Foto: Paris Parafait

Vissa samlarområden är inte så populära längre. När träffade du senast någon som samlade sigill? Det tycks däremot som om det en gång i tiden var en rätt så populär hobby att samla på sigill från kungar och adelsmän. Då och då dyker det upp samlingar på loppmarknader och auktioner som oftast är rena fynden. Sigillen är ju onekligen dekorativa och som väggprydnader mer intressanta än det mesta. Förutsättning är ju kanske att det finns en grundläggande heraldisk kunskap och intresse hos köparna.

Foto: Metropol

På Auktion har flera sigillsamlingar klubbats på sistonde. De flesta är mindre, runt 100 sigill och kostar cirka 200-800 kr, beroende på vapen. En större samling med 1200 sigill gick från ett utrop på ynkliga 300 krupp till 3.400 kr innan klubban föll på auktionshuset Metropol. Den fina samlingen på bilden ovan med bl.a. Oscar II:s sigill såldes för endast 300 kr för ett par år sedan, även den på Metropol.

Själv föreslår jag att alla som har ett eller ett par vackra sigill hemma genast gör några avtryck och byter med varandra! Har man väl en sigillstamp är det en billig hobby som passar utmärkt för både pensionärer och studenter.

Släkten von Kaulbars utslocknade redan 1874. Kanske, men bara kanske, har sigillet en gång i tiden tillhört en av Karl XII:s närmaste män, Johan v Kaulbars. När kungen sköts i Fredrikshald stod v Kaulbars alldeles i närheten och blev den förste att berätta för Armén om vad som hänt. Drygt 30 år senare blev han friherre och var bland annat stormästare i Göteborgs första frimurarloge.

Så småningom dök han emellertid upp. Han hade svårt att dölja sin stolthet. Hade valts in i Par Bricole - ett Bellmansälskarsällskap.

- Jaha - så du älskar Bellman sa jag.

- Ja, jo - han var ju bra.

Det visade sig att han inte visste så mycket om Bellman - men vad gjorde det - han hade valts in. Och han var stolt.

- Vad gör ni där på Par Bricole? Leker ni 1700-tal?

Han var inte klädd i någon stilig stass av 1700-talssnitt nu, bara en vanlig frack och så hade han en liten tratt i gul metall hängande i ett band om halsen. Jag associerade annars Par Bricole med Gustafs skål - de verkar ha kul. Träffade en kul och galen tjej i somras - som jag arbetade med - hon var med i Gustafs skål. Verkar vara ett sympatiskt sällskap.

Men nej - Par Bricole leker inte 1700-tal. De sjunger. Och de är bara män.

- Och vilka väljs in - ska man inte vara extremt intresserad av Bellman om man är med där?

Pernilles karl var på kanelen - och ljudnivån var hög på festen - så jag uppfattade inte riktigt vad han sa. Det lät som om han sa: "Det är stumpen som avgör" - och förvisso stämmer det. Det är stumpen som avgör. Och så ska man ha två vänner som kan rekommendera en - men som sagt - stumpen är avgörande.

I manliga sällskap är det inte snillet, inte utbildningen, inte erfarenheten som avgör - det är stumpen. De har praktiserat könskvotering så länge de har funnits - och har tänkt fortsätta med det så länge de finns. Vill Bellman-intresserade (eller möjligen Anna-Maria Lenngrenintresserade) damer träffas i hemliga sällskap och sjunga hela dagarna - eller recitera ironiska 1700-talsdikter - så får de bilda egna könskvoterande (eller blandade) sällskap.

Samma sak gäller Riddarhuset - inga kvinnor in i direktionen där inte. Finansmannen Gustaf Douglas ska dock ha en eloge för sitt mod och sin motion. För 100 år sedan fanns det modiga män som vågade föreslå kvinnlig rösträtt också. De röstades länge ner - och hånades. All heder åt modiga människor.

De flesta universitet och bibliotek har numera öppnat sig för kvinnor - de har slutat med sin manliga könskvotering där. Det är bara bland professorer som könskvotering fortfarande tillämpas. Och i spexen - där får tjejer bara vara med om de kan sy kläder, koka kaffe och sminka killar - inte stå på scenen - men i Lund finns Boelspexarna. Vet inte om de har manliga kaffekokare, skräddare och sminkörer.

Glöm inte heller männen i Nobelpriskomittén - de väljer helst snillen med stump. Manliga snillen går före kvinnliga.

Det är stumpen som avgör...