To those born after - Bertolt Brecht

I
To the cities I came in a time of disorder
That was ruled by hunger.
I sheltered with the people in a time of uproar
And then I joined in their rebellion.
That's how I passed my time that was given to me on this Earth.

I ate my dinners between the battles,
I lay down to sleep among the murderers,
I didn't care for much for love
And for nature's beauties I had little patience.
That's how I passed my time that was given to me on this Earth.

The city streets all led to foul swamps in my time,
My speech betrayed me to the butchers.
I could do only little
But without me those that ruled could not sleep so easily:
That's what I hoped.
That's how I passed my time that was given to me on this Earth.

Our forces were slight and small,
Our goal lay in the far distance
Clearly in our sights,
If for me myself beyond my reaching.
That's how I passed my time that was given to me on this Earth.

II

You who will come to the surface
From the flood that's overwhelmed us and drowned us all
Must think, when you speak of our weakness in times of darkness
That you've not had to face:

Days when we were used to changing countries
More often than shoes,
Through the war of the classes despairing
That there was only injustice and no outrage.

Even so we realised
Hatred of oppression still distorts the features,
Anger at injustice still makes voices raised and ugly.
Oh we, who wished to lay for the foundations for peace and friendliness,
Could never be friendly ourselves.

And in the future when no longer
Do human beings still treat themselves as animals,
Look back on us with indulgence.

Vänsterekonomi tipsade mig om att hela dikten finns på svenska här

Efter att jag och andra bloggare uppmärksammade detta faktum och följdriktigt ansåg att Motkraft borde få nyhetspriset för detta ganska storslagna avslöjande, så dök signaturen "Allan" upp på de flesta av de bloggarna för att droppa följande kommentar

"Jodå, det stämmer. “Intervjun” är ett falsarie kryddad med lite hopplock från andra, riktiga, intervjuer. Det framkom i branschmedier redan när “intervjun” publicerades första gången.
Men publicera gärna inspelningen av fantasiintervjun och motbevisa."

Såååååå, nu är bandet uppe och ute. Niklas Svenssons hederlighet håller inte för 5 minuters filmklipp på Youtube. Vad ska trion Svensson, Sandelin och Lodenius säga nu? Hela bakgrunden till deras priviligierade position som tyckare på ett ämne de inte riktigt behärskar baserar ju sig på den konspiratoriska föreställningen att andra inte avstår från tyckande för att ämnet är ointressant, utan att det i själva verket finns en ambition från media att tysta ned denna sanning. Bollen är, som man brukar säga, på deras planhalva.

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Federley är ytterligt osympatisk, men i alla fall ärlig, när han säger att det aldrig var tal om att inte avlyssna, det handlade bara om att han skulle få tillräckligt stort inflytande över vilka det ska lyssnas på. Det handlade aldrig om "integriteten", det handlade om att integriteten skulle garanteras medlemmarna i liberala gruppen.

Några av de som nu uttalar sig tycker jag gör det med viss trovärdighet, andra inte. Men det återstår att se. Vi får se
Rickard Falkvinge, Mattias Svensson, Johan Ingerö, Rickard Slätt, Louise P och Erik Svansbo.

DN, SVD, Ab.

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Jag tror att det till att börja med är viktigt att klargöra att populism i denna mening inte är en viss sorts rörelse, som går att bestämma utifrån social bas eller ideologiska/retoriska särdrag. Istället bör man betrakta populism som en viss sorts politisk logik som är närvarande i varje försök att skapa ett hegemoniskt subjekt.

Det subjektet är givetvis med ett eller annat namn ”folket”, men inte ett folk som är på förhand givet och som det politiska sen har att administrera utan ett folk som skapas i igenkännandet av en viss likhet, det Laclau kallar ”en kedja av ekvivalens”. Det som gör det möjligt för enskilda människor att överskrida sin enskildhet och formera sig som ett folk i denna bemärkelse, dvs. populus, är att de delar en gemensam motsättning. Denna motsättning kommer sig av att deras enskilda krav/önskemål alla har nekats inom ramen för samma administration, samma system av politik. Hade deras krav uppfyllts så hade vi rört oss inom det Laclau kallar för ”demokratiska krav”, dvs. krav vars uppfyllande är en del av den vardagliga administrationen och som inte kräver några övergripande förändringar för att tillfredställas. Folket är då en summa av människor med krav som inte kan tillfredställas och som känner igen varandra såsom varandes i samma situation, i motsättning till den nuvarande institutionella ordningen. Men detta är inte tillräckligt för skapandet av ett folk, det krävs också att ett enskilt krav kommer att ge namn åt och artikulera mångfalden av krav. Det krävs en hegemonisk formulering som kan representera totaliteten, som kan göra att plebsen blir ett populus för de som gillar Gramsci bättre. (Här finns en intressant diskussion om totaliteten som process, eftersom en totalitet alltid innesluter en skillnad/något uteslutet så är den inte ontologiskt given utan alltid utkomsten av en strid om signifianter. Det lämnar vi därhän för tillfället) Först då finns möjligheten att faktiskt formulera motsättningen som en generell motsättning. Det finns ett visst mått av kontingens i vilket krav som kommer att bli detta hegemoniska krav, läs t.ex. Trotskij och Althusser om Rysslands Fred, bröd och frihet.

I en lokal konflikt, med ett enskilt krav, så är fienden och motparten alltid tydlig. Ju mer konflikten universaliseras, ju mer kommer artikulation in i bilden. Men artikulationen är alltid kontingent, den kräver alltid en viss affekt, ett investerande i ett visst gemensamt. Man måste investera känslomässigt i det val man gör och det måste därför till en artikulation som är tillräckligt diffus och vittomfattande för att kunna omfamna en sådan mångfald av affekter. Se bara hur moderaterna lyckades formulera om de politiska motsättningar för att få sig själv att framstå som subversiva gentemot det förstockade ”sossesverige”. Helt plötsligt verkade trovärdigt när Danderydsmoderaterna sa sig stå på den lille mannens sida, den som befann sig i ett diffust utanförskap. Helt plötsligt var det omhuldade välfärdssamhället ett ”bidragssamhälle” och motsättningen löpte inte mellan fattiga och rika utan mellan livskraftiga entreprenörer och människor passiviserade av sossepampar. Parabeln om om folket mot pamparna är som bekant en av de vanligaste populistiska formationerna, men man kan inte annat än fascineras av när moderater från Danderyd går till storms mot "etablissemanget" eller hur Lega Nord kan vara "anti-Rom" i en Berlusconiregering.

Givetvis hade den svenska utvecklingen sin materiella grund i den misslyckade politik som sossarna fört och som lett till att arbetarklassen vare sig förstod eller kunde förklara varför ett påstått vänsterparti förde en dylik högerpolitik, en högerpolitik de inte kunde identifiera sig med. I den budgetsanering som satte Persson före Thatcher i monetarism så öppnades dörrarna för högern, men det var skickligt orkestrerad populism som förde dem in. För tio år sen var det bara stekare med flottig backslick som gnällde om såssesverige, såna som Ingerö och Federley, och ingen tog dem på allvar. Det är symptomatiskt att stekarna ny flyttat sig ännu längre högerut och blivit ännu skrikigare, för mittfåran har så närmat sig det som igår var osmaklig nyliberalism och yuppiebeteende. Läs mer om den aspekten i artikeln på Dagens Konflikt.

Det jag ville poängtera i dagens post, förutom att bara rent allmänt inleda ett ämne som jag kommer att få anledning att återkomma till, är hur mycket Laclaus begrepp om ”folket” liknar den klassiska socialistiska formuleringen av ”partiet”. De enskilda kraven är i sig inte tillräckliga för att formera en subjekt som kan gå utöver den nuvarande administrationen, men i igenkännandet av det gemensamma i alla dessa krav, i formulerandet av deras gemensamma gräns, så finns en politisk sprängkraft som kan inleda den Gramsci kallar ”en ny historisk period”. Men man bör inte underskatta hur svårt det är att göra, hur mycket affekt som är investerad i sakers nuvarande ordning. Det är bara att titta på hur djupt begreppet utanförskap har satt sig i formulerandet av de mest diffusa livssituationer, deras förklaring och lösning. Men slutsatsen för vänstern måste ju vara ett formerandet av ett livskraftigt alternativ måste gå genom att tydliggöra motsättningen, genom att visa på det generella i de krav som inte kan tillfredställas och den ordning som utgör denna gräns. Därmed är visionen av något radikalt annorlunda, det vi brukade kalla socialismen, en grundförutsättning för möjligheten till något annat än ren politisk administration, men inte bara för att höja blicken. Nn sådan vision är också grundförutsättningen för att formera en politisk kraft mäktig nog att förändra dagens situation.

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Något jag dock fick gjort innan jag gick på semester var att slutföra min rapport/sammanställning om arbetsmarknadens förändring, studenternas situation och de frågor detta väcker för en progressiv vänster och för löntagarkollektivet i stort. Rapporten bär spår av bristen på resurser och tid, men jag tycker att den iaf pekar ut de viktigaste problemområdena.
När studenterna tvingas lönearbeta så kommer de att utgöra ett svagt segment av arbetsmarknaden, det gör att de får en löne- och villkorsdumpande funktion. Det riskerar i sin tur att slå undan botten på löneförhandlingar och när minimilönerna sjunker så sjunker också omvandlingstrycket osv. i en ond spiral. Här finns en tydlig motsägelse i den nuvarande utbildningspolitiken, Sverige halkar efter i satsningarna på högre utbildning samtidigt som vi säger oss vilja satsa på en kunskapsintensiv produktion. Det är ett stort samhällsekonomiskt slöseri att fördröja någons examen för att de istället ska jobba extra på ett callcenter, och det försvagar även den del av löntagarkollektivet som försörjer sig enbart på lön. Nåväl, jag kan lägga ut texten om detta rätt länge, läs gärna rapporten "Ett studentliv i förändring". Ta gärna upp tråden. Hör av er till mig om ni vill att jag ska snacka om den.

ps. Idag fick jag böcker från en ökänd högertankesmedja, jag gör vadsomhelst för gratis prylar så jag hämtar dagens citat från bokens författare, ett citat jag alltid gillat. (iaf sen Refused hade med det i konvolutet till en av världens bästa skivor)

"Let them call me rebel and welcome, I feel no concern from it; but I should suffer the misery of devils, were I to make a whore of my soul"

Lyckligtvis har mina bloggkamrater inte legat på latsidan: Läs tre utmärkta texter på Dagens Konflikt, Mia om välfärden och feminismen, Jesper om när nyliberaler vill ha statens hjälp och skattebetalarna får stå för notan för politiska utspel och Martin om vänsterns kongress. Mllström skriver om strejken som slutade med ett hån, guldfiske fortsätter leverera högintressanta rapporter från Italien, Kim maskar mot nationalismen, reciprocity om integration, slustadium om studenten.Vänsterekonomi avslöjar att folk inte gillar klassklyftor, alliansfritt sverige fortsätter sin bevakning av de tusen felstegens marsch. 1915 fortsätter avslöja dålig journalistik från "extremvänsterbevakarna", läs.

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Det är väl inte mer än rätt, det är ju det som brukar hända när den amerikanska krigsmakten är på besök.

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Läs även Guldfiskes högintressanta analyser från valet i Italien, den senaste delen heter Vem knegar i Lega Nords fabriker?

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Häromdagen skrev jag ett inlägg på Dagens Konflikt där jag sågar Magnus Sandelins bok Extremister. Det var 5000 tecken, en kort sammanfattning av resonemangslinjerna och varför jag inte anser att de håller. Sandelin har, möjligen och förhoppningsvis, ägnat mer tid åt boken och dess resonemang än vad jag gör åt recensionen. Men döm om min förvåning när jag får läsa Sandelins replik, för om någon var skeptisk till att Sandelins argumentation är ihålig som en maräng så måste de vara övertygade efter att ha läst hans replik här. (Efter det att jag gjorde denna länken så gick Sandelins site ned för "maintenance", jag hoppas att det inte är mediakonspirationen som tystat Sandelin, men man kan ju aldrig vara säker)

Vad har då Sandelin att säga? Till att börja med så är jag tydligen "den autonoma våldsvänsterns främste affischnamn i Sverige" (Äsch Magnus, med smicker kommer du ingenstans, vi vet ju båda att det inte stämmer, jag vet det och du har ju gjort din research utanför google, right?) Att jag anklagar honom för konspirationstänkande bemöter han sen med ett mäktigt, "Men du då!!" då jag tydligen "vistas i en miljö som är känd för sitt konspirationstänkande" då folk i denna "slutna miljö" tenderar att tillskriva "den kapitalistiska världsordningen" stor betydelse. Ja herregud, hur kan folk sysselsätta sig med sånt när det jättelika nedtystandet av den autonoma vänsterns samhällsfarlighet i själva verket är den stora grejen. Sen växlar Sandelin till att istället gå på Svensson, uppenbarligen även han en del av konspirationen och problemet då han inte heller gillar Sandelins bok.

Anna-Lena Lodenius säger själv inte så mycket utan länkar mest till andra. Lite märkligt är att hon bara lämnar Motkrafts avslöjande okommenterat då det ju givetvis innebär stora betänkligheter för det resonemang hon själv varit med att popularisera, dvs. det numer vederlagda påståendet att Niklas Svensson skulle ha "tystats" av Expressen.

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Läs även:
Mina tidigare Om extremismen, scoop och update om extremismen.
1915 har två artiklar på temat, Kränkt och Sepen, även Acidtrunk, Objektiv Idealitet och Autonoma Kärnan har inlägg.

The picketline song

oh i would never walk across a picket line
solidarity forever don't mean just sometimes
so long live the union!
cross my heart and hope to die
if I should ever walk across a picket line

well my mother never told me what was right or what was wrong
she never taught me to play guitar never taught me to write songs
but one thing that she taught me i'll remember for all time
and that's that you should never walk across a picket line

she took me to a factory where the workers were on strike
the company had called in scabs to break the union's might
my mum went to the front and addressed those greedy swine
sayin' “i dare any of you men to walk across this picket line!'

well one of them came forward and he had something to say:
“no woman will stand between me and one day's pay!
i don't care 'bout the others i am taking what is mine'
and with that he tried to walk across our picket line

mom called him a dirty scab, gave him two pieces of her mind
she picked up and she threw every rock that she could find
and when he called the cops on her she kicked his behind
sayin' “that's what you get when you walk across a union's picket line!'

well to this day i can remember what my momma used to say:
“we're fighting for a better world, not just for better pay
and if we stick together then we'll win this fight in time
so long as we don't walk across each other's picket lines'
-----------------------------------------------------------------------------------

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Läs mer:
Min text på dagens konflikt
Min tidigare blogg
Redundans
Svensson
See you in hell

Jag orkar inte ens läsa igenom allt som skrivits, hursomhelst verkar det vara variationer på två teman som exemplifieras väl av tvenne Svenssons. Paradoxalt nog tycker jag den liberale Svenssons position mer intressant. Mot mitt påstående att värdeackumulation är kapitalismens drivkraft så invänder han, "säger vem?". Tja, den mest kända förespråkaren för denna ståndpunkt är väl möjligen Karl Marx, men även de klassiska ekonomerna såsom Smith och Ricardo håller med. Jag trodde faktiskt inte att det var en kontroversiell ståndpunkt, kapital skiljer sig från "rikedomar" i största allmänhet i det att kapital är inbegripet i en produktionsprocess för att förmera sig själv. En spinnrock är alltid en spinnrock, endast under speciella historiska omständigheter är den också kapital. Sen säger han att trenden går mot kortare arbetstid, vilket ju är ett märkligt eurocentriskt påstående från någon som i övriga frågor tycks vara väldigt allmänbildad. Hursomhelst är inte den absoluta arbetstiden poängen, utan den arbetstid som skulle kunna vara möjlig, relativt den vi faktiskt har - det faktum att människor jobbar sexton timmar om dagen i Kina, trots att det finns resurser i världen att undvika det. Jag skriver att det vi producerar återvänder till oss som fiender och här blir det uppenbart att Svensson inte läst en rad av den Marx han så lättvindigt avfärdar. Poängen med ett sånt påstående är givetvis att den arbetstid jag exploateras på idag används av kapitalägaren för att köpa in fler maskiner, som träder in i mitt liv som uttryck för en annans vilja, för en annans underordnande av mig. På samma sätt, och kanske en tydligare parallell, känner nog de palestinier som tvingas jobba med att bygga på muren som stänger dem inne.

Äsch, det blir bara tjatigt att fortsätta på det här viset. Jag ska istället försöka sammanfatta. Jag påstår att klasshat är en analys av relationen mellan arbete och kapital, och en önskan att förstöra den relationen. Svensson invänder i korta drag att kapitalismen i själva verket är något bra, se bara på hur mycket bättre vi har det idag än för en viss tidsperiod sen. Den här invändningen är väl den mest klassiska från liberalt håll, vilket är märkligt då den är såpass innehållslös. Det är INGEN som ifrågasätter att kapitalismen är bättre än feodalismen, inte heller att resultatet av dess värdeackumulation är en revolutionerar produktivkrafterna. Men om man förstår kapitalismen som motsättningen mellan arbete och kapital så finns det ingenting problematiskt med att förstå att alla samhällets värden skapats av arbetarklassen, och sen mäta det nuvarande samhället mot det samhälle som skulle kunna vara om dagens produktionsförhållanden avskaffades. Att detta skulle hota en klass priviligierade position är ingen hemlighet, att de är rädd för arbetarklassens självständiga organisering (den som inte går att inlemma i klasskompromisser och produktivitetsöverenskommelser) är heller ingen hemlighet. De lagar som förhindrade arbetare i Sverige att samlas utan övervakning från de övre klasserna finns fortfarande att läsa på nätet, de är inte ens hundra år gamla. Samma lagar är nu i kraft i de länder där exploateringen är som hårdast, i Kina, Indien osv. Samtidigt som överflödet lagras på ett fåtal händer i västvärlden, samtidigt som t.om. de svenska klassklyftorna successivt ökar. Men det är givetvis mer praktiskt om de kinesiska arbetarna skulle fördra sin situation i fabrikerna, eller inse att deras arbete går till samhällets större utveckling. Här blir det också tydligt vilket svagt argument det är att jämföra kinesiska löner nu med de för fem år sen, (om man jämförde dem mot pre1700tal skulle det vara mer intressant), måttet bör istället vara hur det skulle kunna vara om de själva fick organisera samhället de lever i.

Vad gäller den andra Svenssons invändning så vet jag inte riktigt vad jag ska säga om den. Mot mig invänder han att han inte förstår vad jag säger, vilket är tråkigt både för diskussionens skull och för att det antyder att Svensson inte läst sin Marx (eller för den delen Trotskij) särskilt noggrannt. Även om mitt kortfattade resonemang kan tyckas svårtytt så bör det inte vara det för någon som är bekant med sin traditions vänsterteori. Den andra biten om att "få polisen att förstå" tycker jag är ännu mer förvirrande, men kanske klargörande för hans position i frågan om klasshat. Som att poängen skulle vara att få enskilda poliser att förstå sitt agerande. Polismakten är en strukturell funktion i en samhällsordning, den gör det polisen gör. Vad enskilda polismän anser om sitt agerande spelar ytterst liten roll, och är i slutändan bestämt av ett vidare sammanhang av maktbalanser i samhället. Tänk om Svensson varit på plats i Tsarryssland för att prata förstånd med såväl Tsaren som kosackerna, det hade kunnat lösa sig på ett helt annat vis...
(Egentligen är min ton inte så bra här, men det är svårt att bemöta någon vars argument är att det jag sagt är "obegripligt svammel" på något annat sätt.

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Läs även guldfiskes intressanta analyser från Italien.

Intressantare saker på Dagens Konflikt, läs Theo om vårdkonflikten och Erik om nyliberala regimer.

Klasshat är känslan som medföljer den relationen som bestäms av klassamhället, den underordning av människors liv och relationer till ting. Under kapitalismen är värdeackumulation allt. Det är kapitalets perversa logik att de saker som människor skapat kommer tillbaka som deras fiender. Som fast kapital, som maskiner, som högre tempo vid de löpande banden, som en medicinsk industri för att hålla bort magsmärtorna och depressionerna, som antiinflammatorisk medicin för att palla kassan på ICA, som att supa skallen av sig för att tömma tankarna innan nästa vända på callcentret. Som det horribla faktum att i en värld där den samlade rikedomen är större än någonsin förr så är orättvisorna lika stora. En liten, liten del av världens befolkning äger förutsättningarna för att återskapa livet för de andra, kapitalet, produktionsmedlen. En liten del av Sveriges befolkning blir allt rikare medan en allt större del får betala priset. Den världen föds vi in i, och när vi ser vad det gör med oss själva så vill vi förstöra den klassrelation som förslavar oss och våra vänner. När jag ser mina föräldrar utslitna efter ett arbetsliv släpa sig fram med sin sjukskrivning och jagas av en försäkringskassa utsänd av rika moderater med backslick som säljer ut gemensamma resurser som människor arbetat ihjäl sig för att skapa, då känner jag hat mot den klassrelation som låter detta fortgå. Då känner jag hat mot det oacceptabla sätt på vilket vårt samhälle är ordnat. Det hatet är kärlekens andra sida. Det är det som liberaler aldrig tycks förstå, eller så låtsas de helt enkelt. Jag litar inte på politiska människor som inte hatar klassamhället, för då har de inte känt de på huden. Då vet de inte att för de människor som befinner sig nederst så är det ingenting illusoriskt med klassamhället. Det är ingen statistisk anomali. Det är en verklighet som återskapas om och om igen. Eller som Ani säger, "If you´re not angry then you´re just stupid or you don´t care, how else can you react if you know somethings so unfair"

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Givetvis är det en provokation att ordna en fest i syfte att förbättra PR-strategin för Israels folkmord, och precis lika uppenbart så kommer människor att demonstrera sin ovilja mot detta. När så sker så blir det problem för det svenska sionistiska PR-maskineriet och lika förutsägbart följer då plan B, hävda att motdemonstranterna som protesterar är A. antisemiter och B. antidemokrater, plus möjligen C. våldsamma. Nu förekom det inga våldsamheter under demonstrationen häromdagen, så Ingerö får anstränga sig alldeles särskilt mycket för att klämma in den poängen, men Federley lovar uppbackning i en krönika som ska komma i veckan. Vad gäller antisemitismen så har jag deltagit i tjogtals demonstrationer för Palestiniernas rättigheter och varenda gång har såväl slagord som banderoller handlat om en kritik av den rasistiska ideologi som är sionismen. Men antisemitkortet är tacksamt, det kortsluter varje diskussion eftersom själva anklagelsen om antisemitism är så allvarlig att man därmed måste övergå till att diskutera om det verkligen var så. Även om det är uppenbart att ingen av de vänstergrupper som demonstrerade utanför "festen" skulle ägna en sekund åt människorna därinne när de inte är aktivt inbegripna i att samla in pengar eller välvilja till det sionistiska projektet. Detta vet unghögern mycket väl. Det förstår varje vettig människa. Men det passar deras syften att låtsas som om så inte vore fallet. Vad gäller våldsamheterna så förekom det som sagt inga sådana, och vad jag har hört så förekom inte ens ohörsamhet mot ordningsmakten. Polisen bestämde sig helt enkelt för att inskränka demonstrationsfriheten på egen hand och gripa de som var på plats. Men egentligen är det skitsamma om ordningen stördes eller ej, för om lugn och ordning är det som garanterar 60 år till av folkrättsliga övergrepp mot Palestina, då ska ordningen fanimej störas.

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Läs även Loke om demon, alliansfritt om A-kassan och Svensson om SAP.

När sen även de etablerade partierna vill slå vakt om "den främlingsfientliga rösten", om än för vad de uppfattar som en mindre främlingsfientlig politik än den SD står för, så är raset mot botten inlett. Risken finns att SD kommer in i riksdagen nästa år och bygger allianser med de i dagsläget mest näraliggande partierna som t.ex. Folkpartiet, men det andra alternativet tycks just nu vara att de fryses ut till förmån för att de andra partierna övertar deras agenda. Hursomhelst ser det illa ut, hursomhelst är det dags att göra något, hursomhelst är det vi i vänstern som måste göra det.

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Läs även: Guldfiskes utmärkta analys av valet i Italien, och välkomna honom samtidigt till konflikt. Se även Mllström om brev från fängelset , redundans om Gramsci, Kims dikt, Bola de fogos råd till Anna-Karin Eklund och Slutstadium om papperslösa Missa inte Martins senaste inlägg på Dagens Konflikt.
Alis blogg är värd flera miljoner, min är bara värd runt 400.000, men eftersom jag är en man med små anspråk så kan jag casha in nu. Högsta budet någon?

Alltmer ser vi dock en livsfarlig idé få fäste, att straffet skulle uttrycka ”brottsoffrets värde”. Uttryck som ”är detta vad ett liv är värt?” eller ”att han döms till 3 år i fängelse ger mig upprättelse” är numer den vanligaste reaktionen på en dom. Snarare än rehabilitering syftar straffet till statens hämnd på förbrytaren, och offrets känsla av att vara drabbad mäts (..) Straffet löser därmed inga problem, men i fängelsets meningslöshet antas offret känna sig upprättat. Den onda cirkeln har därmed börjat; om min grannes inbrott var värt 2 år, hur kan mitt inbrott bara vara värt 1 år? Är inte jag lika mycket värd?

(Läs hela texten genom att klicka på citatet)

och idag står det i tidningen och bloggosfären
"Alla tycker nog att en dödsmisshandel borde kosta mer" i SVD
"Det känns lite lågt" i Aftonbladet
"Anmärkningsvärt att straffet kortas" i DN
"Prislappen för ett liv" skriver unge Ingerö uttryckligen
Ett hån mot allt rättstänkande säger Dick Erixon

Se även, SVD, DN, Ab

Det som är beklämmande är dock att den utveckling som nu sker i Italien även har sin bakgrund i vänsterns misslyckande efter förra valet. När Prodi gick in i regering och fortsatte driva samma politik som regeringen före honom så blev väldigt många människor desillusionerade på politikens möjligheter. Om Prodi och Berlusconi är två sidor av samma mynt, varför då rösta på vänstern? Om vänstern driver högerpolitik men lite lågmäldare, varför då ha en vänster? Det är vänsterns uppgift att driva en offensiv antirasistisk politik. När kapitalismen globalt sett krisar så måste högern förklara det med anomalier, kapitalismen i sig är ju fri från motsättningar i deras analys. Man måste därmed hitta "den andre" som hindrar vad som annars vore en problemfri kapitalackumulation; muslimer, fattiga, migration, fackförbund osv. Vänstern är därmed det enda organisatoriska projekt som kan uttrycka en korrekt och progressiv förklaring till kapitalismens nuvarande kris. Om vänstern misslyckas med den uppgiften, då har vi väldigt mörka år framför oss.

Nu är all vänster i Italien utomparlamentarisk igen, och kanske är det vad som krävs för en offensiv nytändning. Kamraterna däröver är hoppfulla, jag önskar bara att jag kunde känna samma sak här i Sverige.

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Nytt på konflikt: Läs Guldfiskes utmärkta analys av valet i Italien på ungefär samma tema som min senaste artikel på Dagens Konflikt, Någon borde skjutas. Slutstadium lovar nystart, Kim skriver om medelklassens exotism, akuhujan om vad dygden påbjuder, Redundans har en lustig debatt med obildade liberaler (apor?), Vida skriver om hur det egentligen är ställt med den globala "arbetsrätten", Mia manar till handling och Autonoma Kärnan refererar 1 Maj.

Läs även Alliansfritt om den koleriske Magnus "Sen jag vaknade imorse har demokratin hotats 6 ggr idag" Andersson och Ekonomikommentarer om matkrisen

Man kan helt lugnt säga att den som inte festar, den är sverigedemokrat. Till de grävande journalisterna på SD-kuriren i allmänhet och min käre vän Erik Almqvist i synnerhet så kommer här ett hett tips, det finns ett annat dokument som innehåller stadgar om värdegrunden. Det börjar på R, men mer säger jag inte, det vore att förminska dina uppenbarligen briljanta journalistskillz.

På en mer allvarlig not, ni missar väl inte dagens konflikts tema om strejken i vården. Den inleddes med en krönika, fortsatte med en intervju och nu har en sjuksköterskestuderande gett sin syn på saken.

One expositor of Cartesian philosophy, Antoine Le Grand, refers to the opinion "of some people of the East Indies, who think that Apes and Baboons, which are with them in great numbers, are imbued with understanding, and that they can speak but will not for fear they should be employed and set to work".
(Noam Chomsky, Language and Mind, p. 102.)

Eller för er som föredrar mer litterärt värderade källor

"I recalled that it is generally believed among the Ethiopians that monkeys deliberately do not speak, so that they will not be forced to work[...]" (J.L. Borges, "The Immortal", in Collected Fictions, p. 189)

Personligen så anser jag att det är att blunda för vissa tydliga skillnader att påstå att Federley skulle vara nazist, han stöder Israles utrotningspolitik av andra skäl än rasbiologiska. Eller så vill han mest synas i tidningarna. Dock är det svårt att dela upprördheten över att han kallas för nazist, och särskilt efter hans egen liknelse om kristallnatten efter att några arga ungdomar pajat några rutor. Såhär skrev han då:

Några krossade glasrutor spelar ingen roll. Själv tycker jag att kristallnatten var en av de tydligaste indikationerna på vad som komma skulle i tredje riket. Många kommentarer på denna blogg tycker inte att några rutor spelar någon roll. Själv tycker jag att det spelar en jävla roll. Men det kanske är så att samma personer som inte tycke några rutor spelar någon roll är samma som inte erkänner förintelsen?

Så, kan vi inte återgå till att diskutera folkmordet i Palestina nu?

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Sexuell revolution idag – Hur ser den ut? Söndag 13e april
Våren 1968, för 40 år sedan i år, stod sexuell och politisk revolution högt på dagordningen. Idag pratas det livspussel, rätt till giftemål. Hur ser den sexuella och politiska revolutionen ut idag?

och jag ska deltaga tillsammans med Paulina De Los Reyes och Pia Laskar. Jag ska göra mitt bästa för att bidra med något till panelen, trots att de övriga två deltagarna är såpass mycket kunnigare på ämnet. Mest av allt ser jag dock fram emot att få se föreställningen som fått väldigt goda recensioner. Om ni ändå ska dit så kom gärna fram och säg "Hej, dagens konflikt är verkligen ett bra/småborgerligt/lysande/reaktionärt... initiativ". Till dess tycker jag att ni ska läsa Hermans nya text på Dagens Konflikt. Sen lägger ni in den i RSS-läsaren så ni inte missar uppföljningen på Arbetare bliv vid din spik där jag ska reda ut de samhällsekonomiska effekterna av alliansens utbildningspolitik och ett sänkt omvandlingstryck, det låter väl spännande?
Läs även Alliansfritt, approximationer och vansterekonomi som vi snart hoppas se som gästskribenter på dagens konflikt.
Läs även Syrrans utmärkta artikel om just den sexuella revolutionen.