Här har du allt i en bok. Äventyr, reseskildring, mysterier… kryddat med anekdoter från forskarvärlden. Det är helt enkelt populärvetenskap när det är som bäst.

Hur blev människan människa? Berodde det på att vi utvecklade ett språk, eller verktyg, eller vår upprätta gång, eller något helt annat? Varför finns det idag bara Homo sapiens kvar av släktet Homo? Det har funnits många grenar på vårt släktträd som dött ut och bara människan som vi känner henne idag blev kvar. Hur kommer det sig, när det under andra perioder i vår historia funnits flera arter samtidigt? Ingen vet med säkerhet. Men vilket äventyr det är att följa Lasse Bergs resor jorden över för att finna så många svar han kan. Det är inte utan att man vill komma tillbaka om någon miljon år och se vad det då har blivit av oss.

Jag kan även varmt rekommendera Naturhistoriska riksmuséets fantastiska utställning om människans utveckling. Här får du möta många av våra tidiga släktingar i ”verkligheten”.

/Anna

Finns boken inne?

Det bör poängteras att de gemensamma stammarna för de tre domänerna bakterier, archaea och eukaryoter är spekulativa - man har inte hittat några gemensamma anfädrar. Men vetenskapen är nu sådan, att den finner det mindre sannolikt att liv skulle uppstått i tre domäner samtidigt, och förutsätter därför en gemensam urorganism. Virus lyser också med sin frånvaro från detta livets träd. Vi ska återkomma till dem senare.

Detta sätt att arrangera ett biologiskt släktskapsträd är ganska nytt och inte okontroversiellt. Vetenskapen har kommit långt sen Darwin, och det som slår betraktaren här är ju i förstone frågan - var är människan? Jo, hon är inte mer en extrempunkten på den ena lilla bruna armen märkt "Animals". Mikroorganismerna dominerar totalt. Två av tre hela domäner i detta evolutionsträd är mikroorganismer, liksom flertalet av eukaryoterna. Evolutionen verkar huvudsakligen vara en mikrobiell angelägenhet. Det är smått otroligt att tänka sig att det är samma evolutionära kraft som skiljt de grampositiva bakterierna från cyanobakterierna, som har skiljt djuren från växterna.

Här kan biosofin faktiskt komma till undsättning, nämligen genom att betrakta dessa evolutionära impulser på olika plan. Genom att göra trädet tredimensionellt kan vi tydliggöra vilka principer som går igen i makro- och mikrobiologi. Och till detta krävs tack och lov ingen ytterligare nukleinsyrasekvensering, utan endast en smula fantasi. Här borde man kanske säga något om evolutionen i allmänhet, och om skillnaden mellan fakta och teori - ett felslut som än idag hemsöker evolutionen.

Att en art har förmåga till evolution är ett faktum - ja vem som helst kan upprepa försöket med enkla medel och observera detta faktum själv. Evolution är på detta sätt ett faktum. Att organismerna kom till stånd enligt Darwinismen är en bland flera evolutionsteorier, som syftar att sätta faktumet evolution i ett sammanhang. De vetenskapliga krav man normalt ställer på en teori är att den ska ha förmåga till förutsebarhet - den skall alltså utifrån de kända fallen dra slutsatser om de okända fallen.

Om vi kärnfullt sammanfattar Darwins teori med "survival of the fittest" eller som man brukar säga idag "survival of the fit enough", så kan man undra över om detta överhuvudtaget är att betrakta som en teori. För vad säger den egentligen? Den säger att den som är tillräckligt stark kommer att överleva. Men vad, exakt är då "tillräcklig stark"? Jo, tillräckligt för att överleva! Så denna teori är alltså helt tautologisk och säger det uppenbara "det som överlever, överlever." Alternativt, "den som var tillräckligt stark, var tillräckligt stark." Märk väl, teorin låter oss inte göra några förutseelser vi inte redan kunnat göra innan. Vi kan förstås gissa att en skalbagge med stora klor klarar sig bättre än en med små, men lika gärna kan det vara så att den klarar sig sämre p.g.a. sin otymplighet och högre "driftskostnad". Säkra blir vi inte förrän i efterhand när vi ser om den överlevde eller inte - ett faktum som varken bekräftar eller dementerar denna s.k. "teori".

Med detta tänker jag lägga Darwinismen åt sidan i det fortsatta biosofiska reflekterandet och istället ägna mig åt gemensamma drag bland de "evolutionära fakta" vi ser på olika plan. Vad strävar organismer efter och i vilken ordning? Var finns det likheter och var finns det olikheter? Vad kan vi lära oss om livet, universum och allting genom att studera det levande? Bakom dessa frågor kommer, kanhända, min egen evolutionsteori att skymta fram.

Innan vi börjar skärskåda några argument vill jag först påpeka det olyckliga i denna debatt - nämligen att själva budskapet riskerar att gå förlorat. Det viktiga är vad Ambres/Sture säger - ett vackert och tidlöst kärleksbudskap, som är kraftfullt nog att bedömas på sina egna meriter. Dokumentären är helt klart sevärd just i kraft av de viktiga ord som Stures läppar formar. Om Ambres är "äkta" eller inte påverkar inte sanningshalten i själva budskapet. Det är viktigt att minnas. Frågan om "äktheten" är alltså sekundär.

I det följande kommer jag att hänvisa till en samling logiska felslut för att belysa svaga eller obefintliga argument. För att kunna följa med är det bra att ha koll på skillnaden mellan bra och dåliga argument, och vad ett logiskt felslut är. Följande sajt länkar jag även till i min bloggroll, och den står till förfogande i detta.

Argument emot äktheten

1) Det vanligaste argumentet jag stött på i tidningsartiklar och forum är förstås det uppenbara: Det finns inga andar, alltså måste Ambres vara en bluff. Detta är ett s.k. cirkelbevis och saknar allt argumentativt värde. Om Ambres är "äkta" så är förstås också andar en realitet. Det är det som avses med att han skulle vara "äkta".  För att komma ur cirkeln måste vi först alltså formulera en skillnad mellan en hypotetisk "äkta" ande och en "falsk" ande, och sedan kunna avgöra vilketdera gestalten "Ambres" är.

2) Det är också vanligt förekommande att försöka ge "argumentet" 1) mer tyngd genom att understryka hur larvigt det är att tro på andar, att auktoriteter fastslagit att andar inte finns, eller att "alla vet" att andar inte finns etc. Alla dessa är retoriska trick som saknar reellt värde som argument. Sanning och falskhet är oavhängit vad folk tror sig veta, tycker är löjligt och så vidare.

3) Också vanligt förekommande är att Sture Johansson vill tjäna sig en hacka eller få uppmärksamhet, och därför skulle ha hittat på Ambres. Detta är ett särfall av felslutet ad hominem, där man hävdar att något är falskt för att det ligger i personens intresse. Det är givetvis fel. Om det är dåligt att röka så är det så, vare sig en Nicorette-grossist, Bamse, eller en dokusåpakändis hävdar det. Det faktum att Nicorette-grossisten tjänar på det gör det inte mindre sant. Här kunde man också invända (även om det inte behövs, eftersom bara reella argument behöver bemötas) att Sture Johansson faktiskt inte tjänat speciellt bra på Ambres, och att han inte tycks njuta av rampljuset. Mot detta skulle man förstås åter kunna invända att allt detta bara är en del av Stures listiga charad, att han egentligen har pengar på en bank utomlands och gottar sig åt uppmärksamheten i smyg - tur då att det finns objektiva kriterier kring logiska felslut så vi slipper hamna i den "debatten".

4) Jag har inte sett argumentet framföras tidigare, men själv vill jag åberopa felaktig fördelning av bevisbördan mot fenomenet Ambres. Alltså, jag hävdar att det inte är motståndarna som ska motbevisa Ambres existens, utan de som hävdar att han är äkta som ska bevisa den! Hur framgångsrikt detta argument är beror på två saker; a) om jag har rätt i att bevisbördan ligger på den andra sidan och b) huruvida det är möjligt att bevisa eller inte.

4aI) Jag vill helt enkelt hävda att p.g.a. att det är kontroversiellt huruvida andar finns eller inte, ankommer på dem som hävdar det att bevisa faktumet. Det är trots allt mycket svårt att "bevisa" att något inte finns.

4bI) Problemet med underargumentet 4a) är att "Ambres-sidan" nu har mycket lätt att prestera ett bevis - nämligen att Sture Johansson helt enkelt kanaliserar Ambres. Förutsatt att Ambres nu inte kan avfärdas rakt av, kastas då bevisbördan om, och jag måste bevisa att beviset inte är ett bevis genom en prövning eller liknande. Här nådde vi alltså ingen framgång direkt på ren "argumentnivå".

4aII) Då hävdar jag istället att just själva anden Ambres är en bluff, och att jag kräver ett bevis på att han är äkta. Här är det dock tveksamt var bevisbördan verkligen ligger. Om man à priori inte kan avfärda Ambres som en bluff, måste man ju prestera något slags argument för varför det skulle vara det (d.v.s. utöver "pseudoargumenten" ovan). Om någon till exempel hävdar att jag som skriver denna text är en robot och inte en äkta människa, måste det finnas något som talar för det. I vilket fall måste vi alltså ha klart för oss vad ett bevis skulle vara. Liksom i 1) ovan måste vi veta hur vi skiljer en "äkta" ande från en "falsk" ande.

4bII) Det torde vara mycket svårt att bevisa att Ambres är falsk eller äkta genom att utsätta honom för någon slags prövning. Låt säga att man t.ex. frågade ut honom om hans liv i Egypten för 3000 år sedan, för att kunna bekräfta hans påståenden med det vi vet om forna Egypten. Fast om någon person är i stånd att göra denna bekräftelse, skulle förstås Sture kunnat ha läst sig till samma information själv. Ambres hävdar inga superkrafter eller annat vi kan pröva vetenskapligt. Vem som än har bevisbördan tycks det alltså vara svårt att hitta ett avgörande prov som bevisar den ena eller andra sidan. Jag tar tacksamt emot förslag från alla läsare som kommer på något som funkar.

Det var vad jag funnit om "mot-sidan". Sammanfattningsvis inte mycket till argument alltså, men avsaknaden av hållbara motargument innebär inte att något är sant. Låt oss undersöka vad som talar för att Ambres skulle vara äkta.

Argument för äktheten

1) Sture Johansson är tämligen obildad. Sture är en god snickare, han gillar gammeldans och jagar älg. Men han kan inte engelska, han bor i obygden, och har gått sju år i folkskola allt som allt. När han kanaliserar Ambres talar han ändå som en andligt skolad esoteriker med konsekvent kosmologi, stor stringens och tydlighet, stakar sig aldrig och har en mycket rikare vokabulär en Sture själv. "Ambres själv" menar att valet av Sture som "instrument" var avsiktligt just p.g.a. att det är så uppenbart att informationen inte kan komma från en så oskolad man. Alla dessa indicier kan man förstås enkelt avfärda med "skickligt skådesspeleri" eller liknande. Här bör man dock hålla i åtanke: hur skulle man se skillnaden? Om Ambres inte är annat än en roll som Sture går in i - vare sig det är avsiktligt eller någon slags psykisk åkomma, eller trans - hur skulle vi då kunna skilja detta från en "verklig" kanalisering? Om det inte finns några urskiljnadskriterier så måste vi ju gå på rimligheten - hur rimligt det är att just detta skulle vara en "äkta" ande eller en "bluff". Därvid kan man också beakta nästa argument.

2) Ingen skeptiker tycks själv ha observerat fenomenet. Eller omvänt, ingen som sett det med egna ögon verkar tvivla. Man hör heller inte talas om någon barndomsvän som träder fram i tidningen och säger att den där Sture alltid varit en skrytmåns som hållt på och tramsat sig eller liknande. De skeptiker som hävdar att det är bluff gör det efter att ha sett filmen (i bästa fall) - inget mer. Jag är mycket intresserad av att höra från skeptiker som betalat de 5000 kronor som det kostar att tillbringa en vecka med Sture/Ambres, om det finns några sådana. Här måste man dock invända att ett fenomen inte är riktigt bara för att alla tror det: ett trolleritrick upphör inte att vara en illusion bara för att merparten tror att det är på riktigt. Det starkaste indiciet här är istället att ingen som påstår sig känna Sture Johansson tycks måla upp honom som en bedragare eller charlatan.

Detta gör det sannolikt att Sture åtminstone inte luras, men man kan förstås ändå hävda att "Ambres" skulle vara någon slags psykisk åkomma (dissociativ identitetsstörning) istället för en gammal egyptisk ande. Sture trodde väl något liknande själv, eftersom han uppsökte en psykiater när det blev som tokigast, det hela. I filmen får vi dock reda på att psykiatern hade haft tidigare patienter som uppsökt Sture/Ambres och mådde så mycket bättre efteråt, så det slutade med att psykiatern ville veta mer om hur det hela gick till egentligen. Mer förtäljer inte historien, men det verkar inte som om psykiatern vidtog någon åtgärd. Utan någon formell kunskap på området kan jag heller inte se att fenomenet Sture/Ambres skulle passa in på någon idag känd symptombild för en psykisk åkomma.

Syftet med detta inlägg var alltså varken att övertyga för eller emot Ambres "äkthet", utan endast att kritiskt granska bägge sidors argument. Detta visar att ett analytiskt-filosofiskt arbete kan spara mycket möda som annars hade kunnat slösas på debatt eller efterforskningar som vi, med lite eftertanke, redan på förhand kan säga att inte kommer att leda någonvart. Detta arbete ställer alltså sakfrågan i klar dager, så att vi tydligare kan veta mer exakt vad det är vi säger "ja" eller "nej" till. Och var det finns frågetecken att utreda vidare. Det är viktigt, men ännu viktigare är som sagt Sture/Ambres budskap, såsom påpekades inledningsvis.

Vi har åtskilliga sådana "logier" - vetenskapliga avgränsningar där man beskriver och utforskar en viss del av verkligheten. Det handlar här om läror som har karaktär av ord, d.v.s. byggstenar och beståndsdelar. Vi har också "sofier", t.ex. filosofi (av grek. philo = älskande och sophia = vishet). Ingen domän eller lära är för liten eller för stor för kärleken till visheten! Här handlar det istället om förståelse, sammanhang, mening - ja, att bygga meningar av orden.

Det ena är frukten av den vetenskapliga metoden, det andra frukten av den vetenskapande metoden. Det finns en viktig skillnad mellan dessa två frukter och det gäller bäst före-datumet. Vetenskapliga rön kommer och går. Än är jorden platt, än är den rund. Än orsakar kaffe cancer, än är några koppar om dagen hälsan själv. Men frukten av det filosofiska begrundandet över det sätt på vilket jorden är platt eller rund - ja rent av både och - den frukten består. Gärna låter den sig kompletteras med nya, senare insikter, men de förtar inte den redan uppnådda förståelsen, utan bygger vidare på den.

Med biosofi avser jag därför den vishet, förståelse och känsla för sammanhang som kan komma av att begrunda just frukterna från allt mödosamt arbete inom de biologirelaterade vetenskaperna. Och för att visa att biosofin inte är mindre noggrann än biologin, tänker jag även använda underkategorier som "mikrobiosofi" i framtida inlägg här. Det kan t.ex. gälla en filosofisk betraktelse av en eukaryot cell. Syftet med detta korta inlägg var att presentera själva ämnet och dess ambition, vilket jag hoppas nu står klart.

Det vänstra diket är känt som "pseudovetenskap". Här handlar det om att presentera kontroversiell (kan gälla sann eller falsk) information i samma sken eller anda som vi förknippar med vetenskapligt prövade fakta. Detta är t.ex. ett pseudovetenskapligt uttalande: "Många menar att det är bra att vattna blommorna med tevatten." Att acceptera ett sånt uttalande som sant rakt av, om man nu inte gör det mest för att man inte orkar tjafsa, är ett exempel på att ha ett så öppet sinne att hjärnan trillar ut. Den tänkande människan undrar istället - vem är det som menar detta? Hur har de kommit fram till denna slutsats? Kan tevatten rent av vara skadligt för blommor? Och så vidare.

Det högra diket kan vi kalla vetenskapism. Här har vetenskap - som avser en metod eller princip - istället blivit en dogm eller trosbekännelse: en -ism. En dogm där en sak i alla fall är verkligt säkert, och det är att tevatten INTE är bra för blommor. Felet här är att denna sats nu inte heller prövats. Inga argument har presenterats för varför det skulle kunna vara på det ena eller andra sättet, och det finns ingen öppenhet för diskussion, förklaring och motivering som är själva kärnan i vetenskap. Rösten höjs, tonen blir hätsk, och vetenskapisten mässar likt en medeltida domedagsprofet om hur verkligheten är beskaffad. Här saknas öppenhet!

Det finns två dygder - vägstaket - som hindrar oss från att trilla i dessa diken. På vår vänstra sida bör vi söka en mental nykterhet, d.v.s. vi bör inte låta vårt sinne berusa sig med häpnadsväckande besynnerligheter. Vi bör alltså vara måttfulla, och hålla ett visst avstånd, en sund skepsis, till det hela. På vår högra sida bör vi söka ett stort mått av ödmjukhet, och vara öppna för möjligheten att jag kan ha missat nåt - ja hela världen kan ha missat nåt - och vi bör inte vara så snabba att håna och småpåvligt bannlysa nytänkare från det vetenskapliga samhället.

Den goda vetenskapen är och förblir en metod. Bevare oss från vetenskapliga världsbilder eller vetenskapliga samsyner. Den vetenskapliga metoden genererar fakta - inte världsbilder. Det är var och ens förbannade skyldighet att, nyktert och samvetsgrant, skapa sig en världsbild utifrån givna fakta, egna upplevelser och erfarenheter, och dra lämpliga slutsatser. Så länge det är fakta vi pratar om är samsyner överflödiga. Det gäller att noggrant utreda ett sakförhållande - inte att komma överens.

Man kan här gott begrunda vad Aristoteles sa: "Kännetecknet på ett utbildat sinne, är att kunna undersöka en tankegång, utan att acceptera den."

Bilderna på böckernas framsidor är från Amazon.com

Jag hörde ett intressant inslag i P1:s OBS. Det var poeten Susanna Roxman som hade läst The Myth of Mars and Venus: Do Men and Women Really Speak Different Languages? av språkvetaren och Oxfordprofessorn Deborah Cameron.

Deborah Cameron gör upp med John Grays bok Män är från Mars, kvinnor är från Venus - en bok som påstår att män och kvinnor skulle vara så oerhört olika och därför knappt kan förstå varandra. Den typen av böcker var mycket populära för 15-20 år sedan, populärvetenskapliga skrifter som ofta byggde på myter och fantasier.

När fonetikprofessorn Mark Liberman läste i The female brain av Louann Brizendine  att kvinnor använder 20.000 ord per dag - medan män endast använde 7000 ord per dag blev han misstänksam. Han spårade källan till en populärvetenskaplig bok - där författaren fritt uppfunnit siffran. Det fanns alltså ingen grund för påståendet.

Författaren - Louann Brizendine  bad om ursäkt - och sa att i nästa upplaga av boken skulle misstaget rättas till. Men det är så dags då. Myten sprider sig - och både journalister och populärvetenskapliga författare kan komma att hänvisa till den siffran.

Sanningen är snarare att skillnaden mellan män och kvinnors ordanvändande är nästan försumbar - män pratar något mer i vissa sammanhang och kvinnor något mer i andra. Men kvinnor tystnar av någon anledning när det finns män i rummet. Möjligen av hänsyn till personer som anser sig ha högre status, eller på grund av att kvinnor som pratar och avbryter män anses okvinnliga.

Deborah Cameron reagerade också på boktiteln If men could talk (av Alon Gratch). Om man skrivit en bok med titeln If women could think - så hade det blivit ramaskri.

The literature of Mars and Venus, in both the self-help and popular science genres, is remarkably patronising towards men. They come off as bullies, petulant toddlers; or Neanderthals sulking in their caves. One (male) contributor to this catalogue of stereotypes goes so far as to call his book If Men Could Talk. A book called If Women Could Think would be instantly denounced; why do men put up with books that put them on a par with Lassie or Skippy the Bush Kangaroo ("Hey, wait a minute - I think he's trying to tell us something!")?

Men frågan om kvinnor kunde tänka och om de verkligen är som andra människor (män) är inte en så gammal fråga. Den diskuteras fortfarande på vissa håll i världen. Liksom frågan om färgade människor verkligen tänker som blekare människor (den oseriöse Nobelpristagaren James D Watson har åsikter om både kvinnors intelligens, överviktigas intelligens och färgade människors intelligens).

Det finns också oseriösa forskare som påstår att kvinnor är bättre på att vårda - medan män är mer logiska.

Även i Sverige finns personer som inte gjort avkall på denna märkliga människosyn. Den mest omskrivna är kanske Annica Dahlström (Könet sitter i hjärnan).

Vad gäller kvinnor och män så är variationen mellan kvinnor större än mellan kvinnor och män - liksom variationerna i gruppen män. Men att skriva en bok som handlar om hur oerhört lika män och kvinnor är - det skulle inte vara lika säljande. Bokförlag och läsare vill ha populärvetenskapligt mumbojumbo - i stil med Annica Dahlströms och John Grays fantastiska fantasier.

"I'm afraid I think John Gray comes from Uranus," säger Cameron "It's pretty annoying that people like him have made millions peddling this nonsense."

Denna film tillägnar jag Annica Dahlström och andra sexistiska biologister som tror att kvinnor är bättre vårdare, att män inte har känsel i fingertopparna och inte kan städa, som tror att barn som är på dagis blir knarkare, som tror att män inte kan prata - bara sitta i en grotta och mumla ohörbara fraser. Denna film tillägnar jag alla som tror att det som sägs i filmen är på fullt allvar och inte ens garvar åt den - eftersom den bara upprepar det som ni skrivit i era "forskningsrapporter".

Åt oss andra säger jag: håll till godo och garva gott - det är inte mycket annat vi kan göra. Såna som de kommer tyvärr alltid att befolka vårt klot.

They will never go back to Uranus...

~o~

Utdrag ur Deborah Camerons bok The Myth of Mars and Venus - från tidningen Guardian Unlimited. Det är en ganska lång och mycket välskriven artikel. Rekommenderas.

Ur artikeln: Perhaps men have realised that a reputation for incompetence can sometimes work to your advantage. Like the idea that they are no good at housework, the idea that men are no good at talking serves to exempt them from doing something that many would rather leave to women anyway. (Though it is only some kinds of talking that men would rather leave to women: in many contexts men have no difficulty expressing themselves - indeed, they tend to dominate the conversation.)

P1 OBS - lyssna på inlägget som sändes den 26 oktober. Ligger ute i 30 dagar.

Forskare ifrågasätter Annica Dahlströms bok Könet sitter i hjärnan 

Ur kritiken: Enligt Dahlström gör mäns begränsade synfält att de inte kan uppfatta barn eller dammråttor. Vore det så förstår inte vi varför de tillåts vara piloter, taxichaufförer eller flygledare.

Annica Dahlström svarar på forskarnas kritik

Ur försvaret: Glöm inte att vi har en hjärna som formats under miljontals år av evolutionära tryck, där omhändertagandet av avkomman spelat den mest avgörande rollen. Det är därför vi i dag fortfarande har två typer av beteenden och två typer av hjärnor, som genererar dessa beteenden. Därför lever vi i dag!

Malin Ullgren kritiserar populärvetenskapen och Annica Dahlström (och vissa journalister)

Ur Malins Ullgrens kritik: Arbetsplats efter arbetsplats har i snart två decennier utsatt sina anställda för heldagsattacker av vetenskaplig grumlighet. Och så lite igenkänningshumor på det, så att reptilhjärnan och de nedärvda stenåldersprylarna ska gå in i hjärtat på publiken.

The myth of Mars and Venus finns på bokus för 159:- och på adlibris för 166:-.

Om Deborah Cameron

Om Susanna Roxman

Times online om boken av Susannah Herbert

Ur Susannah Herberts artikel: No wonder we like to think our problems can be blamed on a failure of interplanetary communication. It’s easier than admitting we’re all earthlings, and we haven’t a clue.

Times online om boken (samma dag) av Ed Caesar

Cameron is not simply irritated that the Mars and Venus books have filled too many Christmas stockings. Her fervour on this issue runs deeper. There is, she thinks, something regressive, deeply conservative, in this outlook because what it seems to be saying is that we can't change.

Janet Shibley Hydes rapport (pdf) om olikheter/likheter mellan könen. Där likheterna visat sig vara större än olikheterna. Cameron stöder sig delvis på denna rapport i sin bok.