Han sade att kyrkan behöver idealism och generositet. Han refererade också till abort och uppmanade ungdomarna att värna livet.

Andlig öken

Skulle en tomhet breda ut sig för att man inte dyrkar påveämbetet och dess fantasier? Dumheter, livet har så mycket annat att ge än att tro på en gud. Att försöka påverka en hopplöshet genom ett gudstroende är inte ett mindre surrogat än fly till vilken annan värld som helst.
En persons vanföreställningar kallas psykisk sjukdom tusen personers vanföreställning kallas religion.

Påven säger att kyrkan behöver idealism, är inte gudadyrkan en idealism, räcker inte den till? Och katolska kyrkans motstånd mot abort känner man till liksom dess motstånd mot preventivmedel, kondomer t.ex. Vilket har hjälpt till med aids spridningen i världen och överbefolkning i vissa delar av världen.
Sedan 1870 är det faktiskt "en för saligheten nödvändig trossats" att påven är ofelbar i trosfrågor. Bara en sådan sak gör att man misstänker att inte allt står rätt till. Man får inte hitta fel av den anledningen att man kan hitta så många fel.

Jag tror förresten att det kan vara så att jag faktiskt fick en glimt av A^* också. Uppflugen på ett räcke, kan det stämma? Jag susade förbi lite snabbt och konstaterade att om det där är A så ser han precis ut som mitt ex. Lite kortare bara. Sen smet jag in på Apoteket för att köpa preventivmedel som jag inte har någon användning för men ändå inte slutar använda. Det sista som dör är tydligen inte alls hoppet.

^{* Nej, jag gick inte längre för att utforska saken. Jag hade en våt fläck i baken och har skitfula kläder och ser allmänt ut som ett troll i dag. Jag ville ju inte skrämma pojken.}

Är det någon annan än jag som tror att Uppsala studentkår trots detta inte kommer att byta ut sin av Socialstyrelsen understödda kampanj Kondoma mera, mot en annan mer verksam kampanj, som till exempel skulle kunna heta Avstå mera eller Kyska upp dig...

Hon ser alltid väldigt trött ut, vilket kan bero på att hon har en två-åring och en 6-månadersbebis. Hon berättade att hon precis fått sin mens för första gången sedan graviditeten. Jag nickade inkännande och så var vi inne i ett superkvinnligt samtal om preventivmetoder för att undvika att bli på smällen direkt igen. Vi diskuterade vilka vi använde och berättade om andra varianter vi hört.
Klassiskt samtal, har jag säkert varje vecka med andra mammor. Helt normalt tycker jag. Min man var i chock när jag nämnde det i förbifarten. "Men du känner ju inte ens de här, du vet ju knappt vad de heter, hur kan ni diskutera preventivmedel?"
Tja, varför inte. Jag kan förmodligen räkna upp vad 90% av mina väninnor använder för skydd, om han händelsevis skulle vilja veta (det vill han inte), jag vet t o m vilka fruar som förmått sina män att sterilisera sig (supervanligt i Kalifornien.) Det är kanske privat, men det är också livsviktigt.

Idag hörde jag på radion en gammal intervju på Fresh Air (världens bästa intervjuprogram på NPR) där Terry Gross intervjuar författaren Nuala O'Faolain som dog i fredags av lungcancer. Nuala växte upp på Irland och har skrivit en sorgligt bra bok som sin uppväxt som ett av nio syskon. (Som jag faktiskt läste för några år sedan. Rekommenderas varmt, heter Are you somebody på engelska) I intervjun berättar Nuala bland annat om kvinnornas roll på Irland och om frånvaron av preventivmedel och att alla kvinnor omkring henne alltid var gravida så det var inget hon reflekterade över. Hon berättar också att irländska tulltjänstemän rev ut sista sidan i amerikanska och brittiska tidningar eftersom det där oftast gjordes reklam för preventivmedel. Vilket innebar att irländska flickor och kvinnor inte bara lät bli att använda preventivmedel, de visste i princip inte att de fanns!  Ingen lek. Då föredrar jag helt klart kalifornien-varianten.

Det är förresten inte bara kvinnor som pratar preventivmedel, för några veckor sedan var vi på cocktail-party där värden stolt och öppet berättade  att han snart ska sterilisera sig, två barn räcker tycker han och frun. Det du Irland!

Det går att se en instruktionsvideo om hur man skyddar sig mot våldtäkt och jag märker att jag står inför min egen ambivalens. Å ena sidan kan det vara bra att veta hur man skyddar sig, men för alla människor oavsett kön och mot överfall i allmänhet och inte våldtäkt i synnerhet. Samtidigt så tycker jag att det bara stärker myten om den psykiskt störde våldtäktsmannen som lurar i buskarna om natten, vilket i verkligheten är den mest sällsynta form av våldtäkt. Och dessutom gör det hela till ett tjejproblem, igen. Det är vi som ska skydda oss. Männen kan lätt peka på medias bild av störda fula gubbar i buskar och säga: det där är varken jag eller någon jag känner och alltså inte mitt problem.

Dessutom motsäger unga killar sig själva i fråga om abort och preventivmedel. De känner sig extremt maktlösa när det kommer till abort men den allmänna attityden är ändå att det är kvinnors ansvar att inte bli gravida. Om det är någon gång man vill säga ”skyll dig själv” så är det här, fast det vill man såklart inte för det är okonstruktivt.

Indonesien skall förhindra prostitution med att sätta hänglås på kvinnliga massörers byxor. Det för tankarna till något jag såg på Nyhetsmorgon för länge sedan. Två unga tjejer hade tillverkat ett spänne att sätta på bältet. Spännet gick bara att öppna genom något krångligt labyrintsystem och skulle alltså få förövaren att tröttna ur och dra. Sen hörde jag aldrig något mer om det.

På ett ställe går att läsa att ”Två glas rött ökar sexlusten. Sätter fart på kvinnors sexliv.” Först undrar jag om de menar homosexuella kvinnor. Eller, det undrar jag förstås aldrig eftersom det är en bild på ett fint heterosexuellt par som dricker vin, men man skulle kunna undra. På ett annat ställa går att läsa ”Härligt – men farligt för äldre kvinnor. Ett eller två glas (vin) ökar risken för bröstcancer med 32 procent.” Jag drar slutsatsen att det är unga homosexuella kvinnor som bör dricka två glas vin för att sätta lite fart på (alla?) kvinnors sexliv.

Nej, nu har jag ägnat Aftonbladet mer energi på en morgon än jag gör på en hel månad. Jag lägger ner och går och tittar på det samhällsbildande programmet Days Of Our Lives istället.

Detta blogginlägg är en artikel till SvT Opinion, som där fick rubriken Vi behöver mindre av kristen sexualmoral. Här publicerar jag den med min ursprungliga rubrik.
Artikeln publicerades i torsdags, med anledning av den debatt som hölls i SvT Debatt samma kväll. Jag var där förstås, och Charlotta Levay (kd), vars dumreaktionära artikel min artikel var ett svar på, var där också, förstås, och en drös andra illustra debattörer. Men det ska jag berätta mer om i ett kommande blogginlägg.

Nu till artikeln:

På Sidan 4: Debatt i Expressen den 4 april ondgör sig Charlotta Levay (kd) över den sexuella revolutionen. Hon hävdar att arvet från 1968 års sexuella revolution (som om allt hände just 1968...) har gjort oss alla till utbytbara ting, sexleksaker, som gör abort på löpande band och knullar oss okänsliga och kalla. Med andra ord – det var bättre förr.

Min första fråga är – hur långt bakåt i tiden ska vi gå för att hitta den optimala sexualmoralen? När var tillvaron som bäst, enligt Levay? Våldtäkt inom äktenskapet blev straffbart 1965 (vilket vi svenskar var först i världen med), så det måste väl bli tillåtet igen. Och går vi bara ytterligare lite längre bakåt i tiden så kan vi också göra preventivmedel och sexupplysning helt olagligt. Och varför inte dödsstraff på äktenskapsbrott och homosexualitet?

Min andra fråga är – hur lyckliga var vi före den sexuella revolutionen? Hur många kvinnor fick någonsin njuta det minsta av sexakten? Hur många kvinnor fick lida av skammen för att ha fött utomäktenskapliga barn, hur många illegala aborter har lett till såväl barns som mödrars död, hur många spädbarn har blivt lämnade till änglamakerskor eller utsatta i skogen? Hur många har blivit kastrerade och steriliserade för att de var ”dåligt genetiskt material”, eller bara ”översexuella”? Hur många barn har blivit brända med glödgade järn på ollon eller klitoris, för att de inte har velat sluta onanera? Hur många har smittats med syfilis och andra fruktansvärda sjukdomar, som de hade kunnat slippa med en god utbildning i sexualkunskap? Hur många har bränts på bål, stenats, korsfästs, blivit piskade, lemlästade och utstötta för att de har haft ett privatliv som brutit mot den kyrkliga moralen? Hur mycket har människor tvingats att lida alla helvetets kval för att de genom århundraden har låtit sig luras, blivit bestulna på sig själva, och tvingats att leva under kyrkligt förtryck med en repressiv sexualmoral som effektivt redskap?

Med andra ord – om det är något vi INTE behöver mer av, så är det kristen sexualmoral. Kyrkan har sedan 300-talet fördömt alla yttringar av sex som inte direkt syftar till fortplantning som sodomi, syndfulla handlingar, och detta har lett till en skamtyngd, skuldbelastad, smutsstämplad sexualsyn, som alltjämt ligger som en gammal, sliten, fuktig och illaluktande heltäckningsmatta över hela samhällsgolvet. Hur fint vi än möblerar.

Den sexuella revolutionen har inneburit enorma framsteg för alla som har tagit del av den. Det handlar framför allt om självbestämmande och egenvärde – att jag själv väljer vad jag vill göra med mitt liv, min kropp, min sexualitet. Att sexualiteten inte är en orsak till skräck och skam, men till glädje, kärlek, närhet, njutning och hälsa. Min kropp är min att bestämma över, och ingen annan ska tala om för mig vad som är rätt eller fel att göra med den.

Men vi är inte färdiga ännu. Revolutionen har bara börjat. Vi har fortfarande bara börjat skrapa på ytan av vad det innebär att återupptäcka sexualiteten, och tillfredsställelsen i ett friskt och harmoniskt sexliv. Steg för steg tar vi makten över våra egna liv igen, våra kroppar, våra känslor, våra drivkrafter och våra lustar. Vi frigör oss från ett repressivt, patriarkalt och förtryckande system i vilket vi är maktens ägodelar, med begränsad tillgång till det som ovillkorligen borde vara våra egna domäner att råda över – våra kroppar, våra själar och våra sinnen.

Detta är inte bara en utopi. Jag talar av egen och andras erfarenhet. Sedan några år tillbaka håller jag och min hustru Jennie kurser, med sex, kärlek och intimitet som fokus, och den respons vi får är fantastisk. Våra kursdeltagare vittnar om en helt ny styrka, integritet, lekfullhet, glädje, kraft och frihet – allt detta för att vi erbjuder metoder, tid, plats och rum att återerövra sexualiteten.

Sexualiteten är en av våra allra viktigaste drivkrafter, och kan vi släppa skammen och skulden, och återta makten över oss själva, så kan detta leda till fantastiska resultat.

Den sexuella revolutionen har bara börjat. Låt oss nu fortsätta.

Gynekologen skämtade skojfriskt om otrohet och könssjukdomar. Hon kallade mig frögurka.

Jag fick massa broschyrer om p-medel. Kopparspiral låter ju trevligt, förutom den stora risken att blöda som en slaktad gris med pulserande smärtor tre månader i rad första tiden.

Hormonspiral lät trevligare, det är nästan som att sterilisera sig i säkerhetsmått. P-knark är det allra senaste. Man snortar östrogen och vitgulkroppshormon rätt in i näsan. Men barnmorskan rekommenderade inte det för människor som vill knarka på riktigt. Man kanske blandar ihop sitt p-medel med riktiga knarken sen och då blir man gravid. Gravid = inte skoj.

En annan effektiv preventivmetod är att ersätta sex med choklad. Man får ett recept av barnmorskan och sen köper man en lastpall dito på apoteket för 129kr. Vanliga biverkningar är akne, humörsvängningar och viktuppgång. + graviditet.

Kvinnorna på broschyrerna ser så himla glada ut också. en av kvinnorna bär en korg som hon spontant fyllt med blommor. Hon ser ut som en dvärg i jämfört med den andra kvinnan som har flata skor men ändå är 2dm längre.

Jag säger inte vilket jag tog. Kanske tog jag en av dom nämnda, kanske tog jag nåt annat. Lite privat vill man ju faktiskt vara.

If your feeling for asking how the first flight went, just let me tell you that I don't think many were inspired to join the "one mile club". Nop. The best birth control trick is to get stuck for 4 hours with Laura in a plane. I could bet my left hand that nobody on that plane is going to have a baby on the next 9 months.

Not one of them.

I dagens tidning svarar jag henne genom att tacka för den sexuella revolutionen och samtidigt hävda att den är långt ifrån avslutad.

Den som inte ser sex som en moralfråga utan som en fråga om makt, frihet och jämställdhet kan nämligen inte vara nöjd med dagens tillstånd, där kvinnors kroppar reduceras till varor på en marknad, där unga kvinnor systematiskt nedvärderas och där våldtäktsoffer enligt domstolar får skylla sig själva om de inte före övergreppet levt fläckfria och kyska liv.

Handlingsutrymmet för män och kvinnor är ännu i dag ojämlikt på alla områden inklusive det sexuella, men det är inte denna maktobalans som upprör Charlotta Levay. För en moralist är det själva lusten och friheten som hotar, inte frihetens ojämlika fördelning. Kompisknullande och "promiskuitet" är något dåligt i sig och ett hot mot en samhällsordning där sex förutsätter kärlek och unga människor (läs: kvinnor) ska spara sig för det "fina" sexet mellan två olikkönade personer i en stabil och monogam relation.

________________________________________________________

Andra bloggar om: sexuella revolutionen, könsmakt, feminism, abort, preventivmedel

Konflikt: Akuhujan åker tunnelbana, Kim Müller pratar MLK och Vida Latina rapporterar om latinska bråk. Slutstadium, Undet täcket, Vardagspussel, Petter, Red Metal, Autonoma Kärnan, och Samhällsfeber uppdaterar också.

Det var både bra och dåligt...
Jag besökte barnmorskan för att få utskrivet preventivmedel...
Den delen var mycket enkel o smidig, pratade lite, gynundersökning, o recept...

Såväl församlingen, St. Blasius, som äger huset, liksom stiftets talesman verkar mest besvärade över att detta har uppmärksammats. Fast det hela har inte endast blivit en nyhet för det visar sig att turistturer rent av stannar utanför apoteket för att guiden skall kunna få nöjet att ställa frågan: "Vet ni vad som inte får säljas i den här butiken?" Det är anmärkningsvärt att man kan göra ett sådant ståhej av en sådan struntsak. Fast all publicitet lär ju vara god publicitet... Personligen så vet jag inte vem jag är mest imponerad av: den person som kom på att lägga in en sedlighetsklausul i hyreskontraktet eller den turistguide som kom på att det kondomfria apoteket kunde vara en turistattraktion.

Varför i hela fridens namn har de inte kommit på ett preparat som påskyndar klimakteriet? Det vore ju helt fantastiskt. Det känns ju lite surt att sterilisera sig och ge upp alla möjligheter till fler barn om man ändå ska gå runt och ha det förbannade menshelvet i tjugo år till men om man slapp det?? Jag vill in i klimakteriet nu! Jag bjuder 50.000 spänn för ett sådant piller! Gärna utan biverkningar också!

På påståendet "Om det saknas kondom utsätter jag mig hellre för risken att få en sexuellt överförbar infektion än avstår från sex" svarade 19% plus 5% Ja, troligtvis respektive Ja, absolut.
På frågan "Om du inte använde kondom vid det senaste samlaget, varför inte?" svarade hälften att de använde annat preventivmedel, 22% att de inte var oroliga för att smittas och 32% att det är skönare utan.
15% uppger att de haft klamydia, kondylom eller herpes. Den som vill får gissa på mörkertalet.

Och så sitter man där och tänker "inte stigmatisera stackarna, inte stigmatisera stackarna" och att det är dumt att tänka "vissa får skylla sig själva". Visst, shit happens, men att så många har en så taskig inställning till en så simpel sak som att skydda sig själv och andra mot äckliga, vidriga, hemska sjukdomar? Skärpning! säger tant P och försöker slå bort mindre trevliga bilder på vårtor och annat gojs ur huvudet.

29% uppger att de är mycket missnöjda, ganska missnöjda eller varken eller med sitt sexliv. Varför blir inte sexuell välfärd någonsin en viktig valfråga?

Och nuuu till... Sex och samlevnadsundervisningen!
Få blir nog överraskade över att hälften tycker att skolans sexualundervisning är fett undermålig. (12% tyckte den var bra och resten nånstans däremellan.)
Jag kommer ihåg högstadiet, vi gick väl i nian. Vi hade en hel temavecka och på fem dagar lyckades lärarna undgå att lära mig någt nytt! Det var mest använd kondom och dra pilar till könsorganens olika delar. Man tror att man vet det mesta när man är femton, men det gör man inte. Tyvärr fortsätter man att tro att man vet det mesta eftersom ingen berättar för en att det där är faktiskt en myt och visste ni att klittan är typ tio centimeter lång och att killar också har en g-punkt. Ingen information om viktiga saker som t.ex. orgasmer, könsroller och sexuella läggningar. Allt var bara heteronormativt, biologiskt och tråkigt.

Jag lärde mig dock en sak. En viktig, oroande, hemsk, rentav skräckinjagande sak:

DET FINNS TJEJER SOM FORTFARANDE TROR ATT DET ÄR ÄCKLIGT ATT ONANERA!!!

Det var frågestund och killarna fick ställa frågor till tjejerna och vice versa, och en fråga som vi tjejer skulle besvara var "hur ofta onanerar ni?". Jag tänkte att det här är ju nåt roligt att prata om som vi gurlz har gemensamt och väntade ivrigt på att få höra hur ofta de andra solosexar. Tji fick jag.
"Alltså, jag FATTAR inte hur man kan TA på sig själv! Fy fan vad äckligt! Det skulle jag ALDRIG göra! (Pfff tjena) Det kan ju inte vara normalt!"

Jag och min SO-lärare utbyter förvånade och förstående blickar. Eländet fortsätter:

"Men alltså, jag kan typ förstå om man gör det om man typ varit gift liksom och haft sex i typ trettio år, då kanske man saknar det liksom... men alltså, jag skulle aldrig göra nåt så äckligt med mig själv."

Där satt jag och hade runkat regelbundet sen nio års ålder. Jag sa ingenting men blev ännu mer övertygad feminist. Ända sen dess har jag tyckt otroligt synd om de här tjejerna. För att de skämdes över vad de gjorde med sina kroppar eller för att de aldrig lärde sig något om sina kroppar. Det här var liksom 2003.