Sniporna högg som galningar men gäddpåken på 11 fot kändes lite överdimensionerad i sammanhanget. Zam 16 i solskensfärgen var betet som gällde.  Det fanns också väldigt mycket abborre i vattnet och några försökte hugga på wobblern. Byte till spinnare ledde till att några småpinnar krokades.

Intressantare än fisket var några orkidéer som plötsligt sköt upp ur blåbärsriset. Jag vet ju ingenting om blommor men de typiska fläckiga bladen går inte att ta miste på.

Nästa vecka blir det ännu mer insjöfiske, i Mälaren. Kul med lite nya intryck för en skärgårdsgubbe.

Fast nog börjar sommaren bli en smula tröttsam, det kunde räcka med en månads värme. Jag menar man börjar ju längta efter lite mer rejält fiske. Tänk kyla, klar luft, frisk bris, havsöring... Eller varför inte lake, sik, storgädda...

Och just nu så blommar den igen. De små nya skotten, som jag låtit sitta kvar på moderplantan, kommer med varsin stängel nu. Fyra stycken är det och den första blommar så här fint, de andra är bara i knoppstadiet än så länge. Den här lilla orkidén är väldigt lättskött och blomvillig, jag har i stort sett bara vattnat den en gång i veckan.

Jag har även tagit av två skott för länge sedan och planterat i egna små krukor men där syns inga blomstänglar ännu. Det kanske kommer med tiden eller så trivs de bättre sittandes kvar på moderplantan.

Tyvärr så vet jag inte namnet på den. Ibland sitter namnskyltarna väldigt otillgängligt till och man vill ju inte rota bland växterna heller.

Det var så varmt och fuktigt därinne så kameran immade nästan igen :)

Men effekten av imman gjorde ju att bilderna blev naturligt softade. Och orkidén tyckte jag var jättesöt.

Men det är nog inget för en amatörodlare som jag, för den kräver nog mycket fukt och värme.

Nästa gång jag är där ska jag försöka ta reda på namnet också.

Men nu till min limegröna orkidé som är en Dendrobium vid namn Anna Green. Blommorna är verkligen limefärgade med en mörkt röd (med dragning åt lila)  mitt. Blommorna är små och "hänger lite" så dom är inte lätta att fotografera på nära håll. Jag har inte hittat speciellt mycket information om just sorten Anna Green men enligt Orchidéhuset (som sålde den) så är ursprunget Asien och den ska vara lättskött. Om den är det visar sig, jag har ju inte haft den så länge.

För att visa hur den ser ut har jag försökt ta några bilder. För att få fram så korrekt färg som möjligt så ställde jag den i fönstret (med den vita påsksnön i bakgrunden) och tog en överexponerad bild. Då blev den limegröna färgen rätt korrekt ...

Däremot blev mitten lite för röd. Men på denna närbild så ligger färgen rätt nära ...

Och avslutningsvis ett par närbilder till på denna ovanliga men söta lilla orkidé. Prövade om den skulle "försvinna" i den gröna bakgrunden men här ser man att blommorna är ljust limegröna då dom ju faktiskt ändå framträder mitt i allt grönt ...

Jag börjar med en vackert röd. Jag tycker om den för den är nästan klarröd, vore det jul skulle man kunna kalla den tomteröd. I vissa ljus kan man visserligen ana en svag blåaktig ton i den men när solen lyser så ser den varmt röd ut. Den heter Burrageara "Nelly Isler". Blommorna är stora och bladen är långsmala. Ser inte ut som de orkidéer man ser på t.ex. ICA. Dessa orkidéer är vanligtvis Phalaenopsis hybrider.

Uppdaterat 20080323 - Lite ny info:

Har nu tagit reda på att denna ordkidé tillhör familjen Odontoglossum. Från orkidéhusets hemsida har jag funnit följande information om just denna röda orkidé:

Burrageara Nelly Isler:
Många fantastiska hybrider inom denna grupp har skapats av den schweiziska familjen Isler. Dom har revolutionerat hela Odontoglossum gruppen och gjort den tillgänglig för den stora gruppen orkidéälskare. Burrageara Nelly Isler registrerades in så sent som 1995. Den finns redan spridd över hela Europa genom sofistikerade förökningsmetoder. Som ena förälder finns Burrageara Stefan Isler. Genom att hybridisera inom en storblommig Miltonia som heter Kensington blev slutresultatet en klar röd hybrid som kan blomma flitigt när som helst på året men ofta till jul. Ibland flera gånger på ett år och det beror på att den både blommar och växer samtidigt. Blommorna är stora, upp till 10 cm med en tvålliknande doft. Eftersom plantorna är i tillväxt hela året så tycker dom också om näringstillförsel under vintern.

Att den doftar kan jag intyga. Den doftar när solen skiner på blommorna. Jag tycker inte doften är helt angenäm men det kompenseras av de otroligt vackra blommorna och jag skulle absolut inte vilja vara utan den.

Och här följer några bilder på min Burrageara Nelly Isler:

Dendrobium är ett av det största orkidésläktet med över 1000 olika arter.

Finns från Nya Zeeland i söder till Indien och Japan i norr.

Placeras så ljust som möjligt.

Ordentlig genomvattning under tillväxtperioden. Men som alltid, när det gäller orkidéer så får inget vatten bli stående i krukan. Låt den också torka upp mellan vattningarna.

Under vintern vattnas sparsamt, endast så att plantan inte skrumpnar.

Planteras om när plantan fyllt krukan och man kan också dela den när den blir gammal.

Man kan placera den ute under sommaren.

Informationen har jag hämtat ur Blomsterlandets broschyr om orkidéer.

'Sherry baby' heter den och tillhör gruppen Oncidium. Det fina med denna är att den doftar. Den har en härlig doft av vanilj!

Och blomman är så vacker tycker jag, med en härligt vinröd färg.

Det är en svårfotograferad liten rackare.....den är högväxt och egentligen tror jag att denna orkidén skulle varit väldigt fin i en ampel, där stängeln, som är full med blommor skulle hänga ner, istället för som nu, uppstöttad på en pinne.

Det får jag fundera närmare på om jag kan få över den i en ampel i stället.

I broschyren om orkidéer står det att Oncidium är en lätt nybörjar orkidé som villigt blommar om.

Och det passar mig, för jag är nybörjare på orkidéer, men jag gillar dem mycket.

Det här är den andra orkidén jag köpte nyligen.

Den heter 'Islers red' och hör till Miltonia.

Den doftar också, men vad vet jag inte ännu för den har inte slagit ut riktigt.

Knoppen bådar gott, tycker jag, den är såå vacker med form som en tulpan :)

Så jag återkommer till denna lite längre fram.

Då visste jag inte vad den hette, men det vet jag nu.

Blomsterlandet har gett ut en broschyr med skötselråd för orkidéer och där fanns den med. Latinskt namn: Prostechea cochleata

Det är en epifyt och den härstammar från Syd- och Mellanamerika. Den har fått sitt svenska namn efter sitt utseende.

Mycket ljus, kan hängas ut under sommaren. Det står också i broschyren att den är lättskött.

Jag har lagt till en ny kategori också, Orkidéer, för det kommer det säkert att bli mer av här i min blogg. Jag gillar dem mer och mer och utbudet av orkidéer ökar också hela tiden.
Nu och inom den närmsta tiden pågår också en orkidéutställning på olika Blomsterland i landet. Här hos mig pågår den just nu i Blomsterlandet i Sisjön t.o.m den 2 mars.

Så det blir fler besök där, jag såg en doftande orkidé som jag gärna vill ha också :)

Om du går in på Blomsterlandet kan du läsa om när just ditt Blomsterland har utställning.

Jag fick en sådan vacker orkidé i helgen. Den är underbar med sina vita blommor.

Blommorna på denna orkidén är lite mindre också än blommorna på den vanliga brudorkidén.

Jag har blivit mer och mer förtjust i orkidéer. De är faktiskt ganska lättskötta, om man inte ger sig på de allra svåraste förstås.

De ska torka upp helt mellan vattningarna, då blommar de bäst. Och det får aldrig bli vatten stående heller.

Och blommorna håller ju länge när de blommar. Så det är en riktigt fin blomma, jag samlar på dem i mitt köksfönster, för det ligger åt öster och där trivs orkidéerna fint.

Och så en bild i helfigur. Denna bilden har jag tagit inne i solljus. De två andra är fotograferade i uterummet.

Skulle få besök idag, men hennes barnbarn blev sjuk och behövde hjälp och då tänkte jag passa på att vara lite flitig. Mina fönster är så skitiga att det inte är klokt, när solen visade sig igår såg det för eländigt ut. Tänker om jag tar ett i taget så kanske jag orkar, men nu inser jag att det är väl så jag alltid har gjort. Äsch fel dag helt enkelt...

Har vattnat mina orkidéer idag, jag duschar av dem hastigt i badkaret, sen får de stå och rinna av en stund. Såg att vår blomsterhandlare erbjöd många olika blommor till bra pris här i veckan, jag längtar så efter blommande blommor, så dit får jag nog åka en sväng. Så har jag rivit ut sängarna igen och tvättat upp lakanen, lika skönt varje gång man får lägga sig i nybäddat. Madrasser, täcken och kuddar ligger på balkongen hela dagen och större delen av kvällen, med hopp om att lite kvalster dör. Min allergi bli alltid bättre när det är nybäddat, så varje vecka borde jag byta sängkläder, men det orkar jag inte så det blir väl 1½ vecka mellan bytena.

Äsch den här dagen får jag iallafall lite gjort, känner mig håglös och trälig. Vill göra mer nytta men kroppen orkar inte, ett dovt morrande känner jag inombords dessa håglösa dagar.

Ibland när jag ligger i min säng på natten och ska sova så kommer rädslan krypande i mörkret. Mannen snarkar tungt och jag vänder mig om sökandes en ny sida att somna på. Det är då jag kan känna skräcken som ett sug i magen, vad ska det bli av mig? Vad är det för liv som väntar mig?

Kommer jag att må mycket dåligt allt för ofta, bli stucken och behandlad för allt och ingenting. Inrutad, i rutiner för att överleva eller finns det verkligen ett liv för mig? Var det så här mitt liv skulle bli, en ständigt närvarande tanke. Sen klappar jag mig själv medhårs och tänker att det är klart att det kommer att ordna sig... men hur skulle jag kunna tänka något annat?

Orka tänka vissa tankar hela vägen ut... nej, det blir för tungt och läskigt. Men det är väl klart att ni fattar att det snurrar mycket i skallen på en när man får en sån här sjukdom. Just det här att jag banne mig inte kan göra ett dugg för mig själv om man hård drar det hela. Jag kan inte äta, träna eller tänka positivt för att bli frisk, det finns inga sprutor eller mediciner att ta.

Tänk så man anpassar sig efter det som kroppen orkar, jag känner inte igen så mycket av mig själv, som om jag är en skugga av det som var en gång. Av henne som var stark och visste så mycket om allt och framförallt ville så mycket och gjorde så mycket. I skuggan av mig själv sitter jag idag och tänker på allt som var, utan att jag då förstod kraften i tillvaron.

På den här mörka årstiden så tycker jag det är roligt att ägna "inneblommorna" lite mer uppmärksamhet. På sommaren får de mer eller mindre klara sig själva.

Det här är en liten söt orkidé som jag köpte för några år sedan på Blomsterlandet när de hade orkidéutställning. Tyvärr så vet jag inte namnet på den.

Men den har blommat flitigt och länge. Jag har den i en ampel och den har också satt små bebisskott :) Några av dem har jag tagit loss och planterat i små krukor.

Nu gör kanske inte bilden orkidén full rättvisa, här försökte jag få till en lite mer konstnärlig bild av den. Men man kan se blommorna skymta fram i alla fall :)

Den är väldigt lättskött och jag vattnar den en gång iveckan direkt under kranen. Vattnet måste få rinna av ordentligt för de gillar inte stående vatten i krukan.