarknaden. En hyresgäst i artikeln formulerar sig så här: – Vi får betala 590000 kronor för vår lägenhet. För ungefär samma summa kan vi köpa en likadan lägenhet i huset intill på den öppna marknaden." Samma hyresgäst har dock mage att påta sig en offerroll över detta självklara förhållande:  Så visst känner man sig blåst. Nejdu, du har inte blivit blåst, däremot hade Stockholms stads alla medborgare känt sig blåsta om du fått köpa din lägenhet under marknadsvärdet.

 //Georg

Torsten har tydligen bedrivit bostadsforskning. Han berättar nämligen i samma artikel att ”människor som äger sin fastighet är mer aktsamma och det skapas ett socialt nätverk som påverkar tryggheten i hela området”. Torsten är nog lite ironisk här får vi hoppas. Artikeln har ju rubriken ”Ville dina grannar inte vara med längre?”. Första beslutspunkten för att genomföra ombildningen på Ålgrytebacken gick inte att genomföra alls. Folk orkade inte ens komma. Torsten suckar: ”Flera av ja-röstarna som hade sagt att de skulle komma dök inte upp”. Torsten fortsätter. ”Nu ska vi ta nya tag”.

Torsten kan säkert sin historia och vet att kolchoser hade ett stort mått av tvångsdeltagande och närvaroplikt. Kanske något för Ålgrytebacken?

Allvarligt talat: den absolut främsta anledningen till att ombilda brukar vara just vinsten. Hyresvärden slumpar bort lägenheterna och jag som köpare kan sälja vidare med jättevinst. Om Vänster-Torsten kört något anti-vinst prat bland grannarna blir förstås intresset ljumt…

//Georg

Och självklart behövs det insatser i både stort och smått. Men ordet insats kan ju också tolkas som förpliktelse och ansvar. Och håll med om att det ibland är skönt att slippa ansvara för alla dessa insatser. Att istället bara luta sig tillbaks och relaxa.

Bostadsföretaget Mimer i Västerås ligger ofta i framkant när det gäller idéer. Ibland suger idéerna rejält som när man ville ombilda till bostadsrätt. Men ibland hamnar man rätt. Ett exempel är kampanjen för nyproducerade hyresrätter på Österport. Mimers devis lyder Smart lyx utan insats. Mimer vågade på ett osvenskt sätt lyfta fram just frånvaron av insats som hyresrättens fördel. Det första man tänker kring insats och hyresrätt är förstås den ekonomiska biten. I hyresrätten behöver du inte slänga upp en pengapåse för att få bostad. Men dessutom tror jag man ska se insats i termer av tid och ansvar. I hyresrätten slipper du lägga ner en massa tid på boendet. Och, hur relaxat, olutherskt och osvenskt det än kan låta: du slipper ta ansvaret, du slipper göra en insats. Det enda du måste göra är att betala hyran och låta bli att ha ravepartyn i lägenheten, that´s it. (Sen bygger förstås Hyresgästföreningens arbete på att du lägger ner lite tid på att engagera dig hos oss, men det är en annan historia). Vilken hyresvärd blir först med devisen "Bo ansvarslöst-bo i hyresrätt"!?

// Georg

Bakgrunden är att kommunledningen i Västerås bestämde sig efter valet att man skulle ombilda allmännyttans hyresrätter eftersom man ansåg att det fanns alltför många hyresrätter i staden. Hyresgästföreningen svarade med att samla in över 7 000 namnunderskrifter under uppropet " låt Västeråsarna folkomrösta om frågan". Kommunallagen säger att det räcker att med att 5 % av kommunnivårna kräver en folkomröstning för att politiker ska ta upp frågan om man ska ordna en folkomröstning. I Västerås var det 10 % av kommunnivårna som ville folkomrösta om Mimers framtid men kommunledningen valde att strunta i medborgarnas vilja. Istället tog man fram en opinionsundersökning som hade luddiga frågeställningar. Ett flertal experter var ute och kritiserade kommunen för hur frågeställningarna var formulerade, bland annat en forskare från Mälardalens högskola. Men det spelade ingen roll för kommunledningen man fortsatte med sina planer och för tag sedan ändrade man ägardirektiven för Mimer.

Utifrån bakgrunden så är det lite märkligt att Mimer, enligt dem själva, ska bygga bostadsrätter för att kunna ha råd med att bygga hyresrätter. Det är inte sunkiga lägenheter som ska ombildas utan lägenheter i olika områden inklusive innerstan. Detta sker samtidigt som man man planerar att bygga bostadsrätter för att ha råd att bygga hyresrätter eftersom det finns en efterfråga.  Det är lite svårt att få ihop ekvationen.

Är det någon som förstår hur Mimer tänker? Var vänlig då och hjälp mig att förstå.  

//Alaa