Exempel: Gullan kommer gående i korridoren, får syn på Annapanna, Gullan vet att Annapanna är avogt inställd till golvspottande, precis när de ska passera varandra dyker ett gäng pojkar upp.

Gullan: (högt skrikande) Annapanna, du måste sluta spotta på golvet!!!"
Annapanna:(Högt skrikande) Nej!
Gullan: Du måste städa efter dig!!!
Annapanna: Nej, jag vägrar!!! Det är helt normalt att spotta på golvet!!!
Osv.

Pojkarna stirrar nu med stora ögon, en undrar lite försiktigt hur länge vi har repeterat. Men det är ju helt spontant svarar vi!!! Genialt!!! De har säkert fått en tankeställare! Åtminstone har de börjat undra hur den mentala statusen hos skolans personal är.

För att metoden ska fungera är det viktigt att mottagarna förstår ett och annat, så är inte alltid fallet har jag märkt. Det kan leda till upprörda kommentarer om spottande lärare. Men alltid når man någon.

Idag skriver man i DN om hur pojkarna halkar efter i skolan, det kom ju inte som någon överraskning direkt, jag sitter och funderar på det där. Jag tror att jag ställer samma krav på pojkar som flickor, detta är vad jag tror, det kanske inte stämmer. Jag har aldrig upplevt att gruppen pojkar skulle vara dummare eller mer obildbara än gruppen flickor, däremot tycker ofta gruppen pojkar att skolan är lite töntig och ganska ointressant. När gruppen pojkar efter lite diskussioner och funderande hit och dit skaffar sig ett mål i livet brukar skolan bli intressantare. Då går det utmärkt att analysera och diskutera även med dessa.

Vi kanske ska låta biologin vara, vi kanske ska våga tro att pojkar kan lära sig saker även om de ligger två år efter flickorna i utvecklingen. Jag tror inte att vi hjälper gruppen pojkar med att ursäkta deras beteende med biologiska förklaringar. Jag vägrar släppa in biologin i mitt klassrum på det viset. Man är mer än sina hormoner. Så det så!

Allt handlar om förväntningar, arga flickor är besvärliga för vi förväntar oss inte ilska. Slarviga pojkar med hängbyxor är småcharmiga och de kommer nog till sans längre fram, de beter sig ju bara som vi förväntar oss att de ska göra.

Jag tvingade klassen att sjunga Min soldat idag, det gjorde de bra men tyvärr såg jag en och annan orolig blick, de undrar vad vi håller på med. Det undrar jag också.

Sonen vill att jag ger honom instruktioner i hur man skriver läsloggar, jag mumlade att jag kanske har något tips på jobbet som jag kan ta hem (jag tänkte då på något jag lärde mig av en kollega som numera jobbar i en annan kommun), sonen sa sedan i samma andetag att hans bästis har fått en lunta med tips från sin pappa, dvs min fd kollega (som numera jobbar i en annan kommun).

Pojkarna på gården springer runt med leksaks k-pistar och låtsas skjuta varandra. Trevligt.

Jag undrar när målningen av vår fasad är färdig, ställningarna har stått här ett par veckor nu, jag ser aldrig någon som målar, inga spår efter aktivitet alls mer än att ställningarna står här.

Jag funderar på att ringa damen vid Djävulsmossen i Lübeck, där jag ska bo under min Tysklandsvistelse, för att artigt presentera mig och tala om när jag kommer. Det ska jag göra, men frågan är när? Det är så skönt att komma hem och bara ligga på soffan.

Jag undrar hur det kommer sig att 12-åringar röker och skolkar, jag undrar hur det kommer sig att de antagligen har hållit på med detta ett tag. Varför får de löpa amok? Jag minns en gång ett föräldramöte (ett mycket traumatiskt sådant) på barnens förförra skola. Sonen gick i första klass, vi skulle diskutera läggtider, vad var bra och lagom? En pappa (inte helt ung, inte liten och svag) förklarade att det var omöjligt att få sin dotter i säng före halvtio-tio. Det gick bara inte. Jag stirrade på honom med stora blå ögon och undrade varför det var omöjligt, flickan var kanske 7-8 år. Jag fick inget svar på min undran, jag undrar fortfarande över denna gåta. Jag antar att flickan börjat konstra med läggningen långt tidigare, när hon var typ fyra, fyraåringar är inte stora och starka, det borde gå att få dem i säng, det borde gå även med en åttaåring. Utan våld naturligtvis.

Jag undrar också hur det kommer sig att vi är så duktig att skälla sönder barn, att vi aldrig ser vad ett beteende står för. En av min sons dagiskamrater har förlorat sina glada ögon, jag är rätt övertygad om att han inte fått många stöttande och uppskattande ord i sina dagar. Sonen sa att hans handledare aldrig skäller, han tänker alltid efter och försöker finna en lösning. Plötsligt går XY på alla lektioner efter ett samtal med honom, plötsligt blir NN trevlig osv. Handledaren gör någon sorts deal med alla säger sonen. Jag måste spionera på honom, jag vill veta hans hemlighet för det låter underbart.

Vi ska inleda med Asapasas all-time-favourite "Öppna ditt fönster", sedan gå över till "Min soldat" (självklar i sådana sammanhang), gena över klipporna i Dover och sedan sjunga om  hur "We´ll meet again", det är bara det tyska schlagerbidraget som fattas, detta problem måste lösas ikväll. Zarah L borde ju ha något att erbjuda...

Någon borde kanske larma höga vederbörande i Rosenbad innan min undervisning kantrar totalt.

Min kollega försökte dock förringa mitt skutt ut i det fria, men jag vet att det handlar om avundsjuka... Tyvärr eller vad man ska säga märkte jag att ett oroväckande stort antal mobiltelefoner vändes mot mig när jag skuttade ut, finns jag numera på youtube eller bilddagboken?

Jag har overhead i mitt klassrum i allafall, det känns stort faktiskt, jag har också lyckats få tag på en liten bärbar cd-spelare, fast enligt uppgift fungerar den inte längre. Jag får själv högläsa texterna i tyskaboken och försöka härma schweizertyskan så gott det går... Ska se om jag får igång den efter helgen.

27 numera ganska stora individer ska pressas in i klassrummet, luften? Jo, den tar slut. Om man hinner prata med alla? Hahahaha...

Jag råkade spana in en artikel med efterföljande debatt på Aftonbladet idag. Det handlar om Björklund, naturligtvis, vad bra att man kan bråka om vad han har  sagt och kanske inte sagt! Då slipper vi ju fokusera på de 27 individerna i mitt klassrum som har dåliga stolar och en trasig cd-spelare. Vi slipper fundera på hur de ska klara sig i livet efter att ha försökt tolka mina, mer eller mindre bra, egenhändigt ritade kartor, eftersom det var länge sedan vi hade kartor i alla klassrum på min skola. Att jag skulle få en projektor, bärbar dator och surroundljud är så utopiskt så det vill jag inte ens tänka på, det är förresten inte lösningen på allt.

Släpp Björklund nu! Jobba för att minska klassernas storlek, jobba för att de får ordentliga stolar att sitta på, laga min cd-spelare! Hela diskussionen om skolan har flippat ur totalt. Jag kräks om jag läser mer om statistik som är feltolkad, det är inget paradis där ute även om det inte är total katastrof heller, men det finns inget konstruktivt över den här diskussionen.

Kontentan av mina krav är:

Bättre stolar
Kartor
Hela cd-spelare
Färre barn/klass
Gärna it-prylar, men det är inte heller alena saliggörande.

YADAYADAYADA!!!!!

Förresten blir jag galen av att tänka på alla pengar som grävs ner i stortorget inne i stan samtidigt som jag inte får några kartor. Morr!!!#%&##?&%**#

Jag ska försöka bestämma mig till på fredag har jag tänkt.

Dottern blev djupt förolämpad av sin nye idrottslärare idag. Han hade antytt att hon liknade sin bror, till utseendet. "Ser jag ut som en kille???" Jag är övertygad om att han bara försökte vara trevlig och få en bra kontakt. (Det är lite viktigt i det här fallet) Men tyvärr misslyckades han grymt... Arme man, somliga kan tydligen inte göra rätt...

Något annat som växte fram var en klubb för lärarinnor. Syftet med klubben var att utöva gott värdskap och diskutera böcker i kultiverat sällskap medelst dryckjom. Vi hade från början en klädkod också, rutig kjol och jumperset. De lärarinnor vi lyckades ragga upp köpte inte klädkoden så den fick vi släppa, men kultiverade var vi, medelst dryckjom.

Vi hann också tänka ut ett helt nytt fångvårdssystem, men jag är lite orolig för patent och sådant så det tänker jag nog inte gå in på här. Jag kan bara säga att det var otroligt pedagogiskt genomtänkt, det ingick bussfärder och tvätteori. Mer än så säger jag inte, vill inte plötsligt upptäcka att det dyker upp någon SOU om detta i en annan persons namn.

Någon tyckte att min stavning av Rodohs var felaktig, det kan hända, möjligen är det en protest från min sida. Jag vill egentligen åka till Berlin eller London istället, därför stavar jag rätt till de namnen. Jag tänker inte öda kraft på att ta reda på hur Rodosh stavas. Ha!

Jag kommer att få åka buss där också. Självmördarna har precis skaffat en långfärdsbuss, min familj undrar vad som är roligt och jag kan inte förklara.

Jag kommer ihåg  den där fångvaktaren i Life of Brian som ser lite märklig ut, puckelryggig och.. ovårdad? Han stammar och uttrycker sig konstigt när han pratar med fångarna men så fort han är ensam med sin fångvaktarkompis låter han som vem som helst och pratar om väder och vind. Helt "normal" fast med en image som säger något helt annat, åtminstone i betraktarens ögon.

Life of Brian är en bra film, en av mina favoriter faktiskt. Visar den ibland för eleverna (när vi har något religionsmoment) som oftast inte fattar någonting. "Varför svär Maria" viskade en flicka lite förskrämt en gång, hon trodde att Brians otrevliga mamma var Jesu moder, jag fick lugna henne på den punkten. De glömmer den i allafall inte...

Skickar en tanke till min vän Asapasa...

Jag får enorma olustkänslor i magen varje gång jag hör den där videoprogramledarens röst eka i vardagsrummet, jag vet då att det är dags för små barn att slå sig, för djur att plågas, för bröllop att förstöras, allt detta medan människor vrider sig i skrattspasmer inklusive min man. Ibland blir han upprörd och tycker att det som visas tyder på sadism men oftast låter han sig roas.

Jag tror att jag ska ta fram Goethes samlade verk och sätta mig fullt synlig framför dessa arma förtappade själar. De ska få se att det finns något som är lite mer upphöjt, minsann. Dessutom är de samlade verken på tyska, inköpta i Weimar, sådetså! Men kommer de att förstå? Knappast.

Jag tittade på ett ur-program i morse om varför fler elever borde läsa tyska. En viktig företagsledare satt där för att promota tyskan. Jag förstår vad han menar och håller med, men om någon som är yngre än 40 lyssnar tror jag inte att de förstår. Han pratade om Goethe och Schiller och andra tyska viktiga författare. Och? säger eleverna, vad är det?

Klass 9D ska få göra en scenisk tolkning av Der Erlkönig (Goethe) nästa vecka, jag ska trycka i dem allt jag kan om Goethe och Schiller och i praktisk form visa vad tyska elever får utstå. De gör sceniska tolkningar av allting. Just nu har de ingen aning om vem Goethe är, men om en vecka... Hahahahha...! Diaboliskt? Inte! Jag måste ju försöka rädda några själar från det amerikanska hemmavideo-träsket. De kommer att göra det alldeles utmärkt om jag känner dem rätt.

Vi ska starta upp en ny grupp på jobbet, jag föreställer mig något i den här stilen...

"Linnés nya namn på växter ett fiasko. Bonde: "Vad tänkte han på?" Jag antydde att om bönderna på 1700-talet hade fått höra talas om de fina latinska namnen så hade de säkert inte förstått poängen med det.

Jag vet inte vad hon ville säga med Lysistrate??? Att de är väldigt intellektuella? Att det är kladdigt med påskmust?(infantilt tom).

Vi skämtar för övrigt mer och mer på mitt jobb, det börjar sprida sig i korridorerna. Igår hörde jag talas om ett skämt med skärmar, det kanske inte är på lika hög nivå som våra dragsmällare... men... "go lag 4, go!!!" Jag vet var det finns dragsmällare om ni vill använda! Vi i lag 3 kan lära er en del om practikal jokes...

Föreställningskartorna då? Vad är det? Jaa, säg det... Man skriver ord på post-it lappar, klistrar upp dessa på blädderblock och blir sedan intervjuad (om orden). Därefter upptäcker man förhoppningsvis ett mönster och lär sig något nytt om sig själv. Självklart är orden man skriver ner anknytna till något specifikt tema.

Vi fick praktisera på varandra och jag kom fram till att jag är lika klok som jag trodde innan.

I morgon är en vanlig dag, onsdag är en vanlig dag, men torsdag innebär handledning under en halvdag. Nästa vecka har jag två kursdagar om något som kallas problembaserad skola, efter introduktionen för en vecka sedan är jag aningen skeptisk. Det osar katt...

Det är trevligt med kurser och avbrott i vardagen, men det känns som om alla dessa skojiga avbrott i vardagen kommer på en gång, om ett år får jag säkert harva på utan ett enda litet avbrott.

Något annat som jag lärde mig idag är att människor i mitt yrke känner att de har höga krav på sig, har mycket liten möjlighet att påverka sin arbetssituation men finner samtidigt sitt arbete mycket stimulerande!?! Märkligt.

Någon som tycker att jag för ett korståg mot unga män?

Jag tror bara att även de kan läras ett beteende som inte är skadligt för omgivningen, detta kommer troligen inte heller att vara skadligt för de själva (i långa loppet) även fast en del biologister hävdar att de måste få vara arga och slåss.

Nu ska jag gå och läsa ännu en bra bok. Effie Briest, min upplaga är på tyska, vet inte  om den är översatt men den kan rekommenderas.

Är det så statsmakterna vill ha det? Det är ju så att säga enklare att utöva makt om man inte behöver ta ställning till vad pöbeln vill. Bröd och skådespel till folket! Då håller de sig på mattan!

Vadan mitt raseri? Det är Schiller mina vänner! Jag inser sorgset att inga unga människor i framtiden kommer att klara av att läsa hans och andras texter, de behöver ju faktiskt bara klara av att läsa sms. Inga unga människor i framtiden kommer att tota ihop fantastiska brev att lämna efter sig och oss till framtida generationer att ta del av. Hur kommer framtiden att känna oss?

Min kusins son spelar sims, jag har inte själv sett hur det går till, men det verkar kul på hennes beskrivning. En gång kom han till sin mamma helt förskräckt, en tant i blå bil hade kommit och hämtat hans barn. Det visade sig att han glömt att skicka dem till skolan vid något tillfälle. Han kommer förmodligen att sköta sina blivande barn ytterst noggrannt, det kan ju komma en tant i blå bil...

Istället för blodkärringen kan man börja hota barnen med tanten i den blåa bilen. "Om ni inte är snälla kommer det en tant i blå bil"!!! "Tanten i den blåa bilen kommer om ni inte slutar svära!". Cybertidens skogsrå.

Vi kanske får glömma proffskarriären? Han är uppenbarligen inte särskilt framstående i ämnet idrott. (Obs, ironi)

De där figurerna gjorde att de riktigt små barnen förmodligen höll sig nära mamma, de äldre barnen blev antagligen bara nyfikna och gick till sågen för att hitta gubben men de höll sig på sin vakt och var försiktiga. I boken slumpvandring dör alla dessa figurer under en natt, en av huvudpersonerna plockar upp dem och lägger dem till rätta i dikeskanten, hon kan inte bara lämna dem som de är. Det är en bra bild av hur en ny tid kom, en tid utan magi och frågetecken, det skulle vara rationellt och vetenskapligt.

Det är lite sorgligt tycker jag. Det är också lite konstigt att jag som är en tämligen praktisk person gärna har en kvällglåm boende i mörkret utanför mitt hus, eller har den där obehagliga blodkärringen  i närheten. När jag åker till fäbodvallen utgår jag från att det finns en massa "oknytt" överallt där. De tillhör den miljön, eller också tillhör miljön dem. Vettarna måste finnas, med sina vackra kor och allt guld. De gör min värld intressantare.

Mina stackars barn har alltså inte haft en massa skämtande och ironi att stå ut med även övernaturliga väsen.