I fredags var Lunds doktorspromovering. Detta är en mycket stor och pampig tillställning där nya doktorer får sina titlar, varesig de förtjanat dem genom idokt akademiskt arbete eller för att de representerar något som en fakultet vill framhålla. Pompa och ståt till alla.

En sådan viktig tillställning måste givetvis innehålla underhållning. En grupp som bidrog till detta var Last Call som sjöng sin sång "Folkets rättigheter" (Sydsvenskan har publicerat texten för intresserade). I denna låt drivs det med de som vill kämpa för olika rättigheter (med en ironisering över hur det lätt blir att alla ska få allt). Däribland drivs det med rätten att vara det kön man upplever sig som.

Detta tar Tiina Rosenberg, professor i genusvetenskap, och hennes närvarande partner väldigt illa vid sig av. I stundens hetta - och Tiina är inte direkt känd för sitt lugna och metodiska sätt - skriker de anklagelser mot sånggruppen och sedan beger de sig därifrån.

Personligen har jag full förståelse för Tiinas ilska. Jag blir ofta arg och upprörd över liknande saker. Och precis som Tiina hör jag ofta de oinsatta beklaga sig över bristen på humor som vi andra lider av. De tycks tro att bara för att de tycker att något är roligt så kan ingen annan ta illa upp av det. Och deras rätt att skratta vinner över andras rätt att slippa bli skrattade åt. Det är som på dagis ungefär.

Men i det här fallet blir jag också arg på Tiina Rosenberg. Hon gjorde här samma misstag som FI gjorde på sin aktiva tid. Hon missade att analysera omgivningen.

Om hon bitit ihop men noterat allt som sades kunda hon skrivit vassa insändare till tidningar, väckt debatt och skapat opinion mot liknande påhopp. Istället rusade hon fram, gormade och förstörde fullständigt alla möjligheter att inte bara sympatisera med henne i den här situationen, utan även att sympatisera med den åsikt hon stod för. Sydsvenskans artikel handlar nu om en "rasande professor" och folk bloggar om "rosenrasande Rosenberg" istället för "gamla fördommar styr universitetet".

Skärpning! Sluta förstör det förtroende för femenismen som finns och behövs för att vi ska kunna skapa ett bra samhälle för alla.

Men når det er sagt, så må jeg innrømme at bevisstheten min har registrert at det offisielt er ferie. Jeg er jo ferdig med å lese pensum, og jeg er i praksis ferdig med oppgaven også. Skal bare repetere pensum før og etter turen opp til Tromsø, og rette litt på oppgaven. ( Men ingenting i selve ferien min i Tromsø. ). Så jeg sitter her Torsdag ettermiddag i sol og sommer ( utrolig å oppleve sol og sommer i Mars måned mens det er snø og vinter i Tromsø ), fornøyd med livet og fryder meg over hvor god Herren er.

Her er noen eksempler på Herrens godhet mot meg: Jeg synes det er utrolig tilfredsstillende å sitte på forelesning, nesten så det er litt trist at det er lenge til neste forelesning etter påske. Det er noe som er ganske utrolig for meg som i sin tid sverget på at jeg aldri mere skulle bli student. Selvbildet mitt er iferd med å bli bygget opp igjen, økonomien min er ikke av den beste men den bærer. Helsen er god og jeg er velsignet med herlige klasse kamerater og gode forelesere som også er medmennesker. Jeg har ubegrenset tilgang på alle de eksegese bøkene jeg måtte ønske på biblioteket, trådløs oppkobling på hybelen, kabel tv, eget bad og eget kjøkken ( i en alder av snart 30, så er man for gammel til å dele slike ting ), tilgang på bibler, har et klart pastor kall, en mulig sommerjobb ventende på meg i Tromsø. Kort sagt,  Herren er god og har vært utrolig nådig og god mot meg.

Så selvom jeg på en måte savner litt forelesningene, og på en måte skulle ønske jeg allerede nå var i Tromsø, så er livet alikavel veldig godt akkurat nå. Og jeg må enda en gang tenke det jeg har tenkt før, jeg skjønner ikke hvordan mennesker som ikke er frelst klarer livets utfordringer.

Takk Herre Jesus for dine velsignete gaver.

Så småningom dök han emellertid upp. Han hade svårt att dölja sin stolthet. Hade valts in i Par Bricole - ett Bellmansälskarsällskap.

- Jaha - så du älskar Bellman sa jag.

- Ja, jo - han var ju bra.

Det visade sig att han inte visste så mycket om Bellman - men vad gjorde det - han hade valts in. Och han var stolt.

- Vad gör ni där på Par Bricole? Leker ni 1700-tal?

Han var inte klädd i någon stilig stass av 1700-talssnitt nu, bara en vanlig frack och så hade han en liten tratt i gul metall hängande i ett band om halsen. Jag associerade annars Par Bricole med Gustafs skål - de verkar ha kul. Träffade en kul och galen tjej i somras - som jag arbetade med - hon var med i Gustafs skål. Verkar vara ett sympatiskt sällskap.

Men nej - Par Bricole leker inte 1700-tal. De sjunger. Och de är bara män.

- Och vilka väljs in - ska man inte vara extremt intresserad av Bellman om man är med där?

Pernilles karl var på kanelen - och ljudnivån var hög på festen - så jag uppfattade inte riktigt vad han sa. Det lät som om han sa: "Det är stumpen som avgör" - och förvisso stämmer det. Det är stumpen som avgör. Och så ska man ha två vänner som kan rekommendera en - men som sagt - stumpen är avgörande.

I manliga sällskap är det inte snillet, inte utbildningen, inte erfarenheten som avgör - det är stumpen. De har praktiserat könskvotering så länge de har funnits - och har tänkt fortsätta med det så länge de finns. Vill Bellman-intresserade (eller möjligen Anna-Maria Lenngrenintresserade) damer träffas i hemliga sällskap och sjunga hela dagarna - eller recitera ironiska 1700-talsdikter - så får de bilda egna könskvoterande (eller blandade) sällskap.

Samma sak gäller Riddarhuset - inga kvinnor in i direktionen där inte. Finansmannen Gustaf Douglas ska dock ha en eloge för sitt mod och sin motion. För 100 år sedan fanns det modiga män som vågade föreslå kvinnlig rösträtt också. De röstades länge ner - och hånades. All heder åt modiga människor.

De flesta universitet och bibliotek har numera öppnat sig för kvinnor - de har slutat med sin manliga könskvotering där. Det är bara bland professorer som könskvotering fortfarande tillämpas. Och i spexen - där får tjejer bara vara med om de kan sy kläder, koka kaffe och sminka killar - inte stå på scenen - men i Lund finns Boelspexarna. Vet inte om de har manliga kaffekokare, skräddare och sminkörer.

Glöm inte heller männen i Nobelpriskomittén - de väljer helst snillen med stump. Manliga snillen går före kvinnliga.

Det är stumpen som avgör...