"- Du vet vad som kommer att hända" ( betyder: jag ska döda dig och alla du nämner och alla du känner).

"- Nej." Svarar den man som tror att han kan besegra ondskan med ett något så när intakt moral och en bössa. Han vet inte vad som kommer att hända, vilket är en av de insiktsfullaste stunderna i denna mardrömslika saga. 

Javier Bardem i rollen som den råbarkade killen i page är inte mänsklig, han har tappat den på vägen och jag sitter där i biofåtöljen och undrar vad som har skapat denna varelse. Hynek Pallas skriver i SvD; " Om filmen var en biblisk historia vore han djävulen". Och jag kan bara hålla med.. Karaktären är väldigt lätt att tycka illa om och han har inte många försonande drag, men det finns små stunder av vacklande stunder även på den punkten. Genom den nästan löjliga frisyren blir antihjälten rätt verklighetstrogen, det slog mig att det är klart galningen har en dålig hår dag, för jämnan.

Sheriffen som spelas av Tommy Lee Jones sätter lite perspektiv på meningslösheten med mord och förskönandet av våld då han på ett café läser nyheter i en tidning och berättar för sin kollega om ett par  som gripits för att de drev ett pensionat och mördade sina gäster för pengars skull. Var i ligger romantiken i det?  Genom denna scen förankrar Coens betraktaren av filmen i verkligheten.  Vad är det som gör denna film till kultur då verkligheten överträffar fiktionen? Det är inte som när barn får höra läskiga sagor och den vuxne säger; Det är bara på låtsas. Nej Coens verkar vilja visa att verkligheten är rutten och brutal. Lite som Peter Englund skriver i sin blogg (läs inlägget för att slippa min tolkning) om mord och dess futtighet (på film), att det saknas en kritisk och verklig gestaltning av mordet som något desperat och fult, något som är ett "- Big No NO". Coens film klarar ändå inte riktigt att hålla sig borta från det estetiserade mördandet. Men nästan... för en stund.

Men ändå trollbinder denna film, jag vill se vem som vinner. De onda eller de goda? Med tanke på att denna film är en enda lång mordkaskad så fångar den mitt intresse på flera plan. Jag ser den som ett utsnitt ur en större berättelse, det filmen visar är bara ett ögonblick av flera händelser, flera öden. Jag funderar på vilka de var och vilka de blivit... de som överlevde.

Den får fem paljetter av fem möjliga just av att den är så outgrundlig och oförutsägbar.

Sweeney Todd, en blodstänkt film med klarsång och kackelackor. Med en stor portion av humor och romantik har Tim Burton återigen skapat en förtrollad men ack så smutsig värld. Det miserabla blir vackert genom sång som inte matchar det visuella uttrycket. Jag har extremt svårt för vissa sångstycken som fick mig att tänka mer på diskbråcket som tungt sjönk ner i biofåtöljen. Handen sökte efter fjärrkontrollen, hade gärna spolat förbi vissa passager.  Jag satt faktiskt och tänkte på att det skulle ha varit intressantare att inte se Johnny Depp i huvudrollen. Han känns som en gamal trasa medan Helena Bonham Carter´s insats är imponerande! I det hela taget är filmen en väldigt bra berättad saga. Jag hoppas att han har mer fingertoppskänsla för eventuella musikaliska inslag i den kommande filmen Alice i Underlandet.

PaljettenQ ger :av fem möjliga.

Små barn som kommer bort är inte riktigt lika viktigt som att hoovra (snoka/spionera) ovanför nya Star Trek filmens inspelningsplats. Jag måste nog erkänna att även jag skulle bli exalterad om jag råkade hamna i samma sits som detta kommentator som kan höras i inslaget här ovan. 2008-12-25 är verkligen ett datum jag längtar till. Undrar just var i landet den kommer att ha premiär där jag INTE behöver campa i biljettkön på självaste julafton. *längtar gruvligt* Nu i helgen ska jag se på första säsongen av DS9 uppe i stugan det ska bli en skön helg....*begäret är lika massivt som Bajoranernas hat mot Cardassierna*   (jo precis, jag är SciFi-nörd ända ut i öronsnibbarna)

Vilken Star Trek individ (figur) skulle du vara om du var kung och president i universum?

För en tid sedan hittade jag denna inspelning av Nina Contis sketch med en apa. Lyckades tappa bort den och till min garvande glädje återfanns den idag. Älskar denna buktalande kvinna!

Duschovny säger att det är konst det han gör, men det är kanske att överdriva. Jag kan nog tycka att han är rätt lika i alla sina roller sedan han spelade den ufo-febriga Mulder (han var jättebra i den rollen). Hans mimik har låg tonus som om han just har gjort en rotfyllning. Men jag ser fram emot denna nya roll han intar. Är det något nytt och spännande eller är det en kejsare i nya kläder?

Vi ser ju massor av film som handlar om mord, en del mord är mer ok än andra... var går våra gränser till det som är acceptabelt? Serien Dexter har jag sett med skräckblandad förtjusning, den är ohygglig och roande och intressant på samma gång, den spelar på galenskapens arena och kittlar så där dödsskönt på tabusträngarna. Kan man säga att man sympatierar med en mördare, en seriemördare dessutom? Även om det är fantasi? Är det mer ok om en hjälte dödar en fiende i självförsvar? Givetvis. Men visst Dexter är komisk många gånger för att den är så där torr och självironiskt berättad, en kille jag älskar att hata....- typ-ja-ni-vet.

 PS. Givetvis ska jag se den nya Arkiv-x filmen!

Jag är bra på en del saker men just det där med att dra en vits är inte en av dem. Den jag kan utan och innan är en evighetslång historia som inbegriper en ny bliven pappa på BB och ett missfoster till bäbis. Den censurerar jag redan vid denna beskrivning.

En del personer är så himla bra på att berätta saker, de har en minneskapacitet och strukturering i sitt sätt att få fram ett budskap som fattas andra, bland annat mig själv. Det kanske har med musikalitet att göra? Jag sabbar poängen genom att lägga fram slutklämmen först vilket kanske kan ses som en arbetsskada... Först presenterar jag målet, för att visa hur högt berget är, sedan pekar jag ut de olika stigarna vi kan ta för att nå toppen. Men det förstör överraskningsmomentet i historier. Eller så skrattar jag sönder det hela och ingen orkar titta på mig som snorar av skratt och skiftar till kulören röd. För vem vill berätta vitsar som är tråkiga?

Här är en kille med benig röv.... som jag kan fnissa åt då och då. Det finns en - del två också..bara att klicka på Youtubeikonen.

Här är en länk till en hemsida med en massa länkar om man vill surfa runt efter humor. Komikaze: http://www.komikaze.se/lenkar.htm

Burton har gjort även filmer som faller på min SciFi-läpp som Mars attacs och Planet of the Apes, filmtiteln Beeteljuice kan ha inspirationskällan från stjärnan (en röd jätte) som finns att skåda i bältet i Orions stjänbild. Den heter Betelgeuse och vem kan anklaga honom för det, vem blir inte inspirerad av natthimlen?

Burton skulle säkert kunna göra en bra inspelning av Roald Dahls bok: Häxorna. Det var han som skrev Kalle och Chokladfabriken. Tim Burton är ett rätt självklart val att göra filmateiseringarna då Quentin Blake är den som har gjort illustrationerna i böckerna på ett superbt sätt. Jag älskar hans råa och humoristiska bilder, han lämnar färgskalan till fantasin och det skulle passa Tim Burtons rätt grafiska färgpalett (på liknande sätt som i filmen om Kalle). Båda har ett personligt och raspigt, inte så gulligt sätt att icensätta miljöer och gestalta händelser på ett helt underbart sätt.

Alice i underlandet kan jag redan nu tänka mig visa en rätt skabbig hare med långa smala öron och en svartvitrandig slips om halsen... Alice har spetsiga skor och flätor som vindlar sig i burton-strutar och hon kallar haren för "klock-snubben". Givetvis har hon ringar under ögonen och speakerrösten har en lätt drömsk röst som leder henne till drottningen som har pimplat rödvin hela dagen. Kan man låta bli att längta efter hans nästa flm?