So, Tuesday started with me not being able to find my wallet. I had left in in the car so it too two trips out to the car to get it. There were some tears and yelling about it. I am so happy this is how I was able to start my day. Then at work today we have a standing staff meeting- read this as the same meeting just different day. Everything was going like it normally dose, then it took an abrupt left turn and there was finger pointing and accusations between two of my co workers. My boss was just not sure how to handle all of it, he was to the point where he was going to just mandate changes. After the meeting one of the co workers went in to talk to the boss with door closed, after that the other co worker (this one I am friends with) when in and talked to the boss, they talked for a long time. After the talk ended I was given the low down on what was said in the meeting. It was brought to my attention that I was going to have a meeting with the boss one on one about some of the things that they talked about. I am not really so good at the talking to the boss about my issues, I feel that I come off sounding like a spoiled child who just sits there and pouts. I will end up crying and that wins now point for me in the adult column. I don't like confrontation I know that you have to keep emotions out of it when you are giving feedback but I have not learned that fine art. I get my feelings hurt and start to be defensive and combative. That is not a good way to have a good follow of communication. All of this it to lead me to the next crappy part of my day. The co worker that I like was not happy about the fact that I was not willing to confront the boss about it. So at some point they were mean to me and I got mad about it had a tantrum. The rest of the day they didn't talk to me. They even posted something about it on facebook, I messed up the whole day for this person, but we have had this fight before I am not very happy about being bullied in to changing. I am the only one that can make myself change they can not do it for me. And what give this person the right to push me around. Every time I stand up for myself, the people who are being the pain in my ass, gets all bent out of shape. I am not sure what that is all about. :(  I am told that I have to stand up for myself with my co workers, friends and family but when I do that, they get hostile and mean, isn't this what they wanted  me to do. To tell people how I feel and how it impacts me. But they don't like it when I do it. So I am kinda stuck between a rock and a hard spot. I would have loved to have just stayed at home today hiding under my blankets as the world when by, the I would have missed all this drama.

I think is going to be really long week, even tho I have friday off. I will be glad when this race is over and I can get back to normal life.

Sometimes there are so many thoughts racing through my mind at once, and many times they just keep spinning round and round, words that need to go somewhere.  On paper, in a blog, in a trance, and sometimes deeper inside myself to where they will find a place to settle in right where they need to be.  Other times they may be whispered into someone’s ear, or gently fallen upon a persons mind, yet any way or other ways they do reach different levels of communication to a point of many different perceptions for different people, while at the same time taking on a meaning that is just right for that moment in time.

A person can take any words and form something magical through stories or poetry, and sometimes they are just words, while other times you might find yourself reading between the lines of certain things that can reveal a whole new meaning that is far deeper than what a person reads on the surface of words.  I often wonder how many people take the time to do that, and when they do care to read between the lines, will they be surprised at what they find, or will it just suddenly seem like a new awareness has touched your mind in a different level of consciousness where deeper understandings take place and where a person can utilize knowledge stored so deep to truly understand that it’s quite easy to do certain things in a way that may or may not make sense, yet as one tries to think about that for a moment, you might find that confusing sensation overcome you, but someone once told me that with confusion, comes new learnings, so I just wonder if a person is confused often, are you learning new things all the time with every word that you read or hear from this source or another. 

I often have several tracks of thought going at once and as those tracks unfold and stretch into the future, a person can find many things useful in this time and place when you do learn to see it now so vivid and clear in a way that might be completely new to what once could have been a perception of was to a perception of is.  One frame of mind to another as you might always choose to move forward with a postiveness of thought, and recognizing when other thoughts that can belong somewhere else go to somewhere else while you keep your mind set on the positive track and go with the flow naturally there and forward now. 

Sometimes these tracks of thoughts are like trains of thoughts, on railways going in so many different directions, yet always making it to the correct destination, and you may find that at times the track turns, or a different path needs to be taken, but eventually your destination arrives and all you have to do is be patient and just go for the ride, and since you are riding this train of thought, make it enjoyable, make it where you want it to be, knowing at the same time you are learning things on a much deeper level of consciousness as your conscious mind just enjoys the

ride along with this ramble, it’s just so easy to do, as you find yourself following each word within you, acknowledging the paths, accepting the routes, washing away all negative doubts, and choosing the track, the path thats right, knowing your destination of future be bright.  Life is a journey, an adventure to be, take in what’s best, for your mind to see…clearly now of where you are, where you are headed is not so far but in your mind and close at hand, find the thoughts and make your stand of what is right and just for you, a kiss, a hug, a precious thought too keep in mind the tracks of time, with just a tad of rhythm and rhyme.

Likgiltig.

(^_^)

Nöjd.

(ﾟ▽ﾟ)

Glad.

(ｏ_~)

Flirtig.

(ｏ_O)?

Förvånad.

(≧▽≦)

Högljudd.

(ಠ_ಠ)

Förbryllad.

(ﾟДﾟ)

Panikslagen.

☆⌒(>_く)

Smärtfylld.

ヽ(ｏ`皿′ｏ)ﾉ

Förbannad.

Källa

Jag försökte vara hacker redan då. Förutom diverse länkar så hade jag uppe några screenshots på olika skrivbord (typ som idag, då), men också lite roliga beskrivningar på diverse Linux-kommandon.
Det här är väl ungefär sex år sen, vilket förklarar varför jag trodde det var möjligt att skicka signaler via killall. Det korrekta kommandot borde vara kill -n 9 `pidof netscape`.
För er ännu icke frälsta så bör jag berätta att om ni någon gång skaffar Linux borde ni inte pröva första kommandoraden, eftersom den raderar hela root-partitionen (eller, så mycket som är möjligt) om man kör den som root.
Bland länkarna och skärmdumparna hade jag även uppe två roliga IRC-loggar, en då jag lurar en kille att jag var snut och en annan då en kille dyker upp i kanalen för att testa sin buggiga klient.
Här har ni ena av dem:

Start of [HarV] buffer: Wed Nov 07 19:40:10 2001
Session Ident: [HarV] (~email@as1-3-1.tfa.um.bonet.se)
<[HarV]> har du en fet lina?? vill du vara en dump åt en ftp kanal å få massa 0days å stuff?
<Thanius> Jaså?
<Thanius> vad ska finnas på den kanalen då?
<[HarV]> du kommer få de mesta..
<Thanius> Jaså? Men du...
<Thanius> vad ska det vara för innehåll, frågade jag.
<[HarV]> vadå inehåll?
<Thanius> På FTPn?
<[HarV]> du snackar i gåtor du...
<[HarV]> du kan ju komma in på kanalen... #ftp_iso
<Thanius> Hrrm..
<Thanius> ISO
<Thanius> av vad?
<[HarV]> allså... på vilken ftp?
<[HarV]> ja verkar inte vara smart nog..... om du e intresserad... gå in på kanalen å sncaka me phille15 å säg att du vill vara dump..
<Thanius> Har jag sagt att jag vill vara dump?
<[HarV]> nä.... du har inte sakt att du inte vill heller..
<Thanius> Men jag misstänker att ni illegalt distribuer arcopyrightade produkter där
<[HarV]> öööh.... nädå...
<Thanius> Kanske borde polisanmäla hela bunten.
<[HarV]> nä... sånt håller vi inte på me..
<[HarV]> bara saker å program vi gjort själva..
<[HarV]> =)
<Thanius> Och du tror att jag är dummare än smuts, va?
<Thanius> 8)
<[HarV]> nu blev ja rädd.... ush å fy...
<Thanius> Du har ett fast IP hos Bonet ser jag..
<Thanius> Det är inte bra.
<[HarV]> vadårå?
<Thanius> Det betyder bara att det är lättare att åka fast.
<[HarV]> jahapp
<[HarV]> och hur många e de som brukar åka fasst då?
<Thanius> Alla som jag polisanmält har åkt fast.
<[HarV]> hmm...
<[HarV]> polisanmäl inte mej.. jag har inte gjort nått..
<Thanius> Jo?
<[HarV]> sluta nu...
<Thanius> Du är väl helt medveten om att programmerarna som suttit i flera månader i rad och kodat spelen/programmen ni sitter och distribuerar inte får sina pengar..?
<Thanius> Och du vet väl vad konsekvenserna blir då?
<[HarV]> nä..
<Thanius> Då måste de öka priset på programvaran, vilket leder till mindre försäljning, vilket leder till att spel och program slutar existera.
<[HarV]> =(...
<Thanius> Bara gratis/GPL:ade program släpps
<Thanius> Som faktiskt är rätt ok
<Thanius> Jag kör bara med shareware och GPL/GNU program
<[HarV]> nu får du mej å fundera
<Thanius> Gör alla en tjänst.
<Thanius> Installera Linux så du slipper piratkopiera spel och program
<Thanius> Du vet väl att bötarna är dyra på piratkopiering?
<[HarV]> hmm
<Thanius> Ca Nettopris * 60
<Thanius> Vilket blir dyrt
<Thanius> Tänk dig ett spel som kostar 400 spänn. Ta 400 multiplicerat med 60
<[HarV]> hmm..
<Thanius> Så får du böterna på DET spelet.
<Thanius> Sen har du kanske ett 20 tal spel på din FTP
<Thanius> om inte mer.
<[HarV]> 24000 kr... hmm
<Thanius> Om du inte kan betala böterna inom 3 år blir det fängelse istället
<[HarV]> j har faktiskt inte så mycke spel men... men men..
<Thanius> Tänk på det.
<Thanius> Är det verkligen så jävla jobbigt att köpa något spel i månaden
<[HarV]> öööh.... ja ska nog dra ner en he del på de här...
<[HarV]> hrrm..
<Thanius> När jag var i din ålder så hade vi inte så mycket att distribuera.
<Thanius> Visst, jag piratkopierade ofta Amiga spel från polare.
<[HarV]> hur gammal är du?
<Thanius> Jag är 27
<[HarV]> okej..
<[HarV]> hmmm...
<Thanius> Jobbar hos polisen här i Umeå.
<Thanius> bara så att du vet.
<[HarV]> fyfan.... nu har du fått mej osäker an masa...
<Thanius> Om du inte har råd med spelen eller programmen, så får du prioritera bort dem då
<Thanius> Tror inte att du går in i en affär och snor spelen
<Thanius> Vilket är precis exakt samma sak.
<[HarV]> mmm... du har rätt..
<Thanius> Upptäckte just att du kör med DHCP
<Thanius> Vilket betyder att du inte har fast IP nummer
<Thanius> Men jag har dock noterat ned det
<[HarV]> va e DHCP?
<Thanius> Dynamisk IP
<[HarV]> okej...
<[HarV]> nu stängde jag ner ftp:n...
<Thanius> Du, det är lugnt.
<[HarV]> kanske skulle ta å göra mej av me en del...
<Thanius> Jag är ju ledig nu
<Thanius> 8>
<Thanius> Det behöver du inte
<Thanius> Spar de spel du tycker bäst om
<Thanius> Se bara till att köpa originalet.
<[HarV]> du har skrämt upp mej en jävla massa ska du bveta >=|
<Thanius> Backup är inte olagligt.
<[HarV]> huva ligen...
<Thanius> Det har jag säkert.
<[HarV]> hur olagligt är de om folk ular saker till mej? är de mitt ansvar ändå?
<Thanius> Nu är jag jävligt schysst mot dig, men det är för att jag är off duty.
<Thanius> Ular?
<Thanius> URLar?
<[HarV]> uploadar
<[HarV]> skickar....
<Thanius> Jo, det är olagligt.
<Thanius> Det är du som innehaver dem.
<[HarV]> okej....
<[HarV]> nu e nog min ftp nere framöver...
<Thanius> Bra.
<Thanius> FTP kan du ha uppe
<Thanius> Men frågan är om du vill ha spelen där.
<Thanius> Det är mitt jobb att sätta fast snorungar som du. 8>
<Thanius> Jag var precis likadan
<[HarV]> mmm... men ja har faktiskt en massa små roliga saker som inte e copyrigtade..
<Thanius> Fast istället för att dela ut spel så satt jag och hackade system istället.
<[HarV]> ojdå..
<Thanius> Satt inne i fem år och fick sen inte ha någon dator på 10 år.
<Thanius> Nu har jag fått jobb som systemadministratör hos kommunen
<[HarV]> oj.... du måste ha vart duktig..
<Thanius> Nja, inte så värst.
<Thanius> Men tillräckligt för att bryta mot lagen.
<[HarV]> tog du dej in på en massa ställen å sånt lr va gjorde d?
<Thanius> Snodde datorer hos telia och disassembelade programvaran för att kolla hur de fungerade.
<Thanius> Sen kopplade jag upp mig mot dem och experimenterade lite.
<[HarV]> de lät som att man måste va rätt säker för att kunna göra sånt...
<Thanius> Man behöver ingen utbildning.
<Thanius> Man behöver bara vara rastlös. 8>
<[HarV]> heh...
<[HarV]> du.... ja tror ja behöver ett glas oboy å gå å sätta mej vi tv:n nu... å stänga ner dehär...
<Thanius> Jag har dock gått en massa kurser nu de senaste åren.
<Thanius> Ja, gär det du.
<Thanius> Ha en bra kväll.
End of [HarV] buffer Wed Nov 07 19:40:10 2001

Fucking hilarious.
Jag var en frihetskämpe redan då, haha! Notera att killen gick på att jag satt i fängelse när jag var 12 år.
När en polare till mig registrerade domännamnet fuckomatic.net så bjöd han mig på en egen subdomän, där man möttes av denna text:

thanius · fuckomatic · net

Var hälsade, ärade hackereliter. Det verkar som ni hittat bredbandsvägen till min IT-hydda i cyberdjungeln. Eller vad fan man nu säger... Nåväl.

Hah, ni trodde bergis stenhårt på att jag skulle jiddra en massa svengelska på denna sida. Sanningen är, att det känns mer personligt att snacka skit på svenska. Dessutom är jag ingen större hejare på det engelska språket då. Har meckat om det hela här, och gjort sidan lite snyggare. Men även om den använder lite javascripting (B1047!@#), så vägrar jag dumpa PHPn. Meckad även med lite CSS, så att formatet skall bli lite enklare och koden lite renare. Nyheter tänker jag då fan inte lägga till på min nya fucko - om jag vill säga något viktigt så kan man alltid köra någon fet centrerad text. Det lär ni märka.

Jaha, och vad fan trodde ni att ni skulle hitta här då? Nakenbilder? Wärsch? Kanske ljudfiler, inspelade från små rosa fluffiga fantasidjur? Då hade du fel! Det enda som finns här är det som jag har lust att lägga in. Om ni tycker det suger kewk, så är det bara att klicka på det söta lilla krysset på er WEBBLÄSARE (Slå upp DET ordet, du!!). Om det finns något att klaga på sidan, så håll det för er själva. Jag sitter och skriver det här nu, efter att ha varit vaken i ca 17 timmar. Ni må tro att jag är dum i hela huvudet, men nu är det så att jullovet närmar sig mot sitt slut och jag måste ta och vända tillbaka på dygnsrytmen. Lär ju skita sig ändå, eftersom jag inte har någon taktkänsla alls. Om ni vill veta mer om mig och mitt patetiska så kallade liv, så kan ni klicka frenetiskt på den där menyn till vänster till den sidan där det står en massa smörja om mig dyker upp.

Uppkäftig liten skit.
Nåväl, det här inlägget blev lite långt, så jag ska se om jag kan hitta mer skoj från yesteryear. Skål!

[vodpod id=Groupvideo.1411428&w=425&h=350&fv=oml%3D%253Coml%2520oml_version%253D%25221.3.4%2522%253E%253Cvideo%253Ehttp%253A%2F%2Fbulk.destructoid.com%2Ful%2Fuser%2F4%2F4439-96054-MOV02936.MPG.flv%253C%2Fvideo%253E%253Coverstream%2520type%253D%2522interactive%2522%253E%253Cseg%253E%253Ctime%2520type%253D%2522start%2522%2520special%253D%2522launch%2522%2520%2F%253E%253Ctime%2520type%253D%2522end%2522%2520special%253D%2522end%2522%2520%2F%253E%253Ccnt%2520persist%253D%2522true%2522%2520pauseStream%253D%2522false%2522%253E%253Cparams%253E%253Cparam%2520name%253D%2522offerMLSource%2522%2520%2520value%253D%2522http%253A%2F%2Fcampaigns.adotube.com%2Fcosta%2Fpulse360%2Fpulse360_destructoid_xml.php%253Favpid%253D0msGgW6%2526gid%253D74%2522%2520%2F%253E%253C%2Fparams%253E%253Curl%253Ehttp%253A%2F%2Fchibis.adotube.com%2FofferRenderer%2FOfferRenderer.swf%253C%2Furl%253E%253C%2Fcnt%253E%253C%2Fseg%253E%253C%2Foverstream%253E%253C%2Foml%253E%26player_video_stream_url%3Dhttp%253A%2F%2Fbulk.destructoid.com%2Ful%2Fuser%2F4%2F4439-96054-MOV02936.MPG.flv%26player_video_thumbnail_url%3Dhttp%253A%2F%2Fwww.destructoid.com%2F%26video_tags%3DArtsy%2520fartsy%252CE3%252CIndie%252C%26def_avpid%3DKXxGHFk%26video_identifier%3D4439-96054-MOV02936.MPG.flv%252CArtsy%2520fartsy%252CE3%252CIndie%252C%26avid%3D4hfsr6b9g5cq%26loadFromAVID%3Dfalse%26baseURL%3Dhttp%253A%2F%2Fadotube.com%26_OR_Publisher_Post_Vars%3D%253CPostVariables%253E%253C%2FPostVariables%253E%26_Adotube_Publisher_Dynamic_Vars%3D%253CPostVariables%253E%253CPostVariable%2520name%253D%2522video_tags%2522%2520value%253D%2522Artsy%2520fartsy%252CE3%252CIndie%252C%2522%2520%2F%253E%253CPostVariable%2520name%253D%2522video_identifier%2522%2520value%253D%25224439-96054-MOV02936.MPG.flv%252CArtsy%2520fartsy%252CE3%252CIndie%252C%2522%2520%2F%253E%253CPostVariable%2520name%253D%2522def_avpid%2522%2520value%253D%2522KXxGHFk%2522%2520%2F%253E%253C%2FPostVariables%253E%26autoStart%3Dfalse%26cbglogo%3Dhttp%253A%2F%2Fwww.destructoid.com%2Felephant%2Fimages%2Fvidlogo.gif%26cbgcol%3D000000%26cfgcol%3DDB0202%26csname%3DDestructoid%26vpgurl%3Dhttp%253A%2F%2Fwww.destructoid.com%2Fe3-08-hands-on-with-levelhead-96054.phtml%26cologourl%3Dhttp%253A%2F%2Frfreud.adotube.com%2Fdestructoid%2FDestructoid_logo.png%26cologopos%3DupperRight%26colsurl%3Dhttp%253A%2F%2Fwww.destructoid.com%26ccmmess%3DVisit%2520Destructoid.com%2520%26ccmurl%3Dhttp%253A%2F%2Fwww.destructoid.com%26skmbtn%3Dtrue]

Här är en annan video, med högre kvalitet och mindre buller och bröl.

[vodpod id=Groupvideo.1411438&w=425&h=350&fv=]

Och så en liten blogroll - kombinationen PC-mod och Batmobile gör mig kissnödig. The good way.

En mer ingående diskussion kommer sen.
Hoppas att Nintendo visar upp något mer under deras "Developer's discussion". Konstigt att något så spännande som Rhythm Heaven (Även känt som Rhythm Tengoku Gold, uppföljaren till fjolårets kanske bästa musikspel) blev uteslutet från deras konferens?

• Massor av Jolt-cola √
  

(Btw, är det bara jag som inte tycker om den nya Jolt-designen? Hoppas Åbro ger fan i den gamla designen här i Sverige.)

• En dator kapabel att livestreama nördiga konferenser √

Yup. Så ser gränssnittet på min dator ut.

• En god vän villig att samtitta på livestreamad nördkonferens √

Rör om under kokning, därefter låt sjuda tre minuter och servera varmt med en dos

FUCK YEAH!!

(Bara 11 timmar kvar till Nintendos konferens!)

Förresten blev det inget kaffe. Förbannade perkulator. Den kanske är trasig?

EDIT:
Nu så här lagomt till eftermiddagsfikat så samlade jag mina krafter, drog ur tummen ur röven och pallrade mig upp till Axtorpet för att införskaffa mig kaffe. Det fick bli snabbkaffe i form av Nescafé Lyx, men "i brist på bröd" som det så vackert heter.
Vi ska till farsgubben i Sävar ikväll för lite grillat, och syrran vill hem och natta lillan där vid 19 och det vore perfekt för oss då jag skulle vilja hinna hem och livestreama Microsofts Pre-E3 konferens. Vi håller tummarna!

**********************************************************

It's been ages since I last wrote anything for my little blog, and that's really rather depressing since I had a whole master plan going on with great series to blog which had just come out at the time, and which I was reasonably well on schedule with. Now, alas, it seems I'm weeks, if not months, behind and probably won't succeed in catching up. So for anyone who actually uses this blog, or likes to follow my posts in general, I'll start of with the main aim of this post - an apology - so, I'm sorry. *bows head*

So I'm sure you're wondering where I've been, or at the very least the reason for the downfall in my scheme - some of you may actually have been looking forward to coverage of the latest Pokemon episodes, or summaries of Soul Eater and Vampire Knight - maybe even some screenshots - so for those of you the sudden end in posts would have been a little bit disappointing, if not a little surprising, seeing as I had actually been doing quite well with my posting.

**********************************************************

So why? Well, lucky Viz's appendix decided that time was ripe for a little fun. What fun, you ask? Why appendicitis fun naturally! And boy, it sure hurt ¬.¬. Stupid appendix. Seeing as I've been wanting to complain about it for a while, especially since it's still affecting me now, and perhaps give a little warning for those of you who still have that little time-bomb of a pointlessness and may yet share this experience at a later date (though it would be pretty nice if it did nothing, right?)

So, about 8 weeks or so ago, I had horrible pains in the "abdominal area" - or put simply, a horrible tummy ache =P - and being a member of the female population, I merely assumed that it was 'that time of the month again,' which it was in fact. I came home after a day of agony in school - not only had I barely revised for the exams, but I had cramps throughout - you can bet I was pretty relieved it was Friday. There was only one problem - it really hurt! Now, I'm no stranger to pain around that time, but I'm one of those unfortunate people who most pain killers don't seem to work on, so it means I sometimes find myeself unwilling to do things - i.e. work. So after coming back, I called my mum to ask if I could not go to my guitar lesson as the pain was quite serious, and by this time I was pretty tired too. She said okay, and I went to have a bath - if painkillers don't work for you when it comes to anything, take a hot bath, it really does help - and that day was over, I felt better and thought nothing more of it.

**********************************************************

Next day was cool, I was sleepy and sat down on my bed, playing one of my fave games, Okami, for perhaps the fourth time? Later I got a text from Kaz, who wanted to come over, and though I was a little tired (not to mention lazy ^^') I said okay, and we grabbed Nez and spent the day playing Lord of the Rings PS2 game, if I remember rightly. It's sort of our mission to get through one of the games. We had problems with the first one, but in the second game, which also seems more fun, we take turns to play as each of the three characters and, believe it or not, Nez (as Gimli) seems to be the best player. Kaz plays as Legolas and I've stolen Aragorn (woohoo!). So later on, my tummy started acting up again and the cramps returned - of course you don't really wanna complain when you have your friends over, so I just laughed and bore it until it was time for them to go home (sadly we all live quite far apart, despite going to the same school).

**********************************************************

The pain this time was beyond anything I had ever experienced, and even the bath method, which had always worked in the past, failed me. Prepare yourselves to be shocked. Viz, the vampire like person, the one who stays up most of the night readily and shuns the thought of an early night, did just that. I had an early night. 0.0 Yeah, it was that bad. Rather depressing too.

I kept waking up during the night 'cause of the pain, and I had to sleep on my left side, as it seemed more comfortable. Needless to say it hadn't diminished by morning. At this point I already had an inkling that all the pain may actually be more than simply "that time of the month" pain, but in fact an unhappy appendix. See, a few years ago when I was about 8 or 9, my mum had also had the same exact problem, when her pains turned out to be a burst appendix, and believe me it was rather scary to be told by your dad that, 'you know, mummy might die.' O.O! Perhaps not the best way to tell an 8 year old something like that. Thank god she was fine, the incident leaving her only with a large scar.

So with this knowledge, I decided to try the bath excuse one last time - denial is a wondrous thing, no? - before conceding defeat and telling my mum that I had pains on the right side of my lower stomach and that it was more painful than usual. She got the message straight away, and before I knew it we were on the way to the hospital - oh joy. At this point walking was rather painful, so my speed when we got out of the car was nothing to boast about, but in the end we reached the hospital, and went to the action and emergency desk (A&E). After describing symptoms and saying what we thought was wrong, we were told to sit down and wait - somehow you'd hope they'd see you right away, but that's not the case in merry old england - it was horrible sitting there and listening to this woman chatting to a two year old in a high pitched and annoyingly happy loud voice - you know, the type you really wanna slap.

After what felt like ages (mainly because it really was =P) a nurse called out my name and we went to see her in her tiny little office. Once again we told her the problem, this time prompted by her questions, and after giving me a little container - yes, for a urine sample - she said that a doctor would call us soon. So we went out and sat in the waiting room again, and once more it was ages before the doctor made his appearance. When he finally did, we followed him down a corridor to a ward of some sort, and then after question once more, he said that someone would come to take a blood sample in a few - you can imagine my excitement - I just hate needles.

**********************************************************

Later - yes, they made us wait quite a bit again - a random guy came and after spending a long time finding a vein on my arm - my veins are the sort that flee at the sight of something pointy and become invisible, brilliant defence mechanism, no? - he put one of these needle things that is left in for a while, and can be used to take blood, inject stuff, and ultimately for drips, by opening and closing part of it to let the flow in or out. I'm not entirely sure if he did actually take a blood sample, but it was pretty clear at that point that I wouldn't be going home that day - the needle thing was pink, in case you're interested. They then gave me painkillers - I'm not great at swallowing large tablets, so that was a lot of fun too - and said I wasn't allowed to eat or drink anything, except the water they provided to help swallow the tablets. I wasn't much fussed as I hadn't eaten anything since the evening of the day before, and to be quite honest it was the last thing on my mind.

Some more waiting time, and a nurse came and moved me to one of the beds. She gave me one of the patient outfits, with the words "for hospital use only" covering every inch of it - honestly, who'd want to where that thing anywhere else? - and said I could lie down for a bit, and later that they'd be coming for me soon. Surprisingly, at this point I wasn't nervous - the painkillers had started to work, and as my mum was still with me, I felt rather safe - the only feeling I had was embarrassment when they did come for me, as they brought a wheelchair to wheel me up - I honestly didn't think it was that big a deal, I could still walk.

So they took me up to this ward quite a while away. It was reasonably okay, not one of those gigantic ones with endless lines of beds you see in those random films on tv, but with only 4 beds, each with its own super soft chair beside it, and the curtain things around each were flowery. Luckily for me, mine was the one next to the windows furthest from the door, and nearest the clock, which meant I was fully aware of the time - I have this thing about needing to know what time it is.

**********************************************************

My mum went home not long after she knew where I'd be in the hospital, so that she could go collect some things for me, such as a book or two, my ipod and mobile phone and of course some clothes. I was glad I had the foresight to bring a book with me, as it was quite lonely there, the other patients being older women, and not the sort that would willingly talk to someone my age. She came back later and left at about 8, the end time for visiting. Let me stress again that it was really lonely there. Ah, and I forgot to mention that I was put on a drip. At one point I remember the consultant/ doctor person came round, and was quite happy to know that I hadn't eaten anything that day and very little the night before - that made me rather nervous and suspicious. He also explained the surgery that would take place to have a looksee at my appendix - something about putting a camera through my belly-button and two other incisions. When he asked if I had any questions, I said no, simply 'cause I couldn't wrap my mind round the idea. He then said that they'd see if they could get me in for surgery that evening.

"Ah, okay... wait a minute! What?!" I didn't say it, but that's the thought I had at that minute - before I had been complaining that they were rather slow and had made us wait a long time, and now, all of a sudden I was facing the idea of surgery that very day. I'll admit I was terrified, but somehow I clung to the hope that they wouldn't find time for me, and instead I'd have it done the following morning. That kept me going until the nurse came just before 11 in the evening and said that I'd be having surgery and that they'd be coming soon - O.O - she got me to sign a form, which I think said that I don't hold the hospital responsible if they accidentally kill me or something and that's what really got me thinking "hey, I'm signing my life away." Needless to say, I sent my mum a message about what was going to happen, and once more just before they wheeled the bed away.

**********************************************************

Now I'm actually not ashamed to admit I got a little jittery at this point and my eyes watered for a few minutes even though I knew it was a standard operation, I'm sure you can see why I was a little scared. But the nurse walking with the guy pushing, said that it would be done and over before I knew it and that there was nothing to worry about - she was a nice person. Soon I was in that room they have before they take you to the main one for the actual surgery. The surgeon was a nice guy, and distracted me by asking questions about school and whatnot, and soon they sent me to sleep - first some oxygen for a minute or two and then the actual gas - you're literally out like a light.

When I woke up, I initially had the impression of being somewhere else, but as I didn't feel sore I drifted off within seconds and the next time I woke up I was back in the ward. Now, the first night is pretty unpleasant, especially if you have a slightly more serious case as I did (apparently the moment they touched it to try and remove it, the appendix burst - that and I had some sorta abscess) as they make sure to wake you up every hour or so to take a reading of your pulse, and temperature etc - not too much fun.

The next day I felt the pain - it's pretty icky to be stuck on a bed, pretty much unable to move, and listening to the moans and complaints of the lady opposite who didn't speak a word of English. I'm not gonna linger on this part - it's boring even when I think of it now - I spent much of the time reading or drifting in and out of sleep. I was glad of my mum's company during visiting time and the smell of the hospital food -heh heh - made me feel nauseous.

Another night of random checks and the lady opposite kept me up most of the night due to the complains and groans - I know she was probably in a whole lot of pain, but so was I, and so were probably the other two ladies there, but I do wish she could have let us sleep. The next day I was sleep deprived and desparate to leave - after begging my mum, she had a word with the nurses and convinced them to let me out before lunch - they'd wanted to keep me until afterwards. Point of interest - they pump some sorta gas into the stomach to help when the operate. This means that I had a swollen belly for a good six weeks afterwards - not nice -_-.

**********************************************************

I was given a few weeks off and it's embarrassing to say that going up the stairs was a struggle - it was a rather boring time, painful, and the antibiotics made me feel sick. Ahh~ fun! It was during this time that I watched the dub of Tokyo Mew Mew on tv, but no 'real' anime as the trek to the computer and sitting in front was simply out of the question.

Now about 8 or 9 weeks later I'm still suffering from the effects - headaches - some random pains in the abdominal area - and just generally being weak. Oh and of course three very lovely scars. ^^' Needless to say this year, combined with all the other illnesses I've had and the side effects of the operation now, I've missed more school than I have in the rest of my years at school put together.

So that brings us up to today pretty much seeing as it's almost a never ending story, and I hope you now understand why I abandoned my cute little blog. For those of you who follow my summaries and whatnot, please don't worry, I'm more than willing to get back on track, especially as summer's coming and my plans consist simply of - CAS (IB students will know what I mean by that) in the form of swimming, web design, guitar lessons - catching up and revising all I missed - and anime! ~Awesome~

I'll hopefully be bringing a summary of Soul Eater 14 real soon now seeing as I've already watched it, so look forward to it!

Welcome back to Viz XD lol.

Lotsa love, this is Viz signing out xxx

p.s. hope my experience was mildly interesting

**********************************************************

Can't wait to bother Nez and Kaz ^^!

**********************************************************

”Hur många gånger har man inte råkat ut för 'Är datorn påslagen?' Man vill bara döda någon i det läget. Ringer man elbolaget och säger att det är mörkt i kåken skulle de då fråga 'Har du tänt lyset?'.

Sant, så sant. Supportmänniskor gör bara sitt jobb, men hur svårt kan det fråga en person om denne har datorvana? Off with their heads!

Då var den helgen slut, tillbaka på jobbet för att knega klart första veckan av fyra innan semestern. Fr.o.m. nästa vecka blir jag dessutom helt själv på jobbet. Eek.
Monica var på roadtrip i helgen och hälsade på staden Sundsvall med sin kompis/min arbetskollega Sarah. Då passade jag på att bjuda över Fredrik för en tv-spelshelg.
Jag hade införskaffat Silent Hill: Origins som vi började spela, men efter två timmars dörryckande (eller, som jag vill kalla det, "knob-throbbing") så blev vi ganska less. Jag menar, spelet verkar faktiskt bra - och jag vill verkligen tycka om det - men den där sortens speldesign dog ut för fem år sen. Jag skojar inte då det går åt kanske en halvtimme på att bara öppna upp menyn för att kolla på kartan varje gång man rundat ett hörn.
Nåväl. Jag kommer förmodligen att spela igenom det, och då kan ni säkert läsa en recension av det senare.
Jag har dessutom skaffat några nya DS-spel inför semestern - tredje installationen av Ace Attorney-serien, "Trials And Tribulations" kommer att passa perfekt på stugan i sommar. Dessutom fick jag hem Star Fox Command, som verkar vara en slags tribute eller "reimagining" av den osläppta SNES-uppföljaren. Det verkar roligt och passar perfekt formatet. Jag sitter fortfarande och väntar på Dementium: The Ward som jag hoppas kan få mig åtminstone att skrika till någon gång, det verkar så bra!
Det verkar bli en bra sommar.

Så var den nya gaddningen på plats, äntligen. Som vanligt gnällde man högt som den lilla flicka man är. Och vad fan ska man utsätta sig för något sådant, egentligen? Dumheter, säger jag. Förbannade dumheter. Det skojiga i leken är ju dock att man kan få bära på en del av sin konst på ens hud, tills den dag man antingen dör som ett vackert - om än ett plottrigt - lik eller i en snedfylla får idéen att skära bort den med en trubbig sked.
Grundtanken bakom denna tattuering var egentligen att den skulle vara som en homage för den numera framlidne elitsoldaten Solid Snake. Tattueringen består av två referenser: Ormen är huvudsakligen en hyllning för Snake själv, samtidigt som den föreställer Ouroboros.
Ouroboros är en forntida symbol som avbildar en orm som biter sin egen svans, den representerar evighet och enighet. Symbolen ritas oftast i form av en cirkel men jag har valt att den i min tattuering skulle likna ett evighetstecknet - ∞, för att ge den en dubbel bemärkelse.
It's fucking deep, man.
Nästa gaddning blir nog en riktig tv-spelsgaddning, funderar antingen på Hyrules kungliga vapensköld från Zelda-spelen eller skriva Shigeru Miyamoto i hiragana. Eller kanske t.o.m. skriva mitt eget namn i hiragana?
Här nedan kan ni se evolutionen av min tattuering, från skiss, till utkast och färdig produkt (klicka på bilden för animation).

Den är lite röd och svullen just nu, som alltid med färsk bläck, men om några dagar lär den se perfekt ut. Over and out.

Fan, vad sjukt mycket jag garvade när jag läste denna sammanfattning på en holländsk recension av det nya Alone In The Dark. Jag har översatt stycket via Babelfish till svenska:

"Alone in the Dark är kan nog som bäst jämföras med en aggresiv, inkontinent hundvalp. Du vill så gärna älska den, men när det verkar gå som bäst så biter den dig, river dig i ansiktet och skiter på din vardagsrumsmatta [...]"

Som inläggets titel antyder så är detta en reslogg jag förde den vecka vi var i Portugal. Även om den är lika lång som en mindre svenska-uppsats (ca. 4000 ord) så gjorde vi och jag ändå så mycket mer än att bara knappra in denna text på telefonen. Det kanske inte kan tyckas så.

...Jag har faktiskt ett inbyggt tangentbord på min mobil. Det rockar och T9 kan gå fack itsälf.
Hur som helst så har jag noterad lite varje dag på resan, så att ni i detta inlägg kan läsa lite av vad som vi pysslat med där nere. Typ som en blogg i bloggen.
Enjoy.

DAG ETT – Tisdag, 030608

Första dagen på vår semester gick mest åt att resa. Planet från Stockholm var försenat så vi var inte framme i Faro förrän efter klockan 16:00 svensk tid. Efter en sightseeing med transferbussen (som uppenbarligen prioriterade efter hotellens stjärnor) så var vi framme vid vårt hotell Dianamar - ett mysigt, svenskägt, tvåstjärnigt bed and breakfeast som låg just vid stranden.
Vi packade upp, gick och handlade typ hela kostcirkeln - vatten, Bollycao (en slags korvbröds-crossaint med inbakad nötcreme), portugisiska Mariekex, presunto-chips och sist lite frukt för att väga upp det hela - för att sedan äta middag på en närliggande restaurang vid namn O Penedo.
Det var ett ganska mysigt ställe, med bra mat och fin utsikt över stranden och havet. Jag åt kyckling på spett medan Monica vågade sig på kyckling piri-piri. Skulle beställa resans första Sagres (en inhemsk Portugisisk öl), men de var slut så det fick bli en Superbock istället. Monica hade förätit sig på oliver och bröd under kuvertförrätten, så jag fick ställa upp och äta lite av hennes mat. Vi blev båda ohyggligt mätta.
Eftersom vi klivit upp innan fem på morgonen och sedan rest non-stop i nio timmar så gick vi i sängs redan vid 21.30. Men först var jag bara tvungen att ta ett obligatoriskt glas av vinflaskan som vi fick i välkomstpresent av värdparet.
Ni vet, för att vara hövlig.

DAG TVÅ – Onsdag, 040608

Sängarna var aningen hårda, typ portuguese hardcore style, men vi lyckades ändå sova rätt så gott. Visst, jag hade glömt stänga av väckarklockan som började ringa redan klockan fem, men vi hade inga problem att somna om.
08.00 var det dock dags att stiga upp eftersom vi skulle ta oss till hotell Cerra Mar Garden för information om Fritidsresors olika aktiviteter. Vi hade beslutat oss för att skriva upp oss på Lissabon-resan på lördagen.
Vägbeskrivningen vi dock fick av Sollefteobon Anna som sommarjobbade på pensionatet var ordentligt kass. Jag menar, den var ruggigt sugig - BIG TIME. Hon hade lika gärna kunnat riva kartan hon ritade åt oss på mitten, ge oss ena halvan och önskat oss lycka till med ett galet kacklande.
Först och främst fick vi ingen beskrivning till torget som var utgångspunkten på kartan hon hade ritat, sedan hade hon klottrat ned pilar som pekade åt helt fel håll. Det gick åt helvete med andra ord. Men med tack vare mina språkkunskaper (fan vad jag är kung, alltså) och vänlig lokalbefolkning lyckades vi till sist hitta hotellet och boka vår utflykt.
Efteråt passade vi på att kolla in torget och turistområdet när vi ändå var i krokarna. Vi strosade runt i några timmar, åt en liten lunch samt glass och begav oss sedan tillbaka till rummet. Vi packade ihop badlakan, bytte om och gick sedan ned till stranden för ett litet bad.
Jag tog alltså sommarens första dopp. Och upp lika fort var jag. Jag tror att Atlanten är något kyligare än vattnet vid stugan. Bröstvårtorna blev så kalla att man kunde skiva tomater med dem. Med andra ord: Houston, we've got a shrinkage problem.
Efter stranden beslöt vi oss för att ta siesta, och sov till ca. 19. En kaffe och kaka på balkongen senare var vi på väg för att kolla om arkadhallen vi upptäckte tidigare var öppen. Tyvärr var fallet inte så, antingen öppnade de senare på kvällen eller så hade de stängt igen.
Vi beslöt oss redan vid lunch att äta middag på en restaurang där de på kvällen skulle spela och sjunga Fado, så därför var det ganska jobbigt med alla inkastare som envisades med att just deras restaurang hade äkta portugisisk mat. No shit, Sherlock, vi är ju faktiskt i Portugal!
Jag beställde grillad entrecôte och Monica en skaldjursgryta. När maten kom in så visade det sig att Monicas rätt serverades tillsammans med en jätteklo från en krabba. "It's the claaAAaw!", konstaterade Monica innan hon plockade bort den. Shun the claw.
Vi åt gott, lyssnade på mysig musik (som handlade allt från en liten kyckling till kärlekssånger utanför Gonçelas fönster.) Monica började dock må lite dåligt så vi betalade och tackade för oss innan vi begav oss tillbaka till rummet för en tidig kväll.

DAG TRE – Torsdag, 050608

Idag fick vi äntligen sova ut, vi vaknade så sent som kl 10! Vi klev upp, åt vår frukost (som i sydeuropa består mestadels av socker i olika former) och gick sedan ned mot torget och turistinformationen.
Vi hade tänkt ge ett försök i att hitta shoppingområdet för att först och främst köpa tv-spel! Det visade sig att både shoppingcentrumen Modelo, Pingo Doce och Bella Vista var alla inom gångavstånd så vi bad om vägbeskrivning för att sedan ge oss ut på äventyr.
En kvarts fotarbete senare var vi framme. Solen var ännu varmare idag och båda mådde riktigt räv då det knappt fanns någon skugga att gå i. Vi letade igenom samtliga affärer i alla tre centrum bara för att få reda på att spelen, iallafall här i södra delen av Portugal, är till och med dyrare än de i Sverige - hur nu det är möjligt. Mellan 500 och 850 kronor kostade spelen till de stationära formaten. Det finns ju inte en chans i helvete att jag lägger ut 800 spänn på ett vanligt spel. "Not on your life, sonny!"
Båda trötta och jag besviken gick vi till ett närliggande internetcafé för att kolla upp bl.a. svenska nyheter och våra mailboxar. Jag beställde en öl, Monica en iste och tjejen i båset brevid tappade sin kaffekopp i golvet. Då vi alla var klara vandrade Monica och jag tillbaka till Modelo för att handla lite smått och gott till vår planerade hemmalunch uppe på Dianamars solterrass.
När vi till slut med tunga steg och matkassar sakta drog oss tillbaka mot gamla stan så upptäckte vi att man kunde åka ett sånt där turisttåg. Ni vet, typ en sån där liten buss med vagnar som ska föreställa ett tåg? Iallafall kostade resan typ en tjuga enkel väg, och med det priset kunde tåget ta oss från Modelo, förbi fyllhundarna huserades på The Strips diverse barer, till utomhusrulltrappan vid utkanten av gamla stan.
Då vi passerade The Strip noterade Monica en skylt som läste "Video Games" som vi antog stod för arkadhall, vilket är en bristvara nuförtiden. Vi beslöt oss för att senare mot kvällen återvända för att kolla in denna arkadhall och även för äta en liten middag någonstans där det inte fanns allt för många packade, skrikande britter.
Vi kom tillbaka till Dianamar, gjorde i ordning smörgåsar och en sallad för att äta uppe på terrassen, men inte före jag pinsamt nog lyckades krossa en Sagresflaska mot klinkergolvet. Den andra sommarjobbaren Sara, som för stunden städade ett rum mittemot, fick komma till undsättning. När tumultet var över och vi bytt om till solningsutrustning kunde vi gå upp och äta lunch och steka oss själva under den portugisiska solen.
En dusch och någon timmes siesta senare var vi på väg tillbaka mot The Strip, vi tog turisttåget och var där på nolltid. Vi kom fram till arkadhallsskylten och upptäckte att även den spelhallen verkade vara nedlagd. Nu insåg jag till min förskräckelse att det var en pågående epidemi, och att risken som fanns att jag kanske inte skulle få spela något arkadspel alls under denna semester var nu stor nog att kunna noteras på en småskalig jordglob.
Dock istället för att gråta blod letade vi oss till det minsta stället med de lägsta priserna, och hittade en liten bar som serverade oss både bifana och smörgås. Det fick duga som middag då jag inte var så sugen och Monica fortfarande inte riktigt var fit for fight sedan gårdagen.
Vi tog "tåget" tillbaka till gamla stan och promenerade mot Dianamar. Vi började diskutera om att kanske sätta oss på något av de närmaste ställena för att ta en liten matbit innan vi gick och lade oss. Mest för att jag hade en liten dold agenda, varpå jag föreslog att vi efteråt kunde gå en romantisk promenad på stranden nu när det var mörkt och folktomt. Monica förklarade dock att det kunde finnas mördare där på stranden, precis som då tjejen i Thailand blev dödad, och avfärdade därför min idé. Aw, chucks. Plan foiled. Over to Plan B!
Vi gick och beställde på ett schyst litet ställe vid namn Rossio Spot, bara någon meter från vår ytterdörr. När vi (läs: jag) ätit färdigt så passade jag på att lura ut Monica på piren. Hon ville inte till en början, eftersom det fanns folk där. Men jag insisterade, och innan vi nått hälften av piren hade de tre andra personerna redan gått.
Då passade jag på att rycka ut ringarna ur fickan och fria. Jag förklarade hur mycket hon betydde för mig och hur jag ville dela mitt liv med henne. Hon sa givetvis ja - hon hade ju faktiskt redan friat i julas, vilket gjorde att detta frieri inte var alls lika nervöst.

DAG FYRA – Fredag, 060608

Vaknade upp. Åt frukost.
Jag och Monica sitter i "lobbyn" och kollar igenom informationspärmarna för att hitta bussarnas tidtabeller. Till slut kommer ena värden, Eva, in och hjälper oss och berättar även när vi frågar om taxi att de är väldigt billiga här. Vi beslutar oss att försöka ta oss till min gamla "hemby" São Marcos da Serra och kolla läget.
Vi följde kartan som Eva flitigt ritat åt oss och hittade utan ansträngning till busshållplatserna. Av en kuslig slump så heter bussbolaget i Albufeira också just Eva. Jag går in på Evas, bussbolagets alltså, informationskontor och frågar om Messines-bussen. Hon pekade och förklarade att den gick från terminalen, och att man inte kunde köpa biljett hos henne utan där på bussen.
Vi satte oss och väntade, men ingen buss kom på den planerade tiden så jag gick tillbaka till informationskontoret. "Jag sa ju att den gick från terminalen, ni är tvungna att ta en annan buss dit först!" röt tanten bakom plexiglasrutan åt mig samtidigt som hon frenetiskt flaxade med armarna (VARNING: Hotbild!) Förbannade, om än dock hittills inte helt besvärande, språkbarriär. Jag får helt enkelt slipa på portugisiskan, gick jag och muttrade för mig då vi inväntade nästa buss till terminalen.
Till slut tog vi oss till São Bartolomeu de Messines och lyckades därifrån fånga en taxi till São Marcos. Det var ganska billigt med taxi, då en och en halv mil kostade ungefär 150 spänn. Helt okej med tanke på att det är vad det kostar att ta sig ut till flyget hemma i Umeå.
Väl i byn så gick vi en rundvandring med yours truly som guide. Även om det mest intressanta jag kunde berätta om landmärkena var "Här bodde min kompis Farrapos" eller "Här bodde min kompis Abelha innan han flyttade till det där huset." Typ.
Jag visade bland annat upp mina gamla hem, vart morsan jobbade, vart Tio och Tia (mina f.d. styvfarföräldrar) bodde, etc. Vi var in och drack lite öl/iste på fotbollsklubben Serrano och jag visade även upp min gamla lågstadieskola (där vi också mötte - dock ej pratade med - en tjej från gänget back in the days, som vi kallade Pata). Vi gick till och med och besökte Tios bronsbyst och hans grav.
Vi tog foton och filmade innan vi ringde tillbaka taxin, då vi under väntetiden passade på att gå in till Nelinhas närbutik för att se om någon kände igen mig. Jag var tvungen att påminna. Roligt är dock att de kom ihåg mig som Kents och Lenas son och inte "den där lilla svenska skitungen Mané släpade med från typ Schweiz."
Senare på kvällen var vi åter i Albufeira och åt middag på O Penedo ännu en gång - mest på grund av bristande intresse för att finna ett nytt ställe.
Innan dess hade jag fått spela en omgång av Virtua Fighter 2 på strandhotellet Roca Mar, eftersom jag trodde att jag inte skulle få spela någon arkad alls under resans gång. Det bör då noteras att jag äger spelet själv och kan spela det gratis hemma, när som helst.
Monica beställde tagliatelle med hemmagjord pesto och jag grillade lammkotletter. Tyvärr var köttet lite slarvigt styckat så ungefär hälften smakade typ diskmedel.
Efter middagen var vi så pass trötta att vi åt pudim flan på rummet och lade oss sedan för att sova.

DAG FEM – Lördag, 070608

05.30. Väckaren ljuder, och med grymtande steg kliver jag och Monica upp för att göra oss i ordning. Idag skulle vi nämligen bussa till huvudstaden Lissabon, tillsammans med en massa norskar och danskar och en ohyggligt hurtig guide (som för övrigt hade ruggigt dåligt uttal på sin portugisiska.)
Bussresan var pretty standard procedure, med guiden som gladeligen berättar i högtalarna (och därmed stör mitt försök att sova igenom resan) sådan intressant information att det kostar endast €1 att köra igenom vägtullen med vanlig personbil medan det med buss kostar €3... Och intresseflaggan fladdrade därmed majestätiskt i bussens luftkonditionering.
Vi mellanlandade på en mack i Ajustrel för bensträckning och frukost, då jag upptäckte att de hade inte mindre än tre olika arkadkabinetter! Yay! Jag spelade en varsin omgång på G-Loc och Manx TT, medan Sega Rally 2 fick vänta till en annan gång. Vi kunde tyvärr inte stanna längre, så jag fick vinka adjö åt arkadmaskinerna. May the Gaming Gods be with their dying breed.
När vi väl anlänt till vårt mål besökte vi Cristo Rei, Jesus-statyn som förrutom i Lisboa även står i Rio de Janeiro och på Madeira. Inte samma då, men likadana.
Den var stor, visst, men efter att ha varit uppe i t.ex. Eiffeltornet så kändes det mest meh - speciellt eftersom man bara fick stå vid fötterna av statyn.
Sen fick vi besöka den gotiska kyrkan där bland andra Vasco da Gamas kropp numera ligger, och till sist fick vi några timmar över att upptäcka staden själva. Jag och Monica började med att flåsandes försöka hitta skugga. Vi hittade Ben & Jerry's och tog varsin glassdrink, för att sedan inleda en jakt på (billiga) tv-spel i det närmaste shoppingcentret och sist besökte vi en massa småaffärer. En snabblunch på Subway's och sen tillbaka för att vänta på att bussen skulle plocka upp oss. Vid detta lag hade jag blivit erbjuden hasch och kokain ungefär sju gånger av diverse skummisar.
Väl tillbaka i Albufeira tog vi en liten promenad till gamla stan för lite thaikäk på The Royal Orchid. God mat, härlig miljö och bra service. Klockan var vid detta lag kring tolvsnåret så vi beslöt oss för att dra oss tillbaka för kvällen.

DAG SEX – Söndag, 080608

Vi klev upp och var sist till frukosten som vanligt (coola människor kommer alltid sent) och gick sedan ut för att kolla på substitut för Monicas halvsabbade resväska.
Vi gick till kineserna på gallerian Hotel California, eftersom vi hade varit dit tidigare och noterat de låga priserna. Det blev dessvärre ingen ny väska, men vi lämnade iallafall stället med en popup-bok åt Ronja samt en spelkonsol åt yours truly!
Efter shoppingrundan tog vi ett parasoll och varsitt underlag för att gå ned till playan en stund. Vattnet var grundare idag, och om man gick ut några meter var det också betydligt varmare. Jag gjorde några försök i att plaska lite grann. Plask-plask.
Någon timme stekandes under solen senare återvände vi till vårt rum, duschade av oss sanden och vilade lite grann eftersom de har siesta i två timmar här då allt är stängt. Sedan vi vaknat upp gick vi ned till gamla stan för att käka.

Vi passerade förbi ett käckt inneställe som hette Rock Café Bar som, enligt inkastaren, hade bra mat och dessutom ett band som spelade klassiker i stil med AC/DC och Led Zeppelin just denna kväll, så vi beslöt oss för att ta en senare middag för att kunna lyssna på bandet.
Senare då vi återvänder visar det sig att inkastaren sade fel tid, då musiken startade redan innan vi hunnit beställa. Dessutom låg restaurangen på övervåningen medan musiken befann sig i baren på bottenplan. Fotbollen (Tyskland vs. Polen) spelades på högsta volym, så trots att lokalen i övrigt inte var högljudd så var det svårt att höra musiken som spelades.
Väl placerade vid vårt bord så beställde jag, förutom den obligatoriska storstarken, kött på steksten och Monica en vegetarisk tortilla med vitlöksbröd som förrätt. Till slut var matchen slut och TV-volymen sänktes.
Då visade det sig att bandet inte alls spelade hårdrock utan snarare uttjatade dängor såsom No Woman No Cry och Every Breath You Take. Och förvånansvärt sega, tråkiga versioner av dem dessutom. Vi hoppades att maten skulle vara bättre än musiken som erbjöds.
Vi väntade, såg gäster komma och gå, men inte en servitör så lång ögat nådde - eller iallafall så pass nära att man kunde få kontakt med någon.
Efter att vi väntat kanske en och en halv timme undrade den kille som förmodligen var chef där (vi kallade honom "Flätan") och frågade hon som tog vår beställning om vi beställt något, varpå hon utbrast på portugisiska att hon helt glömt bort oss.
Yttligare några minuter gick innan hon vågade sig fram för att på engelska förklara:
"Tyvärr har det uppstått ett problem i köket, damens vegetariska tortilla råkade bli en spaghetti bolognese i all tumult och herrns steksten ligger fortfarande i ugnen för att bli riktigt, riktigt varm."
Hon beklagade över att köket gjorde en sån miss, och även om det (host, HOST) inte alls var hennes fel kände hon att hon ville kompensera med en förrätt, "...för ni hade väl inte beställt någon, va?"
Jo, förklarade Monica, vi beställde vitlöksbröd som inte hade kommit än. "Ja, men, då kan ni få ett extra då!"
Efter att servitrisen kommit in med ännu en öl (eftersom jag vid detta lag redan hunnit dricka upp mitt 8 deciliters glas) samt vitlöksbröden så började hon på ett enerverande sätt ställa in sig hos oss för att se att allt var till belåtenhet - en tip fisher av högsta grad, alltså.
"Jo, vår middag vore mycket trevligare om du lät bli att kyssa våra rövar stup i kvarten," muttrade vi för oss själva då hon, långt efter att huvudrätterna kommit in, fortsatte att smöra på som om hon vore en svältande knubbis på ett viktväktarmöte.
Monicas vegetariska tortilla visade sig till slut vara en stor omelett med en massa grönsaker på. Jag vet inte om - eller hur - man lyckats förväxla majs med ägg, men där jag kommer ifrån är iallafall omelett och tortilla inte samma sak. Den var tydligen god ändå, så det fick gå an.
Mitt kött var iallafall väldigt gott, men stekstenen fräste så pass att det krävdes att man åt med förkläde. Tur då att de delade ut en i samband med att de lade fram stenen.
Vid detta lag hade bandet på bottenvåningen nästan spelat klart, men för vår del gjorde det inget eftersom det hittills bara varit skitlåtar, och främst ballader för övrigt.
När vi ätit klart och betalat gick vi ned för att kolla lite på bandet innan de, som man säger, call it an evening. Det visade sig då att det bara var en avdankad trubadur med förlorade rockdrömmar som stod och gned på en gitarr i takt med en karaokeplatta. Jag vet inte hur portugiserna definierar band, men därifrån jag kommer var det där inte ett band.
Less, trötta och väldigt besvikna gick vi tillbaka till hotellet. Kvällens middag var ett skämt. Ett smakfullt skämt, men ändå ett skämt.

DAG SJU – Måndag, 090608

Dagen innan avfärd började som vanligt med en sockerbombsfrukost (NOM), men denna gång fick vi äran att dela bord med ett annat par - en till synes alkoholiserad, förmodligen före detta polis och dennes fru.
Det uppstod en underhållande diskussion mellan föreståndarinnan Eva och herr alkoholism om patriotism, huruvida man fick sjunga nationalsången i skolan i Sverige nuförtiden och om hur det är med invandringen i landet idag.
När debatten slutade oavgjort gick jag och Monica till närbutiken för att köpa matpresenter till släkt och vänner hemma. Det blev en massa vin och korv, presunto-chips och sardinpastej och några bollycao.
Vi lämnade av varorna på hotellet och gick sedan ned till stranden en sista gång. Det blåste så mycket denna dag att vattnet var för kallt att bada i, så vi nöjde oss med att bara sola. Dock var det andra galningar som plaskade febrilt och hejvilt i det kalla havet, men jag antar att de bara hade så kul då det för en gångs skull var någorlunda höga vågor.
Vi gick sen tillbaka till rummet, duschade och packade ihop det värsta i väskorna för att sedan vila ett tag innan middagen. Vi åt på en lokal krog - jag tog en hederlig, grillad kyckling och Monica en vanlig sallad.
Efter maten promenenixade vi till närmsta öppna glasställe, vilket visade sig vara nere på gamla stan, några minuter till fots ifrån hotellet. Vi köpte glassen som vi sedan delade på vid strandpromenaden, samtidigt som vi tittade på solnedgången över havet. Gott OCH romatiskt.
På vägen till Dianamar passerade vi Rossio Bar och mötte ägaren utanför. Han undrade om vi hade ätit och jag förklarade att vi till och med var på tillbaka till rummet eftersom vi skulle upp tidigt till flygplatsen morgonen därpå.
Ägaren erkände då att han trott att jag var portugis och undrade vilken nationalitet jag hade. Jag förklarade att jag var svensk men hade bott i landet fram och åter under min ungdom och därför kunde jag språket.
Jag beklagade mig lite på skoj över att jag ännu inte fått min bifana, eftersom jag har försökt beställa det två gånger tidigare hos honom men han har haft slut på färska papo-secos.
Där och då gjorde vi en överkommelse att om jag kom dit klockan tio dagen efter så skulle han ha en bifana redo för mig. Sen gick vi tillbaka till rummet, jag drack upp mina två sista öl och packade det allra sista innan vi lade oss för att sova.
Eftersom vi inte fick missa den stora bifana-dejten innan flyget dagen efter.

DAG ÅTTA – Tisdag, 100608

Jaha, då var den här; D Day - departure day.
Som jag nämde tidigare hade jag blivit lovad en bifana av Rossio Spots ägare. Dealen var att vi skulle dyka förbi klockan tio så han kunde whippa ihop den klassiska köttmackan åt mig, men klockan tio var det fortfarande inte öppet.
Vi tänkte, eftersom det var röd kalenderdag denna dag, att han antigen glömt bort detta kvällen innan då han lovade bifanan eller att han kanske på något sätt var försenad med öppningen.
Vi tog en promenad runt området och passerade baren ett flertal gånger, men efter 40 minuter gav vi upp. Vi gick istället ned till gamla stan och åt där i ren revolt. När vi var på väg tillbaka till hotellet hade han hunnit öppnat baren (så klart), men klockan var redan över elva och då var det redan för sent.
På Dianamar fick vi en skvätt kaffe och en pratstund med Eva. Det visade sig att hon var ursprungligen en umebo och att hon varit bosatt på Grubbe. Vi fick även en avskedspresent, egentligen till min mamma eftersom hon också varit invandrad kvinna i Portugal en gång i tiden, i form av finsalt som uppenbarligen kostar 300 kronor kilot.
Vi lovade att komma tillbaka någon gång, gav avskedskramar och tog farväl.

Här efter lämnar jag plats i loggen för något intressant som kan hända på resan tillbaka till Sweden, men utifall att det möjligen inte skulle hända något anmärkningsvärt så kompilerar jag en lista baserad på statistik jag fört under resans gång.

• Morgnar vi blivit väckta av fiskmåsar: 3
• Morgnar vi blivit väckta av hamrande: 3
• Nätter vi blivit väckta av fulla britter i trapphuset och/eller balkongen: Samtliga
• Öl druckna under resan: 28
• Ätna bifanas: 2
• Bicas druckna: 0 (Monica dock 2)
• Timmar på resande fot (utan flyg/transfer): 9
• Gånger jag blivit erbjuden att köpa knark (hasch och/eller kokain): 9
• Avfärdade inkastare: Ad infinitum
• Restaurangbesök: Cirka 16
• Borttappade norrmän: 3 (varav två av gångerna samma person)
• Spel köpta: 1 konsol och 10 spel

Det får helt enkelt duga. På torsdag är det tillbaka till vanliga livet igen, om än bara i sex veckor - sen är det semester igen! Skål.

EDIT: Vi lämnade Portugals sol och 25 grader för att komma till Stockholms 15 grader, vidare till sist mot Umeås 7 grader. Och regn.
Victoly.

Här har ni bebis, så som hon/han ser ut för tillfället. Egentligen borde jag inkludera en bild på mig själv och den min jag bar då jag för första gången fick se det lilla hjärtat slå. Tyvärr höll den lilla parveln för öronen, så vi fick ingen bra bild på ansiktet - trots 3D-bild.

[gallery]

Äntligen fredag! För att fira detta tänkte jag (surprise, surprise) kompilera ännu en lista. Denna gång innehållandes onödiga gadgets som prylbögar som jag själv skulle vilja lägga sina skitiga labbar på. Listan är sorterad enligt prisklass, från billigaste till dyraste. Är ni redo? Ein, zwei, drei - MOVE EVERY ZIG! (For great justice.)

1. Tengu

Brukar du, som jag, sitta ensam framför datorn och vråla till Raised Fist på högsta volym? Kanske skulle du vilja ha en polare som har lika bra musiksmak som dig själv, och som dessutom alltid är tillgänglig för kooperativt skrålande?
Introducerar Tengu - din nya digitala kompis på skrivbordet! Det är en liten plastbit som kopplas in via USB-porten för strömförsörjning och som sedan sjunger med till all musik den hör. Tengu är en japansk uppfinning, så klart. Och enbart därför måste du äga en. Kostar 300 riksdaler hos Thinkgeek (exklusive den äckligt dyra DHL-frakten.)

2. Chumby

Ooh, jag kan inte tala nog gott om den lilla knubbiga handdatorn! Chumby är det kärleksbarn som kunde varit om vetenskapen någonsin kommer lyckas para ihop en PDA i fångenskap med en anabola stereoid-bereoende väckarklocka. WANT WANT WANT
Även om den inte större än en genomsnittlig IKEA-mugg så rymmer Chumby en massa fräna funktioner: Den kopplar upp sig via WiFi och kan visa nyheter, spela upp videos från bl.a. Youtube, streama musik eller podcasts, kolla din e-mail och hålla koll på dina bevakade auktioner, med mera. Den huserar en tre och en halv tums tryckkänslig skärm, en accelerometer samt fyra "squeeze-knappar" klädda i härlig läderhud för att manipulera det användarvänliga gränssnittet.
Chumby får sitt digitala innehåll från den gratistjänst som finns på hemsidan, där man kan "installera" olika widgets på sin Chumby - man kan t.o.m. programmera egna och ladda upp!
Finns i tre färger för cirka tusenlappen styck i Chumbys officiella webbutik.

3. Eee PC

Asus mini-dator är egentligen inte mer onödig än en vanlig laptop, och kostar någon tusenlapp mindre än någon av de billigaste fullstora varianterna. Men det tuffa med Eee (Som står för deras slogan, "Easy to learn, Easy to work, Easy to play") är att den med sin storlek på 22×16x2 cm inte är större än ett 200 sidors skönlitterärt verk och väger under ett kilo. Att kalla den portabel vore därför en underdrift, med andra ord.
Den lilla datorn har (på den senare 900-modellen) en skärm på cirka 9" och en upplösning på 1064x600, en solid-state-enhet upp till 20 GB, 900 mHz Celeron-M och 1 GB RAM. Batteritiden varierar beroende på modell och användande, men två timmar upp till tre och en halv klarar den på en laddning. Eee skeppas med antingen Linux (Xandros) eller Windows XP.
Kolla bara, KOLLA BARA på hur bra den passar brevid Starbucks-muggen, så förstår du varför jag är så upphetsad över den här lilla apparaten.
Den billigaste modellen (med 7" skärm, 4 GB, 512 RAM och nedklockad processor) finns att köpa hos välsorterade elektronikbutiker för ca. 2800, men den mer uppiffade 900-modellen som beskrivs ovan är dock inte släppt än här i Sverige men bör gå för ca. 4000 när den anländer.

Så, då var min julklapps-önskelista skriven redan i Juni. :)

Ja, då var den födelsedagen avklarad. Den föll på en veckodag i år, så det gick ganska lugnt till. Inte för att det lär bli nyktert i helgen, för den delen. Nykter-ish, visserligen (har lovat Monica att hålla mig i skinnet), men inte helt nyktert.
Det ska nämligen komma hit en massa polare, det blir kul. Har inget ståhej planerat, så jag hoppas iallafall att det ska bli kul. Alkohol, hårdrock och goda vänner brukar vara en schyst kombination (Och ja, jag menar schyst.)

Över till födelsedagspresentlistan. Jag fick inget spel i år. Men däremot fick jag tre stycken t-shirts med spelmotiv av gumman! Två stycken Zelda-tröjor och en Mario Party-tröja. Och förutom dem så jag fick jag massage på IKSU Spa! I like.
Av systeryster fick jag en Beckham-parfym som kan komma väl till hands - Instinct After Dark. Oh, yes. Men, betyder det att jag måste plocka ögonbrynen och börja använda killsmink nu?
Av morsan och Thomas fick jag en pingvin i keramik från Turkiet, fickpengar till den kommande Portugal-resan och ett cykelställ till bilen som vi fick tillbaka efter att lånat det i ett år och sen lämnat igen den.
Gulla-Britt gav en liten slant och av Mickie fick jag en låda bestående av ketchup (HAHA), lite chips, MAX-dressing och en jävla massa ägg. Han är rolig, den där Mickie.

Jag köpte Lost Winds också till Wii:n (häpi börfdai to mi?) eftersom Wii Ware-tjänsten hade premiär samma dag. Det är en mysig liten pusselplattformare som jag nämnt om tidigare, se till att köpa det tillsammans med det bedårande Toki Tori (också det en pusselplattformare.)
Om ni är osäker på vilka Wii Ware-spel att köpa så kan jag rekommendera Wii Ware World, en sida med recensioner och nyheter om Nintendos nedladdningstjänst och dess olika spel. En annan sajt av samma gäng är Virtual Console Reviews där de, som titeln antyder, recenserar Virtual Console-spel.

Nu är jag kissnödig efter att ha druckit Jolt, så I'll leave it at that.
Skål!

EDIT: Glömde nämna att jag lyckades överraska mig själv! Fick nämligen ett mail, som jag bifogar här längst ned. Over and out. For reals.

Subject: Hejsan, framtidsjag!
From: FutureMe.org
The following is an e-mail from the past, composed on Saturday, April 14, 2007, and sent via FutureMe.org
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
check out the FutureMe book - available now!
http://www.amazon.com/futureme/
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -