Har alla missat Perrelis Time-Out med sin man?

Från bloggen Attila hittar jag ovanstående roliga bild på Reinfeldt. Givetvis är detta gravt missvisande. Det är ju inte Reinfeldt själv som kommer att sitta och avlyssna!! Skärpning Attila! Givetvis kommer det krävas en stor nyrekrytering av medarbetare på FRA, vilket kan bli en välkommen liberal arbetsmarknadsåtgärd.

Bloggosfären är fullt med övertoner när det gäller övervakning. Hultin verkar mena att integritet inte skulle ha ett pris, vilket förstås är gravt felaktigt - allt har ett pris. I detta fall är ju priset ganska lågt med tanke på att vi får ett stabilt och kontrollerat samhälle där oegentligheter snabbt kan identifieras. Förutsatt nu att man lägger tillräckligt med resurser på FRA och inte låter detta bli en hyllvärmare utan egenligt substans. Studiebesök till Kina rekommenderas varmt. Där har man erforderlig erfarenhet.

Opassande har förstås fått det hela helt om bakfoten när hon anklagar riksdagen för att svika svenska folket, i själva verket lägger de ju en faderlig och beskyddande hand(eller ja öra, kanske) över sina undersåtar. En sådan kärlek får en att bli lite våt i ögat.. Erik Laakso nästan ironiserar över denna ömma välvilja, vilket genast för tankarna in på några tekniska detaljer som bloggen techmonaut.com, som ojar sig över hur FRA ska kunna förstå ironi?

Ja, vad ska man säga. För det första är ironi ett otyg som borde stävjas. Kanske kan avlyssningsförslagen ge vederbörliga incitament till återhållsamhet. Men återigen vill jag betona vikten av personal som verkligen läser all kommunikation. Vi kan inte överlåta allt till datorerna. Detta är fundamentalt.

Avslutningsvis vill jag hylla liberalerna i riksdagen för deras fasta hållning i frågan och ge dem ett par tips till hur saken kan utvecklas. Folkpartiet har ju drivit kravet på språkkunskaper och språktest och här finns uppenbarligen möjligheten att bli en smula vassare. Det är ju ganska lätt att skärpa till sig vid ett givet ögonblick och i en testsituation, men det är ju det dagliga bruket vi vill få fason på. Här kan avlyssningen ge värdefull information hur vi faktiskt talar. Mitt förslag är att medborgarskap är något som ständigt kan vara föremål för omprövning. Låt oss lägga ut det uppdraget på FRA.

Andra bloggar intressant om: FRA, avlyssning, övervakning, liberalerna, ironi, politik, språktest

Stoppa FRAlagen.nu

Lokala nyheterna rapporterar om fortsatta missförhållanden inom socialtjänsten. Ett socialkontor i mitt hemlän har fått skarp kritik från Socialstyrelsen pga  utlovad handläggningstid om fyra månader spräcktes med råge. En idag vuxen yngling fick vänta 14 månader på utredning som dessutom lades ner då ynglingen blev myndig. Pojken blev uppmärksammad i skolan pga bristande hygien, men främst för perioder av kontaktsvårigheter från pojkens sida.

Trots att nyheten upprepas vid de flesta nyhets-sändningarna hör jag aldrig att ordet "föräldrar" nämnas. Ett symtom på ansvarsglidning från egna familjen till samhället? Svårt att bedöma utan helhetsbild varför föräldraansvaret inte kommenteras.

Men varför uppstod inget större tryck på socialen när skolan fanns med i bilden? -Vi jobbar på, men har inte kommit i fas, uttalar  ansvarig/medarbetare på socialkontoret.Varför inte anställa fler med fortsatt långa utredningstider plus sociala samhällsproblem minskar tyvärr inte?  Kommunens budget gick på plus så varför inte investera i mjuka frågor?

Samtidigt finns budget resultat för olika nämnder, landstinget gjorde storförlust med otroliga 314 miljoner back!  

BÄST I SVERIGE

Kan se en parallell till SVT: s dokumentär "Bäst i Sverige", en klass i årskurs nio ska bli Sveriges tredje bästa klass inom ett kvartal. Meriterade, erfarna pedagoger utplockade från hela landet får ett svårt arbete när stora kunskapsluckor finns. Klassens nya lärare är inte förvånade. Så här ser det ut i skolorna i Sverige, påpekar en språklärare. Ett fåtal föräldrar, utifrån de som syns i bild, kommer till ett föräldramöte en bit in på terminen. Ökat krav på eleverna har satt känslor i svall. Föräldrar hotar att  flytta barnen från skolan. 

• Varför har klassen halkat efter,har inte skolan följt läroplanen eller haft rätt böcker, undrar en mamma?   
• Vad hjälper alla läroplaner i världen när elever kan skolka från lektioner under hela högstadiet? 
• Var finns det egna elev ansvaret och föräldraansvaret för skolans arbete? 

Den nya matteläraren Stavros manar till föräldraansvar, vi kan inte uppfostra barnen, det är ert arbete! Vi kan ge dem kunskaper. Efter mötet finns en gemensam samsyn mellan lärare och föräldrar för elevernas bästa med sikte på godkända betyg vid skolans slut.

 FALLOLYCKOR PÅ SJUKHUS

EKOT rapporterar hur antalet vårddagar på sjukhus blir  högre med stort antal fallolyckor. På Malmö sjukhus skedde över 1000 fallolyckor i fjol. Ansvarig menar att äldre saknar tofflor och snubblar, blir förvirrade varför mediciner ska  ses över. Även halksockar kan komma att användas för att minska antalet fallolyckor.

Förutom merkostnad för vård och landsting innebär fallolyckorna personligt lidande för de äldre med fler vårddagar förutom egentlig vårdbehandling de sökt för. EKOT meddelar också att Socialstyrelsen visar på ökad ojämlikhet inom vården, där högutbildade med etniskt  svensk bakgrund får bättre vård än låg utbildade med utländsk bakgrund.  

Ett  trendbrott inom vården sedan 1990 då ojämlikhet minskade ifråga om utbildning och etnisk bakgrund. Joakim Palme m.fl. (2002) skrev rapporten Europeen breefing. Welfarestrends in Swedenbalansing the books of the 1990´s, efter utredning av 1990-talets sociala välfärdsförhållanden. Kontentan blev en ganska mörk bild kring aktuella skolfrågor och sjukvården.

Stora årskullar från babyboomen kring 1985 och framåt 1990, nedskärningar i sociala systemen under 1990-talet plus kriser och krig i välden gav stora flyktinggrupper. Sammantaget innebar förändringarna stora krav på kommunansvariga i landet. Palme pekar på hur de ekonomiska förändringarna under 1990-talet var de största på samhällsnivå sedan 1930-talet med verkningar på individnivå. Samtidigt finns ett samhällsansvar kring individstöd men rester av socialpolitikens makt och tradition vilka fortfarande styr  på 2000-talet.  Med en uppdelning av "Vi och De andra" i samhället. 

Tidigare val-mantrat; Vård, skola och omsorg upplever jag hamnat i mediaskuggan

när negativa uppgifter kring samhälls sektorerna fortsätter återkomma år efter år.

När får vi se en positiv trend till det bättre för skola, vård och omsorg - valåret 2010?

/Lena Nilsdotter

 Andra bloggar intressant om: fallolyckor, skolk, skola, vård, omsorg, sociala frågor, Palme, Bäst i klassen, Valet 2010, sjukhus, äldre 

Jag har tidigare resonerat om dylika händelser i termer av naturkatastrofer betingade av den underliggande hopplöshetens parametrar. Likheter med mellanösterns självmordbombare går att se även om den uttalade politiska kontexten saknas. Hopplöshet göder en riskzon av ökat antal eruptioner. Innehåller denna zon därtill medel i form av vapen blir konsekvenserna av sådan utbrott givetvis mycket större.

Andra bloggar intressant om: skolmassaker, illdåd, naturkatastrofer, självmordsbombare

Detta är dock knappast rätt väg att gå. Nationalekonomiskt ökar samhällets transaktionskostnader när misstron institutionaliseras på bredden. Ågärden borde snarare vara att skära på djupet genom stickkontroller och problemanalys. Bloggen Mina Moderata Karameller uttrycker det på ett mer begripligt och kärnfullt sätt:

"Att myndiga personer själva ska behöva ha intyg för sådant de själva i nästa led ska intyga är märkligt. Låter inte det som lite kaka på kaka? Det blir nästan lite löjets skimmer över det hela. Dagis ska nu ta över kontrollen över föräldrarna. Ni hör hur det låter - inte klokt egentligen. Det blir en slags angiveristat att leva i framöver. Dagispersonalen blir indirekt poliser de också."

Se också Buzzword, och för en annan åsikt Alltid Vaken.

Så papperskorgen för ännu ett alliansförslag?

Andra bloggar intressant om: VAB, försäkringskassan, alliansen, Husmark-Pehrson, Göran Hägglund, regeringen, politik

Att bygga högt och att förtäta en stad är något som miljöpartister inte sällan bejakar och så även jag. Vad månde bloggosfärens alla bloggare tycka om saken? Låt oss ta reda på det.

Jinge kan tänka sig att bygga en del hus i stadens utkanter till exempel på Lidingö(och vrickat i överkant, gärna vid ett kärnkraftverk!), men om Borgarrådet Söderlund ger sig på innerstaden....: "så ger han sig på alla Stockholmares barndomskvarter och det bör han inte göra om han inte tror att han är en tjusig karl, rullad i tjära och fjädrar. "

Bloggregeringens Attila är odelat förtjust och skriver: "I hans resonemang märks en respekt för det gamla, men också en längtan att utveckla staden och utvidga den, samt förse dessa delar med synliga landmärken. Precis som man gjort under alla tider."

Yimby.se kan man säga kritiserar den ståndpunkt som till exempel jinge intar då bloggen skriver:"Vanligt i debatten är missuppfattningen att innerstaden är färdigbyggd. Att det är i ytterstaden och förorterna som vi skall förtäta. Ja, vi skall förtäta där, men varför skulle det förhindra en förtätning av innerstaden? Varför skall den gamla gränsen för stenstadens slut inte få växa utåt?"

Ett mer arkitektoniskt fördjupat resonemang för bloggen Slottet i saknadens dalar. Med utgångspunkt i Kolhoffs kritik mot individualistiska monomentalbyggnader och tankar från rörelsen New Urbanism pekar han på att man sedan lång tid förbisett städerna som produkt av en organisk utveckling. Han konkluderar: "Precis som när det gäller miljön bör vi vara försiktiga med omdaningen av våra städer. Det vi bygger nu kommer generationer att få leva med. Söderlund med sina förtätningsplaner är tydligtvis okunnig om den katastrof som omdaningen av Norrmalm på 60- och 70-talen blivit. En steril, människofientlig miljö som man nu vill försöka rädda genom att göra de offentliga utrymmen som fortfrande finns till inglasad privatägd galleria."

Tre mp politiker var inne på samma spår för någon dag sedan:

"Frågan vi måste ställa oss är: ska en stad som funnits i 750 år tillåtas få förändras i den rasande takt som nu sker? En alltmer eskalerande centraliseringsprocess håller på att ta form. Kultur- och naturvärden samt det demokratiska inflytandet har flera gånger fått stryka på foten det senaste året. Är allmänheten eller ens majoritetens egna politiker medvetna om detta? "

Mp politikerna pekar också på ett demokratiproblem och Söderlunds oinskränkta makt på området: "Politiskt är hans makt nästintill oinskränkt. Endast ekonomin sätter käppar i hjulet. Övriga partier i Stockholmsalliansen samt moderata partikolleger böjer sig för hans vilja. Mikael är en kompetent politiker och stor visionär, men han vill sätta sig själv på kartan och det fort."

Bloggen Grue sympatiserar med artikeln.

Avslutningsvis några kloka ord från Folkpartiet i Nacka:

"Det är viktigt att vi ser till att hålla Stockholms centrum i en skala som gör att man kan kombinera funktionen som Nordens centrum med den bedövande skönhet som gjort stadesn världsberömd, och som, genom miljoner turister, utgör en viktig förutsättning för vårt näringsliv. Det finns hos en del debattörer en slags barnslig tro att om man bygger skyskrapor så kommer Stockholm att bli mer som New York och Hong Kong. Barnslig därför att det inte är hushöjder som skapar kreativ täthet och kulturell mångfald. Se bara på den stad som kanske har mer av de varorna än någon annan Paris, det är knappast i La Defense som det händer..."

Själv är jag väl egentligen tveksam till själv grundpremissen att stimulera en ökad befolkningstillväxt i Stockholm. Det är sant att många städer vinner på en förtätning, till exempel min egen stad Linköping, men det är inte självklart sant för Stockholm. När det gäller själva förändringsfrågan i sig måste man givetvis inse att varje tid måste få sätta sina avtryck på stadens utveckling. Samtidigt måste det ju ske utifrån en genomtänkt arkitektonisk idé och vara mer nyskapande än att bara slå upp ett antal stålchabrak. Att tilläga är ju också att är det något som är lämpligt för medborgarinflytande och rådslag så är det frågor som rör ens stads utseende och utveckling.

(uppdatering: Carin Jämtin uppger i Svd att hon är försiktigt positiv till skyskrapor men osäker på finansieringen)

Andra bloggar intressant om: Stockholm, skyskrapor, stadsbyggnad, arkitektur, erektion, fallossymboler, Söderlund

"Vi är en bygd med 329 invånare som sakta men säkert ökar invånarantalet. Bygden heter Tived och ligger i Laxå kommun och i Örebro Län. Tiveds Utvecklingsgrupp (TUG) har jobbat med en mängd möjliga och omöjliga frågor genom åren. En del har vi lyckats med, en del slag har vi förlorat, en del fortsätter vi med. Vår byskola som vi kämpat för i 30 år fick vi ge upp 2004. Vi köpte då skolan av kommunen och hyr ut en del av den till kommunen så vi åtminstonde fick behålla vårat dagis. /Madeleine Larsson Ordförande Tiveds Utvecklingsgrupp"

Andra berättar exempelvis om hur man byggt ut ett eget fiberoptiknät.

Någonstans tror jag att detta både är tjusningen med landsbygden och själva dess förutsättning. Vill man bo på landsbygden och ha traditionell välfärd är villkoren:

• Uppfinningsrikedom
• Handlingskraft
• Eget ansvar
• Samarbete
• Känsla av samhörighet

Givetvis kan man inte heller räkna med att åtnjuta alla stadens fördelar.

En i hög utsträckning självförsörjande landsbygd är naturligtivs något positivt och värt att sträva efter.

Andra bloggar intressant om: landsbygd, landsbygdsutveckling

Jag har placerat min blogg på bloggkartan.se

Har vi ett digitalt utanförskap? Det vill säga är det ett problem att vissa grupper inte använder sig av modern informations teknologi?

I egenskap av ytterst frekvent användare är det frestande att svara ja på den frågan. Internet i en lagom dos är definitivt berikande och jag gör tappra försök att övertala min mamma att koppla upp sig.

Sedan är det alltid problematiskt att tala utanförskap i svepande termer. Jag har tidigare kritiserat detta begrepp applicerat på arbetsmarknadspolitik. Nu är ju inte internetanvändandet ens i närheten av att vara lika laddat och konsekvenserna av att tala om utanförskap inte så stora.

Man kan väl konstaterat att det digitala utanförskapet är ett problem i den utsträckning som människor upplever att det är ett problem. Jag vill dock inte gå så långt som att negligera situationen. Goda uppfinningar bör komma så många som möjligt till del.

Andra bloggar intressant om: internetanvändande, internet, SCB, utanförskap

GLÖM NU INTE ATT RÖSTA PÅ 2007 ÅRS BÄSTA GRÖNA BLOGG

DU GÖR DET HÄR

Men på något sätt skulle jag ändå våga drista mig till att påstå att aktivitet och engagemang är att föredra framför apati och passivitet. Hur dessa negativa sidor kopplas till en viss aktivitet är ju dock i alla fall i teorin högst individuell.

Själv spelar jag blott ett spel. Ett och samma under mer än ett decennium, Civilization. Periodvis har det nog varit en smula skadligt och distraherat från annat som borde fått min uppmärksamhet. Men på något sätt känns inte tiden som "kastats" bort lika meningslös som vissa tv-serier man följt, sett i retrospektion.

Andra bloggar intressant om: datorspel, tidsfördriv, beroende

Både våld mot och av poliser är lite extra känsligt. I det första fallet ger sig någon på en av symbolerna för rättsstatens ordning óch lag. I det andra fallet är det denna den yttersta övermakten som eventuellt gravt missbrukar sitt förtroende. Vi är ju ingalunda förskonade från något dera här i Sverige. Osmo Vallo och en del av händelserna i Göteborg är exempel på övervåld från polisens sida och Malexander morden exempel på det andra.

Samtidigt som polisen har våldsmonopol och egentligen intimt förknippas med just detta är paradoxalt så att poliser och våld ändå är väldigt känsloladdat.

Andra bloggar intressant om: polisvåld, våld mot poliser

Tidigare har en polisstation beskjutits och tre helikoptrar utsatts för eldgivning.

Igår skrev jag att det kanske ändå behövs mer resurser för nationell bekämpning av organiserad brottlighet. De många enskilda skottlossningarna tyder ju på att det handlar om uppgörelser mellan olika ligor. Skotten mot polishuset är väl det mest besynnerliga och i ett inlägg frågade jag mig om det inte kunde vara uttryck för enkel vrede till exempel påkallad av händelserna i Italien. Långsökt måhända men hittar man inga logiska förklaringar får man spekuklera i de orimliga.

Skadegörelsen mot helikoptrarna är väl det otäckaste eftersom man i det kan avläsa en strategisk avsikt.

Summa summarus för alla skottlossningar i Göteborg tankarna till Vilda Västern. Dags att upprätta lag och ordning kanske?!

Andra bloggar intressant om: organiserad brottslighet, Göteborg

"– Det första jag gjorde var att ringa hem till Pekka. Hans pappa svarade.

Miro frågade om Pekka var hemma. Pappan svarade att han var i skolan.

– Då frågade jag om hans vapen var hemma.

Pappan gick i väg och tittade efter och kom tillbaka till telefonen.

– Nej. "

I denna häpnadsväckande dialog famgår att innehav av vapen är något mycket naturligt. En kompis ringer och undrar om han tagit med sig vapnet. Pappa går lydigt och kollar och konstaterar att så verkar vara fallet. Alla känner till att det finns ett vapen som man kan eller inte kan ta med sig...

Kanske visar det sig att den finländske skolmördaren haft en taskig barndom. Inget av det jag läst hittills talar för det. En normal kille fram till åtminstone 12 - 13 års åldern verkar det som. Det som sedan sker är att en rad olika idéer får grepp om honom. Tankar om att vara övermänniska, om mäns överordning, den starkes rätt över den svage etc.

Det intressant med dessa tankar är inte att börja psykologisera dem utan att sätta dem i en idémässig kontext. Givetvis måste man konstatera att de hör ihop med maktlöshet och ett samhälle som inte riktigt förmår att ta till vara individers vilja. Där kanaler saknas brister fördämningar. Känslan av sammanhang blir väldigt suddig och en tydlig motbild genereras. Hitler och Stalin. Möjligheten av att själv tillhöra de starka.

Drömmarna och idéerna krossas snart eftersom det är en intelligent kille vi talar om. Makten är komplex, global och opersonlig. Samtidigt finns oändliga möjligheter göra sig hörd via hemsidor, bloggar, communities och youtube. Och att förbereda sina "15 minunter av kändisskap".

Jag tror få fördelar uppnås genom att betrakta mannens tankar som fantasier, som är rättspysikiatriker Fredrik Hedéns sätt att uttrycka sig till Svd. I trettiontalets tyskland hade en sådan här figur lätt kunna fångats upp av SA eller dylika organisationer. Ynglingen tog snarare konsekvensen av sin insikt i att världen inte fungerar såsom han önskade sig.

Det kan också vara intressant att leka med en idé om att massmördaren i Finland är en extrempunkt i en föreställningsvärld som kanske börjar i en förtvivlad röst på Sverigedemokraterna. Maktlösheten - inga kanaler för att manifestera ens vilja - oförmåga att handskas med den verklighet man lever i - tydlig motbild - grusade förhoppningar - skissa på alternativa möjligheter....

Andra bloggar intressant om: jokela, skolmassakern, finland, Pekka-Eric Auvinen

Denna gång slog blixten dock inte till i USA utan i vårt grannland Finland och givetvis finns det fler saker än restrikta vapenlagar som kan minimera sådana här förfärliga eruptioner, även om just detta måste betraktas som ett basalt grundkrav.

Vad ska man säga? Det kryper närmare nu. Är det slumpen att blixten slog till just här denna gång eller finns det för närvarande en förhöjd risk lite varstans? Har vansinnet i samhället ökat på sistone?

Jag tror det är viktigt att betrakta dåd av detta slag som en slags naturkatastrofer som vi aldrig helt kan skydda oss ifrån. Det gör att vi nyktert kan se hur vi kan skydda oss. Samtidigt tror jag inte att det enbart är en slump utan en riskförhöjning i ett samhälle som går för högtryck i alla möjliga avseenden. Det har sags så många gånger; en globaliserad värld, massinformation och massintryck, oändliga möjligheter, krav, stress, konsumism, psykisk ohälsa etc. Allt som upplagt för att individer med en viss läggning kan utveckla en livsfarlig cynism över sakernas tillstånd.

En kritisk mängd sådana individer i ett samhälle och i kombination med god tillänglighet på vapen bildar en potentiell katastrof. Att det skulle hända i Finland var kansek inte så sannolikt, men otroliga saker händer faktiskt helta tiden.

Andra bloggar intressant om: skolskjutningen i Finland, skolskjutning, Finland, massmord, vansinnesdåd

"Man ger personalen större inflytande och ansvar i syfte att ta tillvara den potential till organisationsutveckling som fördjupad arbetsplatsdemokrati rymmer. Samtidigt ökar brukarinflytandet. De enda som förlorar makt är politiker och byråkrater. Den delaktiga demokratin ökar, den som svenska sossepampar av hävd tycks vara så rädd för."

Vad som är ytterst talande är att rådet från Schlaug går till Reinfeldt och inte till kommunerna. På centralistiskt manér ska staten bestämma vilka relationer som ska råda mellan medborgare och kommunal service. Personalen vet bäst och det är deras perspektiv som ska råda. Det "roliga" är att Schlaug och andra sätter in detta personalperspektiv i en direktdemokratisk kontext och pratar om delaktighet och inflytande. Men det är klart har man en föreställning om den politiska nivån som givet för all framtid i politruckiska och byråkratiska termer så är väl den slutsatsen inte orimlig.

Jag tror på politiken och på att det politiska tilltalet kan förbättras och förändras. Jag tror på medborgarinflytande och ansvarstagande som är större än den egna arbetsplatsen.

Betyder deta att jag motsätter mig en förstärkt arbetsplatsdemokrati? Nej inte alls! Men jag menar att lösningarna måste ske i ett demokratiskt samtal i varje kommun och inte komma som statliga dekret. Jag lyfter själv i miljöpartiets budget i Linköping vikten av att stärka personalens roll, arbetsmiljö, kompetensutveckling och delaktighet.

Lösningen kan se lite olika ut runt om i Sverige och kan utformas utifrån skilda värderingar i den kommun det gäller.

Schlaug perkar på en utvärdering i Norge:

"Utvärderingar genomförda av Norsk institutt for by- og regionforskning har konstaterat förbättrad arbetsmiljö, färre sjukskrivningar och nöjdare brukare."

Det är helt säkert riktigt, men är också ett tydligt kännetecken när man genomför en privatisering eller ett personalövertagande av en verksamhet. Jag diskuterar lite om orsakerna till det här i en kommentar till privatiseringen av några vårdcentraler i Norrköping. All förändring innebär en nytändning som kommer att ge positiva utslag i närtid.

Sammanfattningsvis kan man ha intraprenader, kvalitetsförsök alá Norge, entreprenader eller kooperativ så länge man behåller det medborgerliga och politiska samtalet och styrningen av verksamheter som vård, skola och omsorg i en rimlig omfattning. För att detta ska vara möjligt måste huvuddelen av detta finnas i offentlig regi samtidigt som ett systematiskt arbete bedrivs kring verksamhetens uppdrag, prioriteringar och uppföljning.

Några enkla lösning finns helt enkelt inte, inte ens i Norge!

Andra bloggar intressant om: norska kvalitetskommuner, schlaug, offentlig service, driftsformer

DN debatt skriver idag att "Polis och domstolar sviker utsatta barn". Rubriken borde även innehålla att samhället sviker barn i brottmål där de yngsta medborgarna befunnit
sig i våldssituationer av olika grad inom hemmet, familjen, eller annan närstående person.

Hur ofta blir mindreåriga eller äldre  barn förhörda om egna upplevelser för att kunna bearbeta det inträffade? Att ha uppevt hur närstående fått ta emot psykisk eller fysisk smärta, våld eller hot. Kanske i samband med droger?

Till vem överför barnen sina upplevelser? Händelsen lämnar kanske inte barnet utan övergår till ett självdestruktivt och inåtvänt beteende.  Händelsen blir en självpåtagen skuld, hade jag inte gjort si eller så hade NN inte slagit henne/honom, varför gjorde jag inget?
 
I dagens ordning kan en misstänkt vårdnadshavare motsätta sig att egna barn
vittnar och berätta om egna upplevelser av våldshändelsen. Samtidigt förordar Barnkonventionen  att barn har rätt att ge sin berättelse av  händelsen. Här krockar lagstiftningens intentioner kring barens bästa kontra samhällets syn  och föräldrars  rättigheter vid brottmål.

Vems röst och version av brottshändelsen väger tyngst? 
Är  alla lika  inför lagen?
 
Våldshändelsen kan i motsats vändas till ett utåtagerande beteende och barnet
blir  betraktad och stämplad som ett "stökigt barn eller stökig elev". Tillslut  i ett sämsta scenario kan en "bokstavsdiagnos" anses bli nödvändig innan  barnet kan få någon form av stöd och  hjälp. Det kan inte vara meningen att behöva medikalisera barnens våldsupplevelser i hemmet  eller av annan närstående person innan samhället träder in med stöd. Vad hjäler all lagstigtning för barnens bästa  på nationell och intenationell nivå när den inte  tillämpas där den bäst behövs? Nära barnen och i deras sociala miljö?
Artikelförfattarna skriver hur barn som utsätts för upprepat våld i hemmet är
särskilt utsatta i en beroende ställning av de vuxna i det egna hemmet.

Det blir många frågor...
 
Avslutninsgvis  anser jag att barnen behöver en starkare röst som företräder dem och  ett  snabbt stöd när våld förekommer i deras närmiljö. Vid brottmål måste barn få komma till tals  vid förhandling med målsägarbiträde, vad barnen har upplevt och få skälig ersättning från Brottsoffermyndigheten.
 
Lena Nilsdotter

Andra bloggar intressant om: barn, barns rättigheter, barnkonventionen, brottsoffer

Jinge säger att rapporten ljuger. Vari består lögnen? Svensson har titta närmare säger Jinge, tja han verkar ha läst hela debattartikeln...

I samma andetag nästa som Svensson säger att allt är lögn och förbannad dikt skriver han: "Och förresten så är det väl kanske trygghetsystemens dåliga status och dåliga funktion som gör att systemen behöver kringgås."

Nå men si det är en annan sak än vad artikeln behandlar. Vad som är orsaken och vari lösningen ligger. Tycker Svensson för övrigt att det är rimligt att ha system som måste kringås?

De flesta som har haft ett förtroende uppdrag och mött medborgare vet att lögnen om politikern som fuskare och den vanliga medorgaren som rekorderlig är manifest. Svensson tror att eliten fuskar mer för att de kan. Det är möjligt men måste nyanseras betydligt. Det är till exempel inte så lätt att fuska om man inte har några som helst möjligheter att göra så. Inte heller är det då särskilt moraliskt märkvärdigt.  Skillnaden mellan byggarbetaren som tar hem en säck cement och Skandiachefen som lyxrenoverar lägenheter är en fråga om maktposition snarare än moral. Men jag gissar trots allt att det finns grupper som agerar mer moraliskt än andra. Äldre kvinnor som min mamma tror jag ingår i en kategori som fuskar i ganska liten utsträckning. Fritidspolitiker tror jag också rent allmännt ingår i den gruppen.

Givetvis kan Svenskt Näringsliv ha sina bakomliggande motiv att ta fram en sådan här rapport, t. ex för att ge eldunderstöd för viss argumentation. En sådan farlig argumentationslinje är att man kan peka på att eftersom inte välfärdsystemet respekteras så måste vi ta en grundläggande diskussion om välfärdssystemens utformning och omfattning.

Men vi är ju fria att använda dessa resultat som vi själv önskar. Vård på lika villkor efter behov är ju onekligen en viktig princip att utveckla om så pass många kan får vård genom kontakter snarare än vårdbehov. Det är viktigt att ta fajten mot privata försäkringslösningar och gräddfiler i vården.

Det är alltid angeläget att påpeka brister i system, även i välfärdsystemen. Detta är en bra förutsättning för att också kunna förbättra dem. Att ha ett system vari det outtalat ligger en legitimitet att fuska i är knappast rimligt. Kritisk granskning är alltid välkommet.

Vi tackar Svenskt näringsliv och Handelns utredningsinstitut även om vi lite till mans ser dolda motiv och anar ugglor i mossen, men det gäller ju alltid och med all slags läsning.

Andra bloggar intressant om: fusk, välfärdssystem

Ändå är det ju detta som är det upprörande. Att enstaka individer lever utanför samhällets gängse normer är något vi måste acceptera och ha råd med. Det har de flesta civiliserade samhällen före oss kunnat hantera. En systematisk plundring av våra gemensamma tillgångar är en annan sak och måste stävjas.

Sedan tror jag att en mer genomgripande översyn av våra trygghetssystem är nödvändiga. Jag håller själv på och jobbar med en del förslag som jag återkommer till med här på bloggen.

(UPPDATERING: DN rapporeterar idag om att staten sparar en miljard på föräldrardagar som inte tas ut. DETTA är också upprörande, fast av andra skäl....)

Andra bloggar intressant om: socialförsäkringen, trygghetssystemen, fusk

De exakta omständigheterna kring själva skjutandet finns inte beskrivet av rättsliga skäl. Därför är det också svårt att bedöma i vilken grad pappans våld var proportioneligt. Av det som faktiskt står berättat är det svårt att se det rimliga i att öppna eld. Rätten att försvara sig är dock mycket stor i svensk lagstiftning.

Pappan verkar dock ha svenska folket på sin sida, åtminstone att döma av reaktionerna här på min blogg. Vi får dock inte glömma att en mycket ung människas liv har gått till spillo och det kunde mycket väl har varit två som struckit med. Allvaret i det får inte glömmas bort.

Det finns också en rad frågor kring det här "mopedgänget". Om trakasserierna hållt på i flera år kan inte de yngsta medlemmarna av detta gäng varit mer en elva - tolv år när det hela började. Rör det sig överhuvudtaget om samma individer? Hur många finns i detta "gäng"? Gissningsvis handlar det om en slags kulturell stigmatisering av denna familj och närmast en tradition bland tonåringar att mobba en avvikande familj. "Ska vi hitta på något kul?", "tja vi kan ju alltid skrämma skiten ur...", kan man tänka sig snacket gå.

Jag gissar också att det funnits legitimerande mekanismer i den vuxna befolkningen. I BLT står följande:

"Hotelser har fortsatt att uttalas mot familjen under helgen ifrån personer som uttryckt att de skall hämnas. Dels att deras släkt ska utraderas och att gården ska brännas ned. Familjens bil som stod innanför polisens avspärrningar har vandaliserats och någon har skrivit meddelanden med sprayfärg inne på gården."

Jag tror nog att själva moppegänget är allt för skakat för att omedelbart iscensätta hotelser. Det är ofta så att det som finns i de unga också oftast finns hos de vuxna.

VAd ska man säga sammanfattningsvis?

• Många har ett stort ansvar för att en familj stigmatiseras
• Sociala myndigheter har ett stort ansvar för att inte ha roddat i problematiken
• Fadern bär ett ansvar för att inte ha insett vilka mönster trakasserierna följde och för att ha använt på tok för mycket våld än vad nöden krävde.

Självklart är detta bara gissningar.

Se även Hell-Mans analys.

Andra bloggar intressant om: rödeby, trakasserier

Vad som är problem är att en stor del av den vuxna befolkningen tycker att det är okej att köpa ut eller på annat sätt sälja alkohol till minderåriga. Ett annat problem är insmugglingen av billig sprit som gör langning till unga människor lukrativt. Så vitt jag förstår är hembränning nästan helt utkonkurrerad.

Vad tycker ni om alkoholimport? Dags att fylla i ordersedlar på nätet?

Läs även DN

Andra bloggar intressant om: alkoholimport, EU, langning, smuggling

Andra bloggar om: hushållsnära tjänster, fusk

Enligt avhoppare är inte heller gemenskapen särskilt stark utan det mesta handlar om att tjäna pengar. Själva motorcykelintresset verkar överhuvudtaget inte vara särskilt centralt. JAg får intrycket av att det är lågstadiets hemliga klubbar och grabbgäng som liksom hänger med in i ett så kallat vuxenliv. Skillnaden är väl att stridgheter inte avgörs med slangbälla utan med granatgevär.

Paralleller kan förstås också göras med frireligiösa sekter och andra sammanslutningar även om jag inte riktigt tror att det är samma psykologiska mekanismer som är i verkning.

Vad göra åt eländet? Tja, gör som med Al Capone, sätt skattemyndigheterna på dem. Mer skräckinjagande än så kan det inte bli i Sverige...

Andra bloggar intressant om: mc-gäng, outlaws, bandidos, hells angels

"-Vi har inga kommunala bolag, vi allokerar våra resurser hela tiden på kärnverksamheter, skola, äldreomsorg, väsentligheterna, Vi överlämnar mycket åt danderydsborna, fritidsverksamhet, driva anläggningar och sådant."

Allt utöver det nödvändiga finansieras via den egna plånboken. Inte ett öre till sådant som kan vara utvecklande och stimulerande för alla. Danderyd riskerar således att ytterligare segregeras och hamna i en plånboksgemenskapens utanförskap.

Dessutom riskerar ohälsotalen stiga markant då Svd rapporterar om att forskare konstaterat ett samband mellan högre inkomst och stress. För att ytterligare spä på elandet så poängterar lyckoforskningen att lycka är ett relativt mått, vilket innebär att i ett homogent förmöget samhälle så leder inte en ökad inkomst till en högre lycka.

Dags för psykosociala stödinsatser för Danderyd, Vällinge och Lidingö??

Andra bloggar intressant om: kommunalskatt, utanförskap, danderyd

Jag vet inte. Men en sak är säker att det finns en gräns.

När glesbygdsskolor som riskerar att läggas ner blir aktuellt är det mycket känslor som kommer fram. Bygdens gamla skola som alltid varit full av ungar blir tom och ett tyst vittne till hur landsbygden utarmas. Innan dess har förmodligen bank, post och affär försvunnit. Jag har svårt att lägga så stor vikt vi sådana emotioner. Ni handlar på Maxi i stan, alltså affären försvinner, svårare än så är det inte. Ni har valt att bo i en glesbygd, alltså blir det orimligt dyrt att låta lärare åka dit bara för några få elevers skull.

I slutändan kan man dock bara ha ett barnperspektiv. Om alternativet är att ett litet barn får sitt på en buss i flera timmar om dagen. Då är det bara att betala. Skolan får vara kvar.

Andra bloggar intressant om: skolnedläggningar, glesbygd

En sak är väl säker och det är att ju lättåtkomligare en drog är desstom större blir användningen av densamma. Frågan är bara vilka droger vi ska acceptera och hur lätt det ska vara att få tag i dem. En del menar förstås att allt som sker på egen risk ska vara lagligt, andra menar att man ska skilja skarpt på det legala och illegala och där det föra ska vara så lättillgängligt som möjligt. Sedan finns det naturligtvis de som menar att det ska få finnas en del legala droger men att man ska försvåra användandet så gått det går. Slutligen finns det väl somliga som vill förbjuda alla typer av droger.

Vad nu en drog är? Kanske det som på ett eller annat sätt påverkar sinnena och upplevelsen av omgivningen? Blåbär lär ge bättre syn, nikotin stärker tankeförmågan, ginseng ökar koncentrationen, Johannesört lugnar, ingefära påverkar sexlusten, koffein gör oss piggare, alkohol får oss att släppa loss, cannabis tror jag har en avslappnande effekt som gör en lite småflummig etc.

Kampen mot blåbär och ingefära har väl inte förts med någon större intensitet.

De farliga drogerna är förstås beroendeframkallande och kräver att man ständigt ökar dosen och leder i förlängningen till sjukdom, social misär och för tidig död. En annan avgörande faktor är antagligen risken att fastna i ett missbruk. Drogens styrka. Dess inverkan på nervsystemet.

För mig är det fullständigt självklart att vi måste föra en aktiv kamp mot de allra farligaste drogerna och cannabis menar jag ingår i den gruppen. Inte för att det annars ger slavar i England utan fler slavar under något som verkar förtärande.

Andra bloggar intressant om: droger, cannabis

Sedan är väl ett sådant här påfund ytterligare en komplikation i en stressad förälders vardag. Beror förstås på hur man rent tekniskt utformar rapporteringen. I teorin skulle väl en skola kunna meddela FK direkt när man sjukanmäler sitt barn. Så här skriver Svd:

"Personalen ska därför intyga på en blankett från Försäkringskassan att barnet varit hemma. De nya reglerna läggs fram i riksdagen i vår och ska införas 1 juli 2008."

Jag är osäker på om det här är helt krångelfritt.

Min slutsats är nog ändå att den är typern av kontrollsystem, hur trista de än är, förmodligen behövs. I alla fall under en tid. Missbruk är lite för väl förekommande för att jag ska vara nöjd. Socialförsäkringen får inte skjutas i sank.

Andra bloggar intressant om: socialförsäkringen, försäkringskassan, VAB